Gallium

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gallium
Nummer
31
Tecken
Ga
Grupp
13
Period
4
Block
p
Al

Ga

In
ZinkGalliumGermanium
   


Generella egenskaper
Ämnesklass      Övrig metall
Relativ atommassa 69,723(1) u
Utseende silvrigt vit
Fysikaliska egenskaper
Densitet 5904 kg/m3 (273 K)
Smältpunkt 302,91 K (30 °C)
Kokpunkt 2477 K (2403 °C)
Molvolym 11,80 × 10-6 m3/mol
Smältvärme 5,59 kJ/mol
Ångbildningsvärme 258,7 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie 130 (136) pm
Kovalent radie 126 pm
van der Waalsradie 187 pm
1:a jonisationspotential 578,8 kJ/mol
2:a jonisationspotential 1979,3 kJ/mol
3:e jonisationspotential 2963 kJ/mol
4:e jonisationspotential 6180 kJ/mol
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration [Ar] 3d10 4s2 4p1
e per skal 2, 8, 18, 3
Elektronkonfiguration
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd 3 (amfoterisk)
Elektronegativitet 1,81 (Paulingskalan)
Diverse
Kristallstruktur ortorombisk
Ljudhastighet 2740
Elektrisk konduktivitet 6,78·106 A/(V × m)
Mohs hårdhet 1,5
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Galliumisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
69Ga 60,1 % 69Ga, stabil isotop med 38 neutroner
71Ga 39,9 % 71Ga, stabil isotop med 39 neutroner
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Gallium är ett metalliskt grundämne. Den har egenskapen att när den hålls i handen tillräckligt länge så smälter den, då den har en smältpunkt på +30°C. Denna egenhet delas enbart med metallerna francium (smältpunkt +27°C) och cesium (smältpunkt +28°C). Kvicksilver smälter vid -39°C och rubidium vid +39°C.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Galliums densitet är högre i flytande fas än i fast, vilket även det är en ovanlig egenskap hos metaller. Denna delas endast med vismut och germanium. Metallen är mycket mjuk och silverglänsande, och är vid rumstemperatur beständig mot luft och vatten, men angrips av halogener och syror. Kemiskt påminner den starkt om aluminium.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Galliums största användningsområde är som beståndsdel i halvledare, till exempel GaN och GaAs.

Gallium är unikt på det sättet att det har en hög kokpunkt. Det kan därför användas i högtemperaturtermometrar som mäter från rumstemperatur till extrema temperaturer.

Den utnyttjas vidare i lågsmältande legeringar (med tenn smältpunkt 232 °C) som används som smältsäkringar och värmeväxlare.

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Gallium förutsågs 1871 av Mendelejev och upptäcktes 1875 av fransmannen Paul Émile Lecoq de Boisbaudran när han studerade mineraler från Pyreneerna. Han namngav den nyupptäckta metallen efter Gallien, det gamla romerska namnet på hans hemland.

Ämnet är sällsynt (medelhalt 15 g/ton i jordskorpan) och utvinns vanligen ur aluminium- och zinkmineral, där det förekommer i låg halt.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia