Gallium

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gallium
Nummer
31
Tecken
Ga
Grupp
13
Period
4
Block
p
Al

Ga

In
ZinkGalliumGermanium
[Ar] 3d10 4s2 4p1
31Ga
   

Gallium crystals.jpg

Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Utseende Silvervit
Fysikaliska egenskaper
Densitet 5904 kg/m3 (273 K)
Aggregationstillstånd Fast
Smältpunkt 302,91 K (30 °C)
Kokpunkt 2477 K (2403 °C)
Molvolym 11,80 × 10-6 m3/mol
Smältvärme 5,59 kJ/mol
Ångbildningsvärme 258,7 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie 130 (136) pm
Kovalent radie 126 pm
van der Waalsradie 187 pm
Jonisationspotential Första: 578,8 kJ/mol
Andra: 1979,3 kJ/mol
Tredje: 2963 kJ/mol
Fjärde: 6180 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration [Ar] 3d10 4s2 4p1
e per skal 2, 8, 18, 3
Electron shell 031 Gallium - no label.svg
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd 1; 3[1]
Elektronegativitet 1,81 (Paulingskalan)
Diverse
Kristallstruktur ortorombisk
Ljudhastighet 2740 m/s
Elektrisk konduktivitet 6,78·106 A/(V × m)
Mohs hårdhet 1,5
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Galliumisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
69Ga 60,1 %
Stabil
71Ga 39,9 %
Stabil
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Gallium är ett metalliskt grundämne. Den har egenskapen att när den hålls i handen tillräckligt länge så smälter den, då den har en smältpunkt på +30°C. Denna låga smältpunkt delas enbart med metallerna francium (smältpunkt +27°C) och cesium (smältpunkt +28°C). Kvicksilver smälter vid -39°C och rubidium vid +39°C.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Galliums densitet är högre i flytande fas än i fast, vilket även det är en ovanlig egenskap hos metaller. Denna delas endast med vismut och germanium. Metallen är mycket mjuk och silverglänsande, och är vid rumstemperatur beständig mot luft och vatten, men angrips av halogener och syror. Kemiskt påminner den starkt om aluminium.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Galliums största användningsområde är som beståndsdel i halvledare, till exempel GaN och GaAs.

Gallium är unikt på det sättet att det har en hög kokpunkt. Det kan därför användas i högtemperaturtermometrar som mäter från rumstemperatur till extrema temperaturer.

Den utnyttjas vidare i lågsmältande legeringar (med tenn smältpunkt 232 °C) som används som smältsäkringar och värmeväxlare.

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Gallium förutsågs 1871 av Mendelejev och upptäcktes 1875 av fransmannen Paul Émile Lecoq de Boisbaudran när han studerade mineral från Pyreneerna. Han namngav den nyupptäckta metallen efter Gallien, det gamla romerska namnet på hans hemland. [2]

Ämnet är sällsynt (medelhalt 15 g/ton i jordskorpan) och utvinns vanligen ur aluminium- och zinkmineral, där det förekommer i låg halt.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Referenser och noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Gunnar Hägg, Allmän och oorganis kemi, Almqvist & Wiksells 1963, sid 606.
  2. ^ Man bör dock notera att upptäckarens namn, Le Coq, betyder "tuppen" på franska, det vill säga Gallus på latin, vilket lett till ett ifrågasättande av namngivningen. Se Gallium på Elementymology & Elements Multidict för en något utförligare utläggning. Se även Gallium på WebElements.