Protaktinium

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Protaktinium
Pa-TableImage.png
Tecken
Pa
Atomnr.
91
Grupp
3
Period
7
Block
f
Allmänt
Ämnesklass aktinoider
Densitet 15370 kg/m3 (273 K)
Utseende Ljus, silvrigt glänsande
Atomens egenskaper
Atommassa 231,03588 u
Atomradie (beräknad) 180 pm
Elektronkonfiguration [Rn]6d17s25f2
e per skal 2, 8, 18, 32, 20, 9, 2
Oxidationstillstånd (O) 5 (svag bas)
Ämnets fysiska egenskaper
Aggregationstillstånd fast
Smältpunkt 2113 K (1840 °C)
Kokpunkt 4300 K (4027 °C)
Molvolym 15,18 ·10-6 m3/mol
Ångbildningsvärme 470 kJ/mol
Smältvärme 15 kJ/mol
Ångtryck 5,1·10-5 Pa vid 2200 K
Diverse
Elektronegativitet 1,5 (Paulingskalan)
Värmekapacitet 120 J/(kg·K)
Elektrisk ledningsförmåga 5,29·106 S/m (Ω−1·m−1)
Värmeledningsförmåga 47 W/(m·K)
1a jonisationspotential 568 kJ/mol
Stabilaste isotoper
Isotop F % Halv.tid Typ Energi (MeV) Prod.
230Pa syntetisk 17,4 dagar β-
ε
0,563
1,310
230U
230Th
231Pa syntetisk 32760 år α 5,149 227Ac
233Pa syntetisk 26,967 dagar β- 0,571 233U
234Pa 1.17 minuter β- 234U
SI-enheter & STP används om ej annat angivits.

Protaktinium är ett radioaktivt grundämne som tillhör aktiniderna. Ämnet bildas ur uran och övergår i aktinium.

Protaktinium identifierades för första gången 1913, då Kasimir Fajans och Oswald Helmuth Göhring upptäckte den kortlivade isotopen Pa-234m (halveringstid omkring 1,17 minuter), under deras studier av sönderfallet av U-238. De gav det nya grundämnet namnet brevium, vilket 1918 ändrades till protoaktinium då två forskargrupper (ledda av Otto Hahn och Lise Meitner i Tyskland respektive Frederick Soddy och John Cranston i Storbritannien) oberoende av varandra upptäckte Pa-231. Namnet blev 1949 slutligen protaktinium.

Se även[redigera | redigera wikitext]