Bjälboätten

	Bjälboätten (Folkungaätten)
	Heraldiskt vapen Ett av Bjälboättens heraldiska vapen, vars utförande återkommit i flera ättlingars vapen
	Kyrktornet i Bjälbo nära Skänninge, där Birger jarls mor Ingrid Ylva sägs ha haft en vävkammare, känd som "Ylvas valv"
Ursprung	Bjälbo, Östergötland
Stamfar	Bengt snivil
Framstående	Birger Brosa och Birger jarl
Utgrenad i	Bjälboättens lagmansgren, Bjälboättens oäkta gren, Bjälboättens Valdemarsgren
† Utslocknad i Sverige
Utslocknad	1300-talet
Svärdssidan	Erik Valdemarsson (den yngre)

Bjälboätten och Folkungaätten är sentida benämningar på en medeltida svensk släkt, som länge tillhörde den svenska makteliten, med centrum i Östergötland och på gården Bjälbo nära Skänninge. Till Bjälboätten räknas en del av de agnatiska ättlingarna till Bengt snivil (1100-talet). Han hade tre kända söner, Birger, Magnus och Karl. Ättens medlemmar är inte att förväxla med folkungar, en gruppering som gjorde flera uppror mot kungaättens styre.

Flera medlemmar var jarlar och sedermera kungar av Sverige eller Norge. Bjälboätten dog ut i slutet av 1300-talet med Erik Valdemarsson (den yngre).

Namnet Bjälboätten

Namnet Folkungaätten menas ibland vara efter Folke Filbyter som emellertid enligt tillförlitliga källor inte kan säkerställas som historisk person. Beteckningen infördes 1616 av Johannes Messenius som hämtade uppgifterna från en i senare avskrift bevarad 1400-talskälla. Enligt denna källa härstammade såväl Birger jarl som en gruppering av hans politiska motståndare, som kallades folkungar, från personer med namnet Folke.

Den ofta förekommande uppgiften att "folkungar" närmast skulle vara en "partibeteckning" framfördes först av Rolf Pipping som hans personliga uppfattning, vilken senare stöddes av Erik Lönnroth. Uppfattningen bygger på jämförelser med norska förhållanden och de där förekommande beteckningarna "kuvlungar" och "ribbungar" med flera.

Benämningen Folkungaätten är sedan länge etablerad i historievetenskaplig, särskilt medeltidsgenealogisk, litteratur, men släktnamnet Bjälboätten efter ättens stamgods Bjälbo i Östergötland anses i dag av en del historiker vara en lämpligare benämning för släkten;^[1] Bjälbo är det tidigast kända godset i dess ägo. Val mellan benämningarna baseras på historievetenskapliga konventioner, egentligen stipulativa definitioner. De kan alltså varken vara rätt eller fel, bara mer eller mindre lämpliga. Konventionerna har uppstått därför att det inte fanns något samtida namn för släkten.

Släkten brukar indelas i ett antal grenar, men med Bjälboätten avses oftast den gren som utgick från Birger jarl och i ett antal generationer från och med Birgers son Valdemar Birgersson kom att inneha kungamakten.

Svenska kungar och drottningar

Kungar:

Valdemar
Magnus Ladulås (Magnus III)
Birger
Magnus Eriksson (Magnus IV av Sverige, Magnus VII av Norge)
Håkan Magnusson (även Håkan VI av Norge)
Erik Magnusson

Drottningar:

Ragnhild (enligt teori av Sven Lagerbring)
Ingegärd Birgersdotter
Katarina Sunesdotter

Släktträd

Endast den kungliga grenen har medtagits. Sidogrenar, liksom döttrar och ej till vuxen ålder levande söner, har markerats med brutna linjer. Kungar och regerande drottningar har markerats med fetstil. Personer med osäker historisk existens har markerats med frågetecken.

Valdemar Birgersson

Magnus Ladulås

Birger Magnusson

Ingeborg Håkansdotter

Valdemar Magnusson

Magnus Eriksson

Blanka av Namur

Erik Magnusson

Håkan Magnusson

Margareta

Olof III

Lagmansgrenen

Magnus Minnesköld (se ovan)

Ingrid Ylva (se ovan)

Bengt Magnusson (se ovan)

Margareta

Magnus Bengtsson

Ingeborg Bengtsdotter

Ramborg Bengtsdotter

Katarina Bengtsdotter

Källor

^ Harrison, Dick (2002). Jarlens sekel. sid. 176 f.

Se även

Företrädare: Erikska ätten	Sveriges konungahus 1250–1364	Efterträdare: Mecklenburgska ätten
Företrädare: Hårfagreätten	Norges konungahus 1319–1387	Efterträdare: Ylvingaätten

[1] Harrison, Dick (2002). Jarlens sekel. sid. 176 f.

[1]