Ununennium

Från Wikipedia
Ununennium
Nummer
119
Tecken
Uue
Grupp
1
Period
8
Block
s
Fr

Uue
OganessonUnunenniumUnbinilium
[Uuo] 8s1
119Uue


Generella egenskaper
Relativ atommassa240 (förutsagd) u
Utseendeförutsagd silvervit eller grå metall
Fysikaliska egenskaper
Smältpunkt(uppskattad) 273–303 K (0-30 °C)[1]
Kokpunkt(uppskattad) 903 K (630 °C)[1]
Atomära egenskaper
Jonisationspotential(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration[Uuo] 8s1
e per skal2, 8, 18, 32, 32, 18, 8, 1
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd1, 3 (förutsagd) [1]
Diverse
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
SI-enheter och STP används om inget annat anges.


Ununennium, med kemisk beteckning Uue, är det tillfälliga IUPAC-namnet[2] på det grundämne i periodiska systemet, som har atomnummer 119. Det kan också kallas eka-francium efter Dmitrij Mendelejevs förutsägelser om det periodiska systemet. [3]

Ununennium är det första grundämnet i den åttonde perioden i det periodiska systemet. Det har ännu inte framställts, [4] men har däremot varit föremål för ganska omfattande förutsägelser. [5] Ununennium är en alkalimetall. [6][7]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Haire, Richard G. (2006). ”Transactinides and the future elements” Artikel i Morss; Edelstein, Norman M.; Fuger, Jean. The Chemistry of the Actinide and Transactinide Elements (3:e upplagan). Nederländerna: Springer Science och Business Media. ISBN 1-4020-3555-1. Läst 24 november 2013 
  2. ^ M.E. Wieser (2006). Atomic weights of the elements 2005 (IUPAC Technical Report). "78". sid. 2051–2066. doi:10.1351/pac200678112051. http://iupac.org/publications/pac/78/11/2051/. Läst 24 november 2013. 
  3. ^ Seaborg (2006). ”transuranium element (chemical element)”. Encyclopædia Britannica. http://www.britannica.com/EBchecked/topic/603220/transuranium-element. Läst 24 november 2013. 
  4. ^ ”Supertung fysiktävling”. http://www.nyhetspressen.se/1713410.html. Läst 24 november 2013. 
  5. ^ Lougheed, R.; Landrum, J.; Hulet, E.; Wild, J.; Dougan, R.; Dougan, A.; Gäggeler, H.; Schädel, M.; Moody, K. (1985). ”Search for superheavy elements using 48Ca + 254Esg reaction”. Physical Reviews 32 (5): sid. 1760–1763. doi:10.1103/PhysRevC.32.1760. https://journals.aps.org/prc/abstract/10.1103/PhysRevC.32.1760. Läst 24 november 2013. 
  6. ^ ”119”. Apsidium. 2002. Arkiverad från originalet den 11 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150211060832/http://www.princess-it.com/kp9/hrh-projects/file/20060327_sammakkee/lanchang/element/elements/119.htm. Läst 24 november 2013. 
  7. ^ Fricke, B.; Waber, J. T. (1973). Theoretical Predictions of the Chemistry of Superheavy Elements. sid. 433-485 

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Düllmann, Christoph E. och TASCA E119, ”Search for element 119”, 11th Workshop on Recoil Separator for Superheavy Element Chemistry, GSI Darmstadt, Tyskland, 14 september 2012