Gotlandsgruppen

Från Wikipedia
Gotlandsgruppen
(GLG)
Vapen för Gotlandsgruppen tolkat efter dess blasonering.
Information
Datum2000–
LandSverige Sverige
LojalitetFörsvarsmakten
FörsvarsgrenArmén
TypHemvärn
Del avMD G (2000–2004)
MD M (2005)
Amf 1 (2006–)
StorlekUtbildningsgrupp
FörläggningsortVisby
Marsch"General Wahlgrens marsch" (Sjölin)[1]
SegernamnOfficiell webbsida
Befälhavare
Nuvarande befälhavareÖvlt. Hans Håkansson
Gotlandsgruppens lokal på P 18:s gamla område.
Gotlands hemvärnsbataljon vid Gotlands försvarsmuseum.

Gotlandsgruppen (GLG) är en svensk utbildningsgrupp inom Försvarsmakten som verkat i olika former sedan år 2000. Förbandets stab är förlagt till VisbyGotland.

Historia

Gruppens tidigare beteckning var Hemvärns- och Frivilligledningen (Hv/FrivL) och var en del av Gotlands regemente (P 18). Den har funnits på Visborgsslätt sedan mitten av 1980-talet och var dessförinnan lokaliserad till Visby innerstad.

Som ett led i försvarsbeslutet 2000 avvecklades försvars- och militärområdena den 30 juni 2000 och från och med den 1 juli 2000 organiserades i dess ställe Militärdistrikt. Därmed avvecklades bl a Gotlands militärkommando. De nya Militärdistrikten motsvarade geografiskt sett de gamla militärområdena. Den stora skillnaden var att militärdistrikten var den lägsta nivån där chefen var territoriellt ansvarig. Inom militärdistrikten organiserades militärdistriktsgrupper, i regel en för varje län. I Gotlands län organiserades Gotlandsgruppen.

Genom försvarsbeslutet 2004 kom Gotlands militärdistrikt (MD G) att avvecklas den 31 december 2004. Detta medförde att Gotlandsgruppen överfördes till Mellersta militärdistriktet (MD M). Den 31 december 2005 avvecklades hela militärdistriktsorganisationen och militärdistriktsgrupperna bytte namn till utbildningsgrupp och underställdes ett utbildningsförband. Detta medförde att Gotlandsgruppen (GLG) överfördes från Mellersta militärdistriktet (MD M) till att bli en enhet inom Första amfibieregementet (Amf 1) från och med den 1 januari 2006.

Gotlandsgruppen (GLG) är sedan 25 maj 2005 traditionsbärare för Gotlands regemente (P 18).

Verksamhet

Gruppens stab är samlokaliserad på Visborgslätt tillsammans med F 17 Gotland och Sjöinfokompaniet samt delar ur FMLOG. Chefen Gotlandsgruppen (GLG) är direkt underställd chefen Första amfibieregementet (Amf 1) både vad gäller produktionsledning av hemvärnsförbanden samt insatsledning i Gotlands län. Gotlandsgruppens (GLG) nuvarande uppgifter är att utbilda, organisera och administrera hemvärnsförbanden i Gotlands län. Gruppen skall vidare stödja frivilliga försvarsorganisationer samt vara beredd att leda insatser till stöd för samhället i övrigt.

Under 2014 påbörjades ett projekt inom Gotlandsgruppen tillsammans med Dalregementsgruppen, där en granatkastarpluton skulle rekryteras till respektive bataljon, under första halvåret och utbildas under det andra. Plutonerna som kommer utrustas med en 120 mm Granatkastare m/41 blir då Hemvärnet första granatkastarplutoner.[2][3]

Organisation

Från den 1 januari 2012 stödjer samt utbildar Gotlandsgruppen en hemvärnsbataljon, Gotlandsbataljonen (32.hvbataljonen).

Gotlandsbataljonen

  • 32:a hemvärnsbataljonsstaben
  • 32:a hemvärnsledningsledningsplutonen
  • 321:a hemvärnsbevakningskompaniet
  • 322:a hemvärnsbevakningskompaniet
  • 323:e sjötransportplutonen
  • 324:e hemvärnsinsatskompaniet
  • 325:e hemvärnsflyggruppen

Förbandschefer

  • 20??–2010: Övlt. Lars-Åke Permerud
  • 2011–idag: Övlt. Hans Håkansson

Referenser

  1. ^ Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu: marscher antagna av svenska militära förband, skolor och staber samt igenkännings-, tjänstgörings- och exercissignaler ([Ny uppl.]). Stockholm: Militärmusiksamfundet med Svenskt marscharkiv. sid. 201. Libris 10413065. ISBN 978-91-631-8699-8 
  2. ^ ”Hemvärnet i Dalarna ska rekrytera en granatkastarpluton”. svt.se. Arkiverad från originalet den 22 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140222233218/http://www.svt.se/nyheter/regionalt/gavledala/granatkastare-sokes. Läst 9 februari 2014. 
  3. ^ ”Tidningen Hemvärnet 5–2013” ( PDF). tidningenhemvarnet.se. http://tidningenhemvarnet.se/wp-content/uploads/2013/01/Hemv1305.pdf. Läst 9 februari 2014. 

Externa länkar