Försvarsmaktens internationella centrum

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För Försvarsmaktens internationella center i Finland, se Försvarsmaktens internationella center.
Försvarsmaktens internationella centrum
(Swedint)
SWEDINT vapen.svg
Vapensköld för Försvarsmaktens internationella centrum tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namnFörsvarsmaktens internationella centrum
Datum1956–
LandSverige
FörsvarsgrenFörsvarsmaktsgemensam
TypFunktionscentrum
RollMultinationell stabsutbildning
StorlekStab
Del avLivgardet
HögkvarterKungsängens garnison
FörläggningsortKungsängen
Marsch"Under fredsfanan" (Rydberg) [1]
DekorationerSWEDINTMSM (2003)
Befälhavare
ChefÖverste Peter Fredriksson
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
DekalAM.091526 01.jpg

Försvarsmaktens internationella centrum (Swedint) är ett försvarsmaktsgemensamt centrum inom Försvarsmakten som verkat i olika former sedan 1956. Centrumet är en del av Livgardet och lokaliserat i Kungsängens garnison, Kungsängen.[2][3]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Försvarets internationella centrum, eller bara Swedint, har en historia som sträcker sig tillbaka till 1948, då Sverige sände de första FN-observatörerna till Mellanöstern. År 1956 förlades utbildningen av FN-soldater till Södermanlands regemente (P 10/Fo 44) i Strängnäs garnison. Även om huvuddelen av utbildningen genomfördes i Strängnäs, kom även Smålands artilleriregemente (A 6) att utbilda FN-soldater 1961, och Livgrenadjärregementet (I 4/Fo 41) utbildade FN-soldater 1962. Från 1974 kom även utbildningen av FN-soldater att ske vid Svea ingenjörregemente (Ing 1) i Almnäs garnison.[2][3]

Den 1 juli 1984 lokaliserade hela utbildningen till Almnäs, under namnet Försvarets FN-skola (FNS), och blev där en del av Svea ingenjörregemente.

Inför försvarsbeslutet 1992 föreslog regeringen för riksdagen att Försvarets FN-skola (FNS) skulle omlokaliseras till Kungsängens garnison och där bilda ett FN-centrum tillsammans med FN-avdelningen hos chefen för armén. I samma förslag skulle ingenjörutbildning i Almnäs omlokaliseras till Södermanlands regemente (P 10/Fo 44) i Strängnäs. Almnäs skulle därmed lämnas och avvecklas som garnison. Regeringen saknade dock majoritet i riksdagen, och för att Ny demokrati, som var vågmästare i riksdagen, skulle stödja regeringens proposition, ställde de som krav att verksamheten i Almnäs skulle lämnas oförändrad.[4]

Verksamheten blev kvar i Almnäs, men regeringens förslag om ett gemensamt FN-centrum blev verklighet. År 1992 samlades FN-skolan samt Arméstabens FN-avdelning (Ast/FN) till en enhet, dessa hade till uppgift att utbilda och administrera utlandsmissioner, vilka bildade 1993 Försvarets internationella centrum (Swedint). Vid samma tidpunkt avskildes FN-skolan från Svea ingenjörregemente för att ledas av arméchefen. I samband med att myndigheten Försvarsmakten bildades 1994, överfördes ledningsansvaret över Swedint till Försvarsmaktens högkvarter. År 1997 omorganiserades centrumet till ett kommando, för att 2000 åter bli ett centrum.[2][3]

Den 31 december 2003 upplöstes och avvecklades Swedint i sin dåvarande form. Från den 1 januari 2004 blev centrumet en del av Livgardet.[5] Utbildning av utlandsstyrkan övertogs av Livgardets internationella utbildningsenhet, medan Högkvarteret övertog ledningsansvaret för utlandsmissionerna. Kvar vid Swedint blev stödprojekt samt internationell kursverksamhet.

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Åren 1956–2003 undervisade och utbildade Swedint de svenska bataljonerna, innan tjänst i den svenska utlandsstyrkan i av Förenta Nationerna anordnade missioner. Swedint undervisade även annan svensk och utländsk FN-personal. Bland annat kurser United Nations Staff Officers Course (UNSOC).[3] Från 2004 utbildar Swedint svenska och utländska officerare för att leda multinationella fredsoperationer inom ramen för FN och partnerskap för fred.

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

I samband med att all FN-utbildning lokaliserades till Södertälje kom staben att samlokaliseras med Svea ingenjörregementes stab i kanslihuset i Almnäs garnison. Vidare kom Swedint att disponera logement, lektionssalar samt övningsterräng till de soldater som utbildades till utlandsstyrkan. Efter att Svea ingenjörregemente upplöstes och avvecklades den 31 december 1997, blev Swedint ensamt förband inom garnisonen, med undantag av stödfunktioner från Mellersta underhållsregementet (Uhreg M) och senare Försvarsmaktens logistik (FMLOG). Från den 1 januari 2004, kom Swedint samlokaliseras med Livgardet i Kungsängens garnison. Kvar i Almnäs blev en avvecklingsorganisation som verkade fram under 2004.

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

SWEDINTMSM–minnesmedalj i silver.

År 2003 instiftades Försvarsmaktens internationella centrums minnesmedalj i silver (SWEDINTMSM) i 8:e storleken.[6]

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

  • 1956–1997: ?
  • 1997–2002: Claes-Göran Hedén
  • 2002–2003: Lennart Bengtsson
  • 20??–2011: Thomas Karlsson
  • 2011–2013: Jerker Svensson (Tf.)
  • 2013–2015: Lena Persson-Herlitz
  • 2015–20xx: Peter Fredriksson [a]

Namn, beteckning och förläggning[redigera | redigera wikitext]

Namn
FN-skolan 1956-11-19 1984-06-30
Försvaret FN-skola 1984-07-01 1992-12-31
Försvarets internationella centrum 1993-01-01 1996-12-31
Försvarets internationella kommando 1997-01-01 2000-06-30
Försvarsmaktens centrum för internationell verksamhet 2000-07-01 2003-12-31
Försvarsmaktens internationella centrum 2004-01-01
Beteckningar
FNS 1984-07-01 1993-06-30
Swedint 1993-07-01
Förläggningsorter och övningsfält
Strängnäs garnison (F) 1956-11-19 1984-06-30
Almnäs garnison (F) 1984-07-01 2003-12-31
Kungsängens garnison (F) 2004-01-01

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 200
  2. ^ [a b c] Holmberg (1993), s. 54
  3. ^ [a b c d] ”Försvarets FN-skola (FNS) (1984–1992)”. riksarkivet.se. https://sok.riksarkivet.se/?Sokord=almn%C3%A4s&EndastDigitaliserat=false&AvanceradSok=False&page=9&postid=Arkis+a2e9eb8d-13d1-4be0-99f3-20e7e2b2e600&tab=post&FacettState=undefined%3ac%7c&s=Balder. Läst 22 september 2017. 
  4. ^ ”Regeringens proposition 1991/92:102”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvarets-utveckling-till-och-med-budgearet_GF03102/html. Läst 23 september 2017. 
  5. ^ ”Swedint flyttar till Kungsängen”. web.archive.org. Arkiverad från originalet den 6 mars 2004. https://web.archive.org/web/20040306030153/http://www.swedint.mil.se/index.php?lang=sve&c=news&id=19094. Läst 22 september 2017. 
  6. ^ ”SWEDINTMSM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={AA0AEE34-3CA6-4B95-AAD1-A13DEB6A06D2}&listmode=0&medal={F4731EBB-BEAA-4CB7-B814-3D53B10C23BB}. Läst 22 september 2017. 
  7. ^ ”Försvarets Forum, under rubriken "PÅ NY POST", nr 5/2014”. forsvarsmakten.se. http://www.forsvarsmakten.se/siteassets/6-aktuellt/forsvarets-forum/2014/forsvarets-forum-nr5.pdf. Läst 20 december 2015. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu: marscher antagna av svenska militära förband, skolor och staber samt igenkännings-, tjänstgörings- och exercissignaler ([Ny uppl.]). Stockholm: Militärmusiksamfundet med Svenskt marscharkiv. sid. 200. Libris 10413065. ISBN 978-91-631-8699-8 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok]: en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Fredriksson tillträdde som chef den 15 januari 2015, med ett förordnande längst till den 31 mars 2019.[7]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]