Luftvärnsregementet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Luftvärnsregementet
(Lv 6)
Luftvärnsregementet vapen.svg
Fri vapensköld för Luftvärnsregementet tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namn Luftvärnsregementet
Datum 1942–
Land Sverige
Försvarsgren Armén
Typ Luftvärn
Roll Utbildningsförband
Storlek Regemente
Del av Milo V (1942–1993)
Milo S (1993–2000)
ATS (2000–)
Högkvarter Göteborg (1942–1994)
Halmstad (1994–)
Övningsplats Vallda Sandö (1939–1947)
Ringenäs skjutfält (1947–)
Sisjöns skjutfält (1947–1994) Mästocka skjutfält (2000–)
Nyårsåsens skjutfält (2000–)
Motto Semper metam contingimus
("Vi når alltid målet")
Färger Blått och vitt         
Marsch Quo vadis (B. Hellström)[1]
Dekorationer LvregGM/SM (2001)
Befälhavare
Regementschef Överste Anders Svensson
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga Naval Ensign of Sweden.svg
Förbandsstandar AM.019952.jpg
Göta luftvärnsregementes vapen.

Luftvärnsregementet (Lv 6) är ett luftvärnsförband inom svenska armén som verkat sedan 1942. Förbandets stab är förlagd till Halmstads garnison i Halmstad.[2][3][4][5]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Genom försvarsbeslutet 1936 fick luftvärnet en självständigare roll inom artilleriet, vilket bland annat resulterade i att ett flertal luftvärnsdivisioner organiserades, där bland annat en division förlades till Göteborg. Divisionen sattes upp som en beredskapsdivision av Karlsborgs luftvärnsartilleriregemente (A 9) den 1 oktober 1941 under namnet Göteborgs luftvärnsdivision (A 9 G).[5]

Genom försvarsbeslutet 1942 beslutades att avskilja luftvärnet från artilleriet för att bilda ett eget truppslag, luftvärnet. Förändringen resulterade bland annat i att Göteborgs luftvärnsdivision avskildes från Karlsborgs luftvärnsartilleriregemente och bildade den 1 oktober 1942 Göteborgs luftvärnskår (Lv 6).[5]

Förbandet förlades från den 1 oktober 1941 i en provisoriskt barackläger på Kvibergsvägen med stabsexpedition på Utbyvägen. Den 1 oktober 1944 påbörjades en inflyttning i ett nyuppfört kasernområde i Högsbo, vilken var helt färdig den 12 augusti 1945. Den 21 oktober 1945 hölls en inflyttningsceremoni över den nya förläggningen.[4]

Genom försvarsbeslutet 1958 kom kåren att omorganiseras till regemente den 1 juli 1962 och fick det nya namnet Göta luftvärnsregemente (Lv 6). Detta berodde på två saker: Dels köpte Sverige robotsystemet HAWK i början av 1960-talet, vilket ledde till att luftvärnsrobotförband organiserades vid förbandet 1962, dels avvecklades både Karlsborgs luftvärnsregemente (Lv 1) och Östgöta luftvärnsregemente (Lv 2).[2]

Vid samma försvarsbeslut beslutades det att Göta artilleriregemente (A 2) skulle avvecklas den 31 mars 1962.[6] Avvecklingsbeslutet medförde även att förbandet övertog Göta artilleriregementes kasernområde i Kviberg. Kåren flyttade in officiellt i Kviberg den 1 april 1962.[4] Till en början var man samlokaliserad med en avvecklingsorganisation som bildats efter avvecklingen av Göta artilleriregemente, vilken upphörde den 30 september 1962,[6] och från den 1 oktober 1962 var förbandet helt organiserat i Kviberg.

I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973 och 1975, bildades A-förband samt B-förband. A-förbanden var regementen som tillfördes ansvaret för ett försvarsområde och med det blev ett försvarsområdesregemente. Försvarsområdesregementet tillfördes samtidigt mobiliserings- och materialansvaret inom försvarsområdet. Detta medförde att Göta luftvärnsregemente som ingick i Göteborgs och Bohus försvarsområde kom att bli ett B-förband (utbildningsregemente).[7]

Regeringen proposition 1977/78: 65, gällande om vissa organisationsfrågor m. m. rörande försvaret, antogs av riksdagen den 15 december 1977. Propositionen innehöll bland annat en avveckling av Sundsvalls luftvärnsregemente (Lv 5). Bakgrunden var bland annat att regeringen i sin proposition ansåg att Sundsvalls luftvärnsregemente hade otillfredsställande tillgång på övningsmark i Sundsvall. Något regeringen konstaterade även att Skånska luftvärnsregementet (Lv 4) i Malmö och Göta luftvärnsregemente (Lv 6) saknade. Inför propositionen hade regeringens utredning kommit fram till att endast ett luftvärnsförband kunde avvecklas för besparings- och rationaliseringsskäl.[8]

Utredningen hade granskat möjlighe­terna att avveckla Sundsvalls luftvärnsregemente eller Göta luftvärnsregemente. Till Sundsvalls luftvärnsregementes nackdel pekade utredning bland annat på att de värnpliktiga rekryterades till stor del från Västra militärområdet, något som medförde att de utbildades långt från hemorten, medan Göta luftvärnsregemente rekryterade sin värnpliktiga från Göteborgsregionen. Vidare skulle en avveckling av Sundsvalls luftvärnsregemente drabba färre personer framför en avveckling Göta luftvärnsregemente. Vad som talade emot en avveckling av Sundsvalls luftvärnsregemente var att utbildning av luftvärns­förband i vinterförhållanden skulle reduceras, samt att regemente disponerade på nära avstånd luftvärnets bästa skjutfält, Åstön. Chefen för armén förespråkade för att bibehålla Göta luftvärnsregemente framför Sundsvalls luftvärnsregemente, då han ansåg att det skulle gynna arméns utformning på längre sikt. Göta luftvärnsregemente hade vid sin förläggning i Kviberg även en bättre utbildningskapacitet jämfört mot regementet i Sundsvall. Utredningen förespråkade därför en avveckling av Sundsvalls luftvärnsregemente under budgetåret 1983/1984. I samma propositionen ändrade regeringen det tidigare riksdagsbeslutet om att omlokalisera Arméns radar-och luftvärnsmekanikerskola (RMS) till Östersund, till att det skulle kvarstå i Göteborg.[8]

Genom försvarsbeslutet 1992 kom samtliga utbildningsregementen som ej uppsatte ett krigsförband i regementsstorlek, ej heller benämnas som regemente. Detta då regeringen ansåg att grundorganisationen skulle spegla krigsorganisatio­nen. Försvarsbeslutet medförde även att koncentrera brigadernas utbildning till ett antal infanteri- och pansarregementen, och för att nå ytterligare rationalitet i utbildningen av krigsförbanden i Västsverige, beslutades att omlokalisera Göta luftvärnsregemente till Halmstads garnison, för att där samlokaliseras med Hallands regemente (I 16/Fo 31). De övriga enheterna i Kviberg, Luftvärnets tekniska skola (LvTS) omlokaliserades till Östersund och Luftvärnets officers­högskola (LvOHS) omlokaliserades till Norrtälje. I samband med försvarsbeslutet reducerades regementet den 1 juli 1994 till kår och återfick sitt gamla namn Göta luftvärnskår (Lv 6), [9] och Försvarsområdesgrupp Göteborg överfördes till Västkustens marinkommando (MKV).

Genom försvarsbeslutet 2000 ansåg regeringen att endast fyra luftvärnsbataljoner behövdes i den framtida insatsorganisationen. Vad som stod helt klart inför försvarsbeslutet var att avveckla Gotlands luftvärnskår (Lv 2) samt reducera Norrlands luftvärnskår (Lv 7) till en bataljon och inordna den under Norrbottens regemente. Detta då verksamheten vid Gotlands luftvärnskår ansågs alltför begränsad för att kunna utvecklas till en samlad enhet för landets luftvärn. Gällande Norrlands luftvärnskår bedömde regeringen att det skulle ge allvarliga kompetensförluster i det korta perspektivet att lokalisera hela luftvärnsfunktionen till Boden.[10]

Valet stod mellan att behålla Roslagens luftvärnskår (Lv 3) i Norrtälje eller Göta luftvärnskår (Lv 6) i Halmstad, som som huvudalternativ för den framtida luftvärnsutbildningen. Vad som talade för att behålla Roslagens luftvärnskår, var bland annat goda övningsområdena samt att Luftvärnets stridsskola (LvSS) var lokaliserade i Norrtälje, vilka även hade en försöksplats på Väddö skjutfält. Vad som talade för en avveckling av Roslagens luftvärnskår var att bygga upp kompetens för robotsystem 77/97, samt att kåren var en isolerad organisationsenhet med begränsade möjligheter till garnisonssamordning. Detta var något som ansågs vara en fördel, då Göta luftvärnskår redan ingick i en garnison som inrymde både Militärhögskola samt Försvarsmaktens Halmstadsskolor. Regeringen ansåg samtidigt att man var tvungen att väga in att kåren påverkats i de två tidigare försvarsbesluten, dels genom omlokaliseringen från Göteborg, samt genom att man övertagit delar av luftvärnsutbildning från Skånska luftvärnskåren (Lv 4) som avvecklades genom försvarsbeslutet 1996. Till vad som talade för en avveckling av Göta luftvärnskår var begränsade skjutfältsmöjligheter vid skjutfältet Ringenäs, samt stora investeringskostnader i Halmstad för att omlokalisera Luftvärnets stridsskola till Halmstad.[10]

Dock bedömde regeringen att synergieffekter med förband och skolor var goda i Halmstad, jämfört mot Norrtälje. Regeringen ansåg också att Roslagens luftvärnskår hade bäst förutsättningar för luftvärnsutbildning ur ett rent luftvärnsperspektiv. Göta luftvärnskår bedömdes av regeringen ha tillräckligt goda förutsättningar för fortsatt luftvärnsutbildning. Regeringen kom i sin proposition gällande försvarsbeslutet 2000 att avveckla Roslagens luftvärnskår samt behålla Göta luftvärnskår. Detta ansågs bero på att Göta luftvärnskår hade en större och bättre möjlighet till garnisonssamordning med en utbyggd infrastruktur för att klara en ökad mekanisering av luftvärnet.[10]

Med försvarsbeslutet koncentrerades utbildningen av luftvärnet till fyra luftvärnsbataljoner, tre i Halmstad och en till Norrlands luftvärnsbataljon i Boden. Genom att Göta luftvärnskår blev en samlad enhet för landets luftvärn, innehållande tre luftvärnsbataljoner samt Luftvärnets stridsskola, upphöjdes kåren till regemente, och antog den 1 juli 2000 det nya namnet Luftvärnsregementet (Lv 6). I Halmstad övertog det nya regementet det kasernområde från de avvecklade förbanden Hallands regemente (I 16/Fo 31) och Hallandsbrigaden (IB 16).[10]

Genom försvarsbeslutet 2004 beslutade riksdagen bland annat att reducera antalet luftvärnsbataljoner från fyra till en, vilket innebar att Norrlands luftvärnsbataljon avvecklades. Med detta blev luftvärnet helt koncentrerat till Halmstad. I samband med att värnplikten blev vilande genom försvarsbeslutet 2009, kom två nya bataljoner att sättas upp, vilka består av kontrakterade soldater samt anställda officerare och soldater. Delar av bataljonerna kommer både nationellt och internationellt att delta i mark- och luftoperationer, som till exempel Nordic Battlegroup 11 (NBG 11), Svenska Kosovostyrkan 2012 samt Svenska insatsen i Afghanistan under 2013.[11]

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Bataljonen är indelad i bataljonsledning och fem kompanier.

Regementet utbildade tidigare även på robotsystem 90. Robotsystem 90 var tänkt som en ersättare till robotsystem 70 men för att det skulle behålla sin effektivitet över RBS 70 krävdes det att den genomgick en renovering och modifikation i början på 2000-talet. Eftersom det, då som nu, råder sparkrav på Försvarsmakten beslutades det att RBS 70 skulle behållas. Robotsystem 70 innebar helt enkelt Mer pang för pengarna som dåvarande regementschef Kent Samuelsson uttryckte det.

61. luftvärnsbataljonen

61. luftvärnsbataljonen (61. lvbat) är en luftvärnsbataljon som sattes upp vid Luftvärnsregementet under åren 2010 och 2014. Bataljonen består av cirka 400 officerare och anställda soldater.

62. luftvärnsbataljonen

62. luftvärnsbataljonen (62. lvbat) är en luftvärnsbataljon som sättes upp vid Luftvärnsregementet under åren 2010 och 2014. Bataljonen består av officerare samt kontrakterade soldater.

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Förläggning[redigera | redigera wikitext]

I samband med att Karlsborgs luftvärnsregemente (Lv 1) detacherade en beredskapsdivision den 1 oktober 1941 till Göteborg, förlades den till ett barackläger vid Kvibergsvägen 19-21. Efter att detachementet avskildes från regementet den 1 oktober 1942 och bildade Göta luftvärnskår (Lv 6), började kåren den 30 september 1944 att flytta in i ett nyuppfört kasernområde på Tunnlandsgatan 2A i Högsbo. Den 12 augusti 1945 var inflyttningen klar, och den 21 oktober 1945 hölls en ceremoni över inflyttningen. Den 1 april 1962 flyttade kåren till kasernerna i Kviberg, där man övertog förläggningen från avvecklade Göta artilleriregemente (A 2). Det tidigare kasernområdet i Högsbo blev senare Högsbo sjukhus.[4]

Den 1 juli 1994 omlokaliserades förbandet till Halmstads garnison och blev där samlokaliserade med Hallands regemente (I 16). Från den 1 juli 2000 övertog förbandet hela området.[2]

Övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Under tiden förbandet var förlagda i Göteborg övade man vid Vallda Sandö, Ringenäs skjutfält och Sisjöns skjutfält.[4] Efter flytten till Halmstad började man öva vid Mästocka skjutfält och Nyårsåsens skjutfält.[12]

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

Den 6 juni 1943 överlämnade militärbefälhavaren för III. militärområdet, generalmajor Folke Högberg, ett förbandsstandar till Göta luftvärnskår. Från att Göta artilleriregemente (A 2) den 31 mars 1962, kom Göta luftvärnsregemente från den 1 april 1962 att föra Göta artilleriregementes standar som traditionsstandar. Från den 1 juli 2000 övertog regementet traditionsansvaret för Roslagens luftvärnskår (Lv 3), och från den 1 september 2000 traditionsansvaret för Gotlands luftvärnskår (Lv 2), och från den 1 januari 2006 traditionsansvaret för Norrlands luftvärnsbataljon.[2]

År 2001 instiftades Luftvärnsregementets förtjänstmedalj i guld och silver (LvregGM/SM).

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Divisions-, kår- och regementschefer verksamma sedan 1941:[3]

  • 1941–1942: ?
  • 1942–1943: Curt Dahlgren
  • 1943–1946: Bengt F. Bengtsson
  • 1946–1948: Sten Odelberg
  • 1948–1956: Niels Juel
  • 1956–1966: Bertil Hård af Segerstad
  • 1966–1976: Tore Stawström
  • 1976–1978: Stig Lindskog
  • 1978–1986: Sven Platerud
  • 1986–1989: Svante Bergh
  • 1989–1994: Hans Ahldén
  • 2000–2003: Jan-Erik Jakobsson
  • 2003–2005: Kent Samuelsson
  • 2005–2007: Göran Wahlqvist
  • 2007–2012: Lennart Klevensparr
  • 2012–2015: Stefan Jönsson
  • 2015–2019: Anders Svensson [13]

Namn, beteckning och förläggning[redigera | redigera wikitext]

Namn
Kungl Göteborgs luftvärnsdivision 1941 1942
Kungl Göteborgs luftvärnskår 1942 1962
Kungl Göta luftvärnsregemente 1962 1974
Göta luftvärnsregemente 1975 1994
Göta luftvärnskår 1994 2000
Luftvärnsregementet 2000
Beteckning(ar)
A 9 G 1941 1942
Lv 6 1942
Förläggningsort(er) och övningsplats(er)
Göteborgs garnison/Högsbo (F) 1942 1962
Göteborgs garnison/Kviberg (F) 1962 1994
Halmstads garnison (F) 1994

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 202
  2. ^ [a b c d] Braunstein (2005), s. 239-241
  3. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 267-268
  4. ^ [a b c d e] Holmberg (1993), s. 34
  5. ^ [a b c] Holmberg (1993), s. 31
  6. ^ [a b] Holmberg (1993), s. 26
  7. ^ ”Kungl, Maj:ts proposition 1973:75”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FW0375. Läst 15 maj 2016. 
  8. ^ [a b] ”Regeringens proposition 1977/78:65”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-vissaa-organisationsfragor-mm-rorande_G10365. Läst 21 maj 2016. 
  9. ^ ”Regeringens proposition 1991/92:102”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvarets-utveckling-till-och-med-budgearet_GF03102. Läst 21 maj 2016. 
  10. ^ [a b c d] ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 21 maj 2016. 
  11. ^ Forsvarsmakten.se Jobba som soldat på Lv 6 Läst 18 maj 2010
  12. ^ Holmberg (1993), s. 13
  13. ^ ”Försvarets Forum, under rubriken "PÅ NY POST", nr 5/2015”. forsvarsmakten.se. http://www.forsvarsmakten.se/siteassets/6-aktuellt/forsvarets-forum/2015/forsvarets-forum-5-2015.pdf. Läst 20 december 2015. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Sid. 237-238. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]