Norra militärregionen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Norra militärregionen
(MR N)
Norra militärdistriktsstaben vapen.svg
Vapen för Norra militärregionen tolkat efter dess blasonering.
Officiellt namnNorra militärregionen
Datum2013–
LandSverige
FörsvarsgrenFörsvarsmaktsgemensam
TypMilitärregion
RollOperativ, territoriell och taktisk verksamhet
StorlekStab
FöregångareSäkSam sekt Boden
Del avHögkvarteret [a]
HögkvarterBodens garnison
FörläggningsortBoden
MarschNorrlandsfärger [källa behövs]
Befälhavare
MilitärregionchefÖverste Ulf Siverstedt
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg

Norra militärregionen (MR N) är en svensk militärregion inom Försvarsmakten som verkat sedan 2013. Förbandsledningen är förlagd i Bodens garnison i Boden.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Norra militärregionen bildades den 1 januari 2013 som Militärregion Nord, som en av fyra militärregioner i Sverige och omfattar Jämtlands län, Norrbottens län, Västerbottens län och Västernorrlands län.

I samband med försvarsbeslutet 2004 gav Riksdagen i uppdrag till Försvarsmakten att utreda den framtida militärdistriktsorganisationen. Den 16 november 2005 beslutade Riksdagen att organisationen skulle avvecklas senast den 31 december 2005. Genom detta beslut avvecklades en territoriell ledningsorganisation som funnits i Sverige i olika former sedan 1833. Ledningsorganisationen inom Försvarsmaktens centraliserades till Högkvarteret i Stockholm, trots att övriga delar av samhället vid denna tidpunkt i hög grad decentraliserades, det vill säga olika statliga verk och myndigheter flyttades ut från Stockholm.

I försvarsbeslutet 2009 antogs för Försvarsmaktens del, Insatsorganisation 2014 (IO 14). En organisation Försvarsmakten skulle utveckla och framarbeta fram till och med 2014. I utvecklingen ansåg företrädare från olika håll, både militära och civila, att det fanns behov av en regionalt närvarande och territoriellt ansvarig chef. Samverkande förband i Försvarsmakten ansåg att en territoriell chef behövdes, i likhet med samverkande myndigheter vilka ansåg att de var i behov av en tydlig samverkanspartner. 2010 tillsatte Försvarsmakten en arbetsgruppen, Regional ledning, som leddes av rikshemvärnschefen Roland Ekenberg. Där ingick Thomas Johansson och de fyra blivande stabscheferna Leif Ölmeborg i Mitt, Raimo Koski i Nord, Thomas Kryhl i Syd, Clas-Göran Johansson i Väst och Ulf Nordlander. Ulf Nordlander var tidigare försvarsområdesbefälhavare i Norrbottens försvarsområde (Fo 63) och vid den tidpunkten fortfarande i aktiv tjänst som chef FMLOG. Senare tillkom även Ulf Persson.

I samband med att militärdistriktsorganisationen avvecklades den 31 december 2005, upprättades fyra regionala Säkerhets- och Samverkanssektioner (SäkSam). Dessa fyra sektioner hade i uppgift är bland annat att regionalt samordna den militära säkerhetstjänsten, samt samverka med regionala myndigheter. Dessa fyra sektioner kom 2013 att uppgå i de nya Militärregionerna.

Från det att militärregionen bildades 2013 var chefen för Norrbottens regemente (I 19) även chef för Militärregion Nord (MR N). Den 1 oktober 2018 delades dock ledningen av Norrbottens regemente och Militärregion Nord, det genom att en separat chefsbefattning för Militärregion Nord tillsattes. Inriktningen inom Försvarsmakten är att från den 1 januari 2020 ska samtliga militärregioner bli självständiga förband, inom Försvarsmakten benämnd som organisationsenhet (OrgE), samt blir underordnade Rikshemvärnschefen. Därvid kommer de samtidigt att överta ledningen även i fredstid av utbildningsgrupperna med dess hemvärnsbataljoner. Respektive militärregion kommer därmed att tilldelas ett så kallat produktionsledningsansvar.[1] Från 2019 antogs namnet Norra militärregionen.

I Försvarsmaktens budgetunderlag till regeringen för 2020 föreslogs att de fyra militärregionala staberna från 1 januari 2020 skulle inrättas som egna organisationsenheter. Cheferna för militärregionerna föreslogs i sin tur underställas rikshemvärnschefen avseende produktionen vid utbildningsgrupper och av hemvärnsförband. Därmed kom även utbildningsgrupperna med hemvärnsbataljonerna vid samma tidpunkt att överföras och underställas militärregionerna. Detta medförde att fem utbildningsgrupper överfördes från Norrbottens regemente till Norra militärregionen.[2][3]

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Militärregionernas organisation återspeglar till del hur de avvecklade försvarsområdena var organiserade. Det vill säga militärregionstaberna var initialt knutna till ett regemente, där chefen för militärregionen är tillika regementschef, och kan liknas till vis del med de tidigare försvarsområdesbefälhavarna (Fobef). Militärregionerna har ingående insatsförband, på samma sätt som försvarsområdena hade sina lokalförsvarsförband. Skillnaden gentemot ett försvarsområde är att chefen för en militärregion är underställd chefen för Insatsledningen vid Högkvarteret. En försvarsområdesbefälhavare var underställd en militärområdesbefälhavare, som i sin tur var underställd Högkvarteret.

De nya Militärregionerna har nu organiserats och övertagit de uppgifter som tidigare löstes av Militärdistrikten mellan åren 2000-2005. Samtidigt bröts de ut som självständiga organisationsenheter från regementena.

Militärregionerna har som uppgift att tillgodose behovet av samverkan med civila myndigheter, organisationer och företag för att tydliggöra Försvarsmaktens behov av stöd vid insatser. Chefen vid en militärregionen har till uppgift att leda hemvärnsförband inom regionen, men även leda tilldelade insatsförband för bevakningsuppgifter i samtliga beredskapslägen från fred till krig. Vidare är Säk- Samsektionerna integrerade i militärregionerna, där uppgifterna även övertagits av militärregionerna. Inom en militärregionen är även fyra stycken Hemvärnsledningsplutoner organiserade som betjäningsförband. Plutonerna har i uppgift att betjäna staben med transporter, ledningssystem och övrigt stabsstöd. Från den 1 januari 2018 underställdes staben Militärregion Nord i ledningsfrågor direkt chefen insatsledningen i Högkvarteret.[4]

Militärregionens uppgifter

  • Leda territoriell verksamhet på den regionala och lokala nivån.
  • Leda tilldelade underställda förband (hemvärns eller andra insatsförband).
  • Leda regional säkerhetstjänst.
  • Samverka med regional och lokala myndigheter, organisationer och företag utgående från det ömsesidiga beroendet som finns mellan dessa och Försvarsmakten.
  • Utbilda hemvärnsförbanden.

Ingående enheter[redigera | redigera wikitext]

Från den 1 januari 2020 ingår fem utbildningsgrupper i Norra militärregionen. Utbildningsgrupperna utövar densammas produktionsansvar för en eller flera hemvärnsbataljoner, samt stöd och uppföljningsansvar mot Frivilliga Försvarsorganisationer.

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

Inför att militärregionsstaben skulle avskiljas från Norrbottens regemente, ansåg Försvarets traditionsnämnd att staben borde bevara traditionsarvet från den tidigare historiska regionala ledningsstrukturen, vilken inkluderar militärområden, militärdistrikt, flyg- och marinkommandon, försvarsområdesstaber samt arméfördelningar. Från 2018 antog Militärregion Nord det heraldiska vapen som fördes av Norra militärområdesstaben åren 1994–2000 och Norra militärdistriktsstaben åren 2000–2005.[5] Den 7 januari 2020 uppmärksammades organisationsförändringen genom en ceremoni i Boden, där Ulf Siverstedt officiellt övertog befälet över utbildningsgrupperna och hemvärnsförbanden.

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Förbandschefen tituleras militärregionchef och har tjänstegraden överste. Åren 2013–2017 var förbandschefen tillika chef för Norrbottens regemente. Åren 2018–2019 löd chefen för militärregionen direkt under insatsledningen som finns på Försvarsmaktens högkvarter. Från 2020 underställdes chefen för militärregionen rikshemvärnschefen.

Namn, beteckning och förläggningsort[redigera | redigera wikitext]

Namn
Militärregion Nord 2013-01-01 2018-12-31
Norra militärregionen 2019-01-01
Beteckningar
MR N 2013-01-01
Förläggningsorter
Bodens garnison (F) 2013-01-01

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Militärregionsstaben var åren 2013–2019 underställd chefen för Norrbottens regemente, sedan 2020 direkt underställd rikshemvärnschefen.
  2. ^ Frisell tillträdde som chef den 10 december 2014, med ett förordnande längst till den 30 september 2018.[6]
  3. ^ Siverstedt tillträdde som chef den 1 januari 2018, med ett förordnande längst till den 30 september 2018. [7][8]
  4. ^ Siverstedt lämnade I 19 och tillträdde som chef för MR N med nytt förordnande den 1 oktober 2018, som längst till den 31 mars 2021.[8]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Rikshemvärnschefen berättar om Hemvärnets framtid”. hemvarnet.se. https://hemvarnet.se/om-organisationen/hemvarnsforbanden/nyheter/421/14301. Läst 9 december 2018. 
  2. ^ ”Budgetunderlag 2020-underbilaga 1.1”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/4-om-myndigheten/dokumentfiler/budgetunderlag/budgetunderlag-2020/fm2018-15180.15-underbilaga-1.1-fm-bu-20.pdf. Läst 7 december 2019. 
  3. ^ ”Utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/arende/betankande/utgiftsomrade-6-forsvar-och-samhallets_H701F%C3%B6U1. Läst 7 december 2019. 
  4. ^ ”Försvarets forum nr 6/2017, s. 21”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/6-aktuellt/forsvarets-forum/2017/forum_1705_webb_lowres.pdf. Läst 25 november 2017. 
  5. ^ ”Försvarets traditioner i framtiden”. sfhm.se. https://www.sfhm.se/contentassets/813daef056f04ee79a6cdca825daecdb/forsvarets-traditioner-med-oversiktlig-historik-fran-1500-talet-2018-09-27.pdf. Läst 4 oktober 2018. 
  6. ^ ”Försvarets forum nr 5 2014” (PDF). Försvarets forum. Försvarsmakten. 2014. sid. 5. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/6-aktuellt/forsvarets-forum/2014/forsvarets-forum-nr5.pdf. Läst 14 augusti 2018. 
  7. ^ ”Försvarets forum nr 1/2018, s. 7”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/6-aktuellt/forsvarets-forum/2018/forum_1801_lowres.pdf. Läst 19 mars 2018. 
  8. ^ [a b] ”Försvarets forum nr 3 2018” (PDF). Försvarets forum. Försvarsmakten. 2018. sid. 8. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/6-aktuellt/forsvarets-forum/2018/forum_1803_lowres.pdf. Läst 14 augusti 2018. 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]