Marinbasen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Marinbasen
(MarinB)
Örlogsbasen vapen.svg
Vapensköld för Marinbasen tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namnMarinbasen
Datum1928–
LandSverige
FörsvarsgrenMarinen
TypMarinbas
RollUtbildning, sjöövervakning, basstöd
StorlekStab
Del avHögkvarteret [a]
HögkvarterKarlskrona garnison
FörläggningsortGöteborg, Haninge, Karlskrona, Malmö, Skredsvik, Visby
ÖvningsplatsMarinbasens övningsfält, Göteborgs skärgårdsskjutfält, Kosta övnings- och skjutfält, Blekinge övnings- och skjutfält
FärgerGult, blått
Marsch"Chefsmarsch" (Widqvist) [b]
DekorationerMarinBOMSM [c]
Befälhavare
MarinbaschefKommendör Erik Andersson
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg

Marinbasen (MarinB) är en marinbas inom svenska marinen som verkat i olika former sedan 1928. Förbandsledningen är förlagd i Karlskrona garnison i Karlskrona.[2][3]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Marinbasen bildades som ett krigsförband den 1 januari 1928, med namnet Sydkustens marindistrikt. Bakgrunden var avsaknaden av klara befälsförhållanden samt en enhetlig ledning för de svenska kustområdena i krig eller vid krigsfara. Genom försvarsbeslutet 1925 kom territorialvattnet längs den svenska kusten att delas in i marindistrikt, där Sydkustens marindistrikt utgjorde ett av sex marindistrikt. Marindistriktet omfattade territorialvattnet, det marina försvarsområdet samt den del som utgjorde landterritorium. Genom försvarsbeslutet 1936 beslutades att de samtliga marindistrikten skulle fredsorganiseras från den 1 juli 1937. Med den nya organisationen kom marindistriktet omfatta stab, personalavdelning, intendenturförvaltning, sjukvårdsförvaltning, kameralkontor, fartygsdepå samt en örlogsdepå.[2]

Den 1 oktober 1957 omorganiserades Sydkustens marindistrikt till Marinkommando Syd, samtidigt blev kustartilleriförsvarscheferna tillika försvarsområdesbefälhavare. Den 1 oktober 1966 infördes en ny regional ledning inom det svenska försvaret, där de marina bevakningsområdena underställdes en militärbefälhavare. Därmed med kom bland annat marinkommandona att avvecklas, där örlogsdepån vid respektive marinkommando bildade en örlogsbas. Marinkommando Syd kom därmed få ändrade lydnadsförhållanden från att tidigare varit direkt underställd chefen för marinen till att bli underställd chefen för Södra militärområdet.[2]

Den 1 juli 1990 genomfördes en större reform inom Marinen, då örlogsbaser sammanslogs med kustartilleriet och bildade marinkommandon. Den nya organisationen på sydkusten innebar att Blekinge kustartilleriförsvar (BK) och Sydkustens örlogsbas (ÖrlB S) bildade Sydkustens marinkommando (MKS).[2]

Inför försvarsbeslutet 2000 föreslog regeringen i sin propositionen för riksdagen, att den taktiska nivån bör reduceras genom att fördelnings- och försvarsområdesstaber samt marinkommandon och flygkommandon skulle avvecklas. Detta för att för att utforma ett armétaktiskt, marintaktiskt respektive flygtaktiskt kommando vilka skulle samlokaliseras med operationsledningen. Förslaget som antogs av riksdagen innebar att samtliga fördelnings- och försvarsområdesstaber samt marinkommandon och flygkommandon upplöstes och avvecklades.[4] Den 30 juni 2000 upplöstes och avvecklades Sydkustens marinkommando. Från den 1 juli 2000 övergick basverksamheten till Sydkustens marinbas, medan den territoriella och taktisk verksamhet överfördes till Operativa insatsledningen. Den del vid Sydkustens marinkommando som inte överfördes till det nya förbandet övergick till en avvecklingsorganisation. Avvecklingen skulle vara slutförd senast den 31 december 2001. Avvecklingsorganisationen upplöstes i sin tur den 31 december 2000, då avvecklingen av kommandot ansågs slutförd.[5]

Inför försvarsbeslutet 2004 föreslog regeringen i sin propositionen för riksdagen, att organisationsstrukturen från det förra försvarsbeslutet med två likvärdiga marinbaser inte längre är lämplig. Bakgrund låg i sjöstridsförbandens uppgifter och dess förändringarna i insatsorganisationen som föreslogs i försvarsbeslutet 2004. Istället hade Försvarsmakten föreslagit för regeringen att det endast behövdes en marinbas, innefattande en huvudbas och en sidobas. Dock ansåg regeringen att en sådan konstruktion skulle kunna leda till oklarheter och en mindre rationell verksamhet. Istället föreslog regeringen att en marinbas skulle kvarstå, vilken skulle svara för att den geografiska viljeinriktningen kunden uppfyllas. Dock skulle det finnas inom ramen att möjliggöra basering på två ytterligare orter. Organisationen vid marinbasen skulle bland annat bestå av varvsresurser för tungt fartygsunderhåll samt att verksamhetsställen borde innehålla dimensionerande infrastruktur i form av kajer och förtöjningsanordningar.[6]

Den 31 december 2004 avvecklades Ostkustens marinbas, från och med 1 januari 2005 övergick verksamheten till en avvecklingsorganisation fram till dess att avvecklingen skulle vara slutförd senast den 30 juni 2006.[7] Från den 1 januari 2005 kvarstod endast en marinbasen i Karlskrona, där den geografiska spridningen bland annat bestod av sjöinformationskompanier. Sydkustens marinbas antog därmed namnet Marinbasen.

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Marinbasens huvuduppgift är att stödja de andra marina förbanden i Försvarsmakten. Vi har vårt huvudsäte i Karlskrona, men vår verksamhet finns också på Muskö utanför Stockholm och i Göteborg, för att nämna några platser. Till våra uppgifter hör att också övervaka och skydda Sveriges kustremsa från yttre intrång. I förbandet ingår även Marinens Radio som arbetar med operativ sambandsledning nationellt och internationellt för marina och vissa försvarsmaktsgemensamma radiosystem. De är dessutom Försvarsmaktens kommunikationscentral för Rakel.

Marinbasens uppgifter är bland annat att:

  • Övervaka det svenska sjöterritoriet
  • Utbilda värnpliktiga åt sjöförbanden
  • Stödja de marina förbanden med teknisk tjänst
  • Utbilda hemvärns- och övrig frivilligpersonal
  • Utveckla den marina infrastrukturen

Ingående enheter[redigera | redigera wikitext]

Basskyddskompaniet[redigera | redigera wikitext]

Basskyddskompaniet ansvarar för skydd och bevakning av marina stridskrafter i och utanför marinens örlogsbaser. Bevakningen kan vara av tillfällig natur längs den svenska kusten eller i utländska hamnar. Basskyddskompaniet verkar normalt i och kring örlogsbasen i Karlskrona.[8]

Ekipagekompaniet[redigera | redigera wikitext]

Ekipagekompaniet har sina anor och rötter från 1682, då ett ekipageförband bildades som stöd till Karlskrona örlogsvarv. Kompaniet stödja övriga marina förband med ekipagetjänst under övning och insats. Kompaniet är baserade med två sjötransportplutoner i Karlskrona och Haninge, samt personal i Göteborg. Ekipagekompaniet har även som uppgift att upprätthålla funktionen hamnkapten vid Försvarsmaktens örlogshamnar, Berga, Göteborg, Karlskrona, Muskö och Skredsvik.[9]

Logistikkompaniet[redigera | redigera wikitext]

Logistikkompaniet består av kompaniledning, sambandspluton, logistikledningspluton, två logistikstödsplutoner,en plutonsenhet som ansvarar för signaturmätning och vapenkontroller. Logistikkompaniet verkar i Karlskrona och Berga, men kan även verka från tillfälliga bastjänstområden för att ge logistikstöd till marina förband.[10]

Sjöinformationskompaniet[redigera | redigera wikitext]

Sjöinformationskompaniet är ett kompani som stödjer Marintaktiska staben med framförallt sjölägesinformation. Åren 2005–2009 omfattade förbandet en bataljon och hade sjöinformationskompanier i Göteborg, Härnösand, Malmö, Muskö, Karlskrona, Visby.[11] Sedan 2010 består kompaniet av stab, två sjöinformationsplutoner, en undervattenspaningscentral och Marinens radio. Sjöinformationsplutonerna, baserade i Göteborg och Muskö, har till uppgift att övervaka det svenska sjöterritoriet samt att underlätta ledningen av sjöstridskrafterna. Med hjälp av bland annat radar, bevakningsbåtar och Frivilliga Flygkåren identifierar man fartyg och bygger upp en normalbild av sjötrafiken. Marinens radio utför sambandsledning från från Karlskrona och Stockholmsområdet.[12]

Utbildningsgrupper[redigera | redigera wikitext]

Blekingegruppen[redigera | redigera wikitext]

Blekingegruppen (BLG), bildades den 1 juli 2000 i samband med försvarsbeslutet 2000. Genom försvarsbeslutet 2004 blev gruppen från den 1 januari 2006 en del av Marinbasen. Gruppen utbildar, organiserar och administrerar hemvärnet i Blekinge län.

Kalmar- och Kronobergsgruppen[redigera | redigera wikitext]

Kalmar- och Kronobergsgruppen (KRAG), bildades den 1 januari 1998 i samband med försvarsbeslutet 1996. Gruppen har sitt arv och sina traditioner från Kronobergs regemente (I 11) och Kalmar regemente (Fo 18). Genom försvarsbeslutet 2004 uppgick Kalmargruppen i gruppen. Från den 1 januari 2006 blev Kalmar- och Kronobergsgruppen en del av Marinbasen. Gruppen utbildar, organiserar och administrerar hemvärnet i Kalmar län och Kronobergs län.

Tidigare ingående enheter[redigera | redigera wikitext]

13. helikopterdivisionen[redigera | redigera wikitext]

13. helikopterdivisionen (13. hkpdiv) även känd som Yngve Gul var en helikopterdivision inom svenska marinen som verkade i olika former åren 1987–1997. Åren 1988–1990 ingick helikopterdivision i Sydkustens örlogsbas.

Södra marinkommandounderhållsbataljonen[redigera | redigera wikitext]

Södra marinkommandounderhållsbataljonen (MKuhbatS) bildades den 30 juni 1994 genom att tekniska förvaltningen sammanslogs med intendenturförvaltningen. Bataljonen upplöstes och avvecklades den 30 juni 2000.[2]

Öresunds marindistrikt[redigera | redigera wikitext]

Öresunds marindistrikt (MDÖ) var ett sjöbevakningsförband inom svenska marinen som verkade i olika former åren 1928–2000. År 1951 ombildades Öresunds marindistrikt till marint bevakningsområde. Åren 1951–1966 ingick bevakningsområdet i Sydkustens marindistrikt, åren 1966–1983 i Sydkustens örlogsbas. Åren 1983–1997 militärbefälhavaren för Södra militärområdet (Milo S). Åren 1998–2000 ingick förbandet Västkustens marinkommando.[13]

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Marinbasen är förlagd till Skeppsgossekasernen i Karlskrona garnison. Utöver örlogshamnen i Karlskrona, har Marinbasen även detachement i Göteborg, Haninge, Malmö, Skredsvik, Visby. Marinbasen har även förvaltningsansvar för övnings- och skjutfälten i Blekinge län, Kronobergs län, samt i Göteborgs skärgård, vilka omfattar Blekinge övnings- och skjutfält, Marinbasens övningsfält, Kosta övnings- och skjutfält och Göteborgs skärgårdsskjutfält.

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

År 1966 antogs "Chefsmarsch" (Widqvist) som förbandsmarsch, vilken övertogs från Karlskrona örlogsstation. Förbandsmarschen fastställdes för Sydkustens örlogsbas 1976, för Sydkustens marinkommando den 30 juni 1994 och för Sydkustens marinbas den 27 november 2002. Marschen övertogs 2005 av Marinbasen.[1] År 2007 instiftades Marinbasens förtjänstmedalj i guld och silver (MarinBGM/SM). Före 2001 benämndes medaljen Södra marinkommandots förtjänstmedalj (MKSGM/SM), åren 2001–2006 Sydkustens marinbas förtjänstmedalj (MarinbSGM/SM).[14][15]

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Namn, beteckning och förläggningsort[redigera | redigera wikitext]

Namn
Sydkustens marindistrikt 1928-01-01 1957-09-30
Marinkommando Syd 1957-10-01 1966-09-30
Sydkustens örlogsbas 1966-10-01 1990-06-30
Sydkustens marinkommando 1990-07-01 2000-06-30
Sydkustens marinbas 2000-07-01 2004-12-31
Marinbasen 2005-01-01
Beteckningar
MDS 1928-01-01 1957-09-30
MKS 1957-10-01 1966-09-30
ÖrlB S 1966-10-01 1990-06-30
MKS 1990-07-01 2000-06-30
MarinB S 2000-07-01 2004-12-31
MarinB 2005-01-01
Förläggningsorter och övningsplatser
Karlskrona garnison (F) 1928-01-01
Blekinge övnings- och skjutfält (Ö) 1928-01-01
Göteborgs skärgårdsskjutfält (Ö) 2005-01-01
Kosta övnings- och skjutfält (Ö) 2000-07-01
Marinbasens övningsfält (Ö) 1928-01-01

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Åren 1928–1966 var förbandet direkt underställt Chefen för Marinen, åren 1966–2000 chefen för Södra militärområdet, åren 2000–2005 chefen för Operativa insatsledningen.
  2. ^ Förbandsmarschen antogs 1966 och fastställdes första gången genom marinorder 18/1976.[1]
  3. ^ Minnesmedalj i silver instiftad 2005.
  4. ^ Andersson tillträdde som chef den 1 april 2014, med ett förordnande längst till den 30 juni 2018.[16] Den 1 juli 2018 fick Andersson ett nytt förordnande längst till den 30 juni 2019.[17]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Sandberg (2007), s. 82
  2. ^ [a b c d e] Braunstein (2011), s. 21–26
  3. ^ Kjellander (2007), s. 195-197
  4. ^ ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 16 augusti 2018. 
  5. ^ ”Årsredovisning 2002: Underbilaga 2.1”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/4-om-myndigheten/dokumentfiler/arsredovisningar/arsredovisning-2002/ar02_ubilaga_2_1.pdf. Läst 16 augusti 2018. 
  6. ^ ”Regeringens proposition 2004/05:5”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/vart-framtida--forsvar_GS035. Läst 16 augusti 2018. 
  7. ^ ”Regeringens proposition 2004/05:43”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/forsvarsmaktens-grundorganisation_GS0343/html. Läst 16 augusti 2018. 
  8. ^ ”Basskyddskompaniet”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/sv/organisation/marinbasen/krigssforbandsdelar/basskyddskompaniet/. Läst 16 augusti 2018. 
  9. ^ ”Ekipagekompaniet”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/sv/organisation/marinbasen/krigssforbandsdelar/ekipagekompaniet/. Läst 16 augusti 2018. 
  10. ^ ”Logistikkompaniet”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/sv/organisation/marinbasen/krigssforbandsdelar/logistikkompaniet/. Läst 16 augusti 2018. 
  11. ^ ”Sjöcentralen i Härnösand stängd”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2008/11/sjocentralen-i-harnosand-stangd/. Läst 16 augusti 2018. 
  12. ^ ”Sjöinformationskompaniet”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/sv/organisation/marinbasen/krigssforbandsdelar/sjoinformationskompaniet/. Läst 16 augusti 2018. 
  13. ^ Jansson, Johansson (2001), s. 53-57
  14. ^ ”MarinBGM”. medalj.nu. http://medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={5925F74B-A117-49C1-8BB7-896B0B96861E}&listmode=0&medal={ABC2F2D9-4B96-4B41-AFD0-D906F3AE0DA9}. Läst 16 augusti 2018. 
  15. ^ ”MarinBSM”. medalj.nu. http://medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={5925F74B-A117-49C1-8BB7-896B0B96861E}&listmode=0&medal={11668C84-969F-4062-A56B-8BFBB10262A4}. Läst 16 augusti 2018. 
  16. ^ ”Försvarets forum nr 2/2014, s. 5”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/6-aktuellt/forsvarets-forum/2014/forsvarets-forum-nr2-2014.pdf. Läst 26 november 2017. 
  17. ^ ”Försvarets forum nr 2/2018, s. 8”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/6-aktuellt/forsvarets-forum/2018/forum_1802_lowres.pdf. Läst 16 augusti 2018. 

Tryckt skrift[redigera | redigera wikitext]

  • Jansson, Nils-Ove; Johansson, Christer (2001). Marinkommando Väst: kronologi över marin verksamhet på västkusten. Borås: Warne förlag. Libris 8402344. ISBN 91-86425-30-7 
  • Birke, Sune; Braunstein, Christian (2011). Sveriges marina förband och skolor under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 13. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. sid. 19-20. Libris 12638815 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]