Södermanlandsgruppen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Södermanlandsgruppen
(SLG)
Södermanlandsgruppen vapen.svg
Vapen för Södermanlandsgruppen tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namnSödermanlandsgruppen
Datum2000–
LandSverige
FörsvarsgrenHemvärnet
TypUtbildningsgrupp [a]
RollUtbildning, vidmakthållande och administration
StorlekUtbildningsgrupp
Ingående delarPlan- och personalavdelning, Utbildningsavdelning, Logistikavdelning
Del avMellersta militärregionen [b]
HögkvarterSvältenlägret
FörläggningsortSträngnäs
FärgerSvart och gult          
Marsch"Fältmarsch" (Lundvall) [c]
WebbplatsOfficiell webbplats
Befälhavare
UtbildningsgruppchefMikael Smedin
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
Truppslagstecken m/46-60Truppslagstecken M46-60 för Hemvärnet.jpg

Södermanlandsgruppen (SLG) är en svensk utbildningsgrupp inom Hemvärnet som verkat i olika former sedan 2000. Förbandsledningen är förlagd i Svältenlägret, Strängnäs.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Som ett led i försvarsbeslutet 2000 avvecklades försvars- och militärområdena den 30 juni 2000 och från och med den 1 juli 2000 organiserades i dess ställe Militärdistrikt. Därmed avvecklades bland annat Södermanlands och Östergötlands försvarsområde (Fo 43). De nya militärdistrikten motsvarade geografiskt sett de gamla militärområdena. Den stora skillnaden var att militärdistrikten var den lägsta nivån där chefen var territoriellt ansvarig. Inom militärdistrikten organiserades militärdistriktsgrupper, i regel en för varje län. I Södermanlands län organiserades Södermanlandsgruppen, vilket i sin tur underställdes Mellersta militärdistriktet (MD M).[2]

Den 2 juni 2005 presenterade regeringen sin proposition (2004/05:160) gällande en avveckling av militärdistriktsorganisationen. I propositionen hänvisades regeringen till att "I det framtida insatsförsvaret och den beslutade insatsorganisationen finns det inte längre krav på eller behov av regional eller territoriell ledning som motiverar en särskild ledningsorganisation". Därmed ansåg regeringen att militärdistriktsorganisationen kunde avvecklas, något som Försvarsmakten även i en framställan till regeringen den 7 mars 2005 föreslagit. I dess ställe skulle fyra ledningsgrupper för säkerhetstjänst och samverkan inrättas, där ledningsgrupperna lokaliserade till Boden, Stockholm, Göteborg och Malmö.[3] Den 16 november 2005 antog riksdagen regeringens proposition, därmed beslutades att militärdistriktsorganisationen skulle upplösas och avvecklas den 31 december 2005. Vilket innebar att militärdistriktsgrupperna omorganiserades till utbildningsgrupper och underställdes ett utbildningsförband. Detta medförde att Södermanlandsgruppen överfördes från Mellersta militärdistriktet (MD M) till att bli en enhet inom Ledningsregementet (LedR) från och med den 1 januari 2006.

Den 1 januari 2013 bildades fyra militärregioner, där Mellersta militärregionen underställdes chefen för Livgardet, men löd under chefen insatsledningen i Högkvarteret avseende markterritoriell ledning i fred, kris och krig. Chefen för Södermanlandsgruppen var dock fortfarande underställd chefen Ledningsregementet gällande produktionsledning av hemvärnsförbanden samt insatsledning inom utbildningsgruppens geografiska område. Den 1 januari 2018 delades dock ledningen av Livgardet och Mellersta militärregionen, det genom att en separat chefsbefattning för Mellersta militärregionen tillsattes. Vidare underställdes staben Mellersta militärregionen i ledningsfrågor direkt chefen insatsledningen i Högkvarteret.[4] I Försvarsmaktens budgetunderlag till regeringen för 2020 föreslogs att de fyra militärregionala staberna från 1 januari 2020 skulle inrättas som egna organisationsenheter. Cheferna för militärregionstaberna föreslogs i sin tur underställas rikshemvärnschefen avseende produktion av utbildningsgrupper och hemvärnsförband. Detta medförde att utbildningsgrupperna överfördes organisatoriskt från ett utbildningsförband till de fyra militärregionala staberna.[5] I regeringens proposition framhöll dock regeringen att den militära regionala indelningen kunde komma att justeras, det beroende på utfallet av utredningen "Ansvar, ledning och samordning inom civilt försvar" (dir. 2018:79).[6] För Södermanlandsgruppen innebar denna förändring att utbildningsgruppen överfördes från Ledningsregementet till att bli en enhet inom Mellersta militärregionen från och med den 1 januari 2020.

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Chefen Södermanlandsgruppen är från den 1 januari 2020 direkt underställd chefen för Mellersta militärregionen. Södermanlandsgruppens uppgifter är att utbilda, organisera och administrera hemvärnsförbanden i länet. Gruppen skall vidare stödja frivilliga försvarsorganisationer. Insatser i såväl fred som under kris och krig leds i allmänhet direkt av Mellersta militärregionen, men Södermanlandsgruppen kan ges ledningsuppgifter som till exempel att avdela en Militär insatschef (MIC). Gruppen skall vidare stödja frivilliga försvarsorganisationer samt vara beredd att leda insatser till stöd för samhället i övrigt. Hemvärnet är den största enskilda verksamheten inom gruppen med cirka 500 män och kvinnor.

Ingående enheter[redigera | redigera wikitext]

Södermanlandsgruppen administrerar och utbildar sedan 1 januari 2012 en hemvärnsbataljon, Södermanlandsbataljonen (27. hemvärnsbataljonen). Förbandet kan lösa uppgifter på marken, i luften samt i marin miljö.

Södermanlandsbataljonen[redigera | redigera wikitext]

  • 27. hemvärnsbataljonstaben och ledningsplutonen
  • 271. hemvärnsinsatskompaniet (Nyköping/Strängnäs kompani)
  • 272. hemvärnsinsatskompaniet (Öster Rekarne kompani)
  • 274. hemvärnsbevakningskompaniet (Livkompaniet)
  • 275. hemvärnsbåtplutonen
  • 276. hemvärnsflyggruppen

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

När Södermanlandsgruppen bildades den 1 juli 2000 samlokaliserades förbandsledningen med Södermanlands regemente på Eldsundsviken i Strängnäs garnison. Genom att regementet avvecklades genom försvarsbeslutet 2004, beslutades att Södermanlandsgruppen senast den 30 juni 2006 skulle omlokaliseras till Svältenlägret i Strängnäs. I Svältenlägret har Södermanlandsgruppen sin förbandsledning samt expeditions-, förläggnings- och utbildningslokaler.

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

Södermanlandsgruppen är sedan den 4 juni 2005 arvtagare och traditionsbärare för Södermanlands regemente (P 10). Från den 1 juli 2012 har traditionsansvaret övertagits av Södermanlandsbataljonen.[7]

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

  • 2000–2007: Överstelöjtnant Karl-Arne Ahlqvist
  • 2007–2017: Överstelöjtnant Staffan Andrén
  • 2017–20xx: Överstelöjtnant Mikael Smedin

Namn, beteckning och förläggningsort[redigera | redigera wikitext]

Namn
Södermanlandsgruppen 2000-07-01
Beteckningar
okänt 2000-07-01 2005-06-30
SLG 2005-07-01
Förläggningsorter
Strängnäs garnison (F) 2000-07-01 2006-06-30
Svältenlägret (F) 2006-07-01

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Åren 2000–2005 var gruppen organiserad som en militärdistriktsgrupp och sedan 2006 som en utbildningsgrupp.
  2. ^ Åren 2000–2005 var gruppen underställd chefen för Mellersta militärdistriktet, åren 2006-2019 chefen för Ledningsregementet och sedan 2020 chefen för Mellersta militärregionen.
  3. ^ Förbandsmarschen ärvdes från Södermanlandsbrigaden, och fastställdes den 27 november 2002 i TFG 020006.[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 50
  2. ^ ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 5 mars 2018. 
  3. ^ ”Regeringens proposition 2004/05:160”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/avveckling-av-militardistriktsorganisationen_GS03160. Läst 5 mars 2018. 
  4. ^ ”Rikshemvärnschefen berättar om Hemvärnets framtid”. hemvarnet.se. https://hemvarnet.se/om-organisationen/hemvarnsforbanden/nyheter/421/14301. Läst 9 december 2018. 
  5. ^ ”Budgetunderlag 2020-underbilaga 1.1”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/4-om-myndigheten/dokumentfiler/budgetunderlag/budgetunderlag-2020/fm2018-15180.15-underbilaga-1.1-fm-bu-20.pdf. Läst 31 december 2019. 
  6. ^ ”Utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/arende/betankande/utgiftsomrade-6-forsvar-och-samhallets_H701F%C3%B6U1. Läst 31 december 2019. 
  7. ^ ”Försvarets traditioner i framtiden”. sfhm.se. Arkiverad från originalet den 29 december 2016. https://web.archive.org/web/20161229032641/http://www.sfhm.se/contentassets/813daef056f04ee79a6cdca825daecdb/traditionsnamnden_bilaga_3_hemvarnsbataljoner_2012-07-01.pdf. Läst 5 mars 2018. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]