Södermanlandsgruppen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Södermanlandsgruppen
(SLG)
Södermanlandsgruppen vapen.svg
Vapensköld för Södermanlandsgruppen tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namnSödermanlandsgruppen
Datum2000–
LojalitetFörsvarsmakten
FörsvarsgrenArmén
TypHemvärnet
RollUtbildning och administration
StorlekUtbildningsgrupp [a]
Del avLedningsregementet [b]
HögkvarterSvältenlägret
FörläggningsortSträngnäs
FärgerSvart och gult          
Marsch"Fältmarsch" (Lundvall) [c]
WebbplatsOfficiell webbplats
Befälhavare
FörbandschefMikael Smedin
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
Truppslagstecken m/46-60Truppslagstecken M46-60 för Hemvärnet.jpg

Södermanlandsgruppen (SLG) är en svensk utbildningsgrupp inom Hemvärnet som verkat i olika former sedan 2000. Förbandsledningen är förlagd i Svältenlägret, Strängnäs.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Som ett led i försvarsbeslutet 2000 avvecklades försvars- och militärområdena den 30 juni 2000 och från och med den 1 juli 2000 organiserades i dess ställe Militärdistrikt. Därmed avvecklades bland annat Södermanlands och Östergötlands försvarsområde (Fo 43). De nya militärdistrikten motsvarade geografiskt sett de gamla militärområdena. Den stora skillnaden var att militärdistrikten var den lägsta nivån där chefen var territoriellt ansvarig. Inom militärdistrikten organiserades militärdistriktsgrupper, i regel en för varje län. I Södermanlands län organiserades Södermanlandsgruppen, vilket i sin tur underställdes Mellersta militärdistriktet (MD M).[2]

Den 2 juni 2005 presenterade regeringen sin proposition (2004/05:160) gällande en avveckling av militärdistriktsorganisationen. I propositionen hänvisades regeringen till att "I det framtida insatsförsvaret och den beslutade insatsorganisationen finns det inte längre krav på eller behov av regional eller territoriell ledning som motiverar en särskild ledningsorganisation". Därmed ansåg regeringen att militärdistriktsorganisationen kunde avvecklas, något som Försvarsmakten även i en framställan till regeringen den 7 mars 2005 föreslagit. I dess ställe skulle fyra ledningsgrupper för säkerhetstjänst och samverkan inrättas, där ledningsgrupperna lokaliserade till Boden, Stockholm, Göteborg och Malmö.[3] Den 16 november 2005 antog riksdagen regeringens proposition, därmed beslutades att militärdistriktsorganisationen skulle upplösas och avvecklas den 31 december 2005. Vilket innebar att militärdistriktsgrupperna omorganiserades till utbildningsgrupper och underställdes ett utbildningsförband. Detta medförde att Södermanlandsgruppen överfördes från Mellersta militärdistriktet (MD M) till att bli en enhet inom Ledningsregementet (LedR) från och med den 1 januari 2006.

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Chefen Södermanlandsgruppen är direkt underställd chefen Ledningsregementet (LedR) vad gäller produktionsledning av hemvärnsförbanden samt insatsledning i Södermanlands län. Insatser, såväl i fred som under kris och krig, leds av Militärregion Mitt (MR M). Södermanlandsgruppen nuvarande uppgifter är att utbilda, organisera och administrera hemvärnsförbanden i länet. Gruppen skall vidare stödja frivilliga försvarsorganisationer samt vara beredd att leda insatser till stöd för samhället i övrigt. Hemvärnet är den största enskilda verksamheten inom gruppen med cirka 500 män och kvinnor.

Ingående enheter[redigera | redigera wikitext]

Södermanlandsgruppen administrerar och utbildar sedan 1 januari 2012 en hemvärnsbataljon, Södermanlandsbataljonen (27. hemvärnsbataljonen). Förbandet kan lösa uppgifter på marken, i luften samt i marin miljö.

Södermanlandsbataljonen[redigera | redigera wikitext]

  • 27. hemvärnsbataljonstaben och ledningsplutonen
  • 271. hemvärnsinsatskompaniet (Nyköping/Strängnäs kompani)
  • 272. hemvärnsinsatskompaniet (Öster Rekarne kompani)
  • 274. hemvärnsbevakningskompaniet (Livkompaniet)
  • 275. hemvärnsbåtplutonen
  • 276. hemvärnsflyggruppen

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

När Södermanlandsgruppen bildades den 1 juli 2000 samlokaliserades förbandsledningen med Södermanlands regemente på Eldsundsviken i Strängnäs garnison. Genom att regementet avvecklades genom försvarsbeslutet 2004, beslutades att Södermanlandsgruppen senast den 30 juni 2006 skulle omlokaliseras till Svältenlägret i Strängnäs. I Svältenlägret har Södermanlandsgruppen sin förbandsledning samt expeditions-, förläggnings- och utbildningslokaler.

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

Södermanlandsgruppen är sedan den 4 juni 2005 arvtagare och traditionsbärare för Södermanlands regemente (P 10). Från den 1 juli 2012 har traditionsansvaret övertagits av Södermanlandsbataljonen.[4]

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

  • 2000–2007: Överstelöjtnant Karl-Arne Ahlqvist
  • 2007–2017: Överstelöjtnant Staffan Andrén
  • 2017–20xx: Överstelöjtnant Mikael Smedin

Namn, beteckning och förläggning[redigera | redigera wikitext]

Namn
Södermanlandsgruppen 2000-07-01
Beteckningar
SLG 2000-07-01
Förläggningsorter och övningsfält
Strängnäs garnison (F) 2000-07-01 2006-06-30
Svältenlägret (F) 2006-07-01
Härads skjutfält (Ö) 2007

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Åren 2000-2005 var gruppen organiserad som en militärdistriktsgrupp.
  2. ^ Åren 2000-2005 var gruppen underställd Mellersta militärdistriktet.
  3. ^ Förbandsmarschen ärvdes från Södermanlandsbrigaden, och fastställdes den 27 november 2002 i TFG 020006.[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 50
  2. ^ ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 5 mars 2018. 
  3. ^ ”Regeringens proposition 2004/05:160”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/avveckling-av-militardistriktsorganisationen_GS03160. Läst 5 mars 2018. 
  4. ^ ”Försvarets traditioner i framtiden”. sfhm.se. http://www.sfhm.se/contentassets/813daef056f04ee79a6cdca825daecdb/traditionsnamnden_bilaga_3_hemvarnsbataljoner_2012-07-01.pdf. Läst 5 mars 2018. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]