Livgrenadjärgruppen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Livgrenadjärgruppen
(LVG)
Livgrenadjärregementet vapen.svg
Vapensköld för Livgrenadjärgruppen tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namn Livgrenadjärgruppen
Datum 1998–
Lojalitet Försvarsmakten
Försvarsgren Armén
Typ Hemvärnet
Storlek Utbildningsgrupp
Del av P 10/Fo 43 (1998–2000)
MD M (2000–2005)
Hkpflj (2006–)
Högkvarter Linköpings garnison
Förläggningsort Malmslätt
Motto Si vis pacem para bellum ("Om du vill ha fred, förbered krig")
Färger Vitt och rött          
Marsch "Es lebe hoch" (Schlögel) [1]
Webbplats Officiell webbsida
Befälhavare
Nuvarande befälhavare Övlt Claes Alsteryd
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga Naval Ensign of Sweden.svg
Truppslagstecken m/1960 AM.088796.jpg
Förbandstecken m/51-m/60 AM.090976-I 4 (2).jpg

Livgrenadjärgruppen (LVG) är en svensk utbildningsgrupp inom Hemvärnet som verkat i olika former sedan 1998. Förbandets stab är förlagt till Linköpings garnison i Malmslätt.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Livgrenadjärgruppen bildades som en försvarsområdesgrupp i samband med att Livgrenadjärregementet (I 4/Fo 41) avvecklades den 31 december 1997 och dess försvarsområdesstab uppgick i Södermanlands och Östergötlands försvarsområde (Fo 43), detta i samband med att antalet försvarsområden reducerades genom försvarsbeslutet 1996.

Som ett led i försvarsbeslutet 2000 avvecklades försvars- och militärområdena den 30 juni 2000 och från och med den 1 juli 2000 organiserades i dess ställe Militärdistrikt. Därmed avvecklades bland annat Södermanlands och Östergötlands försvarsområde (Fo 43). De nya Militärdistrikten motsvarade geografiskt sett de gamla militärområdena. Den stora skillnaden var att militärdistrikten var den lägsta nivån där chefen var territoriellt ansvarig. Inom militärdistrikten organiserades militärdistriktsgrupper, i regel en för varje län. Då Livgrenadjärgruppen redan var organiserad inom Östergötlands län kom den endast att organisatoriskt att överföras den 1 juli 2000 till Mellersta militärdistriktet (MD M).

Den 31 december 2005 avvecklades Militärdistriktsorganisationen (som en efterverkning av försvarsbeslutet 2004) och militärdistriktsgrupperna bytte namn till utbildningsgrupp och underställdes ett utbildningsförband. Detta medförde att Livgrenadjärgruppen överfördes från Mellersta militärdistriktet (MD M) till att bli en enhet inom Helikopterflottiljen (Hkpflj) från och med den 1 januari 2006.

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Gruppens stab är lokaliserad till Malmens flygplats utanför Linköping. Livgrenadjärgruppen är direkt underställd chefen Helikopterflottiljen (Hkpflj) både vad gäller produktionsledning av hemvärnsförbanden samt insatsledning i Östergötlands län.[2] Livgrenadjärgruppen nuvarande uppgifter är att utbilda, organisera och administrera hemvärnsförbanden i Östergötlands län. Gruppen skall vidare stödja frivilliga försvarorganisationer samt vara beredd att leda insatser till stöd för samhället i övrigt.

Organisation[redigera | redigera wikitext]

Livgrenadjärgruppen administrerar och utbildar sedan 1 januari 2012 två hemvärnsbataljoner, Första livgrendajärbataljonen (30.hvbataljonen) och Andra livgrendajärbataljonen (31.hvbataljonen).

Första livgrendajärbataljonen[redigera | redigera wikitext]

30. hemvärnsbataljonen, även benämnd 1. livgrenadjärbataljonen, är Sveriges näst största hemvärnsbataljon och innehåller upp emot 900 soldater. Förbandets upptagningsområde är centrala, södra och västra Östergötland. Den nuvarande bataljonen är ett resultat av det senaste decenniets sammanslagningar/nedläggningar av hemvärnsförband. Bataljonen är det första hemvärnsförband i Sverige som faktiskt övat att med egna resurser gå från eget län till angränsande för att lösa en bevaka/skydda-uppgift, då 307. hemvärnsunderrättelsekompaniet 2011 flygtransporterades till annat län för att lösa en uppgift på ett flygbasområde.[källa behövs]

  • 30. hemvärnsbataljonsstaben
  • 30. hemvärnsledningsplutonen
  • 301. hemvärnsinsatskompaniet
  • 302. hemvärnsinsatskompaniet
  • 303. hemvärnsinsatskompaniet
  • 304. hemvärnsbevakningskompaniet (Tannefors)
  • 305. hemvärnsbevakningskompaniet (Malmen-Vreta)
  • 307. hemvärnsunderrättelsekompaniet

Andra livgrendajärbataljonen[redigera | redigera wikitext]

31. hemvärnsbataljonen, även benämnd 2. livgrenadjärbataljonen, har Finspång, Norrköping, Söderköping och Valdemarsvik som upptagningsområde inom Östergötlands län.

  • 31. hemvärnsbataljonsstaben
  • 31. hemvärnsledningsplutonen
  • 311. hemvärnsinsatskompaniet
  • 312. hemvärnsinsatskompaniet
  • 313. hemvärnsbevakningskompaniet
  • 314. hemvärnsbåtplutonen
  • 315. hemvärnsbåtplutonen
  • 316. hemvärnsmusikkåren (Hemvärnets musikkår Östergötland)
  • Hemvärnsungdom – Norrköping
  • Hemvärnsungdom – Finspång

Traditioner och fana[redigera | redigera wikitext]

Livgrenadjärgruppen är sedan 1 januari 1998 traditionsbärare för Livgrenadjärregementet (I 4), ett arv som senare tagits över av bataljonerna. Sedan 1 juli 2000 är H.M. Konungen hederschef för Livgrenadjärgruppen.[3]

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

  • 200?–2004: Överstelöjtnant Åke Litsén [4]
  • 2004–200?: Överstelöjtnant Magnus Engdahl
  • 20??–20??: Överstelöjtnant Claes Alsteryd
  • 20??–20??: Major Nicklas Kamperhaug

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 204
  2. ^ Försvarsmaktens helikopterflottilj”. TIFF (Försvarets materielverk) (2): sid. 4-7. 2016. http://tiff.mil.se/x-online/tiff_1602/index.html#/7/. 
  3. ^ ”Instruktion för Försvarsmakten, Ceremonier 2010” (Noia 64 mimetypes pdf.png PDF). forsvarsmakten.se. Arkiverad från originalet den 28 augusti 2011. https://web.archive.org/web/20110828221520/http://www.forsvarsmakten.se/upload/dokumentfiler/Ceremonibest%C3%A4mmelser/HKV%202010-12-21%2009%20831.69672%20bilaga%201%20CerIFM.pdf. Läst 29 april 2013. 
  4. ^ ”Chef-skifte på Livgrenadjärgruppen”. web.archive.org. Arkiverad från originalet den 20 september 2004. https://web.archive.org/web/20040920230326/http://www.mdm.mil.se/index.php?lang=S&c=news&id=19813. Läst 11 mars 2017. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. sid. 204. ISBN 978-91-631-8699-8 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]