Livgardesgruppen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Livgardesgruppen
(LGG)
Livgardesgruppen vapen.svg
Vapen för Livgardesgruppen tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namnLivgardesgruppen
Datum2000–
LandSverige
FörsvarsgrenHemvärnet
TypUtbildningsgrupp [a]
RollUtbildning, vidmakthållande och administration
StorlekUtbildningsgrupp
FöregångareDalregementet
Ingående delarPlan- och personalavdelning, Utbildningsavdelning, Logistikavdelning
Del avMellersta militärregionen [b]
HögkvarterKungsängens garnison
FörläggningsortKungsängen
FärgerGult     
Marsch"Svea livgardes marsch" (Körner) [c]
WebbplatsOfficiell webbsida
Befälhavare
UtbildningsgruppchefÖverstelöjtnant Johan Midenby
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
Truppslagstecken m/46-60Truppslagstecken M46-60 för Hemvärnet.jpg

Livgardesgruppen (LGG) är en svensk utbildningsgrupp inom Hemvärnet som verkat i olika former sedan 2000. Förbandsledningen är förlagd i Kungsängens garnison, Kungsängen.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Som ett led i försvarsbeslutet 2000 avvecklades försvars- och militärområdena den 30 juni 2000 och från och med den 1 juli 2000 organiserades i dess ställe Militärdistrikt. Därmed avvecklades bland annat Stockholms försvarsområde (Fo 44). De nya Militärdistrikten motsvarade geografiskt sett de gamla militärområdena. Den stora skillnaden var att militärdistrikten var den lägsta nivån där chefen var territoriellt ansvarig. Inom militärdistrikten organiserades militärdistriktsgrupper, i regel en för varje län. I Stockholms län organiserades den 1 juli 2000 Livgardesgruppen och Södertörnsgruppen, vilka underställdes Mellersta militärdistriktet (MD M).[2]

Den 2 juni 2005 presenterade regeringen sin proposition (2004/05:160) gällande en avveckling av militärdistriktsorganisationen. I propositionen hänvisades regeringen till att "I det framtida insatsförsvaret och den beslutade insatsorganisationen finns det inte längre krav på eller behov av regional eller territoriell ledning som motiverar en särskild ledningsorganisation". Därmed ansåg regeringen att militärdistriktsorganisationen kunde avvecklas, något som Försvarsmakten även i en framställan till regeringen den 7 mars 2005 föreslagit. I dess ställe skulle fyra ledningsgrupper för säkerhetstjänst och samverkan inrättas, där ledningsgrupperna lokaliserade till Boden, Stockholm, Göteborg och Malmö.[3] Den 16 november 2005 antog riksdagen regeringens proposition, därmed beslutades att militärdistriktsorganisationen skulle upplösas och avvecklas den 31 december 2005. Vilket innebar att militärdistriktsgrupperna omorganiserades till utbildningsgrupper och underställdes ett utbildningsförband. Detta medförde att Livgardesgruppen överfördes från Mellersta militärdistriktet (MD M) till att bli en enhet inom Livgardet (LG) från och med den 1 januari 2006.

Den 1 januari 2013 bildades fyra militärregioner, där Mellersta militärregionen underställdes chefen för Livgardet, men löd under chefen insatsledningen i Högkvarteret avseende markterritoriell ledning i fred, kris och krig. Chefen för Livgardesgruppen var dock fortfarande underställd chefen Livgardet gällande produktionsledning av hemvärnsförbanden samt insatsledning inom utbildningsgruppens geografiska område. Den 1 januari 2018 delades dock ledningen av Livgardet och Mellersta militärregionen, det genom att en separat chefsbefattning för Mellersta militärregionen tillsattes. Vidare underställdes staben Mellersta militärregionen i ledningsfrågor direkt chefen insatsledningen i Högkvarteret.[4] I Försvarsmaktens budgetunderlag till regeringen för 2020 föreslogs att de fyra militärregionala staberna från 1 januari 2020 skulle inrättas som egna organisationsenheter. Cheferna för militärregionstaberna föreslogs i sin tur underställas rikshemvärnschefen avseende produktion av utbildningsgrupper och hemvärnsförband. Detta medförde att utbildningsgrupperna överfördes organisatoriskt från ett utbildningsförband till de fyra militärregionala staberna.[5] I regeringens proposition framhöll dock regeringen att den militära regionala indelningen kunde komma att justeras, det beroende på utfallet av utredningen "Ansvar, ledning och samordning inom civilt försvar" (dir. 2018:79).[6] För Livgardesgruppen innebar denna förändring att utbildningsgruppen överfördes från Livgardet till att bli en enhet inom Mellersta militärregionen från och med den 1 januari 2020.

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Chefen Livgardesgruppen är från den 1 januari 2020 direkt underställd chefen för Mellersta militärregionen. Livgardesgruppens uppgifter är att utbilda, organisera och administrera hemvärnsförbanden i länet. Gruppen skall vidare stödja frivilliga försvarsorganisationer. Insatser i såväl fred som under kris och krig leds i allmänhet direkt av Mellersta militärregionen, men Livgardesgruppen kan ges ledningsuppgifter som till exempel att avdela en militär insatschef (MIC).

Ingående enheter[redigera | redigera wikitext]

Livgardesgruppen administrerar och utbildar sedan 1 januari 2012 fyra hemvärnsbataljoner, Attundalandsbataljonen (23. hemvärnsbataljonen), Stockholmsbataljonen (24. hemvärnsbataljonen), Taeliehusbataljonen (25. hemvärnsbataljonen) och Järvabataljonen (26. hemvärnsbataljonen).

Attundalandsbataljonen[redigera | redigera wikitext]

Stockholmbataljonen[redigera | redigera wikitext]

Taeliehusbataljonen[redigera | redigera wikitext]

Järvabataljonen[redigera | redigera wikitext]

  • 26. hemvärnsbataljonstaben och ledningsplutonen (Ledningspluton Järva)
  • 261. hemvärnsinsatskompaniet (Insatskompani Barkarby)
  • 262. hemvärnsinsatskompaniet (Insatskompani Västerort)
  • 263. hemvärnsbevakningskompaniet (Bevakningskompani Attunda)

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Förbandsledningen är samlokaliserade i med övriga förband i Kungsängens garnison.

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

I regel för hemvärnsbataljoner ett traditionsarv från ett upplöst och avvecklat infanteriförband. Gällande hemvärnsbataljonerna i Stockholm och Skåne så finns det inga sådana förband som ger en en naturlig traditionsanknytning.[7]

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

  • 2000–2007: Överstelöjtnant Ronny Schultz [8]
  • 2007–2010: Överstelöjtnant Jan Forsberg [8]
  • 2011–2017: Överstelöjtnant Peter Bengtsson
  • 2017–2020: Överstelöjtnant Daniel Ottosson [d]
  • 2020–20xx: Överstelöjtnant Johan Midenby [e]

Namn, beteckning och förläggningsort[redigera | redigera wikitext]

Namn
Livgardesgruppen 2000-07-01
Beteckningar
LGAG 2000-07-01 2005-12-31
LGG 2006-01-01
Förläggningsorter
Kungsängens garnison (F) 2000-07-01

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Åren 2000–2005 var gruppen organiserad som en militärdistriktsgrupp och sedan 2006 som en utbildningsgrupp.
  2. ^ Åren 2000–2005 var gruppen underställd chefen för Mellersta militärdistriktet, åren 2006-2019 chefen för Livgardet och sedan 2020 chefen för Mellersta militärregionen.
  3. ^ Förbandsmarschen fastställdes den 27 november 2002 i TFG 020006, och delas med Livgardet.[1]
  4. ^ Daniel Ottosson tillträdde som chef den 1 februari 2017. Ottosson kom närmst ifrån en befattning vid Ledningsstaben på Högkvarteret, vilken han återgick till i maj 2020.[9]
  5. ^ Johan Midenby tillträdde som chef den 20 maj 2020. Midenby kom närmst ifrån en befattning vid Insatsledningen på Högkvarteret.[10]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 45
  2. ^ ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 3 mars 2018. 
  3. ^ ”Regeringens proposition 2004/05:160”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/avveckling-av-militardistriktsorganisationen_GS03160. Läst 26 februari 2018. 
  4. ^ ”Rikshemvärnschefen berättar om Hemvärnets framtid”. hemvarnet.se. https://hemvarnet.se/om-organisationen/hemvarnsforbanden/nyheter/421/14301. Läst 9 december 2018. 
  5. ^ ”Budgetunderlag 2020-underbilaga 1.1”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/4-om-myndigheten/dokumentfiler/budgetunderlag/budgetunderlag-2020/fm2018-15180.15-underbilaga-1.1-fm-bu-20.pdf. Läst 31 december 2019. 
  6. ^ ”Utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/arende/betankande/utgiftsomrade-6-forsvar-och-samhallets_H701F%C3%B6U1. Läst 31 december 2019. 
  7. ^ ”Försvarets traditioner i framtiden”. sfhm.se. Arkiverad från originalet den 29 december 2016. https://web.archive.org/web/20161229032641/http://www.sfhm.se/contentassets/813daef056f04ee79a6cdca825daecdb/traditionsnamnden_bilaga_3_hemvarnsbataljoner_2012-07-01.pdf. Läst 3 mars 2018. 
  8. ^ [a b] ”Ny Chef Livgardesgruppen”. grimsta.fro.se. Arkiverad från originalet den 4 mars 2018. https://web.archive.org/web/20180304054909/https://www.grimsta.fro.se/node/6210. Läst 3 mars 2018. 
  9. ^ ”Ny chef för Livgardesgruppen”. forsvarsutbildarna.se. Arkiverad från originalet den 4 mars 2018. https://web.archive.org/web/20180304172543/http://www.forsvarsutbildarna.se/MediaBinaryLoader.axd?MediaArchive_FileID=9c0ab7f8-6ad8-4f16-83ba-aef99a0ad94b&FileName=Slagfja%CC%88dern+3-2017+webb.pdf. Läst 3 mars 2018. 
  10. ^ ”Chefsbyte vid Livgardesgruppen”. hemvarnet.se. https://hemvarnet.se/om-organisationen/hemvarnsforbanden/nyheter/1381/16544. Läst 28 maj 2020. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]