Elfsborgsgruppen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Elfsborgsgruppen
(EBG)
Göteborgsgruppen vapen.svg
Vapensköld för Elfsborgsgruppen tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namnElfsborgsgruppen
Datum1986–
LojalitetFörsvarsmakten
FörsvarsgrenArmén
TypHemvärnet
RollUtbildning och administration
StorlekUtbildningsgrupp [a]
Ingående delarGöteborgs södra bataljon,
Göteborgs norra bataljon,
Göteborgs skärgårdsbataljon,
Älvsborgsbataljonen
Del avFörsvarsmedicincentrum [b]
HögkvarterGöteborgs garnison
FörläggningsortBorås, Göteborg
ValspråkVilja – Förmåga – Uthållighet
FärgerGult och svart          
Marsch"Lübner Jäger" (Müller) [c]
DekorationerÄlvsbgrpGM [d]
WebbplatsOfficiell webbsida
Befälhavare
FörbandschefÖvlt L-G Olsson
StällföreträdandeÖvlt B-G Mellbin
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
Truppslagstecken m/46-60Truppslagstecken M46-60 för Hemvärnet.jpg
Förbandstecken m/60AM.090975-I 15 (02).jpg

Elfsborgsgruppen (EBG) är en svensk utbildningsgrupp inom Hemvärnet som verkat i olika former sedan 1986. Förbandsledningen är förlagd i Göteborgs garnison i Göteborg.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Elfsborgsgruppen bildades den 1 juli 1986, under namnet Göteborgsgruppen, som en försvarsområdesgrupp, det med bakgrund till att Västkustens marinkommando (MKV) bildades genom att Västkustens militärkommando med Älvsborgs kustartilleriregemente (MKV/KA 4) sammanslogs med Göteborgs och Bohus försvarsområde (Fo 32). Västkustens marinkommando hade det samlade produktionsansvaret för Älvsborgs kustartilleriregemente samt 12. helikopterdivisionen, samt ledningsansvaret för försvarsområdesstaben för Göteborgs och Bohus. Försvarsområdesstaben ledde i sin tur två försvarsområdesgrupper, Göteborgsgruppen och Bohusgruppen i Uddevalla.[1]

Genom försvarsbeslutet 1996 omorganiserades Västkustens marinkommando den 1 januari 1998 till Västkustens marinkommando och Västra Götalands försvarsområde (MKV/Fo 32), vilket geografiskt kom att omfatta det då nybildade Västra Götalands län. I det nya försvarsområdet tillkom två nya försvarsområdesgrupper Skaraborgsgruppen och Älvsborgsgruppen.[2]

Som ett led i försvarsbeslutet 2000 avvecklades försvars- och militärområdena den 30 juni 2000 och från och med den 1 juli 2000 organiserades i dess ställe militärdistrikt. Därmed avvecklades bland annat Västra Götalands försvarsområde (Fo 32). De nya militärdistrikten motsvarade geografiskt sett de gamla militärområdena. Den stora skillnaden var att militärdistrikten var den lägsta nivån där chefen var territoriellt ansvarig. Inom militärdistrikten organiserades militärdistriktsgrupper, i regel en för varje län. Inom Västra Götalands län kom dock fyra militärdistriktsgrupper att organiseras, det genom att de fyra försvarsområdesgrupperna Bohusdalgruppen, Göteborgsgruppen, Skaraborgsgruppen och Älvsborgsgruppen organisatoriskt överfördes till Södra militärdistriktet (MD S) den 1 juli 2000.[3]

Inför försvarsbeslutet 2004 föreslog regeringen för riksdagen, efter förslag från Försvarsmakten, att reducera antalet militärdistriktsgrupper. Då det enligt Försvarsmakten skulle organiseras färre hemvärnsförband, men bättre utbildade och uppfyllda förband. Försvarsbeslutet innebar bland annat att Älvsborgsgruppen skulle upplösas och avvecklas den 31 december 2004. Från och med 1 januari 2005 övergick verksamheten till en avvecklingsorganisation, fram till att avvecklingen skulle vara slutförd senast den 30 juni 2006. Avvecklingsorganisationen upplöstes i sin tur den 30 juni 2005, då avvecklingen av förbandet var slutförd. Gruppens hemvärnsbataljoner, tillsammans med övriga frivilliga försvarsorganisationer inom före detta Älvsborgs län, överfördes den 1 juli 2005 till Göteborgsgruppen som antog det nya namnet Elfsborgsgruppen.[4]

Den 2 juni 2005 presenterade regeringen sin proposition (2004/05:160) gällande en avveckling av militärdistriktsorganisationen. I propositionen hänvisades regeringen till att "I det framtida insatsförsvaret och den beslutade insatsorganisationen finns det inte längre krav på eller behov av regional eller territoriell ledning som motiverar en särskild ledningsorganisation". Därmed ansåg regeringen att militärdistriktsorganisationen kunde avvecklas, något som Försvarsmakten även i en framställan till regeringen den 7 mars 2005 föreslagit. I dess ställe skulle fyra ledningsgrupper för säkerhetstjänst och samverkan inrättas, där ledningsgrupperna lokaliserade till Boden, Stockholm, Göteborg och Malmö.[5] Den 16 november 2005 antog riksdagen regeringens proposition, därmed beslutades att militärdistriktsorganisationen skulle upplösas och avvecklas den 31 december 2005. Vilket innebar att militärdistriktsgrupperna omorganiserades till utbildningsgrupper och underställdes ett utbildningsförband. Detta medförde att Elfsborgsgruppen överfördes från Södra militärdistriktet (MD S) till att bli en enhet inom Försvarsmedicincentrum (FömedC) från och med den 1 januari 2006.

I mars 2009 beslutades att direktutbildningen till Hemvärnets insatsförband skulle bli permanent från och med 2010, och skulle genomföras vid tretton hemvärnsgrupper runtom i landet, där Elfsborgsgruppen kommer att vara en av dem.[6]

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Chefen Elfsborgsgruppen är direkt underställd chefen Försvarsmedicincentrum (FömedC) vad gäller produktionsledning av hemvärnsförbanden samt insatsledning i södra delen av Västra Götalands län. Insatser, såväl i fred som under kris och krig, leds av Militärregion Väst (MR V). Elfsborgsgruppens nuvarande uppgifter är att utbilda, organisera och administrera hemvärnsförbanden i södra delen av länet. Gruppen skall vidare stödja frivilliga försvarsorganisationer samt vara beredd att leda insatser till stöd för samhället i övrigt.

Elfsborgsgruppen är, tillsammans med 13 övriga hemvärnsgrupper runt om i landet, ansvarig för så kallad direktutbildning (GMU) till sina insatsförband. Elfsborgsgruppen har från 2011 fått ansvar att sätta upp en CBRN-pluton, som är en ny förbandstyp inom Hemvärnet. Under vintern 2016/2017 påbörjade Elfsborgsgruppen rekrytera personal som ska ingå i en granatkastarpluton (GRK/E-pluton), för att under 2018 uppnå en operativ förmåga.[7]

Ingående enheter[redigera | redigera wikitext]

Elfsborgsgruppen utbildar fyra hemvärnsbataljoner, Göteborgs södra bataljon (41. hemvärnsbataljonen), Göteborgs norra bataljon (42. hemvärnsbataljonen), Göteborgs skärgårdsbataljon (43. hemvärnsbataljonen), Älvsborgsbataljonen (44. hemvärnsbataljonen) samt två musikkårer.

Göteborgs södra bataljon[redigera | redigera wikitext]

  • 41. hemvärnsbataljonsstaben och ledningsplutonen
  • 411. hemvärnsinsatskompaniet
  • 412. hemvärnsinsatskompaniet
  • 413. hemvärnsbevakningskompaniet
  • 414. hemvärnsunderrättelsekompaniet

Göteborgs norra bataljon[redigera | redigera wikitext]

  • 42. hemvärnsbataljonsstaben och ledningsplutonen
  • 421. hemvärnsinsatskompaniet
  • 422. hemvärnsinsatskompaniet
  • 423. hemvärnsbevakningskompaniet
  • 424. hemvärns-CBRN-plutonen

Göteborgs skärgårdsbataljon[redigera | redigera wikitext]

  • 43. hemvärnsbataljonsstaben och ledningsplutonen
  • 431. hemvärnsinsatskompaniet
  • 432. hemvärnsinsatskompaniet
  • 433. hemvärnsbevakningskompaniet
  • 434. hemvärnsbåtkompaniet
  • 435. hemvärnsmusikkåren, Hemvärnets musikkår Göteborg

Älvsborgsbataljonen[redigera | redigera wikitext]

  • 44. hemvärnsbataljonsstaben och ledningsplutonen
  • 441. hemvärnsinsatskompaniet
  • 442. hemvärnsinsatskompaniet
  • 443. hemvärnsbevakningskompaniet
  • 445. hemvärnsmusikkåren, Hemvärnets musikkår Borås

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

När gruppen bildades den 1 juli 1986 samlokaliserades förbandsledningen med Göta luftvärnsregemente i Kvibergs kaserner i Göteborgs garnison. Genom försvarsbeslutet 1992 beslutade riksdagen bland annat att Försvarsmakten skulle lämna Kvibergs kaserner. Det genom att Göta luftvärnsregemente skulle omlokaliseras till Halmstads garnison, och Göteborgsgruppen att omlokaliseras till Käringberget. På Käringberget samlokaliserades gruppen med förbandsledningen för Västkustens marinkommando (MKV). Från 2005 är förbandsledningen samlokaliserade med Försvarsmedicincentrum (FömedC). Gruppen är har dock viss verksamhet utlokaliserad till områden där bataljonerna är verksamma, vilka är till bataljonernas stabsplatser i Göteborg och Borås.

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

Elfsborgsgruppen har antagit Älvsborgs regementets marsch "Lübner Jäger" (Müller), vilken även kallas för "Kungl. Älvsborgs regementes marsch". Marschen ersatte då marschen "Auf nach Valencia" (Eisengräber), vilken delades åren 2000–2004 med Östgöta helikopterbataljon, och fastställdes den 27 november 2002.[8] Elfsborgsgruppen är sedan den 1 juli 2005 traditionsbärare för Älvsborgs regemente (I 15) och Älvsborgsbrigaden (IB 15). Från den 1 juli 2012 förs Älvsborgs regementes traditioner vidare av Göteborgs södra bataljon, Göteborgs norra bataljon, Göteborgs skärgårdsbataljon samt Älvsborgsbataljonen.[9] År 2002 instiftades Älvsborgsgruppens förtjänstmedalj i guld (ÄlvsbgrpGM), vilken sedan 2005 övertagits av Elfsborgsgruppen.[10] Elfsborgsgruppen är ansvarigt för salutskjutning på Göteborgs salutstation belägen vid Skansen Lejonet.

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

  • 1986–2000: ?
  • 2000–2007: Överstelöjtnant Erik Pousar
  • 2007–idag: Överstelöjtnant L-G Olsson

Namn, beteckning och förläggning[redigera | redigera wikitext]

Namn
Göteborgsgruppen 1986-07-01 2005-06-30
Elfsborgsgruppen 2005-07-01
Beteckningar
okänt 1986-07-01 2005-06-30
EBG 2005-07-01
Förläggningsorter
Göteborgs garnison (F) 2005-07-01

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Åren 1986-2000 var gruppen organiserad som en försvarsområdesgrupp, åren 2000-2005 som en militärdistriktsgrupp, och sedan 2006 som en utbildningsgrupp.
  2. ^ Åren 1986-2000 var gruppen underställd chefen för Västkustens marinkommando, och åren 2000-2005 chefen för Södra militärdistriktet, och sedan 2006 chefen för Försvarsmedicincentrum.
  3. ^ Förbandsmarschen ärvdes 2005 från Älvsborgsgruppen, och ersatte den tidigare marschen "Auf nach Valencia".
  4. ^ Förtjänstmedaljen övertogs 2005 från Älvsborgsgruppen

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Jansson, Johansson (2001), s. 145
  2. ^ ”Regeringens proposition 1997/98:1D6”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/budgetpropositionen-for-1998_GL031D6. Läst 4 maj 2018. 
  3. ^ ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 4 maj 2018. 
  4. ^ ”Regeringens proposition 2004/05:5”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/vart-framtida--forsvar_GS035. Läst 4 maj 2018. 
  5. ^ ”Regeringens proposition 2004/05:160”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/avveckling-av-militardistriktsorganisationen_GS03160. Läst 4 maj 2018. 
  6. ^ Örebro-Värmlandsgruppen genomför direktutbildning 2010 Arkiverad 4 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine. Läst 30 mars 2009
  7. ^ ”Hemvärnet i Västsverige rekryterar”. hemvarnet.se. https://hemvarnet.se/UserFiles/Utbildningsgrupper/EBG/filer/161024_Tidningsannons2.pdf. Läst 11 mars 2018. 
  8. ^ Sandberg (2007), s. 27
  9. ^ ”Försvarets traditioner i framtiden”. sfhm.se. http://www.sfhm.se/contentassets/813daef056f04ee79a6cdca825daecdb/traditionsnamnden_bilaga_3_hemvarnsbataljoner_2012-07-01.pdf. Läst 11 mars 2018. 
  10. ^ ”ÄlvsbgrpGM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={2AA073BB-CBFF-40B5-8BA0-41DF8B906647}&listmode=0&medal={3714D737-CAE4-48A7-A043-0A2194A5D22C}. Läst 2 april 2017. 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Braunstein, Christian (2004). Svenska Försvarsmaktens fälttecken efter millennieskiftet. Östervåla: Christina von Arbin. sid. 78. ISBN 91-971584-7-X 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 
  • Jansson, Nils-Ove; Johansson, Christer (2001). Marinkommando Väst: kronologi över marin verksamhet på västkusten. Borås: Warne förlag. Libris 8402344. ISBN 91-86425-30-7 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]