Hoppa till innehållet

Indium

Från Wikipedia
Indium
Nummer
49
Tecken
In
Grupp
13
Period
5
Block
p
Ga

In

Tl
KadmiumIndiumTenn
[Kr] 4d10 5s2 5p1
49In



Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa114,818 u
UtseendeSilveraktigt grå
Fysikaliska egenskaper
Densitet7 310 kg/m³ (273 K)
AggregationstillståndFast
Smältpunkt429,75 K (157 °C)
Kokpunkt2 345 K (2 080 °C)
Molvolym15,76 × 10-6 /mol
Smältvärme3,263 kJ/mol
Ångbildningsvärme231,5 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie155 (156) pm
Kovalent radie144 pm
van der Waalsradie193 pm
JonisationspotentialFörsta: 558,3 kJ/mol
Andra: 1 820,7 kJ/mol
Tredje: 2 704 kJ/mol
Fjärde: 5 210 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration[Kr] 4d10 5s2 5p1
e per skal2,8,18,18,3
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd3 (amfoterisk)
Elektronegativitet1,78 (Paulingskalan)
Diverse
Kristallstrukturtetragonal
Ljudhastighet1 215 m/s m/s
Elektrisk konduktivitet11,6×106 A/(V × m)
Mohs hårdhet1,2
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Indiumisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
113In 4,3 %
Stabil
115In 95,7 % 4,41·1014 år β- 0,495 115Sn
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Indium är ett mjukt metalliskt grundämne som bland annat används i elektronik, till exempel i bildskärmar.

Indium upptäcktes på spektroskopisk väg 1863 av de tyska kemisterna Ferdinand Reich och Theodor Richter i zinkblände från Freiberg i Sachsen och visades offentligt första gången i form av en halvkilosklump vid världsutställningen 1867. De undersökte egentligen talliumhalten i mineraler från Freiberg, men fann istället för talliums karakteristiska gröna linje en blå linje. Namnet kommer av ordet indigo, och syftar på den karakteristiska linjen i indiums spektrum.[1]

Indium är en silvervit, mjuk och formbar metall som är mjukare än bly och färgar av sig på papper. Den är lättsmält och i smält form väter indium en glasyta. Föreningar av metallen är till skillnad från föreningar av det närbesläktade grundämnet tallium, inte giftiga.[1]

Metallen är beständig i luft, smidig och kan lätt skäras med kniv.[2]

Framställning

[redigera | redigera wikitext]

Indium framställs ur koncentrat av zinkmalm, vilken efter rostning behandlas med svavelsyra varefter metallen utskiljs elektrolytiskt.[1] Halten av indium i jordskorpan är ca 0,25 ppm.[2]

Indium används i vissa legeringar, i blyfria lödlod, till vakuumförpackningar och tidigare även i lager i flygplansmotorer. Några indiumföreningar, t. ex. InAs, är halvledande och används inom elektroniken. Indiumgalliumaluminiumfosfid används i laserdioder.[1]

  1. ^ [a b c d] Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011
  2. ^ [a b] Meyers varulexikon, Forum, 1952