Norrlands signalbataljon

Från Wikipedia

Norrlands signalbataljon
(Signbat/I 19)
Vapen för Norrlands signalbataljon tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namnNorrlands signalbataljon
Datum1954–2004
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypSignaltrupperna
RollUtbildningsbataljon
Del avNorrbottens regemente [a]
StorlekBataljon
HögkvarterBodens garnison
FörläggningsortBoden
ÖvningsplatsKusträsk
Valspråk"Steget före"
FärgerGrönt, blått och gult             
Marsch"I gevär" (Grundström) [b]
DekorationerNorrlsingnkgGM [c]
NorrlsignbatSM [d]
NorrlsingnkMSM [e]
NorrlsignbatMSM [f]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga
Truppslagstecken m/1960
Förbandsfana m/1961
Förbandsfana m/2001

Norrlands signalbataljon (Signbat/I 19), ursprungligen Norrlands signalkår (S 3) var ett signalförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1954–2005. Förbandet var förlagt inom Bodens garnison i Boden.[2][3][4]

Historia

Förbandet har sitt ursprung ur 4:e telefonkompaniet, vilket bildades den 25 oktober 1912 vid Bodens ingenjörkår (Ing 4). Den 1 januari 1915 avskildes kompaniet från kåren och uppgick i Fälttelegrafkåren under namnet Fälttelegrafkårens detachement i Boden. Den 1 november 1925 överfördes detachementet till Bodens ingenjörkår, där det bildade telegrafkompaniet. Den 1 juli 1937 överfördes kompaniet till det nybildade Signalregementet, och bildade Bodens signalkompani (S 1 B).[4] Från den 4 december 1942 antogs namnet Signalregementets kompani i Boden (S 1 B).[4]

Den 1 juli 1954 avskildes kompaniet från Signalregementet, och utökades till att omfatta en fristående och självständig bataljon, under namnet Signalbataljonen i Boden (S 3).[4] Vid samma tidpunkt övertogs kasernområdet från det avvecklade Norrbottens artillerikår (A 5). Den 1 april 1957 antogs namnet Norrlands signalbataljon (S 3). Bataljonen hade dock en gemensam förvaltning med Norrbottens regemente (I 19).[2]

I samband med OLLI-reformen vilken genomfördes inom försvaret åren 1973 och 1975, sammanslogs Bodens artilleriregemente (A 8) med Bodens försvarsområde (Fo 63) och bildade 1975 försvarsområdesregemente A 8/Fo 63. Detta medförde att Norrlands signalbataljon som ingick i Bodens försvarsområde kom att bli ett B-förband (utbildningsförband), och dess mobiliserings- och materialansvar överfördes till Bodens artilleriregemente, som blev ett A-förband (försvarsområdesregemente).[5]

Den 1 juli 1987 omorganiserades bataljonen och utökades till att omfatta ett regemente, och antog samtidigt namnet Norrlands signalregemente (S 3). Genom försvarsbeslutet 1992 beslutades att samtliga utbildningsregementen som ej uppsatte ett krigsförband i regementesstorlek, ej heller skulle benämnas regemente. Detta då regeringen ansåg att grundorganisationen skulle spegla krigsorganisatio­nen.[6] I samband med detta reducerades regementet den 1 juli 1994 till kår, och antog namnet Norrlands signalkår (S 3).

Genom försvarsbeslutet 2000 ansåg regeringen att signalutbildningen skulle bedrivas på ett ställe, och att Enköping hade bättre produktionsförutsättningar framför Boden. Och genom att bibehålla Upplands regemente (S 1) i Enköping, så vidmakthölls Enköping som ett kompetenscentrum för signaltrupperna. Även om riksdagen antog regeringens förslag, vilket innebar en avveckling av Norrlands signalkår. Så skulle signalutbildning bibehållas i Boden. Detta i form av att reducera Norrlands signalkår (S 3) till en bataljon och inordna den under Norrbottens regemente (I 19).[7]

Den 30 juni 2000 avvecklades Norrlands signalkår som ett självständigt förband. Från den 1 juli 2000 inordnandes signalbataljonen som en utbildningsbataljon i Norrbottens regemente (I 19). Den nya bataljonen antog namnet Norrlands signalbataljon (Signbat/I 19). Bataljonen bestod av en bataljonsstab och två kompanier, med en personalstyrka på 70 officerare och drygt 200 värnpliktiga per år.

Som en följd av försvarsbeslutet 2004 beslutades att Norrlands signalbataljon tillsammans med Norrlands ingenjörbataljon och Norrlands luftvärnsbataljon skulle avvecklas den 31 december 2004. Från den 1 januari 2005 övergick verksamheten till en avvecklingsorganisation. Den 23 maj 2005 genomfördes en gemensam avvecklingsceremoni på Norrbottens regementes kaserngård, och bataljonen upplöstes officiellt den 30 juni 2005.

Förläggningar och övningsplatser

När förbandet bildades som Bodens signalkompani, förlades det till Hermelingatan, där det samlokaliserades med Bodens ingenjörkår. Den 19 juli 1940 övertog förbandet "västra kasernen" vid Norrbottens artillerikår på Sveavägen. Den 1 november 1945 övertogs "kasern 1" vid Norrbottens regemente. År 1954 övertogs kasernområdet på Sveavägen från det avvecklade Norrbottens artillerikår. Förbandet blev kvar på Sveavägen fram till 2005. Dock var bataljonsledningen samlokaliserade med Norrbottens regemente åren 2000–2005. Efter att bataljonen avvecklades, övertogs kasernområdet den 31 augusti 2005 av Artilleriregementet, vilket omlokaliserades från Kristinehamn.[4]

Heraldik och traditioner

Minnes- och hedersmedaljer instiftade vid kåren och bataljonen. Minnes- och hedersmedaljer instiftade vid kåren och bataljonen.
Minnes- och hedersmedaljer instiftade vid kåren och bataljonen.

Förbandet mottog sin första fana den 28 juli 1961, vilken överlämnade av kung Gustaf VI Adolf. Den 30 juni 2000 överfördes fanan till Norrlands signalbataljon. I samband med att Norrlands signalbataljon avvecklades 2005, överfördes fanan till Upplands regemente. Sedan 2007 är det Ledningsregementet som förvaltar traditionerna för Norrlands signalbataljon.

I samband med avvecklingen av Norrlands signalkår den 30 juni 2000, instiftades Norrlands signalkårs hedersmedalj i silver (NorrlsignkSM). År 2005 instiftades en förtjänstmedalj för Norrlands signalbataljon vid Norrbottens regemente (NorrlsignbSM).

Verksamheten från start i Boden fram till 1992 finns dokumenterad i Norrlands signalregementes historieverk skriven av Per Anders Lundström. Mot bakgrund av nedläggningen 2005 har arbetet påbörjats med att utarbeta den resterande delen av historieverket omfattande tiden mellan 1992 och 2005. Detta sker dessutom samordnat med utarbetande av historieverk för hela Signaltrupperna inkluderande Upplands regemente (S 1) och Göta signalregemente (S 2).

Förbandschefer

Förbandschefer verksamma vid förbandet. Mellan åren 1954–1987 titulerades chefen som Bataljonschef, och åren mellan åren 1987–1994 regementschef, och mellan åren 1994 och 2000 som kårchef. Mellan åren 2000–2005 var förbandet en ingående del av Norrbottens regemente.[3]

  • 1954–1956: Gunnar Olof Friberg
  • 1956–1960: Tage Ingemar Bratt
  • 1960–1964: Nils Fredrik Schale
  • 1964–1966: Karl Edvin Eriksson
  • 1966–1971: Arne Risling
  • 1971–1977: Kjell T:son Nerpin
  • 1977–1979: Bror Oscar Nyström
  • 1979–1980: Åke Bertil Gunnar Lövdahl
  • 1981–1982: Bo Jonas Forsgren
  • 1982–1987: Carl-Henrik Bengsston
  • 1987–1987: Carl-Henrik Bengsston
  • 1987–1990: Lennart Johansson
  • 1990–1992: Hasse Kvint
  • 1992–1996: Ulf Nordlander
  • 1996–2000: Ola Hanson
  • 2000–2005: Dag Hagman

Namn, beteckning och förläggning

Namn
Fälttelegrafkårens detachement i Boden 1915-01-01 – 1925-10-31
Bodens signalkompani 1937-07-01 – 1942-12-03
Signalregementets kompani i Boden 1942-12-04 – 1954-06-30
Signalbataljonen i Boden 1954-07-01 – 1957-03-31
Norrlands signalbataljon 1957-04-01 – 1987-06-30
Norrlands signalregemente 1987-07-01 – 1994-06-30
Norrlands signalkår 1994-07-01 – 2000-06-30
Norrlands signalbataljon 2000-07-01 – 2005-06-30
Avvecklingsorganisation 2005-01-01 – 2005-06-30
Beteckningar
Ing 3 det 1915-01-01 – 1925-10-31
S 1 B 1937-07-01 – 1955-12-06
S 3 1955-12-07 – 2000-06-30
Signbat/I 19 2000-07-01 – 2005-06-30
Förläggningsorter
Bodens garnison (F) 1915-01-01 – 1925-10-31
Bodens garnison (F) 1937-07-01 – 2005-06-30

Galleri

  • Kasernerna vid Sveavägen någon gång mellan 1910–1927 sett från Drottninggatan, Boden.
    Kasernerna vid Sveavägen någon gång mellan 1910–1927 sett från Drottninggatan, Boden.
  • Kasernvakten 1928 vid Sveavägen, Boden.
    Kasernvakten 1928 vid Sveavägen, Boden.
  • Kasernvakten sedd från kaserngården.
    Kasernvakten sedd från kaserngården.
  • Officersbostäderna, uppförda för Norrbottens artillerikårs, sedd från Lule älv.
    Officersbostäderna, uppförda för Norrbottens artillerikårs, sedd från Lule älv.

Referenser

Anmärkningar

  1. ^ Åren 1937–1954 var förbandet underställt chefen Signalregementet, åren 1954–1966 VI. militärområdet, åren 1966–1993 Övre Norrlands militärområde, åren 1993–2000 Norra militärområdet, åren 2000–2004 Norrbottens regemente
  2. ^ Förbandsmarschen fastställd 1958 genom arméorder 424/1958, samt för signalbataljonen genom den 27 november 2002 genom TFG 020006.[1]
  3. ^ Förtjänstmedaljen instiftad någon gång åren 1994–2000.
  4. ^ Förtjänstmedaljen instiftad 1998.
  5. ^ Minnesmedaljen instiftad 2000.
  6. ^ Minnesmedaljen instiftad 2005.

Noter

  1. ^ Sandberg (2007), s. 34
  2. ^ [a b] Braunstein (2005), s. 265-266
  3. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 293
  4. ^ [a b c d e] Holmberg (1993), s. 39-40
  5. ^ ”Kungl, Maj:ts proposition 1974:135”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FX03135. Läst 28 maj 2016. 
  6. ^ ”Regeringens proposition 1991/92:102”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvarets-utveckling-till-och-med-budgearet_GF03102. Läst 28 maj 2016. 
  7. ^ ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 29 maj 2016. 

Tryckta källor

Vidare läsning

Externa länkar

v • r
Svenska lednings- och underrättelseförband
Nuvarande
Upplösta och avvecklade
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Norrlands_signalbataljon&oldid=42341434”