Fälttelegrafkåren

	Fälttelegrafkåren; (Ing 3)
	Fälttelegrafkårens emblem
Information
Officiellt namn	Kungl. Fälttelegrafkåren
Datum	1871–1937
Land	Sverige
Försvarsgren	Armén
Typ	Utbildningsbataljon
Roll	Fortifikationen
Del av	IV. arméfördelningen
Efterföljare	Signalregementet
Storlek	Kår
Högkvarter	Stockholms garnison
Förläggningsort	Stockholm, Linköping
Befälhavare
Kårchef	Gottfried Hain
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga

Fälttelegrafkåren (Ing 3) var ett fortifikationsförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1871–1937. Förbandsledningen var förlagd i Stockholms garnison i Stockholm.^[1]^[2]^[3]^[4]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Fälttelegrafkåren härrör från det fältsignalkompani som bildades den 1 november 1871. fältsignalkompani var inledningsvis ett självständigt förband, men kom 1875 att uppgå i Pontonjärbataljonen. Den 28 februari 1893 omorganiserades kompaniet till fälttelegrafkompaniet och den 1 januari 1902 omorganiserades kompaniet till en kår under namnet Fälttelegrafkåren. Kåren förblev dock underställd chefen för Svea ingenjörkår fram till 1907.^[c] År 1914 tilldelades kåren beteckningen Ing 3 och den 1 januari 1916 bildades ett radiokompani vid kåren.

Inför det som var planerat till försvarsbeslutet 1924 föreslog regeringen att kåren skulle omorganiseras till Fälttelegrafregementet. Regementet skulle uppsätta ytterligare telegraf- och ett radiokompani, vilka samtidigt skulle fördelas på två nya bataljoner, en telegrafbataljon och en radiobataljon. Radiobataljon föreslogs att förläggas till Västmanlands regementes etablissement i Västerås garnison. Bakgrunden till att Västerås ansågs lämplig som förläggningsort för radiobataljonen var att staden hade en befintlig elektrisk industri och därför ansågs staden var lämplig för bataljonen. Den delade förläggningen av det nya regementet ansågs vara av provisorisk karaktär. Vidare föreslogs att ballongkompaniet skulle överföras till artilleriet, samt flygkompaniet överföras till flygvapnet. Det detachement förbandet hade i Boden föreslogs att överföras organisatoriskt till Bodens ingenjörkår.^[5]

År 1925 lade den nya regeringen fram sin försvarsproposition, vilken låg till grund för försvarsbeslutet 1925. Dock kom den nya regeringen att föreslå besparingar och reducering av försvaret, därmed kom inte det tidigare förslaget om att omorganisera kåren till regemente att upptas i den nya försvarsproposition, vilken riksdagen antog. Den enda större förändringen som berörde Fälttelegrafkåren var att fältballongformationerna vid Fälttelegrafkåren överfördes till Positionsartilleriregementet.^[6]

Inför försvarsbeslutet 1936 föreslog regeringen att fortifikationen skulle delas upp i tre delar, ingenjörstrupperna, signaltrupperna och fortifikationskåren. Gällande signaltrupperna föreslogs att signaltrupperna borde sammanföras till ett truppförband — Signalregementet. Därmed upplöstes och avvecklades Fälttelegrafkåren den 30 juni 1937. I dess ställe bildades den 1 juli 1937 det nya förbandet Signalregementet (S 1).^[3]

Ingående enheter[redigera | redigera wikitext]

I enlighet med 1914 års härordning utgöres Fälttelegrafkåren av:

Stab förlagd till Marieberg på Kungsholmen i Stockholm
2 fälttelegrafkompanier
1 parkkompani
1 tygkompani
1 radiokompani förlagd till Järvafältet
1 ballongkompani förlagd till Järvafältet
1 flygkompani förlagd till Malmslätt

I Fälttelegrafkåren ingick Signalverkstaden i Sundbyberg (SIS), som 1940 tillfördes det nybildade Försvarsväsendets verkstadsnämnd.

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

I samband med att förbandet bildades förlades det till lilla kasernen vid Jaktvarvet. När förbandet avskiljdes från Svea ingenjörkår, omlokaliserades förbandet till Marieberg på Kungsholmen. I Marieberg övertogs det kasernetablissement som Svea trängkår lämnade hösten 1907.^[3] År 1924 föreslog regeringen att ett nytt etablissement skulle uppföras för förbandet, vilket skulle finansieras genom försäljning av Mariebergsområdet.^[5] Dock avslog riksdagen regeringens förslag. Redan året därpå, 1925, föreslog den nya regeringen att Fälttelegrafkåren skulle omlokaliseras till Svea artilleriregementes kasernetablissement på Valhallavägen i Stockholm.^[6] Dock så blev förbandet kvar i Marieberg fram till att det upplöstes.^[4]

Detachement[redigera | redigera wikitext]

Ett detachement ur Fälttelegrafkåren var under åren 1912-1916 grupperade på Axevalla hed och Malmen, vilket kom att bilda stommen till arméns flygtrupper. Detachementet omorganiserades 1916 till Fälttelegrafkårens 5. kompani (flygkompaniet). Flygkompaniet var grupperat på Malmen åren 1916–1926. År 1926 överfördes kompaniet till Flygvapnet.^[3]

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

1902–1904: Nils Gustaf Stedt ^[d]
1904–1907: Georg Juhlin-Dannfelt ^[e]
1907–1912: Broder Sten A:son Leijonhufvud
1912–1915: Adolf Murray
1915–1920: Karl Amundson
1920–1924: Conrad Erikson
1924–1925: Karl Amundson
1925–1928: Eggert Nauclér
1928–1932: Torsten Friis
1932–1937: Gottfried Hain

Namn, beteckning och förläggningsort[redigera | redigera wikitext]

**Namn**
Fältsignalkompaniet	1871-11-01	–	1893-02-27
Fälttelegrafkompaniet	1893-02-28	–	1901-012-31
Kungl. Fälttelegrafkåren	1902-01-01	–	1937-06-30

**Beteckningar**
Ing 3	1914-10-01	–	1937-06-30

**Förläggningsorter, detachement och övningsfält**
Stockholms garnison (F)	1902-01-01	–	1937-06-30
Linköpings garnison (D)	1912-07-01	–	1926-06-30
Bodens garnison (D)	1912-??-??	–	1937-06-30

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

^ Åren 1875–1892 var förbandet underställt chefen för Pontonjärbataljonen, åren 1893–1901 chefen för Svea ingenjörbataljon, åren 1902–1907 chefen för Svea ingenjörkår, åren 1908–1927 chefen för IV. arméfördelningen, åren 1928–1936 chefen för Östra arméfördelningen, åren 1937–1937 chefen för IV. arméfördelningen.
^ Gottfried Hain blev sista chefen för kåren.
^ Vissa källor hävdar att kåren blev självständig 1908. Dock tillträdde Broder Sten A:son Leijonhufvud som chef för kåren 1907.
^ Stedt var även chef för Svea ingenjörkår.
^ Juhlin-Dannfelt var även chef för Svea ingenjörkår.

Noter[redigera | redigera wikitext]

^ Braunstein (2005), s. 259-262
^ Kjellander (2003), s. 319-321
^ [a b c d] Holmberg (1993), s. 37-38
^ [a b] Herlitz (1967), s. 207-209
^ [a b] ”Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1924”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-nr-20_DL3020b1/html. Läst 23 mars 2019.
^ [a b] ”Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1925”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-nr-50_DM3050b1/html. Läst 23 mars 2019.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5
Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus Förlag HB. ISBN 91-87184-74-5
Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6
Herlitz, Carl (1967). Svenska arméns regementen: regementstraditioner. Militärlitteraturföreningen, nr 244 (första upplagan). Stockholm: Militärhistoriska förlaget. Libris 1202739

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Ingenjörtrupper, 1904-1926.

[1] Åren 1875–1892 var förbandet underställt chefen för Pontonjärbataljonen, åren 1893–1901 chefen för Svea ingenjörbataljon, åren 1902–1907 chefen för Svea ingenjörkår, åren 1908–1927 chefen för IV. arméfördelningen, åren 1928–1936 chefen för Östra arméfördelningen, åren 1937–1937 chefen för IV. arméfördelningen.

[2] Gottfried Hain blev sista chefen för kåren.

[7] Vissa källor hävdar att kåren blev självständig 1908. Dock tillträdde Broder Sten A:son Leijonhufvud som chef för kåren 1907.

[10] Stedt var även chef för Svea ingenjörkår.

[11] Juhlin-Dannfelt var även chef för Svea ingenjörkår.

[Braunstein_(2005),_s._259-262-3] Braunstein (2005), s. 259-262

[Kjellander_(2003),_s._319-321-4] Kjellander (2003), s. 319-321

[Holmberg_(1993),_s._37-38-5] [a b c d] Holmberg (1993), s. 37-38

[Herlitz_(1967),_s._207-209-6] [a b] Herlitz (1967), s. 207-209

[Kungl._Maj:ts_proposition_nr_20_år_1924-8] [a b] ”Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1924”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-nr-20_DL3020b1/html. Läst 23 mars 2019.

[Kungl._Maj:ts_proposition_nr_50_år_1925-9] [a b] ”Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1925”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-nr-50_DM3050b1/html. Läst 23 mars 2019.

[a]

[b]

[1]

[2]

[3]

[4]

[c]

[5]

[6]

[d]

[e]