Norrlands ingenjörbataljon

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Norrlands ingenjörbataljon
(Ingbat/I 19)
Bodens ingenjörregemente vapen.svg
Vapensköld för Norrlands ingenjörbataljon tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namnNorrlands ingenjörbataljon
Datum1905–2004
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypIngenjörtrupperna
RollUtbildningsförband
StorlekBataljon
Del avNorrbottens regemente [a]
HögkvarterBodens garnison
FörläggningsortBoden
Motto"Nos nihil efficere non possumus" ("För oss är inget omöjligt")
FärgerSvart     
Marsch"Bodens ingenjörkårs marsch" (Widqvist) [b]
Årsdagar24 oktober [c]
DekorationerNorrlingMSM [d]
NorrlingbatMSM [e]
Befälhavare
BataljonschefBjörn Sundström [f]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
Truppslagstecken m/1960AM.005030.jpg
TilläggsteckenMILI.011025.jpg

Norrlands ingenjörbataljon (Ingbat/I 19), ursprungligen Bodens ingenjörkår (Ing 3), var ett ingenjörförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1905–2004. Förbandsledningen var förlagd i Bodens garnison i Boden.[2][3][4]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Regementet har sitt ursprung i de ingenjörkompanier ur Svea- och Göta ingenjörvilka 1902 organiserades vid Norrbottens regemente i Notviken utanför Luleå. Årligen utbildades ett ingenjörkompani på Notviksheden och under höstarna repetitionsövades ett ingenjörkompani. 1904 flyttades ingenjörutbildningen till nya kaserner i Boden. Dessa kompanier blev självständiga 1904 som Bodens ingenjörkår och fick förbandsbeteckningen Ing 4. 1 augusti 1908 lämnades den tillfälliga förläggningen vid Boden-Karlsborgs artilleriregementes norra kasern och kasernområdet på Kårbacken togs i bruk. Bodens ingenjörkår fick den nya beteckningen Ing 3 år 1937 och omorganiserades till ett regemente 1975 och bytte namn till Bodens ingenjörregemente.[2]

Ingenjörkårens uppgifter var från början helt avhängigt till behovet av ingenjörtrupp i Bodens fästning och ingick från 1907 i Bodens besättningstrupper under kommendanten i Bodens fästning. Förutom fästningsingenjörtjänst bedrevs periodvis från 1910 utbildning i signaltjänst vid ett kompani inom ingenjörkåren, men åren 1915 till 1925 vid kåren förlagt, detachement ur Fälttelegrafkåren (Ing 3). Strax före första världskriget hade även fästningsballongtjänst införts som utbildningslinje, som efter 1925 överfördes till artilleriet.

I samband med OLLI-reformen vilken genomfördes inom försvaret mellan åren 1973 och 1975, sammanslogs Bodens artilleriregemente (A 8) med Bodens försvarsområde (Fo 63) och bildade 1975 försvarsområdesregemente A 8/Fo 63. Detta medförde att Bodens ingenjörregemente som ingick i Bodens försvarsområde kom att bli ett B-förband (utbildningsregemente), och dess mobiliserings- och materialansvar överfördes till Bodens artilleriregemente, som blev ett A-förband (försvarsområdesregemente).[5]

Genom försvarsutredning 1988 beslutade riksdagen om en avveckling av Bodens ingenjörregemente (Ing 3), och att den utbildning som bedrevs vid Bodens ingenjörregemente skulle överföras till Västernorrlands regemente (I 21/Fo 23) i Sollefteå.[6] Två år senare ansåg samma regering i proposition 1990/91:102 att Bodens ingenjörregemente skulle kvarstå i fredsorganisationen och fortsätta sin utbildning i Boden. Därmed rev riksdagen upp det tidigare beslutet upp om att regementet skulle avvecklas.[7]

Genom försvarsbeslutet 1992 beslutades att samtliga utbildningsregementen som ej uppsatte ett krigsförband i regementsstorlek, ej heller skulle benämnas regemente. Detta då regeringen ansåg att grundorganisationen skulle spegla krigsorganisatio­nen.[8] I samband med detta reducerades regementet den 1 juli 1994 till kår, och antog namnet Norrlands ingenjörkår (Ing 3).

I samband med försvarsbeslutet 2000 beslutades att Norrlands ingenjörkår skulle avvecklas den 30 juni 2000. Från den 1 juli 2000 övergick verksamheten till en avvecklingsorganisation, fram till att avvecklingen skulle vara slutförd senast den 31 december 2001. Avvecklingsorganisationen upplöstes i sin tur den 31 mars 2001, då avvecklingen av förbandet ansågs slutförd.[9]

Även om förbandet avvecklades, ansåg regeringen att ingenjörutbildning skulle kvarstå i Boden. Detta i form av en ingenjörbataljon som från den 1 juli 2000 skulle inordnas i Norrbottens regemente (I 19). Utbildningsbataljonen vid Norrlands ingenjörkår antog därmed namnet Norrlands ingenjörbataljon, och verkade från samma plats som Norrlands ingenjörkår hade verkat på. Dock så var bataljonsledning samlokaliserad med övriga bataljonsledningar vid I 19. Bataljonen bestod av två kompanier samt en kompanibefälsskola, vilka var förlagda i kasernerna Pontonjären och Sappören. Beteckningen Ing 3 behölls inte, men kom att användas informellt av personalen inom garnisonen.[10][2]

Inför försvarsbeslutet 2004 föreslog regeringen att Norrlands ingenjörbataljon tillsammans med Norrlands luftvärnsbataljon och Norrlands signalbataljon skulle upplösas och avvecklas den 31 december 2004. Från och med 1 januari 2005 övergick bataljonen till en avvecklingsorganisation fram till dess att avvecklingen skulle vara slutförd senast den 30 juni 2006. Den 23 maj 2005 genomfördes en gemensam avvecklingsceremoni för de bataljoner i Boden som berördes av försvarsbeslutet, ceremonin hölls på Norrbottens regementes kaserngård. Med anledning av att försvaret lämnade delar av kasernetablissemangen i Boden, hölls en avvecklingsceremoni den 26 augusti 2005 på kårbacken.[10]

Efter att bataljonen avvecklades organiserades ett ingenjörkompani vid Norrbottens regemente, benämnt Norrlands ingenjörkompani. Kompaniet inordnades i Norrbottens pansarbataljon och bestod då av en stab och tre plutoner (en ingenjörpluton, en maskinpluton och en trosspluton). Den 16 november 2010 meddelade Försvarsmakten att ingenjörkompaniet i Boden skulle upplösas den 31 december 2011. Istället skulle ett nytt ingenjörkompani bildas den 1 januari 2012 vid Göta ingenjörregemente (Ing 2) i Eksjö, ditt all utbildning av ingenjörtrupperna koncentrerades till. Försvarsmakten ansåg att det skulle bli lättare att upprätthålla en hög och bred kompetens om verksamheten koncentrerades till en och samma ort. I grunden var dock beslutet på grund av ekonomiska skäl.[11][12] Ingenjörkompaniet vid Norrbottens regemente avvecklades officiellt den 21 juni 2011. Med det avvecklades och avslutades en 109-årig epok med Ingenjörtrupper i Boden.[13] Den 17 juni 2010 ryckte de sista soldaterna ut från Norrlands ingenjörkompani, och den 21 juni 2011 avvecklades kompaniet, och den 31 december 2011 upplöstes det officiellt. I och med det avvecklades och avslutades en 109-årig epok med ingenjörstrupper i Boden. Idag finns fältarbetsutbildning vid de två pionjärputonerna ingåendes i I 19:s mekaniserade bataljoner samt stabsbefattningar inom bataljon- och brigadstab i Bodens garnison.[14]

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Förläggning[redigera | redigera wikitext]

När förbandet bildades 1902 förlades det till Notviken i västra Luleå. I Notviken förlades soldaterna i hyddor mellan badbryggan och förläggningsbarackerna. Övningar genomfördes i Norr- och Västerbotten. År 1904 genomfördes en längre marsch ner till Skellefteå där broslagning och brosprängning genomfördes vid Kåge. Återresan till Luleå genomfördes på ångaren S.G Hermelin. Den 29 augusti 1904 omlokaliserades förbandet till Boden och förlades till den norra kasernen vid Boden-Karlsborgs artilleriregemente. Den 1 augusti 1908 flyttade förbandet in i ett nyuppfört kasernområde vid Hermelinsgatan i Boden kallat Kårbacken.[4] Förbandet blev kvar på Kårbacken fram till 2006. Dock var bataljonsledningen samlokaliserade med Norrbottens regemente åren 2000–2005. Det ingenjörkompani som organiserades efter att bataljonen avvecklades förlades till en början på Kårbacken, men kom under sommaren 2006 att förläggas till den södra skidlöparekasernen vid Norrbottens regemente. Kvar på Kårbacken är sedan 2006 bland annat lokaler för dykutbildning i Bodens garnison.

Övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Enligt 1925 härordning skulle Kungl Bodens ingenjörkår inte bara betjäna platser, som Bodens fästning, utan också sätta upp fältförband för Övre Norrlands trupper, bland annat tre krigsbrokolonner med brobyggnad som uppgift. För denna uppgift och sedan under åren tillkommande och utökade fältarbetsuppgifter erfordrades bra övningsplatser i Bodenområdet.

Tjärnbacken: Övningsplats vid kasernområdet längs Bodån för grundläggande bro-, förstörings- och minarbeten. Korthållsskjutbana. Övningsplats för fast bro Balkbro 2, Krigsbro 4 och Krigsbro 5. Utbildningsplats för motorskötare, kockar och ammunitionsröjningsutbildning.

Ängesholmen: Övningsplats 6 km uppströms kasernområdet i Luleälv för färja och flytande bro fram till 2010. Barackläger, året runt förläggning. Nyttjas fortfarande av Försvarsmakten.

Staraholmen: Övningsplats vid kasernområdet för färja och flytande bro. Nyttjas fortfarande av Försvarsmakten.

Älvlägret: Övningsplats vid kasernområdet för färja och flytande bro. Nyttjas fortfarande av Försvarsmakten.

Råbäck: Övningsplats 3 km nedströms kasernområdet vid Luleälv för färja och flytande bro. Nyttjas fortfarande av Försvarsmakten. Barackläger uppfört i början av 1940-talet, revs under 1980-talet.

Paradisön: Övningsplats 4 km nedströms kasernområdet vid Luleälv för färja och flytande bro.

Åberget: Kårens skjutningsbana 1 km öster kasernområdet, nyttjades fram till 1980-talet.

Bjässberget: Stridsövningsfält för eldhandvapen, kulsprutor och pansarvärnsvapen. Övningsplats för Balkbro 2, Krigsbro 4 och Krigsbro 5 över Bjässbergsravinen. Förstöringsväg för grundläggande övningar i vägförstöring. Området ligger på Bodens södra skjutfält och används i dag av Försvarsmakten.

Sävast: Stridsövningsfält under 1945-1960-talet för eldhandvapen. Plats för Ing 3:s och garnisonens skyddstjänst bana fram till slutet av 1980-talet.

Rallaråsen: Övningsplats norr om Bodens södra järnvägsstation för Järnvägskrigsbro 3, Balkbro 2, Krigsbro 5. Övertaget av Trafikverket under 2000-talet.

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

Vid Fortifikationens 300-årsjubileum den 26 september 1935 överlämnade kung Gustav V förbandsfanan till Bodens ingenjörkår.[2] Från den 1 januari 1998 tillkom Svea ingenjörkårs fana. Detta då Svea ingenjörkår avvecklades den 31 december 1997. Den 27 augusti 2001 mottog Norrlands ingenjörbataljon sin fana, vilken överlämnas av kung Carl XVI Gustaf och ersatte de båda två äldre fanorna.[10] Efter att bataljonen avvecklades kom fanan att föras av Norrlands ingenjörkompani vid Norrbottens regemente fram till det att kompaniet avvecklades den 21 juni 2011.[15] Göta ingenjörregemente är sedan dess traditionsbärande förband för samtliga avvecklade ingenjörförband.[16]

Inför avvecklingen av kåren den 30 juni 2000, instiftades "Norrlands ingenjörkår minnesmedalj (m/2000) i Silver" (NorringMM).[2] Inför avvecklingen av bataljonen den 26 augusti 2005, instiftades "Norrlands ingenjörbataljons minnesmedalj (m/2005) i Silver" (NorringbatMM).[10]

Ing 1:s och Ing 3:s traditioner förs vidare av Göta ingenjörregemente (Ing 2). Vid Norrbottens regemente (I 19) bevaras minnet av Ing 1 och Ing 3 genom ceremonier för färjeolyckan vid Armasjärvi 1940, minolyckan vid Paalovaara 1944 samt färjeolyckan i Bodforsen 1915. Ing 3 Kamratförening - Norrlandsingenjören stödjer traditionsarbetet i sin verksamhet.

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Regementschefer samt bataljon- och kårchefer verksamma under perioden 1905–2005. Åren 1905–1973 och 1994–2000 titulerades chefen "kårchef", åren 1973–1994 titulerades chefen "regementschef", och åren 2000–2005 titulerades chefen "bataljonschef".

  • 1905–1907: Emil Sebastian von Krusenstjerna
  • 1907–1914: Olof Kullberg
  • 1914–1916: Henri Leopold de Champs
  • 1916–1920: Axel Norinder
  • 1920–1926: Per Albin Dihlström
  • 1926–1928: Ove Sylvan
  • 1928–1931: Sven Alin
  • 1931–1934: Ebbe Tydén
  • 1934–1937: Gunnar Ström
  • 1937–1940: Åke Grönhagen
  • 1940–1941: Inge Hellgren
  • 1941–1941: Anders Walter Graûmann
  • 1941–1948: Wilhelm Dahlgren
  • 1948–1953: Nils Christian Rabe
  • 1959–1973: Tore Rahmqvist
  • 1973–1979: Owe Karl-Gösta Dahl
  • 1979–1982: Hans Gösta Carlsson
  • 1982–1983: Karl Oskar Sigurd Henningsson, (Tf.)
  • 1983–1991: Karl Oscar Bertil Alm
  • 1991–1993: Sören Stegius
  • 1994–1994: Anders Andersson, (Tf.)
  • 1994–1996: Jan-Gunnar Isberg
  • 1996–1998: Bo Sören Ericson
  • 1998–2000: Gunnar Söderström
  • 2000–2002: Roger Olsson
  • 2002–2004: Anders Widuss
  • 2004–2005: Björn Sundström

Namn, beteckning och förläggningsort[redigera | redigera wikitext]

Namn
Kungliga Bodens ingenjörkår 1905-04-01 1974-12-31
Bodens ingenjörkår 1975-01-01 1975-06-30
Bodens ingenjörregemente 1975-07-01 1994-06-30
Norrlands ingenjörkår 1994-07-01 2000-06-30
Norrlands ingenjörbataljon 2000-07-01 2004-12-31
Avvecklingsorganisation 2005-01-01 2005-08-31
Norrlands ingenjörkompani 2005-09-01 2011-12-31
Beteckningar
Ing 4 1905-04-01 1937-06-30
Ing 3 1937-07-01 2000-06-30
Ingbat/I 19 2000-07-01 2005-08-31
Ingkomp/I 19 2005-09-01 2011-12-31
Förläggningsort
Luleå, Notviken 1902-05-12 1904-05-01
Bodens garnison (F) 1904-04-01 2011-12-31

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Åren 1902–1927 var regementet underställt chefen för VI. arméfördelningen, åren 1928–1936 chefen för Övre Norrlands militärområde, åren 1937–1942 chefen för Övre Norrlands trupper, åren 1942–1966 chefen för VI. militärområdet, åren 1966–1993 chefen för Övre Norrlands militärområde, åren 1993–2000 chefen för Norra militärområdet, åren 2000–2004 chefen för Norrbottens regemente.
  2. ^ Förbandsmarschen fastställdes 1953 genom arméorder 33/1953. Marschen antogs dock redan den 25 september 1922.[1]
  3. ^ Till minne av Armasjärviolyckan
  4. ^ Minnesmedalj i silver instiftad 2000.
  5. ^ Minnesmedalj i silver instiftad 2005.
  6. ^ Sundström blev sista chefen vid förbandet.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 27
  2. ^ [a b c d e] Braunstein (2005), s. 255-257
  3. ^ Kjellander (2003), s. 311-313
  4. ^ [a b] Holmberg (1993), s. 38
  5. ^ ”Kungl, Maj:ts proposition 1973:75”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FW0375. Läst 4 juli 2016. 
  6. ^ ”Regeringens proposition 1989/90:9”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-armens-utveckling-och-totalforsvarets_GD039. Läst 9 maj 2016. 
  7. ^ ”Regeringens proposition 1990/91:102”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-verksamhet-och-anslag-inom-totalforsvaret_GE03102. Läst 9 maj 2016. 
  8. ^ ”Regeringens proposition 1991/92:102”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvarets-utveckling-till-och-med-budgearet_GF03102. Läst 8 maj 2016. 
  9. ^ ”Årsredovisning 2002: Underbilaga 2.1”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/4-om-myndigheten/dokumentfiler/arsredovisningar/arsredovisning-2002/ar02_ubilaga_2_1.pdf. Läst 29 april 2018. 
  10. ^ [a b c d] ”Norrlands ingenjörbataljon 2000 till 2005”. ing3kf.com. http://www.ing3kf.com/ingbat.htm. Läst 8 maj 2016. 
  11. ^ ”30 berörs när kompanier läggs ned”. Sveriges Radio. 16 november 2010. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=98&artikel=4184370. Läst 16 juni 2018. 
  12. ^ ”En värdig avslutning”. Försvarsmakten. 8 juni 2011. http://www.forsvarsmakten.se/sv/Aktuellt/Nyhetsarkiv/I-Sverige/Norrbottens-regemente-I-19/20660/En-vardig-avslutning/. Läst 13 juni 2011. 
  13. ^ ”Slutet på en militär epok”. Försvarsmakten. 29 juni 2011. http://www.forsvarsmakten.se/sv/Aktuellt/Nyhetsarkiv/I-Sverige/Norrbottens-regemente-I-19/20660/Slutet-pa-en-militar-epok/. Läst 1 juli 2011. 
  14. ^ ”Slutet på en militär epok”. forsvarsmakten.se. http://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2011/06/slutet-pa-en-militar-epok/. Läst 8 maj 2016. 
  15. ^ ”Ing 3 Kamratförening - Norrlandsingenjören - Fanor”. ing3kf.com. http://www.ing3kf.com/fanor.htm. Läst 8 maj 2016. 
  16. ^ ”Försvarets traditioner i framtiden”. sfhm.se. http://www.sfhm.se/globalassets/__media/pdfer-och-dokument/verksamhet/forsvarets-traditionsnamnd/skriften-med-bilagor/traditionsnamnden_forsvarets_traditioner_i_framtiden_med_oversiktlig_historik_fran_1500_talet_reviderad_2016-03-30.pdf. Läst 4 juli 2016. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]