Doktor Zjivago

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För filmen från 1965, se Doktor Zjivago (film).
Doktor Zjivago
Författare Boris Pasternak
Originaltitel Доктор Живаго
Originalspråk ryska
Översättare Sven Vallmark,
Ralf Parland,
Leo Lindberg
Land  Ryssland
Genre historisk roman
Förlag Bonniers
Utgivningsår 1957
Utgiven på
svenska
1958
Antal sidor 608 (346 sidor i reviderad översättning tryckt i två spalter)
Huvudpersoner Jurij Zjivago,
Lara Fjodorovna

Doktor Zjivago (ryska: Доктор Живаго) är en historisk roman av Boris Pasternak. Romanen publicerades första gången i en översättning till italienska 1957 eftersom den förbjöds i Sovjetunionen. 1988 hade Boris Pasternak omvärderats och Doktor Zjivago kunde då ges ut i Sovjet på originalspråket ryska.

Doktor Zjivago kretsar kring läkaren och poeten Jurij Zjivago och utspelar sig i Ryssland mellan åren 1902 och 1929 med revolutionen 1905, första världskriget, revolutionen och inbördeskriget. Epilogen behandlar sommaren 1943 under andra världskriget och tiden till kort efter Stalins död.

Jurij Zjivago kämpar för att behålla sin idealism, individualism och humanism i en tid av kollektivism och folkmord. Romanen handlar även om kärlek och om hur komplicerad sådan kan vara.

Doktor Zjivago ledde till att Boris Pasternak tilldelades nobelpriset i litteratur 1958.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Doktor Zjivago är en historisk roman som följer det faktiska historiska skeendet nära men är inte en exakt historieskrivning. Vissa motsägande uppgifter vad gäller tidsangivelserna gör det troligt att planen för berättelsen ursprungligen kan ha varit en annan.[1] Romanens utvecklingsgång sammanfaller i stort med Boris Pasternaks eget livsskede, och den har ofta betecknats som en självbiografi, en lyrisk biografi eller ett lyriskt epos.[2]

Efter sammanfattningarna av berättelsens 16 delar följer en kort sammanfattning av hela romanen.

Del 1 — Femtåget[redigera | redigera wikitext]

Doktor Zjivago inleds i det Ryska kejsardömet 1902, under en rysk-ortodox begravning av Jurijs mor Maria Nikolajevna Zjivago. Jurij är 10 år och hans morbror, Nikolaj Nikolajevitj Vedenjapin, filosof och tidigare ortodox präst som nu arbetar som skriftställare, tar hand om honom. Jurijs far Andrej Zjivago har övergivit familjen sedan länge och även gjort slut på deras miljonförmögenhet genom ett utsvävande liv.

Gård i Moskva av Vasilij Polenov (1878)

Den sommaren reser Jurij och Nikolaj Nikolajevitj till Dupljanka, en egendom som tillhör den rike fabrikanten Lavrentij Michailovitj Kologrivov. Där besöker de författaren Ivan Ivanovitj Voskobojnikov som bor i förvaltarens flygel hos Kologrivov.[3] Kologrivovs döttrar Nadja som är 15 år och Lipotjka (Lipa) som är yngre, bor också på egendomen tillsammans med sin guvernant och en liten tjänarstab. Nika Dudorov är 13 år och son till en dömd terrorist. Han har placerats hos Ivan Ivanovitj av sin mor och bor hos honom i det lilla huset.

På ett tåg i närheten reser Michail Gordon (Misja) som är 11 år tillsammans med sin far Grigorij Osipovitj Gordon. De har rest i tre dagar och under tiden ger en snäll man (Jurijs far Andrej) Misja små gåvor och pratar i timmar med Grigorij. Mannens advokat (Viktor Ippolitovitj Komarovskij), som reser med honom, uppmuntrar honom att dricka sig full. Plötsligt springer mannen in i Misja och Grigorijs kupé och försöker säga något, för att sedan rusa vidare och kasta sig av tåget. Grigorij drar i nödbromsen och tåget stannar. Den dödes advokat skyller självmordetalkoholism.

Del 2 — Flickan från andra sidan[redigera | redigera wikitext]

Det rysk-japanska kriget 1904–1905 pågår och änkan Amalia Karlovna Guichard anländer till Moskva från Ural med sina två barn, sonen Rodion (Rodja) och dottern Larisa Fjodorovna (Lara). Amalias avlidne man var tidigare vän med Komarovskij, en advokat och kallhamrad affärsman. På advokatens inrådan går Rodja med i kadettkåren och Lara börjar flickgymnasiet, av slumpen i samma klass som Nadja Kologrivov. Advokaten medverkar även till att Amalia tar över en liten syateljé.[4] Utöver ett pågående förhållande med Amalia börjar Komarovskij uppvakta Lara bakom moderns rygg.[5]

Demonstration 17 oktober 1905 av Ilya Repin (1907)

I början av oktober utbryter strejk vid Moskva–Brest-järnvägen i samband med första revolutionen 1905. Pavel Ferapontovitj Antipov är linjemästare för bangårdsområdet. Hans vän Kuprian Tiversin avstyr en arbetare från att prygla den minderårige pojken Josef Galiullin. Polisen arresterar Pavel för hans roll i strejken. Pavels son, Pavel Pavlovitj Antipov (Pasja), bor hos Tiversin och hans mor. Tiversins mor och Pasja går med i en demonstration som attackeras av dragoner, men de överlever och återvänder hem.[6]

Nikolaj Nikolajevitj flyttade för en tid sedan från Volga till Petersburg,[7] och tog med sig Jurij till Moskva och släktingen Gromeko. Nikolaj flyttade senare från Petersburg till Moskva, och bor nu hos Sventitski, en avlägsen släkting. Familjen Gromeko består av Aleksander Aleksandrovitj, hans hustru Anna Ivanovna och hans bror Nikolaj Aleksandrovitj. De har en dotter Antonina Aleksandrovna (Tonja).

Konsert med Wanda Landowska i Moskva av Leonid Pasternak (1907)

En kväll i januari 1906 äger den sedvanliga kammarkonserten rum hos familjen Gromeko.[8] Föreställningen avbryts när violoncellisten Fadei Kasimirovitj Tyszkiewicz får beskedet att en vän håller på att dö på hotell Montenegro. Aleksander Aleksandrovitj, Jurij och Misja följer med Fadei dit. Pojkarna står generade i korridoren utanför hotellrummet medan Amalia får kräkmedel efter att hon har tagit gift. Efter en stund får de se henne i rummet, halvnaken och svettig, pratande med Fadei. Hon säger att hon hade misstankar men att ”det visade sig lyckligtvis att alltihop var dumheter”.

I en mörk del av rummet ser pojkarna en ung flicka (Lara) som sover på en stol. Plötsligt dyker Komarovskij upp bakom ett förhänge med en lampa. Ljuset väcker Lara. Ovetandes om Jurij och Misja utbyter hon och Komarovskij konspiratoriska blickar, belåtna över att hemligheten inte har avslöjats och att Amalia som försökte förgifta sig överlevde. Väl ute på gatan berättar Misja för Jurij att det var Komarovskij som söp hans far Andrej full när han kastade sig av tåget.

Del 3 — Julbjudningen hos Sventitskis[redigera | redigera wikitext]

Natten innan examensprovet av Leonid Pasternak (1895)

I november 1911 blir Anna Ivanovna[9] allvarligt sjuk i lunginflammation. Jurij läser till läkare, Tonja till jurist och Misja till filolog.[10] Jurij får reda på att hans far har ett barn, Jevgraf, med furstinnan Stolbunova-Enritsi.

Tillbaka till våren 1906. Lara får det allt svårare att uthärda förbindelsen med den betydligt äldre Komarovskij vilken nu pågått i ett halvår. Han utnyttjar listigt hennes nedstämdhet, och när han behöver det påminner han henne om hennes skymfliga situation. För att komma iväg ifrån honom fattar hon ett hastigt beslut och ber sin vän och klasskamrat Nadja Kologrivov om hjälp att hitta någon som vill ha och kan betala för privatlektioner. Nadja svarar att hennes föräldrar söker en guvernant åt hennes lillasyster Lipa. Lara bor och arbetar mer än tre år hos Kologrivovs, som hon beundrar och som håller av henne som en av familjen.

Under det fjärde året hos Kologrivovs kommer Laras bror Rodja på besök. Han behöver 700 rubel som han spelat bort. Lara lyckas få pengarna av Kologrivovs, och i utbyte får hon Rodjas revolver med patroner. Kologrivovs glömmer bort skulden, som hon hade kunnat återbetala om det inte var för att hon i hemlighet ger bidrag för att minska sin pojkvän Pasjas utgifter utan att han vet om det.

Sommaren 1911 är Lara för sista gången på Dupljanka tillsammans med Kologrivovs. Lipa har gått ut gymnasiet, och Lara upplever att hon är överflödig och en börda för alla, trots att hon älskar stället och trots att Kologrivovs är lika vänliga som förr. Detta hindrar inte Lara från att delta i det glada sällskapslivet, och hon blir en mycket god skytt med revolvern från Rodja.

Den julen fattar Lara beslutet att omedelbart lämna Kologrivovs, och att be Komarovskij om pengarna hon behöver för detta. Hon planerar att skjuta honom om han skulle vägra eller missförstå henne eller på något sätt förorätta henne. Den 27 december beger hon sig till Komarovskijs hem, men blir informerad att han befinner sig på en julbjudning hos Sventitskis. På vägen dit stannar hon till hos Pasja, där hon ber honom om att de ska gifta sig omedelbart. Han går med glädje med på det. Samtidigt passerar Jurij och Tonja utanför i en hyrsläde på väg till Sventitskis.[11]

Lara anländer något senare. Hon känner ingen förutom Komarovskij. En stund senare, medan Jurij och Tonja dansar, hörs ett skott. Tumult uppstår och man upptäcker att Lara har skjutit Kornakov (inte Komarovskij), men att han bara har fått en lätt skråma i vänster hand. Lara svimmar. Häpen känner Jurij igen Lara. Tonja och Jurij får ett bud och när de anländer hem har Anna Ivanovna dött.

Del 4 — Det oundvikliga mognar[redigera | redigera wikitext]

Komarovskij använder sitt politiska inflytande för att förhindra åtal mot Lara. Lara och Pasja gifter sig, avlägger med lysande betyg examen från universitetet, och flyttar till Jurjatin i Ural.

Andra hösten av första världskriget. Jurij har gift sig med Tonja och är läkare på ett sjukhus i Moskva. Tonja föder deras första barn, sonen Sajsa. I Jurjatin får även Lara och Pasja ett barn, dottern Katenjka (Katja). Trots att Pasja älskar Lara djupt, känner han sig rastlös. Han anmäler sig som frivillig till kejserliga ryska armén, till Laras förtvivlan. Lara undervisar på flickgymnasiet, och skolar om sig till sjuksyster för att åka till fronten och leta upp Pasja.

Hon hamnar i Galizien, där Jurij blivit mobiliserad som militärläkare.[12][13] Samtidigt tas Pasja som krigsfånge av tyskarna, men han antas felaktigt ha stupat av fiendens artillerield. Tsar Nikolaj II av Ryssland besöker under en rundresa avdelningen där Jurij är chef och gör ett beklämmande intryck på honom.[14] Jurij skadas av en kula från en granatkartesch och hamnar på sjukhuset i den lilla staden Meljusejev, där även Josef Galiullin vårdas och där Lara är sjuksyster. Josef är underlöjtnant, och förmår sig inte att informera Lara om hennes make Pasjas förmenta död, utan säger istället att han är fånge, vilket Lara inte tror på. På sjukhuset annonseras att det har skett revolution.

Del 5 — Farväl till det gamla[redigera | redigera wikitext]

Jurij återhämtar sig och fortsätter att arbeta som läkare på sjukhuset. Jurij, Lara och Josef försöker få tillstånd att återvända hem. Tonja anar i breven som Jurij skickar att han har fått känslor för Lara, vilket Jurij förnekar bestämt.

Desertörer utropar grannorten Sybusjino till republik, som faller kort därefter då provisoriska regeringen rycker in. Hintz, den nye unge kommissarien i Meljusejev, informeras om att desertörer har slagit läger i en närliggande skog, men han tror att han kan övertyga dem om att återvända. Tillsammans med ett kosackregemente tar Hintz tåget till lägret. Desertörerna omringas och Hintz håller ett långt tal som misslyckas fullständigt.[15] Kosackerna går över till desertörerna och råder Hintz att fly, vilket han gör, men soldaterna hinner upp och mördar honom brutalt.

Jurij gör sig resklar och tar avsked från Lara. Han uttrycker entusiasm inför friheten efter kriget och revolutionen. Tafatt försöker han uttrycka sina känslor inför Lara, som avbryter honom. En vecka senare reser de hem med varsitt tåg, Lara till Jurjatin och Jurij till Moskva. Under den långa resan reflekterar Jurij över hur världen har förändrats och känslorna för Lara.

Del 6 — Lägerplats i Moskva[redigera | redigera wikitext]

Lenin vid Putilovfabriken maj 1917 av Isaak Brodskij (1929)

Jurij kommer hem till Tonja, deras son Sajsa, Tonjas far Aleksander Aleksandrovitj Gromeko och barnflickan Niosja i Moskva. Morbrodern Nikolaj Nikolajevitj har kommit tillbaka från Schweiz och Nika är på besök, men varken de eller Jurijs andra gamla vänner är sig lika.[16][17] Jurij återgår i tjänst som läkare vid sitt gamla sjukhus.[18] Ryska inbördeskriget pågår med utbredd hungersnöd och misär som drabbar familjen Zjivago hårt. Sent en kväll stöter Jurij på en svårt skadad och rånad man som han hjälper och återställer. Det visar sig att mannen är en framstående politiker.

Oktoberrevolutionen utbryter 12 november 1917. Egendomar konfiskeras och privathandel förbjuds. Jurij får reda på att Laras bror Rodja är arkebuserad av bolsjevikerna. Jurij får tyfus och skriver poesi[19] under sin yrsel. Samtidigt dyker Jurijs halvbror Jevgraf oväntat upp från Omsk, till stor hjälp. Han råder dem att bosätta sig på landsbygden under några år. Familjen Zjivago reser till Varykino, där Tonjas släktingar Krüger förmodas ha fabrik och egendom, intill staden Jurjatin i Ural.

Del 7 — Under vägen[redigera | redigera wikitext]

Jurij motsätter sig flytten till Varykino men låter sig övertalas av Tonja och Aleksander Aleksandrovitj. I mars 1918 går den långa tågresan österut genom ett vinterlandskap som övergår från kraftig snöstorm till .[20][21]

Pasja bröt kontakten med sin hustru Lara, som är övertygad om att han är död, i samband med sin tid som fänrik i kejserliga ryska armén under första världskriget. Efter sin flykt som tysk krigsfånge 1917 antog han som revolutionär kommissarie täcknamnet Streljnikov. Han är numera ryktbar för sin hårda effektivitet i att med sitt pansartåg slå ned kontrarevolutionärer och bekämpa Vita armén i området.

I Rasvilje, en förort till Jurjatin, byts vagnar och lokomotiv. Jurij är nyfiken på omgivningarna men arresteras av vakter utanför tåget och ställs inför Streljnikov, som inser att vakterna tagit miste och att Jurij inte är den desertör han söker. Streljnikov friger Jurij omedelbart, men varnar honom att om de skulle träffas igen kommer det att gå annorlunda.

Del 8 — Ankomsten[redigera | redigera wikitext]

Under den korta tågresan från Rasvilje till Torfjanaja blir familjen Zjivago bekant med Anfim Jefimivitj Samdevjatov,[22] som känner igen Tonja på släktdragen från Krüger, en välkänd fabrikant från trakten. Han hjälper dem. Tåget passerar Jurjatin som brinner från strider.[23] Jurij, Tonja, sonen Sajsa, barnflickan Niosja och Tonjas far Aleksander Aleksandrovitj anländer till sist i hästvagn till familjen Mikulitsins gård i Varykino.

På gården bor Averkij Stepanovitj Mikulitsin och hans hustru Jelena Proklovna Mikulitsina. Averkij var förvaltare på Krügers fabrik. De är till en början oförstående och besvärade över familjen Zjivagos plötsliga och oväntade ankomst, men låter dem stanna.

Del 9 — Varykino[redigera | redigera wikitext]

Jurij och Tonja bosätter sig i tillbyggda rum för tjänstefolk på gården. Dessa hade under Tonjas mor Anna Ivanovnas barndom inrättats av Krüger, vars egendomar numera är konfiskerade. Familjen Zjivago läser[24] mycket och finner glädje i att odla sin egen mat. De lever under Samdevjatovs beskydd. En vårdag kommer Jurijs halvbror Jevgraf oväntat förbi gården. Han uppträder leende och gåtfullt, och försvinner efter två veckor.

Jurij träffar Lara av en tillfällighet i Jurjatin, där hon bor med sin dotter Katja som nu är 8 år. Lara har mycket att berätta. Hon har ansträngt sig för träffa sin make Pasja som hon vet är Streljnikov, men han undviker henne av som hon förmodar plikt, princip och disciplin. Hon vittnar om omfattande plundring, bombardemang, lönnmord, utpressning, massakrer, pogromer mot judar och kadettkåren ur Vita armén som avrättade icke önskvärda lärare under förevändningen att de hyste sympatier för bolsjevismen.[25] Josef Galiullin, som numera är överste i Vita armén, hjälpte henne att rädda många. Streljnikov befinner sig nu vid fronten i Sibirien, i krig mot sin barndomsvän Josef Galiullin.

Jurijs kärlek till Lara leder till att han bedrar Tonja och får dåligt samvete. För Lara förklarar han omöjligheten i att de fortsätter att träffas. Jurij lovar sig själv att tala om allt detta för Tonja, något han därefter väljer att skjuta upp. I galopp rider han tillbaka för att återigen träffa Lara i Jurjatin, men han stoppas under vapenhot av partisaner som tvångsmobiliserar honom som medicinsk arbetare.

Del 10 — På stora landsvägen[redigera | redigera wikitext]

Mobiliserad av Lukian Popov (1904)

I Sibirien är Aleksandr Koltjak antikommunistisk statschef och ledare för Vita armén. Mobilisering sker utmed stora landsvägen. Ridande polistrupper och kosacker för mönstringskommissionen befinner sig i kyrkbyn Malyj Jermolaj.

Gömda i en stor vedbod i grannstaden Krestovosdvisjensk håller partisanstaben ett hemligt möte. Liberij, son till Mikulitsin, är militärbefälhavare. Tiversin och Pavel Ferapontovitj Antipov (Streljnikovs far) är hedersgäster för sitt deltagande i första revolutionen 1905. Ett tal hålls av en delegat, före detta trudovik-kooperatör numera konverterad kommunist utsänd av centralkommittén. Militärinstruktionen föreskriver plundring, skatteutpressning, övervåld, arkebusering och tortyr för att upprätta bonde- och sovjetsoldatens makt.

En bomb detonerar vid mönstringsförrättningen i kommunalhuset i Malyj Jermolaj.

Del 11 — Skogsbröderna[redigera | redigera wikitext]

Jurij avskyr partinsanchefen Liberij som håller honom fången, tar kokain från apoteksförrådet och ständigt pratar nonsens.[26] Striderna i Västsibirien mot Vita armén böljar längs med stora landsvägen och Jurij har mycket arbete med fläcktyfus, dysenteri, sårade[27] och mentalt instabila patienter.[28] Jurij försöker fly tre gånger men inser att det är livsfarligt. Partisanernas styrka är tre regementen med artilleri och kavalleri, och fylls ständigt på med nya upprorsmän på de platser som bondehären passerar och med överlöpare från fiendelägret.

Del 12 — Den ljuva rönnen[redigera | redigera wikitext]

Partisanerna rycker österut genom den snåriga tajgan i Sibirien och deras familjer följer efter trupperna med barn och bohag. Elva partisaner och två sjukvårdare arkebuseras för hembränning.[29] Båda sidor om kriget avrättar, torterar och lemlästar krigsfångar, kvinnor och barn till fienden.[25]

Under vintern har Jurij varit fånge hos partisanerna i 18 månader, då Liberij får underrättelser om att familjen i Varykino förmodligen har klarat sig undan striderna. Jurij lyckas fly.

Ryska inbördeskriget går mot sitt slut när Röda armén jagar Vita armén till reträtt.

Del 13 — Mittemot huset med figurerna[redigera | redigera wikitext]

Råg av Ivan Sjisjkin (1878)[30]

Efter två års frånvaro och en lång vandring från Sibirien utefter den transsibiriska järnvägen kommer Jurij tillbaka till Jurjatin, sliten och utmattad. Han får vård av Lara.[31] Tonja, som var gravid när Jurij tvångsmobiliserades, har fått dottern Masha och har flyttat tillbaka till Moskva med familjen.

Jurjatin blir en del av Sovjetunionen och bolsjevikerna inför ett nytt styre och mängder med nya förordningar om arbetarkontroll med mera. Den som ertappas med att förvara och dölja livsmedelsförråd avrättas omgående. Man inför också den sovjetiska revolutionskalendern med dekader där veckor ersätts med tiodagarsperioder.

Jurij får ett brev från Tonja där hon tar avsked. Tonja, sonen Sajsa och hennes far Aleksander Aleksandrovitj är tillsammans med en rad ryska intellektuella förvisade av bolsjevikerna i augusti 1921.[32] De flyr till Paris.

Del 14 — Åter i Varykino[redigera | redigera wikitext]

Vinter av Aleksej Savrasov (1873)

Följande vinter är sträng och snön vräker ner. För att undvika bolsjevikerna, som enligt rykten har skrivit deras namn på dödslistor, flyttar Jurij och Lara ifrån Jurjatin ut till gården i Varykino. Jurij och Lara får ett par veckors ro och Jurij arbetar på sin poesi. Plötsligt kommer Komarovskij förbi och vädjar till dem att — för sin egen säkerhet — följa med honom österut i Wagon-litbolagets tåg som avgår följande morgon. Lara, som är gravid, reser under förevändningen att Jurij ansluter senare.

Några dagar senare kommer Streljnikov in i stugan till Jurijs förvåning. Han är på flykt österifrån sedan han under falsk angivelse skulle ställas inför krigsrätt och säkerligen arkebuseras. De pratar långt in på natten om Lara och hans djupa besvikelse över revolutionen. I gryningen följande morgon går Streljnikov ut och skjuter sig.

Del 15 — Slutet[redigera | redigera wikitext]

Jurij återvänder till Moskva 1922 och försöker starta ett nytt liv. Han gifter om sig med Marina Markelovna, dotter till Gromekos tidigare gårdskarl Markel Sjtjapov. De får två döttrar, Kapitolina och Klaudia. Återigen dyker Jevgraf upp och hjälper sin halvbror Jurij som har dålig ekonomi och vars hälsa nu börjar svikta.

1929 får Jurij en hjärtattackspårvagnen och faller raklång i gatan och dör. Lara besöker begravningen där hon träffar Jevgraf som lovar att hjälpa henne hitta ett föräldralöst barn (Jurij och Laras dotter Tanja, Jevgrafs brorsdotter). Jevgraf sammanställer och publicerar Jurijs dikter.[33] Kort därefter försvinner Lara spårlöst och förmodas vara död i Gulag.

Del 16 — Epilog[redigera | redigera wikitext]

Sommaren 1943 på väg till fronten under andra världskriget träffas Misja, nyligen utnämnd till fänrik, och Nika, numera major, i den den lilla staden Tjorn. De diskuterar sina erfarenheter av det hårda livet som dömd till Gulag, Jezjovterrorn med utrensningar och Sovjets författning 1936 med införandet av fria val som man aldrig hade för avsikt att tillämpa.

Misja och Nika träffar också av en händelse Tanja som arbetar i regementets linneförråd. Under gårdagen blev hon i ett vittnesärende intervjuad av Jevgraf. Hon berättar om sin tragiska föräldralösa barndom, och de inser att hon är Jurij och Laras dotter.[34] Jevgraf lovar att ta hand om henne.

En stilla sommarkväll i Moskva fem eller tio år senare träffas de åldrande vännerna Misja och Nika återigen. De läser Jurijs poesi som de nästintill kan citera utantill och begrundar sina öden.

Sammanfattning[redigera | redigera wikitext]

Doktor Zjivago inleds i det Ryska kejsardömet 1902 när Jurij Zjivagos mor begravs. Hans far begår självmord under sin advokat Komarovskijs inflytande. Jurij växer upp hos familjen Gromeko i Moskva samtidigt som Komarovskij utnyttjar den unga Lara Fjodorovna. Hon gifter sig med Pasja Antipov och får en dotter. Jurij tar examen som läkare, gifter sig med Tonja Gromeko och får en son. Han mobiliseras som militärläkare och träffar Lara under första världskriget då de blir förälskade.

För att undkomma hungersnöden och bolsjevikerna flyttar familjen Zjivago till Ural efter revolutionen 1917. Där träffar Jurij återigen Lara men tvångsmobiliseras av bolsjevikiska partisaner som tvingar honom ut i Ryska inbördeskriget i Sibirien. Tonja flyttar tillbaka till Moskva och vidare till Paris. Efter två år lyckas Jurij ta sig tillbaka till Ural där Lara väntar. Komarovskij letar upp dem och föreslår en flykt i säkerhet österut. Lara, som är gravid, reser under förevändningen att Jurij ansluter senare. Jurij träffar då Laras make Pasja som varit frånvarande revolutionär i strid sedan första världskriget. Pasja skjuter sig själv i besvikelse över revolutionen.

1922 återvänder Jurij till Moskva och försöker starta ett nytt liv. Han gifter om sig med Marina Markelovna och de får två döttrar. 1929 får Jurij en hjärtattack och faller raklång i gatan och dör. Lara besöker begravningen och vännerna publicerar Jurijs dikter. Kort därefter försvinner Lara spårlöst och förmodas vara död i Gulag.

Sommaren 1943 vid fronten under andra världskriget begrundar Jurij och Laras föräldralösa dotter Tanja och två av Jurijs vänner sina öden.

Doktor Zjivagos dikter[redigera | redigera wikitext]

Sista delen av Doktor Zjivago, numrerad som del 17 i manuskriptet, innehåller 25 dikter av Jurij Zjivago:[35] Hamlet, Mars, Passionsveckan, Vit natt, Vårfloder, Förklaring, Sommar i staden, Vinden, Yra, Indiansommar, Bröllopet, Höst, Saga, Augusti, Vinternatt, Skilsmässa, Möte, Julstjärnan, Gryning, Undret, Jorden, Onda dagar, Maria Magdalena I, Maria Magdalena II och Getsemane.

Personer[redigera | redigera wikitext]

Doktor Zjivago familjeträd

Doktor Zjivago innehåller fler än 100 namngivna personer. Personer introduceras ofta genom att enbart nämna en del av deras tre namn eller något av smeknamnen. Senare kan samma personer omtalas med andra delar av namnen eller med andra smeknamn. Vissa personer introduceras anonyma och deras namn avslöjas ibland senare.

Familjer[redigera | redigera wikitext]

Familjen Zjivago
  • Jurij Andrejevitj Zjivago (Jura, Jurotjka) — läkare, poet.[19]
  • Aleksander Jurijvitj Zjivago (Sajsa, Sasjenka, Sanetjka, Sjura, Sjurotka) — Jurij och Tonjas son.
  • Masha Jurijvna Zjivago — Jurij och Tonjas dotter.
  • Tanja Besotjeredeva[36] — Jurij och Laras dotter.
  • Maria Nikolajevna Zjivago — Jurijs mor.
  • Andrej Zjivago — Jurij och Jevgrafs far.
  • Nikolaj Nikolajevitj Vedenjapin (Kolja) — skriftställare, Jurijs morbror.[3][7]
  • Stolbunova-Enritsi — furstinna, mor till Jevgraf.
  • Jevgraf Zjivago (Granja) — hög partiman, generalmajor, son till Andrej och Stolbunova-Enritsi, Jurijs halvbror.
  • Marina Markelovna Sjtjapov — Markel Sjtjapovs dotter, Jurijs andra hustru.
  • Kapitolina Jurijvna (Kapka) Zjivago — Jurij och Marinas första dotter.
  • Klaudia Jurijvna (Klasjka) Zjivago — Jurij och Marinas andra dotter.
  • Ostromyslensk (Fedjka) — slarvig pratmakare, avlägsen släkting till Jurij.
  • Mota — fosterdotter till Ostromyslensk.
  • Niosja — Sajsas barnflicka.
Familjen Gromeko
  • Antonina Aleksandrovna Gromeko (Tonja, Tonetjka) — Gromekos dotter, Jurijs hustru.
  • Anna Ivanovna Gromeko — Krügers dotter, Aleksander Aleksandrovitjs hustru.
  • Aleksander Aleksandrovitj Gromeko — agronomie professor, Jurijs svärfar.
  • Nikolaj Aleksandrovitj Gromeko — professor i kemi vid Petrovakademin, bror till Aleksander Aleksandrovitj.
  • Ivan Ernestovitj Krüger (Grigor) — fabrikant, ägare av ett järnbruk, övergivna gruvor och en ofantlig skogsbevuxen egendom invid Jurjatin i Ural, framliden far till Anna Ivanovna.
  • Gogotjka — avlägsen släkting till Gromekos.
  • Agrafena Jegorovna — avbryter kammarkonserten, Gromekos husa.
  • Markel Sjtjapov — gårdskarl hos Gromeko, far till Marina Markelovna.
  • Agata Tichonovna Sjtjapova — Markel Sjtjapovs hustru.
Familjen Guichard
  • Amalia Karlovna Guichard — änka efter en belgisk ingenjör, förryskad fransyska, innehavare av modeateljé.
  • Larisa Fjodorovna Guichard (Lara) — Guichards dotter, lärarinna.
  • Rodion Fjodorovitj Guichard (Rodja) — Guichards son, kadett.
Familjen Antipov
  • Pavel Pavlovitj Antipov (Patulja, Pavlov, Pasja, revolutionärt täcknamn Streljnikov) — lärare, Laras make.
  • Katenjka Pavlovna Antipov (Katja) — Laras och Pasjas dotter.
  • Pavel Ferapontovitj Antipov — linjemästare, far till Pasja.
  • Darja Filimonovna Antipov — mor till Pasja.
  • Marfutka — hembiträde hos familjen Antipov i Jurjatin.
Familjen Kologrivov
  • Lavrentij Michailovitj Kologrivov — fabrikant, silkesspinneri, Serafimas make.
  • Serafima Kologrivov — Lavrentijs hustru.
  • Nadja Lavrentovna Kologrivov — dotter till Kologrivovs.
  • Lipotjka Lavrentovna Kologrivov (Lipa) — elev till Lara, dotter till Kologrivovs.
  • Friesendank — ingenjör, tysk undersåte internerad i Ufa, Lipas make.
Familjen Tiversin
  • Kuprian Saveljevitj Tiversin (Kuprik) — arbetare, revolutionär.
  • Marfa Gavrilovna Tiversin — änka, mor till Kuprian.
  • Savelij Nikititj Tiversin — Marfas framlidne make, Kuprians far.
  • Afanasievitj Sokolov — kyrkotjänare, avlägsen släkting till Marfa.
Familjen Mikulitsin
  • Liberij Averkievitj Mikulitsin (Livka, Liverka) — Mikulitsins son, partisan, ”skogsbrodern”.
  • Averkij Stepanovitj Mikulitsin (Siverka, Mikulitj) — förvisad socialrevolutionär, förvaltare för Krüger, Jelenas make.
  • Jelena Proklovna Mikulitsina (Lena, Mikulitjna) — Averkijs andra hustru.
  • Agripina Severinova Tuntseva (Severjanki) — Averkijs första framlidna hustru, Liberijs mor.
  • Jevdokija Severinova Tuntseva (Avdotija, Severjanki) — bibliotekarie i Jurjatin, moster till Liberij.
  • Glafira Severinova Tuntseva (Glasja, Severjanki) — hårfrisörska, mångsysslare, moster till Liberij.
  • Serafima Severinova Tuntseva (Sima, Simusjka, Severjanki) — ”profet”, moster till Liberij.
Familjen Sventitski
  • Felitsata Semjonovna Sventitski — fru Sventitski.
  • George — Sventitskis nevö.
  • Anette.
  • Pierre.
Familjen Gordon
  • Michail Gordon (Misja) — filosof, barndomsvän till Jurij.
  • Grigorij Osipovitj Gordon — advokat, far till Misja.
Familjen Dudorov
  • Nika Innokentij Dudorov (Inotjek, Notjenka) — gymnasist, vän till Nadja.
  • Kristina Orletsova — student vid historiska fakulteten, vän med Tanja, gripen och hängd av tyskarna under första världskriget, Nikas fästmö.
  • Bonifatius Orletsov — präst,[37] cellkamrat till Nika, Kristina Orletsovas far.
  • Dementij Dudorov — dömd terrorist, Nikas far.
  • Eristov — georgisk furstinna, Nikas mor.
Familjen Galiullin
  • Josef Gimasetdinovitj Galiullin (Josupka) — Gimasetdins son, officer.
  • Osip Gimasetdin Galiullin — gårdskarl av tatarisk börd.
Familjen Tiagunova
  • Pelageja Tiagunova (Polja) — en av Zjivagos medresenärer på tåget.
  • Olga Nilovna Galusin (Olja) — butiksinnehavare i Krestovosdvisjensk, syster till Pelageja.
  • Vlasusjka — Olgas make.
  • Terjosjka — Olgas son.
  • Ksiosja — Olgas fosterdotter.
  • Pamfil Palych — mentalt instabil partisan, tidigare soldat ut tsararmén, släkting till Olga.
  • Agafia Fotievna (Fatevny) — Pamfils hustru.
  • Selitvins — släkting till Olga.
  • Sjelaburins — släkting till Olga.
  • Nestor Modych — släkting till Olga, bror till Pankrat.
  • Pankrat Modych — släkting till Olga, bror till Nestor.
Familjen Kornakov
  • herr Kornakov (Borja) — biträdande allmänna åklagaren vid rätten i Moskva, för talan mot Tiversin när han döms, såras i handen av skottet från Lara under julbjudningen hos Sventitskis, far till Koka, vän till Komarovskij.
  • fru Kornakov — mor till Koka.
  • Koka Kornakov (Kokotjka) — lyceielev.

Andra personer[redigera | redigera wikitext]

  • Ivan Ivanovitj Voskobojnikov — författare, bor hos Kologrivovs, vän till Jurijs morbror Nikolaj Nikolajevitj.[3]
  • Viktor Ippolitovitj Komarovskij — advokat och affärsman.
  • Anfim Jefimivitj Samdevjatov[22]jurist, sibirier.
  • Fuflygin — järnvägsingenjör, chef över Pavel Ferapontovitj Antipov.
  • Peter Petrovitj Chudolejev (Petrov) — järnvägsarbetare som pryglar Josef, senare soldat underställd Josef som då är fänrik under första världskriget.
  • Faina Silantievna Fetisova — äldre tillskärerska i Amalias syateljé.
  • Sjura Schlesinger - bildad teosof, Anna Ivanovnas hjärtevän och förtrogna.
  • Paul — vaktmästare, gårdskarl, kusk åt Nikolaj Nikolajevitj och Jurij på väg till Ivan Ivanovitj hos Kologrivovs.
  • Dolgorukij — furste som hyr ut en tvåvåningsflygel till Sventitskis.
  • Nil Feoktistovitj Vyvolotjnov — besöker Nikolaj Nikolajevitj.
  • doktor Drokov — läkare, behandlar Lara efter skottet hos familjen Sventitski.
  • Rufina Onisimovna Voit-Voitkovskaja — jurist, erbjuder rum till Lara efter skottet hos familjen Sventitski, bekant till Komarovskij.
  • Kusnetskij Illarionovitj Satanidi — aktör, kortspelare, vän till Komarovskij.
  • Emma Ernestovna — Komarovskijs hembiträde.
  • grevinna Sjabrinskaja — bor i Meljusejev.
  • mademoiselle Fleury — schweiziska, före detta guvernanten för grevinnan Sjabrinskajas döttrar i Meljusejev.
  • Vasia Brykin — en av Zjivagos medresenärer på tåget.
  • Alia Brykin — syster till Vasia Brykin.
  • Aria Brykin — syster till Vasia Brykin.
  • Ustinja — grevinnan Sjabrinskajas förutvarande herrskapskokerska i Meljusejev.
  • Tarasiok — försvunnen man, vars hustru är barnsköterska på sjukhuset i Moskva.
  • Ruttne Charlam — bonde.
  • Backus Postanogov (”Järnbuk”) — legendarisk smed, död sedan minst 50 år.
  • Backus Mechonosjin — körkarl, skjutsar familjen Zjivago från stationen i Torfjanaja till familjen Mikulitsins gård i Varykino.
Revolutionärer
  • Kereny Lajos (Lajosjtjij) — ungersk kommunist, krigsfånge, militärläkare, bekant med Olga, Jurijs assistent.
  • Angelar — österrikisk krigsfånge, fältskär, Jurijs assistent.
  • Vdovitjenko (”Svarta Fanan”) — anarkist, partisan.
  • Kamennodvorskij — partisanernas förbindelseofficer.
  • Sanjka Pafnutkin — partisan, konspiratör.
  • Gosja Riabych — partisan, konspiratör.
  • Koska Nechvalenych — partisan, konspiratör.
  • Terentij Galusin (Terjosjka) — partisan konspiratör.
  • Sachar Gorasdych — partisan, konspiratör och hembrännare.
  • Sivoblioj — partisan och Liberijs personliga livvakt.
  • Bisiorin — kvartermästare, partisan.
  • Svirid — partisan.
Vita armén
  • Vitsyn — general i Vita armén.
  • Kvadri — general i Vita armén.
  • Bassalygo — general i Vita armén.
  • Strese — överste i Vita armén.
  • Kappel — överste i Vita armén.
  • Bekesjin — hetman i Vita armén.
  • Serjosja Rantsevitj — sårad vitgardist som Jurij i hemlighet vårdar.[27]
Gäster och musiker på kammarkonserten hos familjen Gromeko
Invånare i Krestovosdvisjensk
  • Kubaricha (Slydaricha, ”Snurran”, ”Björninnan”, ”Trollpackan”) — soldathustru.
  • Sanhedrin — husägare.
  • Liubjesnov — köpman.
  • Sjuk — fotografiateljén.
  • Strohdach — fotografiateljén.
  • Senja Magidson — medhjälpare, fotografiateljén.
  • Blasjein — student, fotografiateljén.
  • Gorsjenja Galningen (Galmingen) — smed.
  • Stydobskij — homeopat.
Namngivna djur
  • Kyrill Modestovitj — kanariefågel i Amalias syateljé.
  • Jack — Komarovskijs bulldogg.
  • Fjodor Nefedytj — Backus Mechonosjins sto.[38]
  • Tomka — Olga Galusinas hund.
  • Gorlan — ilsken hund till en änka i Bujskoe.
  • Gullros — Agafias sjuka ko.

Historiska personer[redigera | redigera wikitext]

Svensk översättning[redigera | redigera wikitext]

Doktor Zjivago översattes 1958 till svenska av Sven Vallmark. Dikterna översattes av Ralf Parland och Leo Lindberg. Översättningen fick kritik för missförstånd och felaktigheter,[39][40][41] och reviderades 1960. Det ryska namnskicket har i den svenska översättningen förenklats.

Kritik[redigera | redigera wikitext]

I Stockholms-Tidningen 27 januari 1958 recenserar Anders Österling tidigt den till italienska översatta första upplagan av Doktor Zjivago.[42] Anders Österling ser likheter med Lev Tolstojs monumentala föregångare Krig och fred, både vad gäller romanens sidomfång och dess episka kvaliteter. Vidare ”flödar romanen av samtal och Pasternak har tydligen lagt an på genuin, äktrysk språkton både i de folkliga vardagsgrälen och i de filosofisk-religiösa dispyterna” men att ”en viss ransonering hade varit till fördel i dessa kapitel”. Däremot ”skulle man aldrig vilja avstå från landskaps- och miljöskildringen” eftersom ”Pasternak är en mästare i tolkningen av årstidernas magi”. Anders Österling ser också att skildringen av Jurij och Laras sista samvaro på gården i Varykino är ”rensad från all falsk idealisering och billig äventyrsromantik”. Dikterna ”har mycket av den artistiska sensibilitet, som utmärker Pasternaks egen lyrik och tyder alltså på en långt gående identifikation”. Han poängterar att en italiensk översättning av en rysk roman, även om den välgjord, inte är ett tillräckligt underlag för att bedöma verkets kvaliteter då Boris Pasternak i synnerhet är en språkkonstnär. Omdömet blir att ”med sin rika dokumentation, sin intensiva lokalfärg och sin psykologiska ärlighet är verket i varje fall ett övertygande vittnesbörd om att den litterära skaparkraften i Ryssland inte är slocknad” och att romanen bör läsas mer än en gång.

I Svenska Dagbladet 13 september 1958 recenserar Gunnar Brandell den engelska upplagan och reserverar sig för översättningen.[43] Gunnar Brandell ser att Doktor Zjivago ”handlar om en människa som blir överkörd av revolutionens pansarvagn, och författaren lämnar inte mer kvar av sin hjälte än en handfull dikter, några ballader och stämningsstycken som skall gå till eftervärlden; det är alltid något, men det är inte mycket”. Han menar att släktskapet finns med de stora gestalterna i 1800-talets romaner, ”med Oblomov, Rudin eller Anna Karenina, som alla tillhör ’de besegrade’”. Gunnar Brandell ser uppenbara beröringspunkter med mästaren Lev Tolstoj i bland annat romanens planläggning, hur alla individuella öden tvinnas samman och ”bildar eller avspeglar den ofattbara historien”, men att Boris Pasternak är mer lyrisk med ”en palett som en impressionist i naturskildringarna”. Gunnar Brandell anser att konturteckningarna av huvudpersoner och åtskilliga bifigurer ger en ”svårfångad väsensart” av mänsklighet bortom schablonerna. Även naturen är delaktig, för ”när uppropet bryter ut, är det inte bara Ryssland som längtar att befrias från sina fjättrar; hela den ryska naturen, björkarna och fåglarna, tar del i förloppet”. Sammanfattningsvis är det ”en människoskildring, som är stor i samma mening som Turgenjevs eller Tolstojs, en roman skriven som ett testamente av en författare, som först nu visar hur betydande han är”.

Enligt Svensk tidningsindex recenseras Doktor Zjivago i sammanlagt omkring 40 svenska dagstidningar under åren 1958 och 1959.

I New York Times 7 september 1958 recenserar Marc Slonim den engelska upplagan.[44] Marc Slonim menar att Pasternaks hjältar inte visas upp som marionetter i ett historiskt skådespel, utan som människor påverkade av attraktion och hat, i en öppen och föränderlig värld av tillfälligheter. Det gäller i synnerhet den mycket romantiskt och vackert skildrade kärleksaffären mellan Jurij och Lara — styrd av slumpen och medvetna val, i glädje och död. Framlagd som en följd av scener, dialoger, beskrivningar och reflektioner, anser Marc Slonim att Doktor Zjivago avsiktligt undviker all psykologisk analys. Gäckande och symbolisk, ofullständig och impressionistisk, bryter romanen med den tradionella formen av ett välstrukturerat ’berättarflöde’. Den skapar sin egen högst subjektiva form, med en besynnerlig blandning av dramatisk och lyrisk enkelhet, emotionell komplexitet och filosofiskt djup. Den har en egendomlig, upplysande kvalitet där realistisk precision växlar med romantisk, och ändå perfekt kontrollerad, passion. Vidare anser Marc Slonim att man som läsare förtrollas av de vackra beskrivningarna av naturen och årstiderna. Där tid och rum är huvudaktörerna i Lev Tolstojs Krig och fred, står naturen i centrum i Boris Pasternaks roman. Denna organiska, nästan kosmiska, känsla ger en särskild dimension i Boris Pasternaks prosa. Trots alla prövningar, ohyggligheter och död som beskrivs, trots hjältarnas nederlag, lämnar romanen ett intryck av styrka och tillit. Det är en bok om hopp, livskraft och om storslagen uppenbarelse.

Nobelpriset i litteratur[redigera | redigera wikitext]

Boris Pasternak tilldelades nobelpriset i litteratur 24 oktober 1958 ”för hans betydande insats såväl inom den samtida lyriken som på den stora ryska berättartraditionens område”.[45][46] När Svenska akademien lyfte på den 50-åriga sekretessen för beslutet stod det klart att han utsågs framför allt för sin roman Doktor Zjivago.[47][48]

Kalla kriget[redigera | redigera wikitext]

Under kalla kriget var Doktor Zjivago förbjuden i Sovjetunionen där Boris Pasternak utsattes hårt av den sovjetiska regimen. Romanen publiceras först 1988 och blev därefter obligatorisk läsning i ryska skolor fram till år 2003.[49]

Med hjälp från brittiska underrättelsetjänsten MI6 publicerade den amerikanska underrättelsetjänsten CIA ryska utgåvor av Doktor Zjivago med syftet att sprida romanen till allmänheten i Sovjetunionen.[50][51][52]

Andra versioner[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Pasternak, s. 347.
  2. ^ Boris Pasternak och hans tid — Föredrag vid symposium i Vitterhetsakademien 28–30 maj 1990. Stockholm: Almqvist & Wiksell International. 1991. Sid. 95. ISBN 91-7402-218-0 
  3. ^ [a b c] I Kologrivovs trädgård diskuterar Ivan Ivanovitj och Nikolaj Nikolajevitj bland andra Vladimir Solovjov, Immanuel Kant och Karl Marx (1.5.16).
  4. ^ Lara sjunger de ryska folkvisorna Svarta ögon och en barm så vit (ryska: Черные очи да белая грудь) och Masja får inte gå bortom ån (ryska: Не велят Маше за реченьку ходить) hemma invid syateljén (2.16.4).
  5. ^ Vid ett tillfälle känner sig Lara som hjältinnan Katerina i pjäsen Oväder av Aleksandr Ostrovskij (2.17.2). Katerina begick självmord.
  6. ^ Vid femton års ålder deltar Boris Pasternak själv i en liknande demonstration där han misshandlas av en kosack med nagajka. — Ruge, Gerd (1959). Pasternak — En bildbiografi. Stockholm: Natur och Kultur. Sid. 20 
  7. ^ [a b c d e] I Petersburg får Nikolaj Nikolajevitj besök av den ryske författaren Maksim Gorkij, den rysk-ortodoxa prästen Georgij Gapon och den ryske politikern Sergej Witte (2.9.6). Med besökaren Vyvolotjnov diskuterar Nikolaj även zemstvo, Låt oss vara som solen av Konstantin Balmont (2.10.19), Lev Tolstoj (2.10.25) och Fjodor Dostojevskij (2.10.26).
  8. ^ [a b c] Vid kammarkonserten hos familjen Gromeko ämnar trion spela en ny violinsonat av en elev ur Sergej Tanejevs skola och en trio av Pjotr Tjajkovskij (2.20.4). Pianisten är nevö till César Cui (2.20.12). Boris Pasternaks mor Rosa Kaufman var en välkänd konsertpianist som ofta spelade hemma, och Boris Pasternak själv har både studerat och komponerat musik.
  9. ^ Aleksander Aleksandrovitj skänker Anna Ivanovna ett gammalt klädskåp som hon ogillar. Den enorma möbeln väcker Annas vidskepelse och ger henne intrycket av en kunglig likkista. Hon ger därför skåpet öknamnet ”Askolds grav” (ryska: Аскольдовой могилы) (3.1.6). Askold var prins i Kiev och en av grundarna till Ryska kejsardömet. Anna är en bildad person, men hon blandar ihop legender ur Nestorskrönikan, bland annat om hur prins Oleg av Kiev dödades av en orm som kröp fram ur skallen på hans döda älsklingshäst. I Skandinavien levde sagan vidare i Örvar-Oddr. Askolds grav är också namnet på en park vid floden Dnepr i Kiev.
  10. ^ Under studietiden läser Jurij, Tonja och Misja Kärlekens mening av Vladimir Solovjov och Kreutzersonaten av Lev Tolstoj (2.9.10). Boris Pasternaks far Leonid Pasternak och Lev Tolstoj var vänner och hälsade ofta på varandra.
  11. ^ På vägen till julbjudningen hos Sventitskis funderar Jurij över en artikel om Aleksandr Blok han har lovat att skriva åt Misja som är redaktör för en studenttidskrift (3.10.3).
  12. ^ Även Misja anländer till fronten under första världskriget, för att besöka Jurij. Han åker med ett sanitetståg för hjälp åt sårade, utrustat av Röda Korset under beskydd av Tatjana Nikolajevna Romanova, dotter till Nikolaj II av Ryssland (4.8.1).
  13. ^ Vid ett tillfälle bevittnar Jurij och Misja en kosack som förnedrar en gammal gråskäggig jude. Jurij skäller ut kosacken och befaller honom att upphöra med det dåliga skämtet (4.11.1–6). Den judiska befolkningen var i stor utsträckning hänvisad att bosätta sig i ett särskilt område i västra Ryssland.
  14. ^ Jurij jämför Nikolaj II av Rysslands utläggning med Vilhelm II av Tysklands mer pompösa tal i stil med ”Jag, mitt svärd och mitt folk” (4.12.9). Han jämför också krigskorrespondenternas konstruerade språk med Vladimir Dals (4.12.10), en välkänd rysk lexikograf och dialektforskare som gav ut en stor ordbok över ryska språket, med mängder av folkliga vändningar och uttryck.
  15. ^ Under det långa talet nämner Hintz — bland mycket annat — Schlüsselburgs fångkasematter där medlemmar av den revolutionära terroristorganisationen Narodnaja volja ofta spärrades in (5.5.22).
  16. ^ Vid en kvällsbjudning diskuterar Jurij och Nika dikterna Krig och värld, Ryggradsflöjten, Människan och Ynglingen av Vladimir Majakovskij (6.4.17). Jurij menar att de är en slags fortsättning på Fjodor Dostojevskij (6.4.19).
  17. ^ Nikolaj Nikolajevitj tar parti för bolsjevikerna och nämner ofta journalisten under pseudonymen Mirosjka Pomor och publicisten Silvia Koteri på vänsterflygeln bland socialrevolutionärerna (6.4.36).
  18. ^ Prosektorn på sjukhuset nämner i samtalet med Jurij filosoferna Friedrich Hegel och Benedetto Croce (6.5.34).
  19. ^ [a b] Jurijs dikter är samlade under Doktor Zjivagos dikter i slutet av romanen.
  20. ^ Vid ett tillfälle stannar lokföraren tåget och vägrar fortsätta. När matroserna ombord tvingar honom skriker han ”Tack ska ni ha små stormfåglar!” med hänvising till myterietpansarkryssaren Potemkin och Maksim Gorkijs dikt Stormfågeln (7.13.9).
  21. ^ Vid ett tillfälle behöver man röja snö i tre dygn innan tåget kan fortsätta. Passagerarna hjälper till. På platsen upplever Jurij en fläkt av Pugatjovupproret i Aleksandr Pusjkins roman Kaptenens dotter och någonting av det asiatiska i Sergej Aksakovs välkända Familjekrönika (7.15.2).
  22. ^ [a b] Samdevjatov tror att hans efternamn är en förvanskning av San Donato (8.4.10), som av Vatikanen på 1800-talet fick titeln furste. San Donato var medlem i adelsätten Demidov som drev bergshantering i Ural från 1700-talets början. Demidov (ryska: Деми́довы), även kallad Demidoff, var troligen näst efter tsaren själv i förmögenhet. Familjen lever fortfarande.
  23. ^ En tjeckisk legion deltog i Ryska inbördeskriget i Sibirien 1918–1920.
  24. ^ Familjen Zjivago läser vid sin vistelse i Varykino bland annat Krig och fred av Lev Tolstoj, Eugen Onegin och alla dikterna av Aleksandr Pusjkin, Onda andar och Brott och straff av Fjodor Dostojevskij, Rött och svart av Stendhal, Två städer av Charles Dickens, Kleists korta berättelser av Heinrich von Kleist, kommunistiska manifestet av Karl Marx och Friedrich Engels, samt poeter och författare bland andra Anton Tjechov, Nikolaj Nekrasov och Nikolaj Gogol.
  25. ^ [a b] Den röda och vita terrorn pågår samtidigt under Ryska inbördeskriget.
  26. ^ Jurij kontrasterar Liberijs uppfostringsarbete med tolstojanism och dukoborzerna, en rysk kristen sekt som bland annat ivrade för egendomsgemenskap och krigstjänstvägran (11.5.15).
  27. ^ [a b] Den dödade fälttelefonisten och den sårade vitgardisten Serjosja Rantsevitj har i halsbanden förkortade versioner av den nittionde kyrkoslaviska psalmen Den som sitter under den Högstes beskärm / Du skall icke behöva frukta pilen som flyger om dagen / Därför att han känner mitt namn / Jag är med honom i nöden (11.4.18–21).
  28. ^ Vid ett tillfälle reflekterar Jurij över Charles Darwin och Friedrich von Schelling och skapelsen, och de skapande varelserna och den impressionistiska konsten (11.8.5).
  29. ^ Vdovitjenko skriker strax innan han arkebuseras ”Förnedra dig inte, Bonifatius! Din protest går inte fram till dem. De här nya opritjnikerna, dessa bödelsdrängar från de nya tortyrkamrarna förstår dig inte.” vilket syftar på Ivan den förskräckliges personliga livvakt som skulle hålla det ryska folket i schack (12.1.23).
  30. ^ Byarna längs med hemvägen från Sibirien till Jurjatin är nästintill övergivna och Jurij äter rå råg från de oskördade fälten för att överleva (15.2.5–8).
  31. ^ Hemma hos Lara i Jurjatin citerar Jurij William Shakespeare med orden Du som i bredd med mig blev skriven in uti ett bistert ödes bok från pjäsen Romeo och Julia när han ber Lara berätta om sin make Pasja (13.13.1). Boris Pasternak översatte flera av Shakespeares dramor till ryska.
  32. ^ [a b c d] Tonja hänvisar till den stora utrensningen under 1920-talet och framåt då 2 000 författare, intellektuella och konstnärer förvisades eller hamnade i Gulag (13.18.10–18). Hon nämner även i brevet förvisningen av de tre ryska socialdemokraterna Pavel Miliukov, Yekaterina Kuskova och Kisewetter.
  33. ^ Bland Jurijs efterlämnade anteckningar nämns poeterna Aleksandr Blok, Émile Verhaeren och Walter Whitman (15.11.4).
  34. ^ Misja citerar här ett poem av Aleksander Blok till Zinaida Gippius 8 september 1914 med tredje versen Vi, barn av Rysslands hemska år (ryska: Мы, дети страшных лет России) (16.4.34) ur första strofen Den som blev född i dvalans tider / minns icke mer sin levnads väg. / Vi, barn av skräckens år i Ryssland, / kan icke glömma någonting.Rysk dikt från Derzjan till Brodsky. Stockholm: Albert Bonniers förlag. 1989. Sid. 174–175. ISBN 91-0-047688-9 
  35. ^ Boris Pasternak ville med dikterna ge romanen struktur, mer ’kropp’ och ’fyllighet’. Av samma anledning använde han religiösa symboler för att ge boken ’värme’: ”But how silly, for the plan of the novel is outlined by the poems accompanying it. This is partly why I chose to publish them alongside the novel. They are there also to give the novel more body, more richness. For the same reason I used religious symbolism—to give warmth to the book. Now some critics have gotten so wrapped up in those symbols—which are put in the book the way stoves go into a house, to warm it up—they would like me to commit myself and climb into the stove.” — Olga Carlisle (20 maj 1960). ”Boris Pasternak, The Art of Fiction No. 25” (på engelska). The Paris Review. http://www.theparisreview.org/interviews/4679/the-art-of-fiction-no-25-boris-pasternak. Läst 11 maj 2016. 
  36. ^ Jurij och Laras dotter Tanja Besotjeredeva hamnade tidigt hos fosterföräldrar och hennes efternamn är förmodligen en förvrängning av besotjajaden faderlösa (ryska: безотчею) (16.2.32).
  37. ^ [a b] Bonifatius Orletsov var trogen patriarken Tichon av Moskva som stod i opposition mot bolsjevikernas kyrkopolitik (15.7.17).
  38. ^ Av okänd anledning manar Backus Mechonosjin på stoet med det maskulina smeknamnet Fjodor Nefedytj, trots att han vet mycket väl att hon är ett sto (8.8.11).
  39. ^ Hagar Olsson (22 mars 1959). ”Vem är Doktor Zjivago?”. Dagens Nyheter: s. 4. 
  40. ^ Greta Hjelm-Milczyn (14 maj 1959). ”Det vimlar av missförstånd i Dr Zjivago-översättningen”. Expressen: s. 4. 
  41. ^ Sven Vallmark (24 maj 1959). ”Översättningen av Doktor Zjivago”. Dagens Nyheter: s. 4. 
  42. ^ Anders Österling (27 januari 1958). ”Boris Pasternaks revolutionsroman”. Stockholms-Tidningen: s. 4. 
  43. ^ Gunnar Brandell (13 september 1958). ”Doktor Zjivago”. Svenska Dagbladet: s. 4. 
  44. ^ Marc Slonim (7 september 1958). ”But Man’s Free Spirit Still Abides — Out of Russia Comes a New Novel That Defies the Totalitarian’s Way”. New York Times. 
  45. ^ ”Nobelpriset i litteratur — Pristagarna”. Svenska Akademien. http://svenskaakademien.se/nobelpriset/nobelpriset-i-litteratur-pristagarna. Läst 5 maj 2016. 
  46. ^ ”The Nobel Prize in Literature 1958” (på engelska). Nobel Media. http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/literature/laureates/1958/. Läst 5 maj 2016. 
  47. ^ Kaj Scheuler (3 januari 2009). ”Doktor Zjivago fick Akademien att svänga”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/doktor-zjivago-fick-akademien-att-svanga. Läst 9 maj 2016. 
  48. ^ Mimmi Fristorp (3 januari 2009). ”Akademien valde Pasternak för Doktor Zjivago”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/kultur-noje/akademien-valde-pasternak-for-doktor-zjivago/. Läst 5 maj 2016. 
  49. ^ Thord Eriksson (21 juli 2003). Doktor Zjivago ute i kylan igen”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/diverse/diverse-hem/doktor-zjivago-ute-i-kylan-igen/. Läst 5 maj 2016. 
  50. ^ Maria Schottenius (2 juli 2014). ”Subversiv Doktor Zjivago skrevs till högt pris”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/arkiv/kultur/subversiv-doktor-zjivago-skrevs-till-hogt-pris/. Läst 5 maj 2016. 
  51. ^ Luke Harding (10 juni 2014). How MI6 helped CIA to bring Doctor Zhivago in from cold for Russians” (på engelska). The Guardian. http://www.theguardian.com/books/2014/jun/10/mi6-cia-doctor-zhivago-banned-boris-pasternak. Läst 5 maj 2016. 
  52. ^ Doktor Zjivago (på engelska). Central Intelligence Agency. http://www.foia.cia.gov/collection/doctor-zhivago. Läst 5 maj 2016. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]