Niob

Från Wikipedia
Version från den 3 juli 2017 kl. 23.44 av Conexum (Diskussion | Bidrag) (+Auktoritetsdata)
Niob
Nummer
41
Tecken
Nb
Grupp
5
Period
5
Block
d
V

Nb

Ta
ZirkoniumNiobMolybden
[Kr] 4d4 5s1
41Nb



Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa92,906 38 u
UtseendeGrå metallisk, blåaktig vid oxidation
Fysikaliska egenskaper
Densitet8 570 kg/m³ (273 K)
AggregationstillståndFast
Smältpunkt2 750 K (2 477 °C)
Kokpunkt5 017 K (4 744 °C)
Molvolym10,83 × 10-6 /mol
Smältvärme26,4 kJ/mol
Ångbildningsvärme696,6 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie145 (198) pm
Kovalent radie137 pm
JonisationspotentialFörsta: 652,1 kJ/mol
Andra: 1 380 kJ/mol
Tredje: 2 416 kJ/mol
Fjärde: 3 700 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration[Kr] 4d4 5s1
e per skal2, 8, 18, 12, 1
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd5, 3 (svag syra)
Elektronegativitet1,6 (Paulingskalan)
Diverse
Ljudhastighet3 480 m/s
Elektrisk konduktivitet6,93 106 A/(V × m)
Mohs hårdhet6
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Niobisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
91Nb {syn.} 680 år ε 1,253 91Zr
92Nb {syn.} 3,47 * 107 år β-
ε
0,356
2,006
92Mo
92Zr
93Nb 100 %
Stabil
93mNb {syn.} 16,13 år 0,031 93Nb
94Nb {syn.} 20 300 år β- 2,045 94Mo
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Niob (tidigare i USA columbium Cb[1]) är ett mycket sällsynt metalliskt grundämne som tillhör övergångsmetallerna.

Historia

Niob upptäcktes första gången år 1801 av Charles Hatchett, genom framställning av niob(V)oxid ur det niobrika mineralet columbit, och kallade det nyupptäckta ämnet columbium, efter upptäcktens anknytning till Amerika. Materialet hade sänts till England över hundra år tidigare av John Wintrop, den förste guvernören i Connecticut. [2]

Man trodde länge att ämnet var identiskt med tantal. Heinrich Rose visade 1844 att så inte var fallet och gav det namnet niobium. Metallen framställdes av den svenske kemisten Christian Wilhelm Blomstrand år 1864 genom att upphetta niobklorid i vätgas. [2]

Namnet niob kommer av Niobe, Tantalus dotter i den antika grekiska mytologin, och gavs på grund av ämnets likhet med tantal.[3]

Förekomst

Columbit

Columbit är en viktig niobmalm. I detta är niob ofta förenat med järn (Fe) och mangan (Mn), utöver syre (O): (Fe,Mn)Nb2O6. Föreningen med järn kallas ferrocolumbit (järncolumbit), niobit eller columbit-(Fe),[4] med mangan manganocolumbit eller columbit-(Mn).[5]

Järncolumbit finns tillsammans med kryolit, på Grönland och i Norge, liksom tillsammans med granit på flera platser i såväl Europa som Nordamerika. Järnkolumbit bildar svarta, rombiska kristaller.

En columbitrik malm är coltan (columbit-tantalit), där columbiten bildat en fast lösning med det likartade tantal-rika mineralet tantalit ((Fe,Mn)Ta2O6).

Euxenit

Ett annat mineral, som innehåller niob är euxenit, där även terbium ingår.

Niobföreningar

  • Niobsyra, HNb2O3

Användning

Legeringar med niob används bland annat till extra starka svetsfogar och komponenter i jetmotorer.

Se även

Källor

Källor

  1. ^ Gullberg, Ingvar E. (1977). ”Svensk-engelsk fackordbok för näringsliv, förvaltning, undervisning och forskning”. P. A. Nordstedt & söners förlag. http://runeberg.org/svenfack/0595.html. Läst 15 februari 2016. 
  2. ^ [a b] Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011
  3. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 19. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1182 
  4. ^ Barthelmy, David. ”Columbite-(Fe) Mineral Data”. Mineralogy Database, webmineral.com. http://webmineral.com/data/Columbite-%28Fe%29.shtml#.Uiog93_4Lkw. Läst 6 september 2013. 
  5. ^ Barthelmy, David. ”Columbite-(Mn) Mineral Data”. Mineralogy Database, webmineral.com. http://webmineral.com/data/Columbite-%28Mn%29.shtml#.UioigH_4Lkw. Läst 6 september 2013.