Norrlands signalregemente

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Norrlands signalbataljon
(Signbat/I 19)
Norrlands signalbataljon vapen.svg
Fri vapensköld för Norrlands signalbataljon tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namn Norrlands signalbataljon
Datum 1954–2005
Land Sverige
Försvarsgren Armén
Typ Signaltrupperna
Roll Utbildningsbataljon
Storlek Bataljon
Del av S 1 (1937–1954)
Milo ÖN (1954–1993)
Milo N (1993–2000)
I 19 (2000–2005)
Högkvarter Boden
Övningsplats Kusträsk
Motto "Steget före"
Färger Grönt, blått och gult             
Marsch "I gevär" (Grundström) [1]
Dekorationer NorrlsignSM (2000)
NorrlsignbSM (2005)
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga Naval Ensign of Sweden.svg
Förbandsfana m/1961 TES.000076.jpg
Förbandsfana m/2001 AM.095619.jpg

Norrlands signalbataljon (Lvbat/I 19), ursprungligen Norrlands signalkår (S 3) var ett signalförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1954–2005. Förbandet var förlagt inom Bodens garnison i Boden.[2][3][4]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Förbandet har sitt ursprung ur 4:e telefonkompaniet, vilket bildades den 25 oktober 1912 vid Bodens ingenjörkår (Ing 4). Den 1 januari 1915 avskildes kompaniet från kåren och uppgick i Fälttelegrafkåren under namnet Fälttelegrafkårens detachement i Boden. Den 1 november 1925 överfördes detachementet till Bodens ingenjörkår, där det bildade telegrafkompaniet. Den 1 juli 1937 överfördes kompaniet till det nybildade Signalregementet, och bildade Bodens signalkompani (S 1 B).[4] Från den 4 december 1942 antogs namnet Signalregementets kompani i Boden (S 1 B).[4]

Den 1 juli 1954 avskildes kompaniet från Signalregementet, och utökades till att omfatta en fristående och självständig bataljon, under namnet Signalbataljonen i Boden (S 3).[4] Vid samma tidpunkt övertogs kasernområdet från det avvecklade Norrbottens artillerikår (A 5). Den 1 april 1957 antogs namnet Norrlands signalbataljon (S 3). Bataljonen hade dock en gemensam förvaltning med Norrbottens regemente (I 19).[2]

I samband med OLLI-reformen vilken genomfördes inom försvaret åren 1973 och 1975, sammanslogs Bodens artilleriregemente (A 8) med Bodens försvarsområde (Fo 63) och bildade 1975 försvarsområdesregemente A 8/Fo 63. Detta medförde att Norrlands signalbataljon som ingick i Bodens försvarsområde kom att bli ett B-förband (utbildningsförband), och dess mobiliserings- och materialansvar överfördes till Bodens artilleriregemente, som blev ett A-förband (försvarsområdesregemente).[5]

Den 1 juli 1987 omorganiserades bataljonen och utökades till att omfatta ett regemente, och antog samtidigt namnet Norrlands signalregemente (S 3). Genom försvarsbeslutet 1992 beslutades att samtliga utbildningsregementen som ej uppsatte ett krigsförband i regementesstorlek, ej heller skulle benämnas regemente. Detta då regeringen ansåg att grundorganisationen skulle spegla krigsorganisatio­nen.[6] I samband med detta reducerades regementet den 1 juli 1994 till kår, och antog namnet Norrlands signalkår (S 3).

Genom försvarsbeslutet 2000 ansåg regeringen att signalutbildningen skulle bedrivas på ett ställe, och att Enköping hade bättre produktionsförutsättningar framför Boden. Och genom att bibehålla Upplands regemente (S 1) i Enköping, så vidmakthölls Enköping som ett kompetenscentrum för signaltrupperna. Även om riksdagen antog regeringens förslag, vilket innebar en avveckling av Norrlands signalkår. Så skulle signalutbildning bibehållas i Boden. Detta i form av att reducera Norrlands signalkår (S 3) till en bataljon och inordna den under Norrbottens regemente (I 19).[7]

Den 30 juni 2000 avvecklades Norrlands signalkår som ett självständigt förband. Från den 1 juli 2000 inordnandes signalbataljonen som en utbildningsbataljon i Norrbottens regemente (I 19). Den nya bataljonen antog namnet Norrlands signalbataljon (Signbat/I 19). Bataljonen bestod av en bataljonsstab och två kompanier, med en personalstyrka på 70 officerare och drygt 200 värnpliktiga per år.

Som en följd av försvarsbeslutet 2004 beslutades att Norrlands signalbataljon tillsammans med Norrlands ingenjörbataljon och Norrlands luftvärnsbataljon skulle avvecklas. Den 23 maj 2005 genomfördes en gemensam avvecklingsceremoni på Norrbottens regementes kaserngård, och bataljonen upplöstes officiellt den 30 juni 2005.

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

När förbandet bildades som Bodens signalkompani, förlades det till Hermelingatan, där det samlokaliserades med Bodens ingenjörkår. Den 19 juli 1940 övertog förbandet "västra kasernen" vid Norrbottens artillerikår på Sveavägen. Den 1 november 1945 övertogs "kasern 1" vid Norrbottens regemente. År 1954 övertogs kasernområdet på Sveavägen från det avvecklade Norrbottens artillerikår. Förbandet blev kvar på Sveavägen fram till 2006. Dock var bataljonsledningen samlokaliserade med Norrbottens regemente åren 2000–2005. Efter att bataljonen avvecklades, övertogs kasernområdet den 31 augusti 2005 av Artilleriregementet, vilket omlokaliserades från Kristinehamn.[4]

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

Minnes- och hedersmedaljer instiftade vid kåren och bataljonen. Minnes- och hedersmedaljer instiftade vid kåren och bataljonen.
Minnes- och hedersmedaljer instiftade vid kåren och bataljonen.

Förbandet mottog sin första fana den 28 juli 1961, vilken överlämnade av kung Gustaf VI Adolf. Den 30 juni 2000 överfördes fanan till Norrlands signalbataljon. I samband med att Norrlands signalbataljon avvecklades 2005, överfördes fanan till Upplands regemente. Sedan 2007 är det Ledningsregementet som förvaltar traditionerna för Norrlands signalbataljon.

I samband med avvecklingen av Norrlands signalkår den 30 juni 2000, instiftades Norrlands signalkårs hedersmedalj i silver (NorrlsignkSM). År 2005 instiftades en förtjänstmedalj för Norrlands signalbataljon vid Norrbottens regemente (NorrlsignbSM).

Verksamheten från start i Boden fram till 1992 finns dokumenterad i Norrlands signalregementes historieverk skriven av Per Anders Lundström. Mot bakgrund av nedläggningen 2005 har arbetet påbörjats med att utarbeta den resterande delen av historieverket omfattande tiden mellan 1992 och 2005. Detta sker dessutom samordnat med utarbetande av historieverk för hela Signaltrupperna inkluderande Upplands regemente (S 1) och Göta signalregemente (S 2).

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Förbandschefer verksamma vid förbandet. Mellan åren 1954–1987 titulerades chefen som Bataljonschef, och åren mellan åren 1987–1994 regementschef, och mellan åren 1994 och 2000 som kårchef. Mellan åren 2000–2005 var förbandet en ingående del av Norrbottens regemente.[3]

  • 1954–1956: Gunnar Olof Friberg
  • 1956–1960: Tage Ingemar Bratt
  • 1960–1964: Nils Fredrik Schale
  • 1964–1966: Karl Edvin Eriksson
  • 1966–1971: Arne Gustaf Risling
  • 1971–1977: Kjell T:son Nerpin
  • 1977–1979: Bror Oscar Nyström
  • 1979–1980: Åke Bertil Gunnar Lövdahl
  • 1981–1982: Bo Jonas Forsgren
  • 1982–1987: Carl-Henrik Bengsston
  • 1987–1987: Carl-Henrik Bengsston
  • 1987–1990: Lennart Johansson
  • 1990–1992: Hasse Kvint
  • 1992–1996: Ulf Nordlander
  • 1996–2000: Ola Hanson
  • 2000–2005: Dag Hagman

Namn, beteckning och förläggning[redigera | redigera wikitext]

Namn
Fälttelegrafkårens detachement i Boden 1915-01-01 1925-10-31
Bodens signalkompani 1937-07-01 1942-12-03
Signalregementets kompani i Boden 1942-12-04 1954-06-30
Signalbataljonen i Boden 1954-07-01 1957-03-31
Norrlands signalbataljon 1957-04-01 1987-06-30
Norrlands signalregemente 1987-07-01 1994-06-30
Norrlands signalkår 1994-07-01 2000-06-30
Norrlands signalbataljon 2000-07-01 2005-06-30
Beteckningar
Ing 3 det 1915-01-01 1925-10-31
S 1 B 1937-07-01 1955-12-06
S 3 1955-12-07 2000-06-30
Signbat/I 19 2000-07-01 2005-06-30
Förläggningsorter
Bodens garnison (F) 1915-01-01 1925-10-31
Bodens garnison (F) 1937-07-01 2005-06-30

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 206
  2. ^ [a b] Braunstein (2005), s. 265-266
  3. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 293
  4. ^ [a b c d e] Holmberg (1993), s. 39-40
  5. ^ ”Kungl, Maj:ts proposition 1974:135”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FX03135. Läst 28 maj 2016. 
  6. ^ ”Regeringens proposition 1991/92:102”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvarets-utveckling-till-och-med-budgearet_GF03102. Läst 28 maj 2016. 
  7. ^ ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 29 maj 2016. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]