Göta signalkår
Göta signalkår (S 2) | |
Vapen för Göta signalkår tolkat efter dess blasonering. | |
Information | |
---|---|
Officiellt namn | Göta signalkår |
Datum | 1944–1997 |
Land | Sverige |
Försvarsgren | Armén |
Typ | Signaltrupperna |
Roll | Utbildningsförband |
Del av | Livregementets husarer [a] |
Storlek | Kår [b] |
Högkvarter | Karlsborgs garnison |
Förläggningsort | Karlsborg |
Valspråk | "Det omöjliga tar bara litet längre tid" |
Färger | Blått och vitt |
Marsch | "Svensk militärmarsch" (Brodin) [c] |
Tjänstetecken | |
Sveriges örlogsflagga | |
Truppslagstecken m/1960 |
Göta signalkår (S 2) var ett signalförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1944–1997. Förbandsledningen var förlagd i Karlsborgs garnison i Karlsborg.[2][3][4]
Historia
Regementet har sitt ursprung från ett kompani ur Signalregementet som detacherades 1944 till Skövde garnison, Signalregementets kompani i Skövde och som samlokaliserades med Livregementets husarer (K 3). Kompaniet fick förbandsbeteckningen S 1 Sk, och omorganiserades den 1 juli 1958 till en fristående bataljon under namnet Signalbataljonen i Skövde (S 2).
Genom försvarsbeslutet 1958 beslutades att Karlsborgs luftvärnsregemente (Lv 1) skulle avvecklades den 31 mars 1961. Genom den avvecklingen stod garnisonen utan ett utbildningsregemente, medan både staber och skolor kvarstod. Samtidigt var Skövde garnison hårt trångbodda. Detta kom att lösas genom att i samma försvarsbeslut beslutades att Signalbataljonen omlokaliserades till Karlsborg den 1 april 1961, under namnet Göta signalkår.
Den 1 juli 1962 fick förbandet regementsstatus och namnändrades samtidigt till Kungl. Göta signalregemente. Fallskärmsjägarskolan var förvaltningsmässigt underställt regementet mellan 1962 och 1984.
I samband med OLLI-reformen vilken genomfördes inom försvaret mellan åren 1973 och 1975, sammanslogs Skaraborgs regemente (P 4) med Skaraborgs försvarsområde (Fo 35) och bildade 1974 försvarsområdesregemente P 4/Fo 35. Detta medförde att Göta signalregemente som ingick i Skaraborgs försvarsområde kom att bli ett B-förband (utbildningsregemente), och dess mobiliserings- och materialansvar överfördes till Skaraborgs regemente, som blev ett A-förband (försvarsområdesregemente).[5]
Den 1 juli 1977 påbörjades inom garnisonen ett försök med att samordna förplägnadstjänsten, som övertogs av Västgöta flygflottilj (F 6).[6] Vilket följdes upp den 1 juli 1979 med att flottiljen även övertog ansvaret för intendents- och fastighetsenhetens organisation. Den 1 juli 1981 övertog Västgöta flygflottilj ansvaret även för förplägnadstjänsten inom garnisonen. Därigenom fick flottiljen det samlade ansvaret för fortifikations- och fastighetsärenden inom garnisonen. Vid de tillfällen som flottiljen övertog ansvar inom ett område, övertogs även personal från Göta signalregemente.[7]
Inför försvarsbeslutet 1982 föreslog Överbefälhavaren att avveckla Göta signalregemente senast år 1984. För att istället förlägga huvuddelen av regementets utbildningsansvar till Upplands regemente (S 1). Även om regementet skulle avvecklas, så skulle det i Karlsborg finnas kapacitet och resurser för grundutbildning av ett kompani, samt för repetitionsutbildning av vissa stabs- och sambandsförband. Vid denna förändring i försvarets grundorganisation, friställdes lokaler i Karlsborg. Vilka övertogs av Livregementets husarer (K 3), som omlokaliserades till Karlsborg sommaren 1984.[8]
Den 30 juni 1984 avvecklades Göta signalregemente som ett självständigt förband. Och från den 1 juli 1984 uppgick förbandet som en utbildningsbataljon inom Livregementets husarer (K 3). Livregementets husarer övertog samtidigt förvaltningsansvaret för Fallskärmsjägarskolan.
Genom försvarsbeslutet 1992 beslutades att samtliga utbildningsregementen som ej uppsatte ett krigsförband i regementesstorlek, ej heller skulle benämnas regemente. Detta då regeringen ansåg att grundorganisationen skulle spegla krigsorganisationen.[9] I samband med det kom dessa förband att benämnas kår istället för regemente. Från den 1 juli 1994 antog Göta signalbataljon namnet Göta signalkår, dock inom bibehållen organisationen, som en del av Livregementets husarer.
Genom försvarsbeslutet 1996 kom även bataljonen att avvecklades den 31 december 1997.
Förläggningar och övningsplatser
När förbandet bildades 1944 som Signalregementets kompani i Skövde, förlades det i kavallerikasernen och samlokaliserades med Livregementets husarer. Den 1 april 1961 omlokaliserades förbandet till Karlsborg, där man övertog förläggningsområdet från avvecklade Karlsborgs luftvärnsregemente. Den 30 juni 1984 övertogs förläggningarna i Karlsborg av Livregementets husarer, vilka omlokaliserades från Skövde.[4]
Heraldik och traditioner
Den 25 augusti 1962 överlämnade kung Gustaf VI Adolf en förbandsfana till Göta signalregemente. I samband med att Karlsborgs luftvärnsregemente (Lv 1) avvecklades den 31 mars 1961, överfördes dess standar till Göta signalregemente, som förde det vid vissa tillfällen. Den 1 juli 1984 uppgick Göta signalregemente som en en utbildningsbataljon inom Livregementets husarer (K 3). Standaret kom då att överföras den 8 oktober 1984 till Luftvärnsskjutskolan (LvSS).[10] Sedan den 1 juli 2000 bevaras minnet av Karlsborgs luftvärnsregemente av Luftvärnsregementet (Lv 6).[11]
Den 30 april 1996 överlämnade ÖB Owe Wiktorin en ny fana till Göta signalkår. Efter att Göta signalkår avvecklades ärvde Upplands regemente dess traditioner. Och sedan 1 januari 2007 är Ledningsregementet traditionsförande förband över Göta signalkår.
Förbandschefer
- 1958–1960: Nils Fredrik Schale
- 1960–1970: Tage Ingemar Bratt
- 1970–1976: Karl Edvin Eriksson
- 1976–1980: Håkan Lorentz Henrik Hallgren
- 1980–1982: Åke Bertil Gunnar Lövdahl
- 1982–1984: Kurt Olofsson
- 1984–1987: Per Adolf Ingemar Granath
- 1987–1989: Nils Göran Anders Nilsson
- 1989–1991: Bengt-Åke Gelin
- 1991–1993: Christer Birger Levin
- 1993–1995: Christer Carl Einar Ejnarsson
- 1995–1997: Per Jörgen Ivhammar
Namn, beteckning och förläggning
|
|
Se även
Referenser
Anmärkningar
- ^ Åren 1944–1961 var förbandet underställt chefen för Upplands regemente, åren 1961–1984 Västra militärområdet, åren 1984–1997 Livregementets husarer.
- ^ Åren 1984–1997 motsvarade förbandet en bataljon i storlek.
- ^ Förbandsmarschen fastställdes genom arméorder 418/1962.[1]
Noter
- ^ Sandberg (2003), s. 21
- ^ Braunstein (2005), s. 263-264
- ^ Kjellander (2003), s. 268
- ^ [a b] Holmberg (1993), s. 40
- ^ ”Kungl, Maj:ts proposition 1973:75”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FW0375. Läst 28 maj 2016.
- ^ Ignell, Räftegård (1999), s. 140
- ^ Ignell, Räftegård (1999), s. 141
- ^ Regeringens proposition 1981/82:102
- ^ ”Regeringens proposition 1991/92:102”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvarets-utveckling-till-och-med-budgearet_GF03102. Läst 21 maj 2016.
- ^ ”Standar m/1938 för Karlsborgs luftvärnsregemente”. digitaltmuseum.se. https://digitaltmuseum.se/011024263617. Läst 14 maj 2016.
- ^ Braunstein (2005), s. 225-226
Tryckta källor
- Ignell, Ragnar; Räftegård, Börje (1999). Västgöta flygflottilj - F 6. [Stockholm]: Allt om hobby. Libris 7749569. ISBN 91-85496-47-2 (inb.)
- Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5
- Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6
- Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. ISBN 91-87184-74-5
- Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8
- Nelsson, Bertil; Lannerbäck, Alf; Nordin, Mats; Sjögren, Lasse (1993). Från Brunkeberg till Nordanvind: 500 år med svenskt infanteri. Stockholm: Probus. Libris 7762911. ISBN 91-87184-23-0
- Svensk rikskalender 1908. Stockholm: P.A. Norstedt & Söner. 1908. http://runeberg.org/rikskal/1908/
Webbkällor
- ”Regeringens proposition 1981/82:102”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Propositioner-och-skrivelser/om-sakerhets--och-forsvarspoli_G503102/. Läst 17 maj 2015.
Vidare läsning
- Carlsson, Gunnar, red (1963). Kungl. Göta Signalregemente. Libris 12140389
- Olofsson, Kurt, red (1984). Göta signalregemente 1961-1984. Karlsborg: Regementet. Libris 447293
- Andersson-Hultin, Inger, red (1999). S 2: Göta signalbataljon/signalkår 1984-1997. Karlsborg: Signalkåren. Libris 3104311
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Göta signalkår.
- Carlsborgs Fästnings Kamratförening
|