Härnösands kustartilleriregemente

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Härnösands kustartilleriregemente
(KA 5)
Härnösandsgruppen vapen.svg
Vapensköld för Härnösands kustartilleriregemente tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namnHärnösands kustartilleriregemente
Datum1943–1998
LandSverige
FörsvarsgrenMarinen
TypKustartilleriet
RollUtbildningsförband
StorlekRegemente
Del avNorra militärområdet [a]
HögkvarterHärnösands garnison
FörläggningsortHärnösand
FärgerBlått, gult och rött               
Marsch"General Cederschiöld" (P. Grundström) [b]
DekorationerHärnkaregMSM [c]
Befälhavare
RegementschefOlov Andersson [d]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
TruppslagsteckenMM.23420.jpg
Förbandstecken m/1960AM.088406.jpg
TilläggsteckenMILI.009979.jpg

Härnösands kustartilleriregemente (KA 5), var ett kustartilleriförband inom svenska marinen som verkade i olika former åren 1943–1998. Förbandsledningen var förlagd i Härnösands garnison i Härnösand.[2][3]

Historia[redigera | redigera wikitext]

År 1914 påbörjades byggandet av Hemsö fästning. Då freden 1918 kom blev ej den kustartillerikår som planerats uppsatt, och den nybyggda kasernen i Härnösand blev istället överlämnad till sjukvården. Under en tid av år förstärktes dock verksamheten vid Hemsö fästning av olika andra kustartilleridetachement. Bland annat så bemannades 12 cm batterierna i mitten av 1930-talet av 1. kompaniet och 6. kompaniet från Vaxholms kustartilleriregemente. Vid krigsutbrottet 1939 överfördes 125 värnpliktiga från Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1). Två år senare så förlades ytterligare 400 värnpliktiga och 10-talet officerare från Karlskrona kustartilleriregemente (KA 2) på Hemsön. År 1943 började försvaret organisera ett helt nytt förband enligt försvarsbeslut 1943 och nya kaserner började byggas 1944.

Den 19 juni 1945 hissades för första gången den tretungade flaggan i topp på det nya kanslihuset i Härnösand. Åren 1950–1951 påbörjades en kraftig utbyggnad av försvaret utefter Norrlandskusten med moderna berganläggningar. Härvid utökades uppgifterna och utbildningsbehovet, varför Härnösands kustartilleridetachement (KA 4H) från och med den 1 juli 1953 omorganiserades till Kungl Härnösands kustartillerikår (KA 5). Samma år fastställdes nya materielplaner för kustartilleriet och modern materiel tillfördes eller ersatte äldre.[4] Den 1 februari 1957 blev Norrlandskustens marindistrikt Marinkommando Nord med gemensam chef och förvaltning med kustartilleriförsvaret.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1973, föreslog regeringen att kustartilleriförsvarschefen för Norrlands kustartilleriförsvar även skulle vara förbandschef för Härnösands kustartillerikår. Därmed kom även kåren att omorganiseras till ett regemente, och antog den 1 juli 1975 namnet Härnösands kustartilleriregemente.[5]

Inför försvarsbeslutet 1977 föreslog regeringen för riksdagen att Sundsvalls luftvärnsregemente (Lv 5) skulle upplösas och avvecklas. Den försvarsutredning som gjordes inför propositionen att undersökt att flytta luftvärnsregementet till Härnösand, för att där samlokalisera det med Härnösands kustartilleriregemente. Dock skulle en så pass omfattande nybyggnation behövas i Härnösand varvid en flytt av luftvärnsregementet inte kunde motiveras ur en ekonomiskt synvinkel. Inför försvarsbeslutet hade även försvarsutredning undersökt konsekvenserna av avveckling av Härnösands kustartilleriregemente, något som man konstaterade att kännedom om Norrlandskustens särdrag skulle försämras, samt att kostnaderna för övriga kustartilleriförband skulle öka, då utbildningsverk­samheten i första hand skulle omfördelas till Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1) och Gotlands kustartilleriregemente (KA 3). Därmed fann försvarsutredningen inte någon anledning föreslå regeringen om några föränd­ringar i kustartilleriets utbildningsorganisation.[6]

Inför försvarsbeslutet 1982 föreslog regeringen för riksdagen i sin proposition 1981/82:102 nya besparingar inom försvaret. Överbefälhavaren föreslog att grundutbildning vid Härnösands kustartilleriregemente skulle upphöra och att kasernerna skulle lämnas. Vidare föreslog han att staben och stödfunktio­nerna vid Norrlands kustartilleriförsvar borde reduceras, samt att den förbandsbundna verkstaden borde läggas ned. Dessa förändringar föreslog överbefälhavaren vara genomförda senast år 1985. Regeringen och försvarsutskottet var dock av en annan åsikt, då de ansåg att Härnösands kustartilleriregemente skulle behållas inom fredsorganisationen. Dock ansågs att en viss personalminskning vid Härnösands kustartilleriregemente var tvungen att godtas för att marinens samlade besparingsmål skulle uppnås. Inom kustartilleriet reducerades istället grundutbildningen vid Västkustens militärkommando med Älvsborgs kustartilleriregemente. Regeringen föreslog även av regionalpolitiska skäl att Marinens officershögskola i Göteborg och huvuddelen av Marinens sjukvårds­skola i Göteborg skulle lokaliseras till Karlskrona. Bakgrunden till besparingarna samt omstruktureringarna i Göteborg, berodde på att regeringen ville behålla grundutbildningen vid Härnösands kustartilleriregemente (KA 5).[7]

I maj 1995 beslutade riksdagen genom försvarsbeslutet 1996 om nedläggning av Härnösands kustartilleriregemente. Anledningen var inte bara ekonomisk utan också en fråga om minskad efterfrågan. Utbildningen av de värnpliktiga behövdes inte längre.[8] Den sista utbildningsomgången avslutades hösten 1997. En amfibiebataljon hade då utbildats. Året därefter lades regementet ned.[9] Den 14 augusti 1998 genomfördes avslutningsceremonin för KA 5. Ceremonin inleddes med att siste tjänstgörande chefen för HMG/KA 5, major Gunnar Hällgren, överlämnade regementsfanan till marinkommandochefen, kommendör av första graden Olov Andersson. Förvaltningen av Härnösands kustartilleriregementes traditioner övergick därmed till Norrlandskustens marinkommando (MKN).[4] Den enda militära verksamheten som finns kvar på Härnön är lokaliserad till kanslihuset samt norra delen av kasernområdet.[10]

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Vid Härnösands kustartilleriregemente utbildades bland annat Spärrbataljon Hemsö (med tre 15 cm dubbelpjäser m/51 och två 7,5/57-batterier) samt Spärrbataljon Holmsund (med ett 12/70-batteri och ett 7,5/57-batteri). NK/KA5 hade ansvar för hela kuststräckan mellan Gävle och Kalix och KA 5 svarade för utbildning av krigsförband för bemanning av alla fasta artilleriförband utefter kusten, koncentrerade till inloppen till städerna. Spärrbataljon Gävle (med ett batteri om fyra 15,2 cm tornpjäser m/98 och två batterier om 7,5 cm m 05-10 med vardera tre pjäser). Spärrbataljon Sundsvall (med ett batteri om tre 15,2 cm tornpjäser m/98, två batterier med7,5 cm 05-10 med vardera tre pjäser samt ett batteri med tre st 7,5 cm m /57 tornpjäser). Spärrbataljon Luleå (med ett batteri om tre st 15,2 cm tornpjäser och ett batteri om tre pjäser 57 mm/m 89). Vid samtliga dessa krigsförband genomfördes krigsförbandsövningar (KFÖ) regelmässigt under 50-, 60-, 70-talet. Verksamheten avtog sedermera varefter förbanden av olika skäl utgick ur krigsorganisationen. Beslut om nedläggning av utbildning av kustartillerister vid KA 5 togs 1995 och krigsförbandet lades ner 1997.

År 1993 påbörjade regementet amfibieförbandsutbildning och 6. amfibiebataljonens tecken blev Torleif (som är gemensamt tecken för alla amfibiebataljoner) med undertexten "Primus Sub Stella Polaris" som betyder "De främsta under Polstjärnan". Man hade även en sexstrålig stjärna på förbandstecknet som symboliserar snökristallens struktur och därmed tankarna mot norr och Polstjärnan.

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

Härnösands kustartilleriregemente mottog sin fana den 1 juni 1945 på Stockholms slott. Fanan överlämnades av Kung Gustaf V. I samband med att regementet avvecklades, övertog Norrlandskustens marinkommando (MKN) dess fana och traditioner. Vid avvecklingen av Norrlandskustens marinkommando överfördes dess fanan och traditioner den 1 juli 2000 till Härnösandsgruppen. Sedan den 1 juli 2005 förs traditionerna vidare av Norrbottens regemente (I 19)).[2] År 1953 bildades Härnösands kustartilleriregementes kamratförening. År 1954 antog regementet "General Cederschiöld" av Per Grundström som förbandsmarsch. År 1999 instiftades Härnösands kustartilleriregementes minnesmedalj i silver (HärnkaregMSM).[11]

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Kår- och regementschefer verksamma vid Härnösands kustartilleriregemente (KA 5), Norrlandskustens kustartilleriförsvar (NK) och Norrlandskustens marinkommando (MKN).[2] Från 1975 var förbandschefen tillika chef för Norrlandskustens kustartilleriförsvar och från 1994 Norrlandskustens marinkommando.

  • 1942–1950: Ragnar Isaacsson
  • 1950–1957: Swen Lagerberg
  • 1957–1964: Stig Stade (tillika CNK)
  • 1964–1966: Gunnar Eklund (tillika CNK)
  • 1966–1974: Jan Beckman (tillika CNK)
  • 1974–1977: Eric Jarneberg (tillika CNK)
  • 1977–1981: Per-Erik Bergstrand (tillika CNK)
  • 1981–1983: Lars Ahlström (tillika CNK)
  • 1983–1985: Lars G Persson (tillika CNK)
  • 1985–1991: Karl-Wilhelm Hansen (tillika CNK)
  • 1991–1994: Ulf Rubarth (tillika CNK)
  • 1994–1996: Claes-Göran Hedén (tillika CMKN)
  • 1996–1998: Olov Andersson (tillika CMKN)

Namn, beteckning och förläggningsort[redigera | redigera wikitext]

Namn
Härnösands kustartilleridetachement 1943-??-?? 1953-06-30
Kungl. Härnösands kustartillerikår 1953-07-01 1974-12-31
Härnösands kustartillerikår 1975-01-01 1975-06-30
Norrlandskustens kustartilleriförsvar med Härnösands kustartilleriregemente 1975-07-01 1994-06-30
Härnösands maringrupp med Härnösands kustartilleriregemente 1994-07-01 1998-06-30
Beteckningar
KA 4H 1943-??-?? 1953-06-30
KA 5 1953-07-01 1975-06-30
NK/KA 5 1975-07-01 1994-06-30
HMG/KA 5 1994-07-01 1998-06-30
Förläggningsorter och detachement
Hemsö fästning (D) 1939-??-?? 1992-??-??
Härnösand/Kusthöjden (F) 1945-06-19 1998-06-30

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Åren 1943–1953 var förbandet underställt chefen för Älvsborgs kustartilleriregemente, åren 1953–1957 chefen för Marinkommando Nord, åren chefen för 1957–1986 Norrlands kustartilleriförsvar, åren 1986–1994 chefen för Norrlandskustens marinkommando, åren 1994–1998 chefen för Norra militärområdet.
  2. ^ Förbandsmarschen antogs 1954, fastställdes den 10 februari 1976. Marschen användes åren 1994–2000 av Norrlandskustens marinkommando [1]
  3. ^ Minnesmedalj i silver instiftad 1999.
  4. ^ Olov Andersson var regementes sista chef.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 34
  2. ^ [a b c] Braunstein (2011), s. 134–135
  3. ^ Kjellander (2007), s. 208
  4. ^ [a b] ”Kustförsvaret i Norrland” (PDF). http://hem.passagen.se/knightfall/Military/KA5/kustforsvaretinorrland.pdf. Läst 24 november 2009. [död länk]
  5. ^ ”Kungl. Maj:ts proposition 1973:75”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FW0375. Läst 5 augusti 2018. 
  6. ^ ”Regeringens proposition 1977/78: 65”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-vissaa-organisationsfragor-mm-rorande_G10365. Läst 5 augusti 2018. 
  7. ^ ”Regeringens proposition 1981/82:102”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-sakerhets--och-forsvarspolitiken-samt_G503102/html. Läst 5 augusti 2018. 
  8. ^ Askelin, Jan-Ivar (12 augusti 1999). ”Utmarschen från Härnösand kostade 27 miljoner mer än väntat”. FOI. Arkiverad från originalet den 16 december 2007. https://web.archive.org/web/20071216023627/http://www.foi.se/FOI/templates/Page____1263.aspx. Läst 24 november 2009. 
  9. ^ Gradin, Uno (1 december 2008). ”Minnesvärd soldaterinran i Härnösand”. Mil.se. http://www.mil.se/sv/Nyheter/Nyhetsarkiv/I-Sverige/Norrbottens-regemente-I-19/11382/Minnesvard-soldaterinran-i-Harnosand/. Läst 24 november 2009. 
  10. ^ Eriksson, Tim (16 december 2008). ”Härnösands Kustartilleriregemente KA5.”. Kustartilleriet.se. Arkiverad från originalet den 30 maj 2010. https://web.archive.org/web/20100530144418/http://kustartilleriet.gearhead.se/KA5.html. Läst 24 november 2009. 
  11. ^ ”HärnkaregMSM”. medalj.nu. http://medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={849DDEFC-3462-46E3-91B8-39968F546FD3}&listmode=0&medal={85D48877-422D-45C1-A24A-57C49BC1CBA5}. Läst 5 augusti 2018. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Braunstein, Christian (2011). Sveriges marina förband och skolor under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 13. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 12638815. ISBN 978-91-976220-5-9 
  • Kjellander, Rune (2007). Svenska marinens högre chefer 1700-2005: chefsbiografier och befattningsöversikter samt Kungl Örlogsmannasällskapets ämbetsmän och ledamöter 1771-2005. Stockholm: Probus. Libris 10452099. ISBN 978-91-87184-83-3 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]