Älvsborgsbrigaden

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Älvsborg (olika betydelser).
Älvsborgsbrigaden
(IB 15)
Älvsborgsgruppen vapen.svg
Vapensköld för Älvsborgsbrigaden tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namn Älvsborgsbrigaden
Datum 1949–1997
Land Sverige
Försvarsgren Armén
Typ Infanteriet
Roll Krigsförband
Storlek Brigad
Del av Älvsborgs regemente (1949-1994)
Södra militärområdet (1994-1997)
Högkvarter Borås garnison
Förläggningsort Borås
Motto Vilja - Förmåga - Uthållighet
Färger Gult och svart          
Marsch "Lübner Jäger" (Müller).[1]
Dekorationer ÄlvsbbrigGM (1994)
ÄlvsbbrigGM (1997)
Segernamn Varberg (1565)
Lützen (1632)
Leipzig (1642)
Helsingborg (1710)
Gadebusch (1712)
Nya Älvsborg (1719)
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga Naval Ensign of Sweden.svg
Truppslagstecken m/1960 AM.090956 (guld).jpg
Förbandstecken m/1960 AM.090975-I 15 (02).jpg
Tilläggstecken m/1984 I15 1981-1996.JPG
Förtjänstmedalj för Älvsborgsbrigaden

Älvsborgsbrigaden (IB 15), var en infanteribrigad inom svenska armén som verkade i olika former åren 1949–1997. Förbandets stab var förlagd i Borås garnison i Borås.[2][3]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Älvsborgsbrigaden sattes upp åren 1949–1951, under namnet Älvsborgsbrigaden (PB 5), genom att fältregementet (krigsförbandet) Älvsborgs regemente (IR 15) omorganiserades genom försvarsbeslutet 1948 till pansarbrigad. Åren 1949–1958 hade Älvsborgsbrigaden en systerbrigad vars namn var Västgötabrigaden (IB 15), vilken genom försvarsutredning 1988 upplöstes 1991.[4][2]

I samband med försvarsbeslutet 1958 beslutades det att åtta pansarbrigader med nya stridsfordon skulle organiseras inom armén. Ett beslut som av ekonomiska skäl ändrades i augusti 1960, till att endast omfatta sju pansarbrigader. Dock var det inte helt självklart att Älvsborgs regemente (I 15) skulle bli det regemente den sjunde pansarbrigaden skulle utbildas vid. Vilket regementet det skulle bli, kom att stå mellan Norra skånska infanteriregementet (I 6) och Älvsborgs regemente (I 15).

Med tanke på att Älvsborgs regemente sedan 1951 hade utbildat pansarinfanteri till både Älvsborgsbrigaden (PB 5) och Skaraborgsbrigaden (PB 9), kunde det tyckas att regementet borde legat närmst till hands. Dock meddelade arméchefen Thord C:son Bonde den 9 januari 1962 att Norra skånska infanteriregementet skulle omorganiseras till pansarregemente. Och att Älvsborgsbrigaden (PB 5) skulle avvecklas som pansarbrigad senast 1968. Och Kristianstadsbrigaden (IB 26) blev den brigad vid Norra skånska infanteriregementet (I 6) som skulle omorganiseras till typförbandet "Pansarbrigad 63" (PB 63). Kristianstadsbrigaden var dock inte helt organiserad som pansar förrän 1968–1969. År 1969 kom brigaden att organiseras som infanteribrigad med namnet Älvsborgsbrigaden (IB 45).[5][6]

Inför försvarsbeslutet 1992 föreslog regeringen att krigsorganisationen skulle spegla fredsorganisationen. Därmed föreslogs att brigaden vid Älvsborgs regemente skulle avskiljas, och bilda ett självständigt kaderorganiserat krigsförband. Den 1 juli 1994 avskildes brigaden från regementet, och blev ett kaderorganiserat krigsförband inom Södra militärområdet (Milo S). Brigaden antog med det namnet Älvsborgsbrigaden (IB 15).

Inför försvarsbeslutet 1996 föreslog Försvarsmakten att omlokalisera Livregementets husarer till Borås. För att där bilda en större armégarnison bestående av Älvsborgs regemente, Älvsborgsbrigaden och Livregementets husarer. Regeringen ansåg dock att Livregementets husarer skulle kvarstå i Karlsborg. Vidare hade Försvarsmakten föreslagit att även avveckla Göta luftvärnskår i Halmstad. Men även där ansåg regeringen att Göta luftvärnskår skulle kvarstå. Istället förslog regeringen att Älvsborgsbrigaden och Älvsborgs regemente skulle avvecklas. Detta då garnisonen i Borås ansågs ha begränsade utvecklingsmöjligheterna beträffande produktion av mekaniserade förband. Att avveckla garnisonen i Borås, skulle samtidigt ge möjligheten att sänka kostnaderna genom att bibehålla garnisonen i Halmstad.[7]

Avvecklingen av Älvsborgs regemente samt Älvsborgsbrigaden gjorde i två etapper. Den första etappen var att grundutbildningen vid Älvsborgsbrigaden (IB 15) av värnpliktiga upphörde den 31 december 1997, den andra var när regementet med försvarsområdesstab avvecklades den 30 juni 1998.

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

När brigaden bildades, kom Älvsborgs regemente (I 15) tillsammans med Skaraborgs regemente (P 4) att utbildade två pansarbrigader. Älvsborgs regemente stod för pansarinfanteri, medan Skaraborgs regemente stod för pansartrupper till Älvsborgsbrigaden och Skaraborgsbrigaden.

Efter beslut om att Älvsborgsbrigaden skulle omorganiseras till infanteribrigad, kom den att kvarstå fram till 1969 som pansarbrigad. Detta på grund av att Kristianstadsbrigaden ej var utbildad och tillförda stridsfordon i den omfattning som behövdes. Älvsborgsbrigaden kom dock att kvarstå i brigadorganisationen Pansarbrigad 58, medan övriga pansarbrigader gått in i organisationstypen Pansarbrigad 63.

År 1969 överfördes Älvsborgsbrigaden till infanteriet, och fick där beteckningen IB 45. Brigaden bibehöll dock sina stridsvagnar av typen Stridsvagn 74, vilka kom att ingå i infanteribrigadernas stormkanonkompanier. Samtidigt lämnade brigaden brigadorganisationen Pansarbrigad 58 (PB 58) och övergick till Infanteribrigad 66 (IB 66). Åren 1978–1982 kom IB 45 att omorganiseras till typförbandet organisation 77.

Som ett led av försvarsbeslutet 1992 blev brigaden en av de sex ursprungliga infanteribrigader som skulle mekaniseras, och med det utrustas med de rysktillverkade pansarskyttefordonen BMP-1 och MT-LB med svensk benämning pbv 501 och pbv 401. Organisationen brigaden skulle gå in i kallades IB 2000, och denna skulle vara i produktion 2004 och helt genomfört 2006. Brigaden hann dock aldrig gå in i den nya organisationen på allvar, då den avvecklades tillsammans med regementet den 31 december 1997.

Internationell verksamhet[redigera | redigera wikitext]

År 1996 ansvarade brigaden tillsammans med Skaraborgsbrigaden (PB 9) och Hallandsbrigaden (IB 16) för uppsättningen av BA 07. Vilken var den sjunde bataljonen av de så kallade bosnienbataljonenerna.

Bataljoner[redigera | redigera wikitext]

  • 1. brigadskyttebataljonen (Pbv 501)
  • 2. brigadskyttebataljonen (Pbv 501)
  • 3. brigadskyttebataljonen (Pbv 501)
  • 4. brigadskyttebataljonen (Pvrb 55/TOW)
  • Brigadluftvärnsbataljon (Lvrbs 70)
  • Brigadhaubitsbataljon (Haub 77)
  • Brigadpionjärsbataljon

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

Älvsborgsbrigadens fana

Älvsborgsbrigaden delade heraldik och traditioner med Älvsborgs regemente.[2] När Älvsborgsbrigaden blev ett självständigt förband 1994, kom brigaden att överta beteckning IB 15, som fram till den 30 juni 1991 burits av systerbrigaden Västgötabrigaden. År 1995 tilldelades Älvsborgsbrigaden en ny fan, vilken överlämnades av ÖB, general Owe Wiktorin. Brigadens fana skiljde sig åt från regementets fana genom att det i övre inre hörnet återfanns landskapet Västergötlands vapenbild i gult och svart. Idag föres fanan som förstafana av Elfsborgsgruppen och förvaras i Göteborg.

År 1994 instiftades Älvsborgsbrigadens förtjänstmedalj i guld (ÄlvsbbrigGM).[8] I samband med att brigaden avvecklades, instiftades Älvsborgsbrigadens minnesmedalj i silver (ÄlvsbbrigGM).[9]

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Brigadchefer åren 1949–2000. Åren 1949–1994 var brigadchefen tillika ställföreträdande chef vid Älvsborgs regemente.[3]

  • 1949–1994: ?
  • 1994–1995: Överste Lars Olov Josefsson
  • 1995–1997: Överste Mats Sixten Ekeroth
  • 1997–1997: Överste 1. graden Matts Liljegren (Även regementschef för Älvsborgs regemente)

Namn, beteckning och förläggning[redigera | redigera wikitext]

Namn
Älvsborgsbrigaden 1949 1997-12-31
Beteckningar
PB 5 1949 1968
IB 45 1969 1994-06-30
IB 15 1994-07-01 1997-12-31
Förläggningsorter
Borås garnison (F) 1949 1997-12-31

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 211
  2. ^ [a b c] Braunstein (2003), s. 321
  3. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 336
  4. ^ ”Armens Brigader efter 1948 års försvarsbeslut med kort historik”. Brigadmuseum.se. http://www.brigadmuseum.se/uploads/files/content/Armens-_brigader-_1948.pdf. Läst 20 maj 2017. 
  5. ^ Larsson (1994), s. 66-67
  6. ^ Larsson (1994), s. 74-75
  7. ^ ”Regeringens proposition 1996/97:4”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvar-i-fornyelse---etapp-2_GK034/html. Läst 20 maj 2017. 
  8. ^ ”ÄlvsbbrigGM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={C4CDDC6C-259D-4F29-97BF-1748E80B58F2}&listmode=0&medal={7D37CB21-E566-4C95-BB0D-BC6C309A8887}. Läst 20 maj 2017. 
  9. ^ ”ÄlvsbbrigGM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={C4CDDC6C-259D-4F29-97BF-1748E80B58F2}&listmode=0&medal={AB821DB1-B773-4872-ABE4-5D8C4FBE69E5}. Läst 20 maj 2017. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 }
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 
  • Larsson, Göran (red) (1994). Norra skånska regementet 1811-1994, Del 2. Kristianstad. Libris 1882031. ISBN 91-630-2303-2 (inb.) 
  • Mellberg, Margaretha (red) (2000). Älvsborgs regemente under 374 år. Borås. sid. 287. ISBN ISBN 91-630-9506-8 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]