Arméns artillericentrum

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Arméns artillericentrum
(ArtC)
Arméns artillericentrum vapen.svg
Vapensköld för Arméns artillericentrum tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namnArméns artillericentrum
Datum1991–1997
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypArtilleriet
RollTruppslagscentrum
StorlekStab
Ingående delarArtilleriinspektören
Artilleriets stridsskola
Artilleriets officershögskola
Del avMellersta militärområdet
HögkvarterKristinehamns garnison
FörläggningsortKristinehamn, Linköping, Älvdalen
ÖvningsplatsÄlvdalens skjutfält
BeskyddareSankta Barbara
FärgerLjusgrå     
Marsch"Smålands artilleriregementes marsch" (Rune) [a]
Årsdagar4 december [b]
Befälhavare
ArtilleriinspektörCarl-Ivar Pesula [c]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
TilläggsteckenMILI.009918.jpg

Arméns artillericentrum (ArtC), var ett truppslagscentrum för artilleriet inom svenska armén som verkade åren 1991–1997. Förbandsledningen var förlagd i Kristinehamns garnison i Kristinehamn.[2][3]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Arméns artillericentrum bildades den 1 juli 1991 i samband med försvarsutredning 1988, genom att truppslagsinspektörerna med truppslagsavdelningar i arméstaben slogs samman med arméns strids- och skjutskolor samt övriga truppslagsskolor, vilka bildade så kallade Truppslagscenter. Denna omstrukturering resulterade i att arméns skolor avvecklades och de nyuppsatta truppslagscentren övertog ansvaret över utbildningen vid skolorna. I samband med denna omorganisation avskiljdes Arméflyget från artilleriet och bildade ett eget truppslag.[4]

Arméns artillericentrum bestod 1991 av arméstabens artilleriavdelning, Artilleriets officershögskola (ArtOHS), Artilleriskjutskolan (ArtSS), artilleristabens vädertjänstdetalj. Artilleridelen av Artilleri- och ingenjörhögskolan (AIHS), tillkom i Arméns artillericentrum 1992. Chefen för Arméns artillericentrum innehade även befattningen som Artilleriinspektör.

Genom försvarsbeslutet 1996 kom Arméns samtliga truppslagscenter att avvecklas, och dess uppgifter övertogs av Armécentrum (ArméC). Detta ledde till att Arméns artillericentrum avvecklades den 31 december 1997 som enhet, och Artilleriskjutskolan blev från den 1 januari 1998 ett självständigt förband under namnet Artilleriets stridsskola (ArtSS). I samband med denna avveckling försvann även befattningen Artilleriinspektör.[5]

Ingående enheter[redigera | redigera wikitext]

Förläggning[redigera | redigera wikitext]

Förbandsledningen för Arméns artillericentrum var förlagd till Kristinehamn. I Linköping fans artilleristabens vädertjänstdetalj. Arméns artillericentrum hade även verksamhet vid Älvdalens skjutfält.[3]

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Förbandschefen för Arméns artillericentrum var tillika artilleriinspektör. Nedan lista är en förteckning över artilleriinspektörer verksamma åren 1940–1997. Fram till 1991 titulerades inspektören som artilleri- och arméflyginspektör, detta då Arméflyget fram till 1991 tillhörde artilleriet. Från 1991 kortades titeln ner till endast artilleriinspektör, vilken var åren 1991–1997 chef för Arméns artillericentrum.

Namn, beteckning och förläggningsort[redigera | redigera wikitext]

Namn
Arméns artillericentrum 1991-07-01 1997-12-31
Beteckningar
ArtC 1991-07-01 1997-12-31
Förläggningsorter, detachement och övningsfält
Kristinehamns garnison (F) 1991-07-01 1997-12-31
Linköpings garnison (D) 1991-07-01 1997-12-31
Älvdalens skjutfält (Ö) 1991-07-01 1997-12-31

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Förbandsmarschen fastställdes den 1 oktober 1993. Marschen ärvdes från Smålands artilleriregemente, och övertogs 1998 av Artilleriets stridsskola.[1]
  2. ^ Helgondag för Sankta Barbara.
  3. ^ Pesula blev den sista artilleriinspektören.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 61
  2. ^ Braunstein (2006), s. 43-44
  3. ^ [a b] Holmberg (1993), s. 30
  4. ^ ”Regeringens proposition 1989/90:9”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-armens-utveckling-och-totalforsvarets_GD039. Läst 23 juli 2016. 
  5. ^ ”Regeringens proposition 1996/97:4”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvar-i-fornyelse---etapp-2_GK034. Läst 23 juli 2016. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Braunstein, Christian (2006). Heraldiska vapen inom det svenska försvaret = Heraldry of the Armed forces of Sweden. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 9. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 10099224. ISBN 91-971584-9-6 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]