Pudel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Pudel (olika betydelser).
Pudel
Standard Poodle black lying down.jpg
Kortklippt svart storpudel
Rasgrupp (FCI) Grupp 9, sektion 2
Pudlar
Rasgrupp (SKK) Grupp 9 Sällskapshundar
Ursprungsland  Frankrike
Specialklubb Svenska Pudelklubben
Varianter Storpudel:
över 45 till 60 cm, max 62
Mellanpudel:
över 35 till 45 cm
Dvärgpudel:
över 28 cm till 35 cm
Toypudel:
28 cm och därunder
Andra namn Poodle (engelska)
Puddle (engelska, ålderd.)
Caniche (franska; spanska; portugisiska)
Perro caniche (spanska)
Barbet (franska, ålderd.)
Barbone (italienska)
Pudel (tyska; danska)
Pudelhund (tyska)
Budel (tyska, ålderd.)
Pfudel (tyska, dial.)
Puddel (norska; danska; tyska, ålderd.)
Pudell (svenska, ålderd.)
Poedel (nederländska
Пуделъ / Pudel (ryska)
Pudli (ungerska)
Villakoira (finska)
Rasstandard FCI 172 Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
Mankhöjd se varianter

Pudeln är en hundras från Frankrike. Den finns i fyra storlekar; toypudel, dvärgpudel, mellanpudel och storpudel, som alla räknas till rasgruppen sällskapshundar. I en undersökning 2012/2013 utnämndes pudeln till världens tredje populäraste hundras.[1] I USA toppade pudeln listan över de populäraste hundraserna från 1960 till 1982.[2]

Pudeln var ursprungligen en vattenapporterande jakthund.[3] Den har även använts som tryffelhund och cirkushund men används numera främst som familjehund. Rasen har en lång historia som är gemensam med vattenhundarna; tyskans pudelhund är ursprungligen en översättning av latinets canis aquaticus. Det finns olika teorier om denna hundtyps uppkomst men man tror att den uppkommit någon stans i medelhavsregionen någon gång under medeltiden. Pudeln och vattenhundarna är rikligt avbildade sedan 1400-talet. I skrift kan de spåras till 1200-talet, men är första gången beskrivna på 1500-talet.

Pudeln är känd för sin intelligens och sitt glada lynne. Den är lättlärd och framgångsrik i flera hundsporter såsom agility, lydnadsprov och bruksprovsgrenarna sök och spår.

Hundrasen känns lättast igen på sin ulliga päls, som förekommer i olika färger och som traditionellt har varit lejonklippt, men som finns i ett flertal frisyrer. Pudlar som inte deltar på hundutställning är i allmänhet klippta i lättskötta vardagsfryser. Pudeln skall vara harmoniskt och proportionerligt byggd, med lätt och fjädrande gång, en hund helt utan framavlade extrema drag. De små varianterna har samma standard som de stora och får inte ha drag av dvärgväxt. Pudeln räknas som en jämförelsevis frisk ras.

Pudeln har ibland förknippats med häxkonst och magi. Mest känd är pudeln i Goethes Faust som förvandlas till Mephistopheles. Det är härifrån uttrycket pudelns kärna kommer. Pudeln förekommer även i påfallande många andra talesätt. Till de mest kända hör luspudel, klok som en pudel och göra en hel pudel.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Vattenhund, ur Conrad Gesner: Historiae Animalium (1553)

Rashistoria och ursprungsland[redigera | redigera wikitext]

Den första rasklubben för organiserad avel med pudlar bildades år 1876 i England följt av Tyskland 1893, som därmed är de faktiska ursprungsländerna för den moderna rasen pudel.[4][5][6] Under några år i början av 1900-talet splittrades den brittiska pudelklubben i två, en för snörpudel och en för ullpudel. Först 1910 enades de igen och skrev en gemensam rasstandard.[7] I Tyskland har det inte funnits någon samlande nationell rasklubb; pudelaveln har varit delad på tre klubbar oavsett storlek ända fram till 1982, då det bildades en fjärde. Alla fyra är anslutna till den tyska kennelklubben Verband für das Deutsche Hundewesen (VDH). 1922 startades två pudelklubbar i Frankrike, en i Paris och en i Strasbourg, dessa klubbar bildade 1936 en nationell rasklubb. Samma år tillkom den franska rasstandarden.[8][9] Detta till trots var det Frankrike som 1936 erkändes som pudelns hemland. Detta innebär att det sedan dess är den franska pudelklubben (Club de caniche de France) som har ansvaret för den rasstandard som gäller för alla kennelklubbar som är anslutna till den internationella hundorganisationen FCI.

Pudeln i historiska källor[redigera | redigera wikitext]

Albrecht Dürer: Riddaren och knekten (1496-1497). Pudeln skuttar intill hästen.
Gravmonument av Tilman Riemenschneider från 1499 i katedralen i Bamberg, Bayern. En pudel ligger nedanför kejsar Henrik II:s dödsbädd.[10]
Prins Rupert av Pfalz med sin omtalade pudel Boye. Propagandabild från 1642.[11]

Pudelns historiska ursprungsland är omtvistat. Inte bara Tyskland och Frankrike, utan även Ryssland och Iberiska halvön har förts fram som stamort. Mest troligt är att rastypen uppkommit i medelhavsländerna någon gång under medeltiden och därifrån spritts över Europa. För att få en uppfattning om rastypens historia har kynologer använt sig av hundavbildningar på målningar samt skriftliga källor.[12][13]

Tidiga avbildningar[redigera | redigera wikitext]

Historiska konstverk vittnar om att pudelliknande hundar tidigt var kända och spridda över stora delar av Europa:[14][15][16][17]

Från 1400- och 1500-talen finns pudelliknande hundar som återkommande motiv i konsten i både Väst- och Sydeuropa. Det är främst på lejonklippningen de har identifierats. Exempelvis kan man bland andra hundar urskilja en som är slående lik en pudel på en av målningarna i sviten om Griselda, den trogna från Boccaccios Decamerone (jämför med talesättet pudeltrogen nedan). Den målades på 1490-talet av en okänd mästare verksam i den toskanska staden Siena.[18] Tidigare har den målningen tillskrivits Pinturicchio (1454–1513) från Perugia i Umbrien, som även han använde en pudelhund som motiv, på sin version av Herdarnas tillbedjan (1501).[19] Pudelhundar förekommer på flera träsnitt och etsningar av tysken Albrecht Dürer (1471–1528), till exempel på Riddaren och knekten (1496–1497).[20] Tidiga pudelmålare var även flamländaren Hans Memling (1440–1494), med Batseba i badet (1484).[21] samt den okände målaren av Bröllopet i Kana från 1550-talet. Denna målning tillskrevs tidigare Hieronymus Bosch (1450–1516) men man har upptäckt att den är målad av en efterföljare.[22][23] Från 1526 är tysken Hans Burgkmairs (1473–1531) träsnitt i serien Kejsar Maximilian I:s triumftåg, där man ser en glatt skuttande pudelhund i den trötta trossen.[24] 1540 målade den tyske konstnären Lucas Cranach den äldre (1472–1553) sin Jaktscen nära Hartenfels' slott där en lejonklippt vit pudelliknande hund syns tillsammans med många andra hundar.[25]

Etymologi och skriftliga källor[redigera | redigera wikitext]

Lejonklippta vattenhundar (canis aquaticus) beskrivs för första gången omkring 1553 av den schweiziske zoologen Conrad Gesner (1516–1565) i Historiae Animalium.[14][26] Gesners källa var Elisabet I av Englands livmedikus John Caius (1510–1573).[27] John Caius beskrev vattenhunden utförligare när han 1570 publicerade det första försöket att systematisera olika hundtyper, De Canibus Britannicis, översatt till engelska 1576 (Of Englishe Dogges). Där använder han benämningen vattenspaniel och nämner hur han beskrivit lejonklippningen för Gesner. Han hänför vattenspanieln tillsammans med landspanieln och settern till fågelhundarna och betonar även vattenspanielns förmåga som finder (sökhund).[28][29]

Märkligt nog är det på engelska en hund första gången kallas puddle i skrift 1643. I en pamflett om engelska inbördeskriget diskuterar två hundar det politiska läget. Den av hundarna som kallades puddle var tysk, kunde många konster och tillhörde prins Rupert av Pfalz (1619–1682), systerson till Karl I av England. Ordet puddle härstammar via medelengelskan från tyskans pfudel och har samma betydelse - pöl, särskilt lerpöl.[14][30][31]

Ordet pudel kommer från tyskan. På tyska härleds rasnamnet pudel från det lågtyska verbet pudeln som betyder plaska. Pudel är en förkortning av pudelhund, i direktöversättning plaskhund. Av verbet pudeln har dialektalt på tyska bildats substantivet pfudel med betydelsen pöl (vattenpuss). Första gången ordet pudelhund är belagt på tyska är 1678, som tysk översättning av latinets canis aquaticus (vattenhund). Det är vad pudelhund syftar på från början; rastypen vattenhund.[32][33]

Jämte latinets canis aquaticus, engelskans water dog och tyskans pudelhund, finns på franska två beteckningar för rastypen, en som syftar på hårlaget - barbet - och en som syftar på det viktigaste jaktbytet - caniche.

Första gången barbet omnämns som just storpälsad vattenapporterande jakthund är 1560 i jakthandboken La vénerie av Jacques du Fouilloux (cirka 1521–1580).[34][35]italienska heter pudel alltjämt barbone, vilket liksom det franska barbet helt enkelt syftar på den rikliga pälsen. Barba (italienska) och barbe (franska) står för skägg, samma ordstam som i barberare.

Det nuvarande franska rasnamnet caniche är en kortform av chien canard - vilket betyder andhund. Första belägget av caniche är från 1743 syftande på en tik av hundtypen barbet, vilket då blev synonymt med caniche men som är en betydligt äldre benämning.[3][36] Äldsta belägget på franska är från 1215 i en version av djur-eposet Roman de Renart.[37] Hundar kallade barbone omnämns även i Petrus de Crescentiis' (cirka 1233–cirka 1320) italienska jordbrukshandbok Ruralia commoda från 1304–1309.[38]

Att jämföra med lågtyskans pudel - plaska och tyskans pfudel - pöl, finns på franska talesätten "crotté comme un barbet" och "mouillé comme un barbet" ("blöt som en barbet" eller "nerslaskad som en barbet").[39][40][36]

Självporträtt i orientalisk dräkt med pudel (1631) av Rembrandt (1606–1669).[41]

Släktskap[redigera | redigera wikitext]

Pudeln är nära besläktad med raser från olika hörn i Europa: irländsk vattenspaniel; lagotto romagnolo (norditaliensk vattenhund; vattenhund från Romagna); barbet (fransk vattenhund); perro de agua español (spansk vattenhund) och portugisisk vattenhund (cão de agua portugués), som alla räknas till sektionen vattenhundar i rasgruppen stötande och apporterande hundar enligt FCI:s indelning. Till de närbesläktade raserna hör även den engelska curly coated retrievern.[12][13][15][38][42]

Även när det gäller vilka ursprungliga raser som gett upphov till dagens vattenhundar och pudlar finns det två huvudteorier. Enligt den dominerande teorin härstammar de från de tidiga braquehundar, som gett upphov till både dagens stövare och dagens spaniel. En kortklippt storpudel liknar påfallande mycket en stövare till exteriören. Den ulliga pälsen skall ha kommit från inkorsning av ullhåriga vallhundar av centralasiatiskt ursprung, som kommit till Syd- och Mellaneuropa med ostrogoter under folkvandringstiden (400-talet – 550-talet); med magyarer till Ungern på 800-talet och möjligen med morer till Iberiska halvön på 700-talet.[13][43][15][38][44][34]

Pudel och vallhundar[redigera | redigera wikitext]

Enligt den andra teorin härstammar vattenhundarna främst från vallhundarna. Såväl perro de agua español som Frankrikes barbet har för övrigt använts till att valla får. På motsvarande vis har den ungerska vallhunden puli också använts till vattenapportering.[4][13][34]

Denna ursprungliga centralasiatiska vallhund representeras idag av den tibetanska terriern (trots sitt västerländska namn är den inte någon terrier; i hemlandet Tibet kallas den för övrigt dhokhi apso - utomhushund). Den mest kända av dessa vallhundsraser är pulin. I Tyskland finns schafpudel (i översättning vallpudel eller herdepudel), en ålderdomlig vallhund som inte är erkänd som självständig ras. Den står nära den holländska vallhunden schapendoes, och dess eventuella släktskap med den tyska pudeln är okänt, men den nämns ofta tillsammans med pudeln i hundlitteraturen.[45][46] I deltaområdet Camargue i södra Frankrike finns vallhunden Berger de Crau vars exteriör och päls är mer lik pudelns. Berger de Crau är inte heller erkänd som egen ras, men hundar av denna typ har använts vid återskapandet av barbeten som inleddes på 1970-talet.[47]

I äldre kynologisk litteratur görs inte alltid skillnad på pudel/barbet och vallhundar med liknande drag. 1751 beskrivs pudeln tillsammans med vad som kan vara puli av den tyske kynologen Carl von Heppe (1686–1759):[48]

Cquote1.png Pudeln är även känd som barbet på grund av sin myckna och vågiga päls. De är egentligen ungerska vattenhundar, rikligt krus- och filthåriga och korpsvarta. De är undersätsiga kraftiga medelstora hundar, med ullbehängda huvuden som en sökhund och de bär svansen högt som en hönshund. De har fått rykte om sig att gärna gå i vatten för att hämta allt som där är, vare sig det är nedskjutet eller kastat, även om det så är stenar. Cquote2.png
Carl von Heppe: Aufrichtiger Lehrprinz oder Praktische Abhandlung von dem Leithund[49]

Det var den med von Heppe samtida tyske jaktförfattaren Heinrich Wilhelm Doebel (1699–1746) som i sin Jäger-Practica (1754) först framförde teorin om pudelns och vattenhundarnas asiatiska ursprung.[50] En tredje tysk jaktskribent från samma tid, Johann Friedrich von Flemming (1670–1733) skriver i Der vollkommene teutsche Jäger utgiven 1749 om vattenhunden som en korsning mellan hound och den lurviga vallhunden budel; dessa klipps på delar av kroppen för att simma bättre; fransmännen kallar dem barbet.[39][51][52]

Pudel och barbet[redigera | redigera wikitext]

Stor barbet från Buffons naturalhistoria, mitten av 1700-talet.
La duquesa de Alba (1791) av Francisco de Goya.[53] Tavlan omtalas både angående pudelns och bichonernas historia.
En dvärgpudel eller bichon på altartavlan De sju sakramenten (cirka 1445–1450, detalj) av Rogier van der Weyden (cirka 1400–1464).[54]
En pudel på fälttåg med Napoleons La grande armée 1809. Litografi från 1843 av Hippolyte Bellangé (1800–1866).

Hur de olika typerna av vattenhundar skiljts åt och blivit raser i modern mening är en lång process, där lokala egenheter renavlats. En process som fullbordades först i och med att rasstandarder och stamböcker upprättades under 1800- och 1900-talen. I ett lexikon om jakthundar från 1803, The Sportman's Cabinet av engelsmannen William Taplin (cirka 1740–1807), är det tydligt att författaren inte gör skillnad på vattenspanieln på Brittiska öarna och på den franska motsvarigheten som han också kallar vattenspaniel.[55][56] Barbet och caniche användes i Frankrike som synonymer för samma slags hund ända tills de första hundutställningarna mot slutet av 1800-talet.[3][57]

Mot slutet av 1600-talet definieras barbeten närmare av de första franska lexikograferna. I Dictionnaire universel 1684/1690 (postumt) beskriver Antoine Furetière (1619–1688) barbet som lockhårig jakthund[58] och i första upplagan av Franska Akademins ordbok Dictionnaire de l'Académie française 1694 beskrivs den som lockhårig vattenhund.[59] Begreppssamlaren François-Alexandre de La Chenaye-Aubert (1699–1784) skriver 1759 i Dictionnaire raisonné universel des animaux om hur barbeten lejonklipps för att klara vattenarbetet.

Den italienske abboten Francesco d’Alberti di Villanuova (1737–1801) definierar 1771 i Nuovo dizionario italiano-francese barbet och pudel som "odiskutabelt oskiljbara". Sin första utförliga beskrivning som jagande vattenhund får barbeten i volym 15 av Georges-Louis Leclerc de Buffons (1707–1788) stora naturalhistoria Histoire naturelle, générale et particulière (1749–1788).[60] Buffon skriver att barbeten skiljer sig från spanieln genom storleken och sin rikliga, lockiga päls. Han skriver också att den finns som större och mindre och att den ursprungligen kommit från Nordafrika ("Barbariet") via Spanien. Det är Buffon som är upphovsman till teorin om det afrikanska ursprunget, som skäl anger han att hårlaget skulle höra hemma i det klimatet.[40][47][51]

Barbeten av idag (även kallad epagneul barbet, barbet spaniel och fransk vattenspaniel) kan beskrivas som en oförädlad pudel, eller en pudel som rekonstruerad lantras. Den räddades från att dö ut på 1970-talet, när entusiaster påbörjade målinriktad avel med de sista spillrorna för att restaurera rasen. Liksom pudeln har den främst använts som vattenapporterande jakthund.[61][43]

Pudelkorsningar[redigera | redigera wikitext]

  • Bichon. Barbeten anses tillsammans med den mycket gamla italienska dvärghunden malteser vara ursprung till de olika dvärghundarna av bichontyp. Dessa kallades ursprungligen för barbichon, det vill säga liten barbet och har även de medeltida anor.[61][27]
  • Pudelpointer är en stickelhårig pointer/vorsteh, framavlad på 1880-talet av den tyske baronen Sigismund von Zedlitz und Neukirch (1838–1903), delvis med inkorsning av pudlar. När man korsar en släthårig hund med en ullhårig så kan man få en stickelhårig.[55][28][62]
  • Silkespudeln finns inte. Att kalla en hund så är ett klassiskt bondfångeri av hundskojare för att kränga dvärghundar av blandras.[13]

Spridning och popularitet[redigera | redigera wikitext]

Genom flera århundraden var barbeter och pudlar populära hos franska regenter. Både Henrik II, regent 1547–1559 och Henrik IV, regent 1589–1610, är omtalade för att ha använt barbeter vid fågeljakter. Lejonklippta småbarbeter/småpudlar var mode vid hovet från Ludvig XIV:s (1638–1715) regeringstid till Ludvig XVI:s, regent 1774–1792.[9][63] Pudlar följde de franska arméerna som maskotar under revolutionskrigen och Napoleonkrigen. Napoleon (1769&nash;1821) berättade i sina memoarer om den rörande synen av en pudel som dödades medan den slickade sin stupade husses ansikte under slaget vid Marengo år 1800.[64] Det finns åtskilliga skrönor om dessa förslagna och handlingskraftiga armépudlars bedrifter i fält, en av de mest kända var Moustache som förärats en egen steleCimetière des Chiens i Asnières-sur-Seine utanför Paris.[11][65] Till Ryssland tros pudeln ha förts av tsar Peter I efter hans europeiska resa 1697–1698.[66] I Storbritannien blev drottning Anne, regent 1702–1714, förtjust i pudlar efter att ha sett cirkustruppen "The Ball of Little Dogs" ledd av en mr Crawley.[17] Mot slutet av 1700-talet använde Francisco de Goya (1746–1848) gärna småpudlar som attribut på sina porträttmålningar.[67]

Pudeln i Skandinavien[redigera | redigera wikitext]

Första gången pudeln nämns på svenska är 1771.[33] Men redan 1753 beskriver Carl von Linné vad som verkar vara en pudel eller vattenhund i skriften Cynographia eller Beskrifvning om Hunden, men kallar denna då dogg:[68]

Cquote1.png Dogg, som eljest kallas Ängelsk, kjännes tydeligen från andra af sina krusiga hår, som likna ull, är allmänast swart til färgen. Som denne är mer lärachtig och trogen, så brukas han af krämare på resor; han gjör ock bästa tjänst i watten. Cquote2.png
Carl von Linné: Cynographia eller Beskrifvning om Hunden

I Danmark fick pudeln sin första beskrivning 1776 i ett zoologiskt lexikon av naturforskaren Otto Friedrich Müller (1730–1784):

Cquote1.png Puddelhund. Hund af en særlig lang- og uldhaaret race (som hushund ofte tætklippet paa (en del af) kroppen og benene), kendt for sin hengivenhed og klogskab. Cquote2.png
Otto Friedrich Müller: Zoologiæ Danicæ Prodromus[69]

På svenska gjorde förläggaren Johan Christopher Holmberg (1743–1810) den första utförligare beskrivningen 1795:

Cquote1.png Pudel. Hund av en medelstor, för sin tillgivenhet o. klokhet känd hundras, tillhörande herdehundarnas grupp o. utmärkande sig gm runt huvud, spetsig nos, breda o. hängande öron, kort, undersätsig kropp o. gm vanl. svart l. vit (ofta på benen o. en del av kroppen kortklippt l. rakad) ullig o. lockig päls; förr äv. använd vid jakt på vattenfågel. Cquote2.png
Johan Christopher Holmberg: Fransyskt och svenskt lexicon. Parallèle des langues françoise & suédoise[33]

I Danmark hölls pudlar under 1800-talet som gårdshundar för att hålla efter råttor. Pudeln var även populär bland rika som kunde låta tjänstefolket sköta pälsvården. I Sverige och Norge var det först under det sena 1800-talet pudeln gjorde sitt varaktiga intåg. Någon betydelse som jakthund har den aldrig haft i Norden, men som utställningshund visades den redan på Konungens jaktklubbs hundutställning 1886 (tre år innan Svenska Kennelklubben (SKK) bildades, då även blandrashundar fortfarande kunde ställas ut). I ringen Mopsar, King Charles-hundar, Levretter, Pudlar o.s.v. inom gruppen Sällskapshundar visades tre pudlar; en vit och två svarta, varav den ena var tysk, de andra två utan uppgift om härkomst. Dessutom visades en silkespudel, en half-pudel och en som kallades King Charles hund/fransk silkespudel. I Norge ställdes den första pudeln ut 1909. Det dröjde länge innan någon nämnvärd avel kom igång. Efterfrågan tillfredsställdes främst genom import, i första hand från Tyskland. Men även från Frankrike och Spanien kom tidiga pudlar till Norden.[13][70][71]

Svenska Pudelklubben (SPK) bildades 1942,[72] åtföljd av Pudelklubben i Danmark 1948,[73] Norsk Puddelklubb (NPK) 1956[13] och Suomen Villakoirakerho i Finland 1962.[74] Mellan de nordiska länderna finns ett omfattande utbyte kring avel och utställningar. Efter andra världskriget ökade pudelns popularitet stort. Import från Storbritannien har funnits sedan början av 1900-talet, under efterkrigstiden blev denna import den dominerande. Pudelstammen i Norden har sedan dess framförallt byggts på brittiska importer, med tillskott under de senaste decennierna av amerikanska pudlar. Det finns inte några gamla inhemska blodslinjer kvar, men aveln har varit internationellt framgångsrik, pudlar har även exporterats.[12][13][70]

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Det finns många historier om pudlar som uppträtt med inlärda räkne- och korttrick. Italienaren Castelli turnerade under slutet av 1800-talet med pudeln Munito.[75][76]

Genom hela sin historia har pudeln omtalats för sin intelligens och påhittighet. Den har lätt för att lära och är road av att göra det. Intelligensen är inskriven som krav i standarden. Dessutom är den nyfiken, lekfull, social och välvilligt inställd till människor, liksom till andra hundar och djur. Den är utmärkt som familjehund, eftersom den i allmänhet fungerar bra tillsammans med barn. Pudeln är en mångsidig hund, som kan lära sig att utföra vitt skiftande uppgifter, bara den får uppskattning. Det är en smidig, spänstig, aktiv och uppmärksam hund som kräver mycket motion och regelbundna utmaningar.[4][9][77][78]

1994 publicerade Stanley Coren, en kanadensisk neuropsykolog specialiserad på hundar, en undersökning av olika hundrasers intelligens, The Intelligence of Dogs. I detta 12-stegstest hamnade pudeln som nummer två av 110 undersökta raser. Av de tio högst rankade raserna är åtta antingen vallhundar eller vattenapporterande hundar, det vill säga raser som avlats fram för att utföra komplicerade uppgifter i nära samarbete med sin förare på stora avstånd.[79]

En storpudel som apporterar en skjuten gräsand.

Apport[redigera | redigera wikitext]

Nordamerikanska kennelklubbar organiserar motsvarande retrieverprov för pudlar: American Kennel Club (AKC), dit The Poodle Club of America är ansluten samt Canadian Kennel Club (CKC) som båda samarbetar med FCI. Detta innebär att amerikanska pudlar med jaktprovsmeriter kan registreras i FCI-länderna. Den mindre av de båda amerikanska kennelklubbarna, United Kennel Club (UKC), klassar till och med storpudeln som fågelhund (Gun Dog), men dessa kan inte registreras i FCI-länderna, de utgör alltså en helt egen population.[80][81][82]

Så sent som 1867 behandlades pudelns jaktegenskaper utförligt i ett standardverk av den brittiske kynologen John Henry Walsh (1810–1888). Walsh skyller det minskade bruket av pudeln som vattenhund på den utbredda utdikningen av våtmarkerna.[83] 1891 skriver amerikanen W. R. Furness i standardverket American Book of the Dog att pudeln fortfarande är den vanligaste apporterande hunden i Tyskland[84] och 1894 skriver Rawdon Briggs Lee (1845–1908) i sitt standardverk A History and Description of the Modern Dogs of Great Britain and Ireland att pudeln inte längre används som vattenhund i Storbritannien men däremot på kontinenten.[17] Fortfarande 1932 behandlades pudeln tillsammans med retrievrar och spanielar i det då stora svenska hundlexikonet, Rashundar i ord och bild av Carl O. M. P. Leuhusen.[85] Ända in på 1900-talet användes pudlar vid andjakt i Frankrike. Till pudelns egenheter hör att den har simhud mellan tårna.[44][43]

Liksom den portugisiska vattenhunden har pudlar brukats av fiskare på båtar för att hämta redskap i vattnet.[86] Under medeltiden var en viktig uppgift för den här typen av hundar att apportera pilar vid strid och jakt.[87] Under 1800- och 1900-talet har pudeln använts som rapporthund i krig.[88]

Trots över 100 års förädling som utställningshund är dagens pudlar fortfarande begivna på vattenapportering.[9][43][89] Men av vattenhundarna är det endast american water spaniel, irländsk vattenspaniel, barbet och wetterhoun som får tävla i jaktprov för retriever. Dock ingår apportering som moment i lydnadsprov där pudlar är framgångsrika och dessutom finns ett särskilt apporteringstest där alla hundar oavsett ras får delta.

Sök och spår[redigera | redigera wikitext]

I likhet med den norditalienska släktingen lagotto romagnolo har pudeln länge använts som tryffelhund. I Sverige har det blivit populärt att öva hundar i att hitta kantareller, något pudeln är väldigt lämpad för.[13][90][83]

För en bra sökhund räcker det inte med ett utvecklat luktsinne, hunden måste också ha god samarbets- och kommunikationsförmåga.[91] I bland annat Frankrike används pudlar som polishundar för att söka till exempel narkotika, mögel och sprängämnen.[9][88] Allt fler pudlar har på senare år varit framgångsrika i bruksprovsgrenarna sök och spår, liksom i viltspårprov (som går ut på att spåra skadat eller dödat vilt).[77][13]

Cirkus, agility, lydnad[redigera | redigera wikitext]

En storpudel tävlar i agility.
Silverfärgad dvärgpudel i engelsk lejonklippning.
En stor snörpudel som dessutom är lejonklippt.

Förutom sin förmåga att lära sig nya saker, är pudeln ovanligt förtjust i uppmärksamhet.[92][85] Från 1700-talet blev den vanlig som cirkushund. Idag syns detta arv i framgångar på tävlingsbanan i lydnadsprov och agility (hinderbanor för hundar). Nya användningsområden är som ledarhundar, terapihundar och servicehundar. De senare skall kunna hjälpa sina hussar och mattar med vardagliga saker som att öppna dörrar och lådor, trycka på knappar, hämta telefonen när det ringer med mera.[77][13][91][83]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Pudeln skall vara harmoniskt och proportionerligt byggd, med lätt och fjädrande gång. Pudel är en hund helt utan extrema, framavlade karaktärsdrag.[93] Den moderna förädlade pudeln är dock märkbart smäckrare och elegantare än den mer ursprungliga barbeten.[94] Hunden bär ofta svansen högt. Pudelns svans har traditionellt kuperats, vilket är förbjudet i Sverige. Nostryffeln brukar vara svart; bruna pudlar har ibland brun nostryffel. Ögonen är mörka. Öronen är högt ansatta och hängande.

Valpar har ett mjukare, vågigt hårlag. Det kraftiga, långa, lockiga håret börjar växa ut senare hos den vuxna hunden. Pudlar som inte ställs ut är i allmänhet klippta i bekväma vardagsfrisyrer. Den ulliga, lockiga pälsen saknar underull och fäller aldrig utan växer ständigt. Vissa allergiker klarar av att ha just pudel, men detta innebär inte att pudeln är helt allergisäker. Pudlar måste klippas regelbundet och kräver en hel del pälsvård i form av kamning, borstning och badning. Pälsen är vattenavstötande, pudeln blir alltså inte blöt inpå kroppen när den simmar.[4][13]

Lejonklippning och färger[redigera | redigera wikitext]

Lejonklippningen kom till eftersom den var praktisk för arbete i vatten. Den päls som kunde hindra hundens rörelser klipptes bort, medan pälsen runt bröstkorg och leder sparades för att skydda dessa mot kyla och väta. Hårbollen på svansen var till för att pudeln lättare skulle synas i vattnet.[44][43] Fortfarande är även den portugisiska vattenhunden traditionellt lejonklippt. Den finns i två pälsvarianter, varav den mer ovanliga har samma ullpäls som pudeln.[14]

Redan från den romerska antiken finns avbildningar av lejonklippta hundar. Men det var alltså flera århundraden innan pudelns förfäder antas ha kommit till Europa och man vet inte vad romarna hade för syfte med att lejonklippa hundar eller avbilda hundar så. Bland annat finns en denarius präglad åt Lucius Caesius cirka 112–111 f.v.t. och en väggmålning från Casa degli Epigrammi greci i Pompeji som förstördes år 79.[95][96]

Det finns två godkända utställningsfrisyrer: den klassiska lejonklippningen och den så kallade toilette moderne eller toilette 60. Lejonklippningen finns i två tillåtna versioner: kontinental, som är den klassiska, samt engelsk som har extra bollar på bakstället. Toilette moderne är en elegantare lammklippning. Under olika perioder har fri klippning tillämpats i olika länder. Enda formella kravet var att det någonstans fanns tillräckligt mycket päls för att kvaliteten skulle kunna bedömas.[97][94] Genom tänjning av reglerna har det uppstått modevarianter: valpklippning som är en mellanform mellan toilette moderne och lejonklippning och ur denna har sin tur skapats den skandinaviska klippningen second puppy. Den senare uppkom i Norge under mitten av 1980-talet och har fått internationell spridning, trots att kritiker menar att den är både oanatomisk och ohistorisk.[98]

Dessutom finns den traditionella varianten snörpudel.[99][100] Formellt är denna frisyr också godkänd på utställning, men existerar knappast i praktiken, eftersom den är mycket svår att åstadkomma. Förr när snörpudeln var vanligare kallades den vanliga frisyrvarianten för ullpudel eller angorapudel. I England under slutet av 1800-talet var snörpudeln den populäraste på utställning och det var nästan omöjligt för en ullpudel att tilldelas championat. Mellan 1904 och 1910 hade de båda varianterna separata klasser.[7]

Till vardagsfrisyrerna hör lammklippning, terrierklippning och karakulklippning[101], med de två senare sparas hundarnas morrhår som är ett sinnesorgan.

Endast sex färger är erkända internationellt: svart, vit, brun, silver, aprikos och röd. Silver erkändes 1966, aprikos 1977[10] och röd 2007. Färgerna skall vara rena och utan vita tecken på till exempel bröst, nos eller tassar.[99] I Storbritannien, USA och andra anglosfära länder är alla rena färger tillåtna.[67][102][103] Tidigare tillämpades denna färgstandard även i Skandinavien, då registrerades färger som blå, crème och silverbeige.[94] Flerfärgade pudlar erkänns av tyska pudelklubbar och kallas Neufarben, de tillåtna varianterna är Harlekin (vit med oregelbundna svarta fläckar) och Phantom ("black and tan", svart med regelbundna ljusare partier från rostbrunt till crème eller grått).[4][100] På initiativ av den franska pudelklubben har internationella hundorganisationen FCI uppmanat Tysklands kennelklubb Verband für das Deutsche Hundewesen att inte längre registrera de flerfärgade som pudlar.[104] Enligt standarden skall hudfärgen harmoniera med pälsfärgen, dessa kan nämligen skilja sig åt.[99] Färgerna nedärvs enligt ett mycket komplicerat mönster, som kan vara svårt att förutse.[105]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Varianter[redigera | redigera wikitext]

Den s.k. Toy Poodleeller toypudel

Storpudeln kallas ofta populärt för kungspudel, hämtat från tyskans königspudel och franskans caniche royal. På engelska heter den standard poodle. Det är storpudeln som är den ursprungliga varianten. De mindre har avlats fram genom upprepat urval av små individer, till skillnad från bichonerna som har korsats fram med hjälp av maltesern - en av de raser som uppstått genom dvärgväxtmutation.[12][13] Vad som liknar dvärgpudlar finns avbildade lika långt tillbaka i tiden som de större, men dessa lejonklippta dvärghundar är snarare föregångare till dagens bichoner än till dagens dvärgpudlar. Det var mode vid hoven och i högreståndskretsar att lejonklippa lurviga dvärghundar och fortfarande klipps löwchen på detta sätt.

När pudelaveln organiserades på 1890-talet skilde man från början på stor och liten pudel. Gränsen gick vid 42 centimeter mankhöjd. 1932 delades småpudlarna upp i dvärgpudel och liten pudel (som sedan 1956 kallas mellanpudel). Gränsen mellan dessa båda sattes till 35 centimeter. 1936 höjdes maxhöjden för mellanpudel till 45 centimeter. 1988 tillkom toypudel för pudlar under det tidigare minimimåttet 28 centimeter. Samma rasstandard gäller för alla storlekar, även om de räknas som separata raser. Det skall bara vara storleken som skiljer; dvärg- och toypudlar får inte ha några drag av dvärgväxt.[106][107][27]

I Storbritannien, USA och Australien och andra engelskspråkiga länder tillämpas en annan storleksindelning. Där skiljer man på standard poodles som är över 38 centimeter och miniature poodles på 28–38 centimeter, plus toy poodles. Innan 1904 fanns bara en klass för pudlar i England; 30–60 centimeter. Detta år när separata klasser infördes för snörpudlar och ullpudlar, höjdes minimihöjden till 38 centimeter, de som idag motsvarar miniature poodles kunde inte längre registreras. Från 1911 tilläts de dock på nytt, men inte förrän 1957 sänktes minimimåttet från 30 till 28 centimeter.[7][67][103][108]

1956 blev det tillåtet att använda mellan- och dvärgpudlar för avel med varandra. Detta har senare ändrats, nu är det endast dvärg- och toypudlar som kan paras över storleksgränsen. Reglerna varierar dock från land till land. Vid import och export mellan FCI-systemet och det system som tillämpas av The Kennel Club (Storbritannien) och American Kennel Club är det mankhöjden som avgör hur pudeln registreras. Exempel: en svensk mellanpudel på 39 centimeter blir således en standard poodle i Storbritannien, medan en brittisk miniature poodle på 34 centimeter blir en dvärgpudel i Sverige. Mellan-, dvärg- och toypudlar som efter 15 månaders ålder är för stora för sin kategori registreras då om. Dessa regler innebär alltså att det finns en hel del pudlar som har olika storleksvarianter i sina anor, oavsett hur de själva är klassade. Eftersom rena färger är norm i standarden, är den vanligaste rekommendationen att pudlar av olika färg inte används för avel med varandra, undantaget svart och vit.[109][27][110]

Hälsa[redigera | redigera wikitext]

En mellanpudel med vardagsklippning.

Pudeln är en jämförelsevis frisk ras. Den har inte varit utsatt för extremavel i syfte att få fram utmärkande särdrag. De hälsoproblem som finns delas med många andra raser; det finns ingen sjukdom som är unik just för pudel. Under 1960-talet hade mellan- och dvärgpudlarna en popularitetstopp som medförde att hundar användes i avel utan urval. Framförallt försämrades mentaliteten, många mindre pudlar visade nervositet. Efter andra världskriget var inavel en vanlig metod bland uppfödare för att få fram enhetliga kullar med framgångar i utställningsringen.[4][111][13]

Ärftliga sjukdomar som drabbar pudel är främst höftledsfel, HD (höftledsdysplasi) bland de stora och ögonsjukdomen PRA (progressiv retinal atrofi) bland de mindre. Av drygt 2 000 röntgade storpudlar födda 1999 eller senare i Sverige hade 15 procent HD av någon grad, de som hade den allvarligaste förekommande graden D var 3,4 procent, visade en sammanställning gjord 2010 av Svenska Pudelklubben. Av 718 undersökta dvärgpudlar födda 1999 eller senare i Sverige hade 1,8 procent PRA, motsvarande siffra för 475 undersökta mellanpudlar var 2,3 procent. Motsvarande resultat för ledsjukdomen patellaluxation var 9,9 procent för dvärgpudel och 4,1 procent för mellanpudel. De mindre storlekarna har även risk för grå starr: 3,5 respektive 0,8 procent. Den endokrina sjukdomen addisons sjukdom har uppmärksammats på senare tid och förekommer enligt enkätundersökningar i liten omfattning bland pudlar (mindre än 1 procent oavsett storlek). Förutom hos pudel förekommer sjukdomen bland annat hos portugisisk vattenhund och bearded collie, Svenska Pudelklubben deltar i en undersökning tillsammans med bl.a. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) för att försöka komma tillrätta med denna autoimmuna njursjukdom.[112][113][114]

Nu för tiden har pudelklubbarna avels- och hälsoprogram för att hålla rasen frisk och stabil. Man har program för att få fler pudelägare att genomföra mentalbeskrivningar och för att hålla nere inavelsgraden. När det var som värst kunde en hund ha samma far, morfar och mormorsfar. Idag ligger inavelsgraden på 1-1,5 procent i Sverige. I Sverige och Norge skall hundar vara testade och friskförklarade beträffande HD eller PRA (beroende på storlek) innan de får användas i avel. I Danmark räcker det med negativt PRA-test samt att konstaterat HD-drabbade hundar inte får användas. I andra länder varierar graden av restriktioner.[115][116][117][118][119]

Kulturhistoria och fiktion[redigera | redigera wikitext]

Faust under påskpromenaden medan pudeln närmar sig i allt trängre cirklar. Illustration från 1847-1850 av Gustav Schlick (1804-1869).

Pudeln i litteraturen[redigera | redigera wikitext]

Pudelns kärna[redigera | redigera wikitext]

Pudelns kärna är den verkliga innebörden av något, dess dolda inre väsen, till skillnad från den synliga ytan. Uttrycket härrör från Johann Wolfgang von Goethes (1749–1832) drama Faust[120] (1808; en första version, Ur-Faust, var klar 1775), först översatt 1876 av Viktor Rydberg (1828–1895).[121]

Under sin påskpromenad lägger Faust märke till en svart pudel som springer i allt trängre cirklar runt honom. Faust låter pudeln följa med hem. Där förvandlas den och visar sig vara djävulen i Mefistofeles gestalt. Faust utbrister:

Cquote2.png Det var således pudelns kärna! Cquote2.png
"Das also war des Pudels Kern!"
Goethe: Faust - Tragedins första del, tredje scenen; i Fausts studerkammare.[122][123]

Att Goethe valde just en pudel tycks inte ha varit helt slumpartat. I Tyskland vid den tiden var Faust-berättelsen väl känd både som folkbok och som marionetteater, något Goethe refererar till i sin självbiografi.[121][124][125] Faust-figuren hörde alltså hemma i samma miljöer som cirkus, varieté och gatugyckel, där pudlar ofta uppträdde.[44] Mefistofeles som scenfigur har dessutom drag av den klassiska narrfiguren Harlekin från commedia dell'arte, en teaterform Goethe fascinerades av under sin italienska resa 1786–1788.[126][127][128] I promenadscenen ger Goethe en träffsäker karakteristik av pudelns väsen:

Cquote2.png Det är en 'pudeltok' av sannaste natur:
du stannar, och han hejdar strax sitt lopp,
du lockar, och han springer mot dig opp,
vad man har tappat, bringer han i knäppen.
i vattnet springer han och tar opp käppen. Cquote2.png
Goethe: Faust - Tragedins första del, andra scenen; utanför stadsporten.[129][130]

Att glatt ta kontakt med människor, även främmande, är typiskt för pudlar.[78][131] Ett annat karakteristiskt pudelbeteende är att i vild glädje rusa runt i cirklar; så kallad pudelfnatt.[132] På tyska finns uttrycket sich pudelwohl fühlen - vara jublande glad, upprymd.[133][134] Som plantering inför Mefistofeles förvandling har episoden tematiskt samband med påskens häxritter, något som har avgörande betydelse i dramat. I den folkliga föreställningsvärlden har svarta hundar associerats till häxor och trollkarlar.[135] Även pudlar har ansetts stå i förbund med mörka krafter, se under folksagor och sägner nedan. En känd pudel som tillskrivits magiska förmågor var Prins Ruperts ovan omtalade pudel Boye som sades ingripa till prinsens beskydd med övernaturliga metoder.[136] Hundar har också setts som synska, då de ibland skäller rakt ut i mörkret.[137] Något som Goethe låter pudeln störa Faust med i dennes kammare, innan förvandlingen. Pudlar har ofta liknande vaktbeteende.[9]

Tragikomiskt nog råkade det bli just en pudel som blev slutet för Goethes 26 år långa karriär som direktör för hovteatern i Weimar. En kringresande skådespelare vid namn Karsten från Wien ägde en väldresserad pudel. Med denna i en ledande roll lät han uppföra melodramen Der hund des Aubry, oder Der Wald bei Bondy (Le Chien de Montargis, ou la Forêt de Bondy) av fransmannen René Charles Guilbert de Pixérécourt (1773–1844), som gjort succé i såväl Paris som i Berlin och andra tyska städer. Goethe refuserade år 1817 förslaget att låta Karsten och hans pudel gästspela vid hovteatern. Men medlemmar av hovet, med storhertigens mätress, skådespelerskan Karoline Jagemann (1777–1848) i spetsen, som länge skulle ha tyckt att Goethe var alltför högtravande, lyckades förmå storhertig Karl August av Sachsen-Weimar (1757–1828) att ändra på beslutet. Det blev för mycket för Goethe som omedelbart lämnade sin post.[138]

Der Löwenpudel framför domkyrkan i Osnabrück.

Folksagor och sägner[redigera | redigera wikitext]

Pudeln förekommer i folksagor och sägner med inslag av trolldom. Nejlikan (Die Nelke, KHM 76) nedtecknades och utgavs av bröderna Grimm i deras stora sagosamling 1812. En drottning föder en prins som har gåvan att hans önskningar blir sanna. Prinsen rövas bort av kungens kock som ordnar det så att drottningen får skulden. När kocken fått sina önskningar uppfyllda försöker han arrangera ett lönnmord på prinsen. Men denne får reda på hela komplotten och straffar kocken med att förvandla honom till en svart pudel som tvingas äta glödande kol.[139][140]

Den brittiske filologen Benjamin Thorpe (1782–1870) gav 1851 ut Northern Mythology, en samling med sägner och folktro från Skandinavien, Nordtyskland och Nederländerna. Där berättar han om traditionen med årseldar, biikebrennen (beacon-burning) i Nordfriesland. De tänds traditionellt den 22 februari då man firar Petrus Cathedraticus, när aposteln Petrus vigdes till biskop i Rom. Men eftersom seden hade anor från hednisk tid, försökte prästerna sätta stopp för den. När befolkningen i Rantum trotsade kyrkans påbud smög sig enligt sägnen ett monster i form av en svart pudel ner från höjden där elden tänts. Och från den dagen var de tvingade att härbärgera monstret i sin by.[141]

Framför domkyrkan i Osnabrück i nuvarande Niedersachsen står en skulptur kallad Der Löwenpudel. Enligt sägnen reste borgarna den av tacksamhet mot en pudel som räddat dem undan Karl den stores (742–814) vrede. Han ville hämnas för att stadsborna haft kontakt med den saxiske upprorsledaren Widukind (död cirka 807) och svor att halshugga den första levande varelse han mötte efter sitt intåg i staden. Av en händelse blev det en förrymd pudel som fick mista sitt huvud. Åldern på både skulpturen och sägnen är dock okända, och i medeltida källor kallas statyn Löwenstein.[142][143]

Puddelmennesket[redigera | redigera wikitext]

Den norske dramatikern Henrik Ibsen (1828–1906) använder i En Folkefiende 1882 ordet pudelmänniska i betydelsen kulturmänniska. Badläkaren Doktor Stockmann blir en avskydd whistleblower när han avslöjar ett parasitangrepp i vattnet. Efter att ha blivit hårt ansatt under ett offentligt möte utbrister Stockmann i ett affekterat försvarstal i fjärde akten. Där ställer han den förfinade pudeln mot "køteren", det vill säga byrackan:[144]

Cquote2.pngOg stil så køteren sammen med en puddelhund, som gennem flere slægtsled stammer fra et fornemt hus, hvor den har fåt fin føde og havt anledning til at høre harmoniske stemmer og musik. Tror I ikke, at kraniet hos puddelen er ganske anderledes udviklet end hos køteren? Jo, det kan I lide på! Det er slige kultiverte puddelhvalpe, som gøglerne afretter til at gøre de allerutroligste kunststykker. Sligt noget kan en gemen bondekøter aldrig lære, om den så stod på sit hode.
/---/
Men fornemme dyr findes der rigtignok ikke mange af iblandt os. Å, der er en ganske forskrækkelig afstand mellem puddelmennesker og køtermennesker.
Cquote2.png
Henrik Ibsen: En Folkefiende[145]

Talesätt med pudlar[redigera | redigera wikitext]

Pudeln förekommer i påfallande många talesätt, som berättar om hur pudeln har uppfattats av omgivningen. Talesätten är både berömmande, skämtsamma och nedsättande. En del syftar på pudelns säregna päls och frisyrer, andra på hur pudeln har brukats som hårt arbetande apportör eller som lättsam underhållning. Det här är ett urval från Skandinavien och Västeuropa:

  • Klok som en pudel är ett svenskt idiom för mycket klok.[146]
  • To poodle along är att cruisa eller strosa eller glida, ursprungligen på cykel. Poodling kan även syfta på att flirta medan man ser sig omkring.[31]

Luspudel[redigera | redigera wikitext]

  • Luspudel. Skymford myntat av dramatikern, journalisten med mera August Blanche (1811–1868) i novellen Flickan i stadsgården (1847).[33] På tyska kan med pudel menas en smutsig och ovårdad person, eller en person som utför smutsigt arbete.[134] Man får tänka sig en dyig och våt pudelpäls efter en dags jakt i våtmarkerna, på den tiden människor levde under enkla förhållanden.
  • När man på svenska säger som en våt hund, dyblöt, kan tyskarna istället säga pudelnaß (jämför med franskans "crotté comme un barbet" ovan).[134][147]
En pudel uppträder tillsammans med apor på varieté 1891. Paul Meyerheim (1842-1915).

Cirkuspudel[redigera | redigera wikitext]

Till pudelns fysiska egenheter hör att den har lätt för att stå på bakbenen. Här en dvärgpudel tillsammans med en volpino italiano.
  • Pudeltok är den svenska översättningen av Goethes "ein pudelnärrisch Tier" - pudelnärrisch är på tyska ett idiom; tokig som en pudel.[134]
  • Pudelshamn, det vill säga Mefistofeles förklädnad. Viktor Rydberg skriver i Bilder ur Goethes Faust (1897)[33]:
Cquote2.png Visst har han sina ryck, som då han i 'pudelshamn' springer en gående mellan benen för att få le åt en blödande näsa eller vrickad fot. Motsägelsens vän, ikläder han sig icke ogärna skepnaden av det hederligaste kräk på jorden. Cquote2.png
Viktor Rydberg: Bilder ur Goethes Faust.[148]
  • Cirkuspudel. Kan användas bildligen om personer som gör sig till för att få uppmärksamhet som till exempel när författaren Sture Dahlström (född 1922) fick frågan varför han så ogärna framträder offentligt och svarade: "Jag vill inte vara en jävla cirkuspudel i media". Ett annat exempel är när dåvarande Svenska språknämnden beskrev bistånds- och migrationsminister Jan O. Karlssons (född 1939) offentliga ursäkt som "lika lydigt och ekvilibristiskt som en dresserad cirkuspudel" (se nedan om att göra en pudel).[149]

Vara någons pudel[redigera | redigera wikitext]

  • Poodle-faker var från början (1902) arméslang för en inställsam man, det kunde också avse en ny rekryt. Det kom även att betyda en i andras ögon vek man som tyr sig till kvinnor för personliga fördelar, en morsgris.[150] Över huvud taget kan poodle i sig användas pejorativt om någon som är servil eller springer andras ärenden.[31] Det var den brittiske liberala politikern David Lloyd George (1863–1945) som 1907 kallade överhuset för tories pudel.[31] Å andra sidan kan poodle helt enkelt syfta på en alltiallo eller gaffer.[151] På franska har den pejorativa användningen av caniche om inställsamma personer en äldre historia. Uttrycket användes redan av Honoré de Balzac (1799–1850) i romanen Les Petits bourgeois som utkom postumt 1855.[36]
Richard Gallo och hans hund i Petit Gennevilliers (1884) av den franske impressionisten Gustave Caillebotte (1848–1894).[152]

Pudeltrogen[redigera | redigera wikitext]

  • Pudeltrogen; pudeltrohet, på tyska pudeltreu.[134] Att vara undergivet trogen.[33] Jämför med pudeln på målningen av Boccaccios Griselda (se ovan), hon som var både trogen och undergiven. Jämför också med pudlarna vid dödsbäddarna hos kejsar Henrik II och på van der Weydens altartavla, liksom med Napoleons anekdot från slaget vid Marengo (se ovan). "En ærlig Pudel følger Herrens Liig, og døer af stille Troskab paa hans Grav", skrev den danske författaren Adam Oehlenschläger (1779–1850) i tragedin Erik og Abel 1820.[69][153] Litteraturkritikern Oscar Levertin (1862–1906) sa om sig själv: "Jag är en trogen pudelnatur".[33] Som talesätt finns pudeltrogen även på franska - Suivre quelqu'un comme un caniche, sans le quitter d'un pas ("Att följa någon som en pudel, utan att vika ett steg från sidan").[37]
  • Pudelöga. Trofast, vänlig och klok blick.[33] I romanen Øen i Sydhavet 1824–1825 skriver Oehlenschläger "nu saae hun ham ærligt i Øiet, som en tro Pudel".[69][154]

Pudelklippt[redigera | redigera wikitext]

  • Pudelpermanent; pudelklippt; pudelfrisyr. Från början den kortklippta krusade tantkalotten, ibland blåtonad, som på engelska heter poodle-cut, på tyska kan man tala om Pudelkopf (pudelhuvud). Någon kunde också vara pudelkammad. På danska kan man säga att någon med liknande frisyr är pudlet ("pudlad"). To treat someone as a poodle; to poodle someone är när man klipper och rakar någon, det kan också syfta på att man klär upp någon, snofsar till denne/denna, poodle up. Denne har då blivit poodled, företeelsen benämns poodling.[33][31][69][134]
I Madame Bovary (1857, först översatt av Ernst Lundquist 1883) skriver lustigt nog Gustave Flaubert (1821–1880) att ett skulpterat lejon har pudelfrisyr:[33]
Cquote2.png ...det gamla av regnet urblekta guldlejonet med sin hundfrisyr... Cquote2.png
"...le vieux lion d’or, déteint par les pluies, montre toujours aux passants sa frisure de caniche."
Gustave Flaubert: Madame Bovary - del två, kapitel ett.[155][156][157]
Den danske litteraturkritikern Georg Brandes (1842–1927) använde den retoriska kontrasten mellan lejon och pudel på ett annat sätt: "Den polske Løve, der en Gang var saa frygtet, er bleven en Pudel, som apporterer."[69][158] Också den norske poeten Johan Sebastian Welhaven (1807–1873) använde en snarlik liknelse - "løven tæmmedes til pudelhund".[144]
  • Pudelnackt (tyska) är närmast en motsvarighet till spritt språngandes naken och syftar på hur man rakar delar av pudelns kropp.[147]
  • Pudelrock. Uppoppad och hitlisteinriktad hårdrock, efter de utövande pudelrockarnas uppvolmade hårmode, till exempel Europe.
  • Det finns åtskilliga fler associationer till pudelns päls: Pudelvete, till exempel, är en gammal vetesort, som ser friserad ut;[33] pudelmössa, kallades på 1700-talet svarta mössor av kortklippt lammpäls[33], det vill säga liknande den pälskvalitet som idag kallas persian - finns också på tyska; Pudelmütze.[134] På engelska finns ännu mer: Poodle cloth avsåg ursprungligen ett noppigt tyg men har senare blivit en beteckning för både stickade och vävda tyger med luddig yta (angora, rya, teddy, fuskpäls). Poodle collar är en fluffig krage.[31]
Pudeln som domare på den satiriska målningen Trial by Jury (1840) av den berömde hundmålaren Edwin Landseer (1802–1873).[159]

Göra en hel pudel[redigera | redigera wikitext]

  • Göra en hel pudel – att med uttrycklig ödmjukhet göra offentlig avbön. Uttrycket användes första gången av Pål Jebsen (född 1956), kommunikationsstrateg med norskt påbrå, när han i Dagens Nyheter 12 november 2002 ombads kommentera bistånds- och migrationsminister Jan O. Karlssons helomvändning inför media angående sina dubbla löner:[149][160]
Cquote2.png Han tog kommandot på presskonferensen och hade ett välgrundat manus. Han gjorde det med stor, trovärdig ödmjukhet och förståelse för reaktionerna ute i landet. Han gjorde en hel pudel - lade sig på rygg och sprattlade med benen. Cquote2.png
Pål Jebsen[161]
21 september 2005 berättade Pål Jebsen i radioprogrammet P1-morgon om hur hans egna pudlar betedde sig precis så när de fått tillsägelser. Uttrycket togs också upp av den brittiska affärstidningen Financial Times som skrev att to do a whole poodle var en av de mest minnesvärda formuleringarna som skapats på länge och jämförde med andra nordliga innovationer som Volvo och Ikea.[162]
Uttrycket förekommer också i den förkortade varianten göra en pudel.
  • Göra en pudel finns också på tyska och danska; "einen Pudel werfen" eller "einen Pudel schießen" respektive "gjøre en pudel" eller "begaa en pudel", men har då en annan betydelse: Att slå en miss eller bom, eller felbedöma ett slag (i boll- eller kägelspel). Pudelrinnen (tyska) är när bowlingklotet slinker ner i rännan, som när en pudel eller retriever inte kan motstå att kasta sig i vattnet. Uttrycket kan även användas bildligt: "Der begik Baron Holberg een stoer Pudel, som ikke skrev denne Comoedie i det tydske Sprog..." (om en av Ludvig Holbergs (1684–1754) pjäser i ett magasin från mitten av 1800-talet). Göra en miss, begå ett misstag kan på tyska också heta pudeln i all enkelhet. Även på norska kan misstag heta puddel.[69][133][134][144]

Pudelmusik[redigera | redigera wikitext]

Pudlar har inspirerat till mer musik än så kallad pudelrock. Frédéric Chopin (1810–1849) skrev 1847 La valse du petit chien ("Små hundars vals", Op. 64:1) inspirerad av George Sands (1804–1876) pudelvalpar. Stycket är mer känt som Minutvalsen. Både Ludwig van Beethoven (1770–1827) och Joseph Haydn (1732–1809) skrev musik till sånger på pudeltema: Elegie auf den Tod eines Pudels ("Sorgesång över en död pudel", WoO 110, 1787) respektive Der schlaue und dienstfertige Pudel ("Den klipska och flinka pudeln", Hob. XVIIa:39, 1790).[163]

Kjartan Slettemark i nygjord pudelkostym på Tensta konsthall 2008.

Pudlar i svensk konst och litteratur[redigera | redigera wikitext]

I den svenska barnlitteraturen har pudeln fått en särskild plats med pudeln Prick i Elsa Beskows (1874–1953) Tant Grön, tant Brun och tant Gredelin (1918). På senare år har han fått sällskap av Sasso i Astrid Lindgrens (1907–2002) Madicken (1960) och av Eva Dahlgrens (född 1960) Lars & Urban och pudelstjärnorna (2001). Pudelstjärnorna är drömflickorna som tindrar kring månen.

Den norsk-svenske konstnären Kjartan Slettemark (1932–2008) tyckte att hans liv som konstnär var ett hundliv, han var tvungen att vifta på svansen vid rätt tillfälle för att få sin belöning. 1975 anmälde han sig själv utklädd i pudeldräkt som konstverk till vårsalongen på Liljevalchs konsthall. Kostymen finns nu i Moderna museets samlingar i Stockholm.[164][165][166]

Den dansk-svenska koreografen Dorte Olesen (född 1967) gjorde 2005 den uppmärksammade föreställningen PudelDansens hus i Stockholm. Till musik av Frida Hyvönen (född 1977) dansade hon och ensemblen tillsammans med fyra vita storpudlar på scenen. Musiken gavs 2007 ut på albumet Frida Hyvönen Gives You: Music from the Dance Performance Pudel.[167]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Registration figures worldwide – from top thirty to endangered breeds, Fédération Cynologique Internationale (FCI) (läst 2013-07-21)
  2. ^ AKC Registration Statistics - Fact Sheet, American Kennel Club (AKC) (läst 2011-05-24)
  3. ^ [a b c] Standard för pudel (caniche), FCI-nummer 172, sid 2 Fédération Cynologique Internationale (FCI) / Svenska Kennelklubben (SKK) Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  4. ^ [a b c d e f] Rasseporträt, Deutscher Pudel-Klub (DPK) (läst 2011-04-07)
  5. ^ Bruno Nodalli: Il barbone cordato, CCC Magazine 2007 nr 13, Club Cani Compania, Italien Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  6. ^ Stephen Wheeler: An in-depth study on the FCI standard , The Scandinavian Poodle Magazine Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  7. ^ [a b c] Kristina Sahlström: Pudelns historia i Gerty Steffenburg-Nordenström (red): Jubileumsbok tidsperioden 1982-1992, sid 24 Svenska Pudelklubben, Uppsala 1993, ISBN 91-630-1494-7
  8. ^ Kristina Sahlström: Pudelns historia i Gerty Steffenburg-Nordenström (red): Jubileumsbok tidsperioden 1982-1992, sid 26 Svenska Pudelklubben, Uppsala 1993, ISBN 91-630-1494-7
  9. ^ [a b c d e f] Fiche de race: Caniche, Société Centrale Canine (SCC), Frankrike (läst 2011-04-08)
  10. ^ [a b] Der Ursprung des Pudels, Verband der Pudelfreunde Deutschland (VDP) (läst 2011-04-11)
  11. ^ [a b] Emily Cain: Army dogs, Poodle History Project (läst 2011-04-13)
  12. ^ [a b c d] Rasspecifik Avelsstrategi (RAS) sid 3-4 & 6, Svenska Pudelklubben 2011 Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  13. ^ [a b c d e f g h i j k l m n] Katharina Ludvigsen & Anita Byklum: Rasepresentasjon: Puddelen, Hundesport nr 9 2006, Norsk Kennel Klub (NKK)
  14. ^ [a b c d] Viviann Wennberg: Pudel sid 7, Västerås 1961
  15. ^ [a b c] Olof A. Roig: Pudlar i Carl-Reinhold von Essen (red): Hundboken, del 2 sid 7, Stockholm 1955-1956
  16. ^ Emily Cain: Charlemagne until 1890 (or so), Poodle History Project (läst 2011-04-13)
  17. ^ [a b c] Rawdon Briggs Lee: A History and Description of the Modern Dogs of Great Britain and Ireland (Non-sporting division), London 1894 (återpublicerad av ChestofBooks.com)
  18. ^ La storia della paziente Griselda, panel från Palazzo Spannocchi, Siena, tredje bilden i en triptyk, på National Gallery, London
  19. ^ Pinturicchio: Adorazione dei pastori, frescomålning i Cappella Baglioni, Collegiata di Santa Maria Maggiore, Spello, Umbrien (här länkad från Backtoclassics.com)
  20. ^ Albrecht Dürer: Ritter und Landsknecht, träsnitt, Kunsthalle Kiel, Schleswig-Holstein
  21. ^ Hans Memling: Bathseba im Bade, olja på panel, Staatsgalerie Stuttgart, Baden-Württemberg (Ej möjligt att länka direkt till bilden, sök upp Memling, Hans i listan under "Auswahl" och klicka på pilen.)
  22. ^ Bruiloft te Kana, olja på panel, Museum Boymans-van Beuningen, Rotterdam (här visad på "Hieronymus Bosch - The Complete Works")
  23. ^ Hieronymus Bosch - Real or fake, Museum Boymans-van Beuningen, Rotterdam
  24. ^ Hans Burgkmair: Triumphzug Kaiser Maximilians I, Universitätsbibliothek Graz, Steiermark (Hans Burgkmairs träsnitt har nummer 136, ej återgett på sidan. Det kan istället ses på Gordon's Poodle Visuals på Poodle History Project (läst 2011-08-02))
  25. ^ Lucas Cranach d.ä: Hunting near Hartenfels Castle, Cleveland Museum of Art, Cleveland, Ohio
  26. ^ Conrad Gesner: Historiae Animalium, digital fotofaksimil, National Library of Medicine, Bethesda, Maryland (bläddra till fjärde uppslaget)
  27. ^ [a b c d] Renée Willes: All världens hundraser, Bromma 2003, ISBN 91-89090-79-9 (uppslagsorden Pudel & Bichon frisé)
  28. ^ [a b] Barbet Breed History, The Barbet Club of Great Britain (läst 2011-04-18)
  29. ^ John Caius: De Canibus Britannicis, sid 16 (återpublicerad av Project Gutenberg)
  30. ^ A Dialogue or, Rather a Parley betweene Prince Ruperts Dogge whose name is Puddle, and Tobies Dog whose name is Pepper &c, återpublicerad av Aquinas College, Grand Rapids, Michigan Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  31. ^ [a b c d e f] Oxford English Dictionary (uppslagsorden Poodle och Puddle)
  32. ^ Gösta Bergman: Ord med historia (uppslagsordet Pudel och tax), Stockholm 2005, ISBN 91-518-4409-5
  33. ^ [a b c d e f g h i j k l] Svenska Akademiens ordbok, (SAOB) (uppslagsorden Pudel och Kärna)
  34. ^ [a b c] Rasspecifik Avelsstrategi (RAS), Svenska Barbetklubben Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  35. ^ Jacques du Fouilloux: La vénerie, sid 491 (återpublicerad av Internet Archive)
  36. ^ [a b c] Trésor de la langue française (uppslagsorden Caniche och Barbet)
  37. ^ [a b] Dictionnaire de l’Académie française (uppslagsorden Caniche och Barbet)
  38. ^ [a b c] Erik Fornmark: Strävhårig vorsteh i Carl-Reinhold von Essen (red): Hundboken, del 1 sid 287, Stockholm 1955-1956
  39. ^ [a b] Emily Cain: Poodles (and cousins) in language: German, Poodle History Project (läst 2011-04-13)
  40. ^ [a b] Emily Cain: Poodles (and cousins) in language: French, Poodle History Project (läst 2011-04-13)
  41. ^ Rembrandt: Zelfportret in oosterse kleding met poedel, Petit Palais, Paris (kopiera in titeln i fältet "Titelwoord(en)" och tryck på retur för att söka)
  42. ^ Renée Willes: Lagotto romagnolo sid 18, Bromma 2009, ISBN 978-91-85635-28-3
  43. ^ [a b c d e] Bo Bengtson: All världens hundar, uppslagsorden Pudel och Barbet, Stockholm 1995, ISBN 91-86448-34-X
  44. ^ [a b c d] Rasselexikon: Pudel, Verband für das Deutsche Hundewesen (VDH) (läst 2011-04-08)
  45. ^ Viviann Wennberg: Pudel sid 7f, Västerås 1961
  46. ^ Olof A. Roig: Pudlar i Carl-Reinhold von Essen (red): Hundboken, del 2 sid 8, Stockholm 1955-1956
  47. ^ [a b c] Alain Lanckmans: An historian’s point of view about the barbet’s story, Barbet Français (läst 2011-05-29)
  48. ^ Birthe Fossenius: Puli, i Malcolm Wallerstedt (red): Stora nordiska hundboken, sid 517, Malmö 1966
  49. ^ Carl von Heppe: Aufrichtiger Lehrprinz oder Praktische Abhandlung von dem Leithund, 1751 (återpublicerad av Bayerische StaatsBibliothek) - sidorna 15-16: "Pudeln, auch Barbets genannt, wegen ihres Barts um die Waffel herum. Sie sind eigentlich ungarische Wasserhunde, recht kraus-und filzhärig und gemeiniglich rabenschwarz, man hat ihrer hohe und niedere; sie sind untersetzte dicke Mittelhunde, mit wohlbehangene Köpfen wie ein Leithund, tragen ihre abgestutzten Ruten hoch wie ein Hühnerhund, und haben eintrug ges Ansehen, gehen gerne ins Wasser und holen alles heraus was , was darauf von ihnen geschossen und was ihnen sonst hineingeworfen wird, und wenn es auch Steine sind."
  50. ^ Faye Allen: The history of Perro de agua español, Our Dogs, juni 2002 (återpublicerad av Perro De Agua Español Club Nederland)
  51. ^ [a b] Barbet Bibliography, Novaforesta Barbets (brittisk barbetkennel, läst 2011-04-21)
  52. ^ Johann Friedrich von Flemming: Der vollkommene teutsche Jäger, Leipzig 1749, sid 181 (återpublicerad av Google Books) Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  53. ^ Francisco de Goya: La duquesa de Alba, olja på duk, Palacio de Liria, Madrid
  54. ^ Rogier van der Weyden: De Zeven Sacramenten, olja på duk, Koninklijk Museum voor Schone Kunsten, Antwerpen (kopiera in titeln i sökfältet)
  55. ^ [a b] Olof A. Roig: Pudlar i Carl-Reinhold von Essen (red): Hundboken, del 2 sid 9, Stockholm 1955-1956
  56. ^ William Taplin: The Sportman's Cabinet, sid 112-119 (återpublicerad av Open Library)
  57. ^ Meet the Breeds: Barbet, American Kennel Club (sidorna Barbet History och Barbet - Did You Know?, lästa 2011-04-16)
  58. ^ Antoine Furetière: Dictionnaire universel, 1701 års upplaga, sid 303 (återpublicerad av Gallica, bibliothèque numériue)
  59. ^ Dictionnaire de l'Académie française 1694, sid 83 (återpublicerad av Gallica, bibliothèque numériue)
  60. ^ Georges Louis Leclerc de Buffon: Histoire naturelle, générale et particulière, Volume 15, sid 205ff (återpublicerad av Buffon et l'histoire naturelle: l'édition en ligne)
  61. ^ [a b c d] Emily Cain: Show dogs and their cousins, Poodle History Project (läst 2011-04-13)
  62. ^ Erik Fornmark: Strävhårig vorstehhund i Carl-Reinhold von Essen (red): Hundboken, del 1 sid 286, Stockholm 1955-1956
  63. ^ Emily Cain: Companions to genius (and etc.), Poodle History Project (läst 2011-04-13)
  64. ^ Nigel Allsop: Cry Havoc - The History of War Dogs, Sydney 2011, ISBN 978-1-74257-096-9 (utdrag) Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  65. ^ Le plan du cimetière des chiens, Asnières-sur-Seine Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  66. ^ Viviann Wennberg: Pudel sid 8, Västerås 1961
  67. ^ [a b c] Meet the Breeds: Poodle, American Kennel Club (sidorna "Breed Standard", "Poodle History"' och "Poodle - Did You Know?", lästa 2011-04-07)
  68. ^ Carl von Linné: Cynographia eller Beskrifvning om Hunden, översättning Erich M. Lindecrantz, Uppsala 2006, sid 14 & 43 ISBN 91-85601-00-4
  69. ^ [a b c d e f] Ordbog over det danske Sprog (uppslagsorden Pud(d)el och Pudlet)
  70. ^ [a b] Viviann Wennberg: Pudel sid 11ff, Västerås 1961
  71. ^ Katalog öfver första svenska hundutställningen i Stockholm, Kavalleri-etablissementets stall och ridhus på Ladugårdsgärdet, efterskrift av Nils Palmborg, Stockholm 1973
  72. ^ Svenska Pudelklubben (läst 2011-04-11)
  73. ^ Pudelklubbens 60 års jubilæum, Pudelklubben, Danmark (läst 2011-04-11)
  74. ^ Suomen Villakoirakerho (läst 2011-04-11)
  75. ^ Viviann Wennberg: Pudel sid 32f, Västerås 1961
  76. ^ Robert Leighton: Dogs and all about them, sid 46, London 1910 (återpublicerad av Scribd.com)
  77. ^ [a b c] Rasspecifik Avelsstrategi (RAS) sid 8, Svenska Pudelklubben 2011 Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  78. ^ [a b] Tine Luther: Andet end skødehund, Hunden oktober 2004, Dansk Kennel Klub Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  79. ^ Stanley Coren: Hur intelligent är din hund? - om olika rasers anlag och inlärningsförmåga, översättning Lillemor Binett, Stockholm 1995, ISBN 91-7738-390-7
  80. ^ Retriever Hunting Tests - Eligible Breeds, American Kennel Club (läst 2011-04-23
  81. ^ Poodles in Performance Sports, The Poodle Club of America (läst 2011-04-22)
  82. ^ Standard Poodle, United Kennel Club (UKC), USA (läst 2011-04-11)
  83. ^ [a b c] John Henry Walsh: The dogs of the British Islands, London 1867 (utgåvan från 1882 återpublicerad av ChestofBooks.com)
  84. ^ W. R. Furness: The Poodle, i George O. Shields: American Book of the Dog Chicago 1891 (återpublicerad av Internet Archive)
  85. ^ [a b] Carl O. M. P. Leuhusen: Rashundar i ord och bild, Stockholm 1932 (uppslagsordet "Pudel")
  86. ^ Emily Cain: Ships' and/or fishermen's dogs, Poodle History Project (läst 2011-04-13)
  87. ^ Emily Cain: Finders: arrows, Poodle History Project (läst 2011-04-13)
  88. ^ [a b] Rasseporträt - Pudel, Österreichischer Club der Pudelfreunde (ÖCP) (läst 2011-04-11)
  89. ^ Field Poodles, Versatility in Poodles Inc. (läst 2013-08-08)
  90. ^ Viviann Wennberg: Pudel sid 30f, Västerås 1961
  91. ^ [a b] Viviann Wennberg: Pudel sid 29ff, Västerås 1961
  92. ^ Birthe Fossenius: Pudel, i Malcolm Wallerstedt (red): Stora nordiska hundboken, sid 471f, Malmö 1966
  93. ^ Rasspecifik Avelsstrategi (RAS) sid 6, Svenska Pudelklubben 2011 Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  94. ^ [a b c] Raskompendium för pudel, Svenska Pudelklubben 1995
  95. ^ Emily Cain: Ancient images (proto-Poodles), Poodle History Project (läst 2011-04-13)
  96. ^ Ref Caesia 1 denarius, Wildwind Ancient Coins (läst 2011-04-19)
  97. ^ Viviann Wennberg: Pudel sid 27f, Västerås 1961
  98. ^ Anders Rosell: I huvudet på en pudelklippare i Gerty Steffenburg-Nordenström (red): Jubileumsbok tidsperioden 1982-1992, sid 90ff Svenska Pudelklubben, Uppsala 1993, ISBN 91-630-1494-7
  99. ^ [a b c] Standard för pudel (caniche), FCI-nummer 172, sid 5 Fédération Cynologique Internationale (FCI) / Svenska Kennelklubben (SKK) Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  100. ^ [a b] Trims and Colours, Poodles in Australia (läst 2011-04-10)
  101. ^ Viviann Wennberg: Pudel sid 46ff, Västerås 1961
  102. ^ Extended Breed Standard of the Poodle, sid 18-19, Australian National Kennel Council (ANKC) Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  103. ^ [a b] Breed Standard for the Poodle (Standard), The Kennel Club (KC), Storbritannien (läst 2011-04-07)
  104. ^ Couleurs du Caniche, Club du Caniche de France (läst 2011-04-09)
  105. ^ Kristina Sahlström: Ärftlighet hos pudelns färger, Svenska Pudelklubben (SPK) (läst 2011-04-13)
  106. ^ Standard för pudel (caniche), FCI-nummer 172, sid 6 Fédération Cynologique Internationale (FCI) / Svenska Kennelklubben (SKK) Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  107. ^ Viviann Wennberg: Pudel sid 12f, Västerås 1961
  108. ^ Breed Standard for the Poodle (Miniature), The Kennel Club (KC), Storbritannien (läst 2011-04-07)
  109. ^ Viviann Wennberg: Pudel sid 13f, Västerås 1961
  110. ^ Summary of the Nordic Poodle Meeting 2010, Pudelklubben, Danmark Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  111. ^ Rasspecifik Avelsstrategi (RAS) sid 4 & 13f, Svenska Pudelklubben 2011 Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  112. ^ Rasspecifik Avelsstrategi (RAS) sid 8-13 , Svenska Pudelklubben 2011 Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  113. ^ Kjente sykdommer på puddel, Norsk Puddelklubb (NPK) Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  114. ^ Sjukdomar som pudeln kan få, Svenska Pudelklubben (SPK) (läst 2011-04-13)
  115. ^ Rasspecifik Avelsstrategi (RAS) sid 8, 13f & 15, Svenska Pudelklubben 2011 Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  116. ^ DPK-Zuchtordnung, Deutscher Pudel-Klub (DPK) Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  117. ^ Regles d'elevage, Club du Caniche de France Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  118. ^ Avelskrav, Norsk Puddelklubb (NPK) Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  119. ^ Avlsrestriktioner og måleregler, Pudelklubben, Danmark (läst 2011-04-11)
  120. ^ Pudelns kärna, Nationalencyklopedin (NE) (läst 2011-04-06)
  121. ^ [a b] Nils Erik Bæhrendtz: Tysk dramatik, sid 13 & 130, Stockholm 1956
  122. ^ Johann Wolfgang von Goethe: Faust - Sorgespel, översättning Viktor Rydberg, i Faust och fauststudier, Skrifter av Viktor Rydberg, band 2, Stockholm 1915, sid 64 (återpublicerad av Projekt Runeberg)
  123. ^ Johann Wolfgang von Goethe: Faust - Eine Tragödie, Studierzimmer (återpublicerad av Projekt Gutenberg-DE)
  124. ^ Johann Wolfgang von Goethe: Aus meinem Leben - Dichtung und Wahrheit, Zehntes Buch (1811–1833, återpublicerad av Zeno.org)
  125. ^ Johann Wolfgang von Goethe: Dikt och sanning, översättning Anders Österling, i Skrifter i urval, band 6-8, Stockholm 1932
  126. ^ Ingvar Holm: Drama på scen, sid 90 & 130, Lund 1981, ISBN 91-40-55601-8
  127. ^ Giacomo Oreglia: Commedia dell'arte, sid 94, Stockholm 1971
  128. ^ Johann Wolfgang von Goethe: Italienische Reise,Zweiter Teil, Neapel, Montag, den 19. März 1787 (1816&madash;1817, återpublicerad av Zeno.org)
  129. ^ Johann Wolfgang von Goethe: Faust - Sorgespel, översättning Viktor Rydberg, i Faust och fauststudier, Skrifter av Viktor Rydberg, band 2, Stockholm 1915, sid 58 (återpublicerad av Projekt Runeberg)
  130. ^ Johann Wolfgang von Goethe: Faust - Eine Tragödie, Vor dem Tor (återpublicerad av Projekt Gutenberg-DE):
    "Es ist ein pudelnärrisch Tier.
    Du stehest still, er wartet auf;
    Du sprichst ihn an, er strebt an dir hinauf;
    Verliere was, er wird es bringen,
    Nach deinem Stock ins Wasser springen.
    "
  131. ^ Pudelavel under 2000-talet (sid 17-34, resultat av mentalbeskrivningar), Svenska Pudelklubben (SPK) 2011Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  132. ^ The Miniature Poodle Club, Storbritannien (läst 2011-04-09)
  133. ^ [a b] Trevor Jones (ed): The Oxford-Harrap standard German-English dictionary, Oxford 1977 (uppslagsorden Pudel, Pudeln, Pudelrinne och Pudelwohl)
  134. ^ [a b c d e f g h] Das Deutsche Wörterbuch (uppslagsorden Pudel, Pudelnackt, Pudelnasz Pudelnärrisch och Pudelwohl)
  135. ^ Hans Biedermann: Symbollexikonet (uppslagsordet Hund), översättning Paul Frisch & Joachim Retzlaff, Stockholm 1997, ISBN 91-37-11155-8
  136. ^ Diane Purkiss: Desire and its Deformities: Fantasies of Witchcraft in the English Civil War, i Brian P. Levack (red): "New Perspectives on Witchcraft, Magic and Demonology", vol. 3, sid. 276, New York/London 2001, ISBN 0-8153-3672-1
  137. ^ Hund: Hunden i svensk folklore, Nationalencyklopedin (NE) (läst 2011-04-07)
  138. ^ Marvin Carlson: Goethe and the Weimar Theatre, sid 288-293, New York 1978, ISBN 0-8014-1118-1
  139. ^ Jacob Grimm & Wilhelm Grimm: Sagor, översättning Ernst Lundquist, Stockholm 1981, ISBN 91-7021-374-7
  140. ^ Jacob & Wilhelm Grimm: The Pink, översättning Margaret Hunt, återpublicerad av SurLaLune Fairy Tales
  141. ^ Benjamin Thorpe: Northern Mythology, återpublicerad av Internet Archive
  142. ^ Gabriele Metz: Verband der Pudelfreunde deutschland e.V., Unser Rassehund nr 5 2009, Verband für das Deutsche Hundewesen (VDH) Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  143. ^ Denkmal "Der Löwenpudel" vor dem Dom, Friedensstadt Osnabrück (läst 2011-05-19)
  144. ^ [a b c] Norsk Riksmålsordbok (uppslagsordet Puddel)
  145. ^ Henrik Ibsen: En Folkefiende (återpublicerad av ibsen.nb.no) Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  146. ^ Pudel, Nationalencyklopedins ordbok (läst 2011-04-06)
  147. ^ [a b] Digitale Wörterbuch der deutschen Sprache des 20. Jahrhunderts (DWDS) (uppslagsordet Pudel)
  148. ^ Viktor Rydberg: Bilder ur Goethes Faust, i Faust och fauststudier, Skrifter av Viktor Rydberg, band 2, Stockholm 1915, I. Mottagningen i himmelen. Mefistofeles (återpublicerad av Projekt Runeberg)
  149. ^ [a b] Birgitta Lindgren: Några nyare ord i svenskan, tidskriften Språkvård nr 1 2003, Svenska språknämnden Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  150. ^ John Ayto & John Simpson: The Oxford Dictionary of Modern Slang, Oxford 1992, ISBN 0-19-866181-9
  151. ^ Maurice Wait (red): The Oxford Thesaurus of English, New York 2006, ISBN 0-19-929627-8
  152. ^ Efterårets store særudstilling: Gustave Caillebotte, oljemålningen som finns i privat ägo visades på Ordrupgaards konstmueseum utanför Köpenhamn 2008
  153. ^ Adam Oehlenschläger: Tragiske Dramaer, Poetiske Skrifter del 7, København 1859 (återpublicerad av Internet Archive)
  154. ^ Adam Oehlenschläger: Øen i Sydhavet, sid 186 (återpublicerad av Google Books)
  155. ^ Gustave Flaubert: Madame Bovary, översättning Ernst Lundquist, Stockholm 1921
  156. ^ Gustave Flaubert: Madame Bovary, översättning Greta Åkerhielm, Avesta 1979, ISBN 91-7160-446-4: "...det gamla lejonet, vars pudelliknande frisyr dock fått sin förgyllning illa åtgången av väder och vind."
  157. ^ Gustave Flaubert: Madame Bovary (återpublicerad av Ebooks gratuits) Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  158. ^ Georg Brandes: Indtryk fra Polen, sid 123, København 1888 (återpublicerad av Arkiv for Dansk Litteratur)
  159. ^ Edwin Landseer: Trial by Jury, olja på duk, Chatsworth House, Derbyshire, England
  160. ^ Johannes Åman: "Pudlarna gör både politiker och oss andra dummare än vi är", Dagens Nyheter 2005-09-22
  161. ^ Anita Sjöblom & Anders Hellberg: "Jan O Karlsson-affären: "En lysande föreställning"", Dagens Nyheter 2002-11-12
  162. ^ Ingrid Hedström: ""En hel pudel" går på export", Dagens Nyheter 2003-02-22
  163. ^ Emily Cain: Poodle Music, Poodle History Project (läst 2011-04-13)
  164. ^ Kjartan Slettemarks hemsida (läst 2011-04-22)
  165. ^ Moderna museet (sök på personer - Kjartan Slettemark) (läst 2013-08-11)
  166. ^ Birgitta Rubin: Ett smittande skratt riktat mot makten, Dagens Nyheter 2013-10-10
  167. ^ Martin Nyström: Pudeln återupprättas i storartat dansverk , Dagens Nyheter 2005-10-26

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Pudel.
Wiktionary small.svg
Svenskspråkiga Wiktionary har ett uppslag om pudel.