Svea ingenjörkår

Från Wikipedia
Version från den 22 augusti 2017 kl. 08.28 av Plumbum208 (Diskussion | Bidrag) (Syntaxfel 112 (deprecated css attribute). Gallery mode packed)

Svea ingenjörkår
(Ing 1)
Vapen för Svea ingenjörkår tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namnSvea ingenjörkår
Datum1855–1997
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypIngenjörtrupperna
RollUtbildningsförband
Del avMilo Ö (1942–1991)
Milo M (1991–1997)
StorlekKår
HögkvarterStockholm (1855-1922)
Frösunda (1922-1970)
Almnäs (1970-1997)
Valspråk"Över och genom alla hinder, snabbt och säkert" (dokumenterat 1948)
FärgerSvart     
Marsch"På vakt" (1970–1997), av Sam Rydberg. "Äldre marsch" (ca 1890-1970) av Adolf Johnsson [1]
DekorationerSveaingMM (1997)
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga
Förbandsfana m/1935
Minnesmedalj m/1997

Svea ingenjörkår (Ing 1) var ett ingenjörförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1855–1997. Förbandet var förlagt till Almnäs i Södertälje.[2][3][4]

Historia

Förbandet har sitt ursprung i Sappörkompaniet, som bestod av 125 man och som sattes upp på Östermalm i Stockholm 1855, och var till en början värvat, men tillfördes från 1885 beväring. Snoilskyska gården eller Norra kasern var ursprungligen en malmgård som byggdes 1738. Kronan köpte gården 1811 av kaptenen Gustaf Snoilsky, som var farfader till skalden. Kasernen rymde vintertid 372 man och var därmed fullt tillräckligt för kompaniets 120 man. Det var en enkel för-läggning med stora sanitära brister, som kompaniet disponerade. Den största nackdelen från kompaniets synpunkt var det stora avståndet till Hovjaktvarvet där kompaniet hade sin huvudsakliga verksamhet. Efter 10 månader 1856 lämnades förläggningen på Östermalm och kasernerna på Kungsholmen vid Hovjaktvarvet togs i bruk. Hösten 2005 sattes en minnestavla upp på Norra kasern i samband med högvaktsavlösning mellan Göta ingenjörregemente (Ing 2) och Norrlands ingenjörkompani.

Hovjaktvarvet på Kungsholmen kom att bli den plats där Ing 1 var förlagt under den längsta delen av sin tillvaro, nämligen från 1856 till 1922. Jaktvarvet var beläget söder om  Hantverkargatan och mellan Polhemsgatan och S.t Eriksgatan. På platsen hade tidigare det kungliga hovjaktvarvet varit förlagt under 150 år. I dag finns endast en minnessten och namnen Pontonjärgatan och Pontonjärparken som minner om förläggningen där.

År 1864 tillfördes ett kompani, och förbandet kom då att benämnas Sappörkåren. Vid uppsättandet av ett tredje kompani 1867 namnändrades enheten till Pontonjärbataljonen. Pontonjärbataljonen var förlagd till Kungsholmen i Stockholm och hade till huvudsaklig uppgift krigsbroslagning. År 1871 tillfördes ett fältsignalkompani som bataljonens fjärde kompani. Bataljonen namnändrades 1893 till Svea ingenjörbataljon (SIB), samtidigt som ett fjärde ingenjörkompani sattes upp, genom delning.

År 1902 ändrades namnet till Svea ingenjörkår (IK 1) varvid fälttelegrafkompaniet bildade stommen till det nyuppsatta Fälttelegrafkåren (IK 3). Förbandet ändrade efter några år beteckning till Ing 1. Under åren 1902-1904 avdelades stammanställt manskap, befäl och officerare till 1. ingenjörkompaniet, sedermera Bodens ingenjörkår (Ing 4). Ing 1 var förlagd till Stockholm men 1908 förlades kårens fästningsingenjörkompani till Vaxholms och Oskar-Fredriksborgs fästningar. Svea ingenjörkår flyttade 1922 till Frösunda norr om Stockholm, från start i Frösundavik och från 1958 även i Lilla Frösunda.

Svea ingenjörkår omorganiserades 1957 och fick regementsstatus under namnet Svea ingenjörregemente (Ing 1). Under 1960-talet beslutades att ett antal regementen i Stockholm skulle utlokaliseras från Stockholm, vilket gav upphov till den så kallade Stockholmskarusellen. Bland annat beslutades att ingenjörförbanden i Frösunda i Solna, Svea ingenjörregemente (Ing 1) och Arméns fältarbetsskola och Ingenjörstruppernas kadettskola, skulle omlokaliseras till Södertälje. Ett helt nytt kasernetablissemang uppfördes i Almnäs, och stod färdigt i slutet av 1969 varefter verksamheten från Frösundavik successivt överfördes dit. Regementsledningen flyttade 6 april 1970; den 25 april avtäcktes minnesstenen och regementets fana troppades för sista gången på Frösundavik, som överlämnades till annan myndighet den 1 juli.[5]

I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret mellan åren 1973 och 1975, sammanslogs Livgardets dragoner (K 1) med Stockholms försvarsområde (Fo 44) och bildade 1975 försvarsområdesregemente K 1/Fo 44. Detta medförde att Svea ingenjörregemente som ingick i Stockholms försvarsområde kom att bli ett B-förband (utbildningsregemente), och dess mobiliserings- och materialansvar överfördes till Livgardets dragoner, som blev ett A-förband (försvarsområdesregemente).

År 1989 beslöt Regeringen Carlsson att regementet skulle samlokaliseras med Södermanlands regemente (P 10) i Strängnäs och att regementsområdet i Almnäs skulle övertas av FOA[6] men varken FOA eller regementet kom att påverkas av detta beslut, fast det återigen nämndes inför försvarsbeslutet 1992.[7]

Genom försvarsbeslutet 1992 beslutades att samtliga utbildningsregementen som ej uppsatte ett krigsförband i regementesstorlek ej heller skulle benämnas regemente. Regeringen ansåg att grundorganisationen skulle spegla krigsorganisatio­nen.[8] I samband med detta reducerades regementet den 1 juli 1994 till kår och återfick sitt gamla namn Svea ingenjörkår (Ing 1).

Svea ingenjörkår kom senare att avvecklas den 31 december 1997 som ett led av försvarsbeslutet 1996. Traditionsansvaret för regementet överfördes till Norrlands ingenjörkår (Ing 3). Ing 1 traditioner förs i dag av Göta ingenjörregemente (Ing 2) och vid Norrbottensregemente (I 19) bevaras minnet av Ing 1 och Ing 3 genom ceremonier bland annat minolyckan vid Paalovaara 1944.

Efter att förbandet lades ned 1997, kom militäraktivitet fortgå i Almnäs fram till 2004, i form av bland annat Swedint och de sista ingenjörerna som exercerade på Almnäs var högvaktsstyrkan ur Norrlandsingenjör bataljon ingående i Norrbottens regemente sommaren 2004. Området såldes av Fortifikationsverket till Vasallen, vilka sålde det vidare till Peab i januari 2012. Drygt en vecka före tillträdet, den 21 maj 2012, eldhärjades en av de före detta kasernbyggnaderna på området och byggnaden brandskadades mycket svårt, vilken kan ses än idag; dock är byggnaden igenstängd. Byggnaden innehöll vid branden en möbelaffär. [9][10]

Förläggningar och övningsplatser

Förläggning

När förbandet bildades 1855 förlades det till Storgatan i Stockholm. Den 26 april 1856 omlokaliserades förbandet till Jaktvarvet i Stockholm, och dess förläggning på Storgatan kom den 1 november 1856 att övertas av Hans Majestät Konungens Norska Garde. År 1868 uppfördes kasernen Pontonjärkasernen vid Jaktvarvet. Den 7 november 1922 hölls en avflyttningsceremoni vid Jaktvarvet, då förbandet omlokaliserades den 30 november 1922 till Frösundavik. Den 1 januari 1957 utökades förbandets förläggning till att även omfatta kasernområdet i Frösunda. Den 25 april 1970 hölls en avflyttningsceremoni, då förbandet omlokaliserades till Almnäs den 1 juli 1970. Inflyttningen i Almnäs hade dock redan påbörjats den 6 april 1970, och den 22 augusti 1970 hölls en inflyttningsceremoni i Almnäs.[4] Efter att förbandet avvecklats den 31 december 1997, kom kasernområdet att kvarstå inom Försvarsmakten fram till 2005.

Detachement

Ing 1 det

Den 15 juli 1920 sattes det upp ett detachement i Östersund för vård av materiel avsedd för Norrlands ingenjörkår (Ing 5), vilket var ett förband som skulle sättas upp efter 1914 års stat. Dock avbröts uppsättningen av förbandet och istället vidtog detachement från Svea ingenjörkår bemanningen med anställd personal och cirka 60 värnpliktiga. Den 31 december 1927 avvecklades detachement.

Ing 1 K

Den 1 december 1951 överfördes ett redan uppsatt detachement vid Kasernhöjden i Karlstad till Svea ingenjörkår. Detachementet överfördes från Göta ingenjörkår (Ing 2) och gick under benämningen Ing 1 mobiliseringscentral Karlstad, och hade organiserats redan den 18 september 1940. Den 31 augusti 1956 överfördes detachement till Värmlands försvarsområde (Fo 52).

Ing 1 V

Den 27 oktober 1902 sattes det upp ett detachement i Vaxholm, vilket gick under namnet fästningsingenjörkompaniet, den 1 januari 1928 omorganiserades kompaniet till kustingenjörkompaniet. Från 1937 förlades ett utbildningskompani direkt ur kåren till Vaxholm. Den 1 oktober 1939 avvecklades detachement.

Ing 1 Ö

Den 1 juli 1945 överfördes ett ingenjörförråd i Östersund till Svea ingenjörkår, som tidigare förvaltats av Jämtlands fältjägarregemente. Detachement gick under benämningen Ing 1 mobiliseringscentral Östersund. Den 1 december 1951 överfördes detachementet till Bodens ingenjörregemente (Ing 3).

Ing 1 V/Ö

I samband med att Signalregementet (S 1) omlokaliserades från Solna till Uppsala garnison, kom Svea ingenjörkår att överta delar av Signalregementets kasernområde i Frösunda. Och för att skilja de två kasernområdena åt användes beteckningarna Ing 1 V för Frösunda och Ing 1 Ö för Frösundavik.

Övningsplatser

Förbandet hade i nedre Dalälven vid Älvkarleby en läger- och övningsplats på ön Laxön, som användes mellan åren 1880 och 1997.

Heraldik och traditioner

Vid Fortifikationens 300-årsjubileum den 26 september 1935 överlämnade kung Gustav V förbandsfanan till Svea ingenjörkår. I samband med att Svea ingenjörkår upphörde överlämnades fanan till Norrlands ingenjörkår. Vid avvecklingen instiftades Svea ingenjörkårs minnesmedalj (m/1997) i silver (SveaingMM).

Förbandschefer

Verksamma regementschefer samt bataljon- och kårchefer mellan åren 1900 och 1997.

  • 1900–1904: Nils Gustaf Stedt (tillika chef för Ing 3)
  • 1904–1910: Georg Frans Herman Julius Juhlin-Dannfelt
  • 1910–1915: August Fredrik Thorssell
  • 1915–1915: Hjalmar Ertman Smitt
  • 1915–1920: Erik Conrad Eriksson
  • 1920–1924: Karl Amundson
  • 1924–1926: Sven Erik Bjurgren
  • 1926–1931: Gustaf Julius Rabe
  • 1931–1934: Sven Alin
  • 1934–1941: Sven Eberhard Tydén
  • 1941–1941: Gunnar Edward Ström
  • 1941–1948: Anders Walther Graûmann
  • 1948–1953: Wilhelm Gottlieb Dahlgren
  • 1953–1959: Axel Gustav Armand Welin
  • 1959–1965: Nils Christian Rabe
  • 1965–1969: Carl Åke Andreas Bernström
  • 1969–1975: Kåre K:son Svanfeldt
  • 1975–1981: Gustav Anders Jonsson
  • 1981–1982: Bengt Gustafsson
  • 1982–1984: Sven-Erik Anton Nilsson
  • 1984–1989: Lars-Åke Persson
  • 1989–1989: Carl Göran Gerhard De Geer
  • 1989–1990: Björn Falkenström, (tf chef)
  • 1990–1994: Björn Falkenström
  • 1994–1997: Christer Wulff

Namn, beteckning och förläggningsort

Namn
Kungl Sappörkompaniet 1855 – 1864
Kungl Sappörkåren 1864 – 1866-12-31
Kungl Pontonjärbataljonen 1867-01-01 – 1892-12-31
Kungl Svea ingenjörbataljon 1893-01-01 – 1901-12-31
Kungl Svea ingenjörkår 1902-01-01 – 1957-06-30
Kungl Svea ingenjörregemente 1957-07-01 – 1974-12-31
Svea ingenjörregemente 1975-01-01 – 1994-06-30
Svea ingenjörkår 1994-07-01 – 1997-12-31
Beteckning(ar)
Ing 1 1902-01-01 – 1997-12-31
Förläggningsort(er) och övningsplats(er)
Stockholm (F) 1855 – 1922-11-29
Frösunda (F) 1922-11-30 – 1970-06-30
Almnäs (F) 1970-07-01 – 1997-12-31

Galleri

  • Pontonjärskasernen på Kungsholmen.
    Pontonjärskasernen på Kungsholmen.
  • "SIB 1899" och "Ing 1 1902", minnessten vid vägen till Värmdölinjen.
    "SIB 1899" och "Ing 1 1902", minnessten vid vägen till Värmdölinjen.
  • Kasernen vid Frösundavik.
    Kasernen vid Frösundavik.
  • Gamla stallbyggnader.
    Gamla stallbyggnader.
  • Minnessten i Frösundavik. Texten lyder: "Kungl. Svea ingenjörsregemente var förlagt till Frösundavik åren 1922-1970."
    Minnessten i Frösundavik. Texten lyder: "Kungl. Svea ingenjörsregemente var förlagt till Frösundavik åren 1922-1970."
  • Minnessten över Svea ingenjörsregemente tid i Almnäs 1970-1997.
    Minnessten över Svea ingenjörsregemente tid i Almnäs 1970-1997.
  • Minnessten över Svea ingenjörsregemente tid i Almnäs 1970-1997.
    Minnessten över Svea ingenjörsregemente tid i Almnäs 1970-1997.
  • Gångbron över Flottsbrokanalen, byggd 1975 av 5:e Komp Ing I.
    Gångbron över Flottsbrokanalen, byggd 1975 av 5:e Komp Ing I.
  • Kanslibyggnad i Almnäs.
    Kanslibyggnad i Almnäs.
  • Kasernbyggnad i Almnäs.
    Kasernbyggnad i Almnäs.

Referenser

Noter

  1. ^ Sandberg (2007), s. 208
  2. ^ Braunstein (2005), s. 247-249
  3. ^ Kjellander (2003), s. 311-313
  4. ^ [a b] Holmberg (1993), s. 36
  5. ^ Bernström, Åke, red (1992). Svea ingenjörregementes historia. Södertälje: Svea ingenjörregemente. sid. 133,144. Libris 1492089 
  6. ^ riksdagen.se Motion 1990/91:Fö3 Läst 28 februari 2010
  7. ^ riksdagen.se Regeringens proposition 1991/92:102 Läst 28 februari 2010
  8. ^ ”Regeringens proposition 1991/92:102”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvarets-utveckling-till-och-med-budgearet_GF03102. Läst 8 maj 2016. 
  9. ^ Sverigesradio.se (2012-05-21) Kraftig brand i Almnäs Läst 28 maj 2012
  10. ^ Lt.se (2012-05-21)Storbrand i Almnäs Läst 28 maj 2012

Tryckta källor

Vidare läsning

  • Bernström, Åke, red (1992). Svea ingenjörregementes historia. Södertälje: Svea ingenjörregemente. Libris 1492089 
  • Svea ingenjörregementes historia. Almnäs, Strängnäs eller Eksjö : ett regementes strid för överlevnad : komplement. Södertälje: Svea ingenjörregemente. 1994. Libris 1492090 

Externa länkar

v • r
Svenska ingenjörförband
Nuvarande
Tidigare
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Svea_ingenjörkår&oldid=40713203”