Socialdemokraterna (Sverige)

Sveriges socialdemokratiska arbetareparti
Akronym	SAP, S
Land	Sverige
Partiordförande	Stefan Löfven
Partisekreterare	Carin Jämtin
Gruppledare i riksdagen	Carina Moberg
Grundat	23 april 1889
Huvudkontor	Sveavägen 68, Stockholm
Antal medlemmar	105 626 (1:a)
Politisk ideologi	Demokratisk socialism Socialdemokrati Tredje vägens politik
Politisk position	Center-Vänster
Internationellt samarbetsorgan	Socialistinternationalen
Europeiskt samarbetsorgan	Europeiska socialdemokratiska partiet (PES)
Politisk grupp i Europaparlamentet	Gruppen S&D
Färg(er)	Röd
Ungdomsförbund	Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU)
Studentförbund	s-studenter
Sveriges riksdag
Röstandel	30,66 %
Mandattilldelning	112 av 349
Europaparlamentet
Röstandel	24,41 %
Mandattilldelning	6 av 20
Webbplats
www.socialdemokraterna.se
Svensk politik Politiska partier Val

Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (förkortat SAP), vanligen Socialdemokraterna (S), är ett svenskt politiskt parti bildat 1889. Partiledare är sedan 27 januari 2012 Stefan Löfven. Partiet är Sveriges största sett till antalet medlemmar och valresultat.

Socialdemokraterna befinner sig sedan valet 2006 i opposition. I december 2008 inleddes ett samarbete med Miljöpartiet och Vänsterpartiet under beteckningen De rödgröna. Dock upplöstes detta samarbete strax efter riksdagsvalet 2010. Socialdemokraterna har sitt ursprung i den socialistiska arbetarrörelsen och utgör sedan slutet av 1800-talet en av två politiska grenar (LO utgör den fackliga grenen och Vänsterpartiet den andra politiska grenen).

Partiet, som haft regeringsmakten huvuddelen av tiden efter 1930-talet, har som mål att skapa ett socialistiskt samhälle på demokratisk väg, men med tiden kom man emellertid att acceptera blandekonomi, dvs marknadsekonomi kombinerat med politiska regleringar och statligt ägande. Det eftersträvansvärda samhället blev folkhemmet med allmän välfärd, försäkrad genom en stark, skattefinansierad offentlig sektor.

En central fråga för partiet var länge hur Sverige skulle socialiseras, till exempel genom debatterna om planhushållning, funktionssocialism och senare ekonomisk demokrati, vilket utmynnade i bland annat löntagarfonderna. I och med 1980- och 90-talets tredje vägens politik har partiet rört sig närmare den så kallade politiska mitten. Partiets officiella ideologi är demokratisk socialism och Socialdemokraterna betonar vikten av en omfattande fördelningspolitik samt principen av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.

I Europaparlamentet ingår partiet i Gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet (S&D). Partiet är en del av Socialistinternationalen. Socialdemokraterna har sitt starkaste stöd i traditionella bruksorter och fick sitt högsta väljarstöd i det senare valet i Norrbottens och Västernorrlands läns riksdagsvalkretsar.

Historia

Liksom de flesta andra socialdemokratiska partier har Socialdemokraterna en röd ros som partisymbol.

August Palm.

Hjalmar Branting.

Sveriges socialdemokratiska arbetarepartis historia påstås börja 6 november 1881 med talet Hvad vilja socialdemokraterna? av August Palm men det var först åtta år senare som det socialdemokratiska partiet bildades. Bakom bildandet stod fackföreningar, sjuk- och begravningskassor och olika socialistiska grupper. 1898 bildade socialdemokraterna Landsorganisationen (LO). Den unga svenska arbetarrörelsen enades kring två huvudfrågor: allmän och lika rösträtt och 8 timmars arbetsdag även känt som 8 timmars arbete – 8 timmars fritid – 8 timmars vila. Kravet om 8 timmars arbetsdag blev verklighet 1919 när 48 timmars arbetsveckan introducerades, och 1921 omfattade den allmänna och lika rösträtten även kvinnor. Dock saknade fortfarande stora grupper rösträtt, bland annat människor som uppbar försörjningsstöd.

I och med första världskriget 1914 hamnade den internationella arbetarrörelsen i kris när de olika socialdemokratiska partierna slöt upp bakom respektive nationell regering. Under världskriget ökade motsättningarna i det svenska samhället som var hårt drabbat av svält med kravaller som följd 1917 och Sveriges konservativa statsminister gavs öknamnet Hungersköld. Även inom socialdemokratin ökade motsättningarna med en allt djupare spricka mellan en partiledning som slutit upp bakom nationen och den borgerliga regeringen och ett ungdomsförbund som bedrev en antimilitaristisk linje. På grund av den så kallade munkorgsstadgan kom socialdemokratin att splittras i två partier när det Socialdemokratiska ungdomsförbundet (SDUF) (dagens Ung Vänster) tillsammans vänsteroppositionen i protest lämnade partiet och bildade Sveriges socialdemokratiska vänsterparti (SSV) som idag är Vänsterpartiet. Splittringen kom att ända en längre tid av inre konflikter och slitningar inom socialdemokratin.

Socialdemokratisk valaffisch från 1936.

1928 formulerade Per Albin Hansson socialdemokraternas vision om Folkhemmet: "Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn." Från och med valet 1932 inleddes en period av socialdemokratisk dominans inom svensk politik. Partiet innehade regeringsmakten oavbrutet fram till 1976 under vilken period man sjösatte flera stora socialpolitiska reformer, såsom den allmänna sjukförsäkringen och allmänna tilläggspension (ATP). Även 1938 års överenskommelse mellan Landsorganisationens och Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), kallat Saltsjöbadsavtalet, var av stor vikt för den socialdemokratiska samförståndspolitiken som Per Albin Hansson ämnade föra med mål om att uppnå det klasslösa samhället.

Under den så kallade Lottriksdagen på 1970-talet drogs huvudlinjerna i de lagar som kom att utgöra arbetsrättsreformerna, såsom lagen om anställningsskydd (LAS) och medbestämmandelagen (MBL), fram. Under samma årtionde kom även kungens makt att inskränkas genom den så kallade Torekovskompromissen, samt en åsiktsregistrering ombesörjt av socialdemokraterna att avslöjas (se IB-affären).

1980-talet inleddes med kärnkraftsfrågan avgörande och därmed ett avslut på inre slitningar inom partiet, reformen om löntagarfonder genomförs och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU) slänger ut vänsterflygen, kallade trotskisterna, ur förbundet. I mitten av 1980-talet genomförs socialdemokraterna omfattande avregleringar av finas- och kreditmarknaderna som kommit att kallas Novemberrevolutionen. 1986 mördades statsminister Olof Palme vilket tar hårt inom rörelsen, men även i världen.

På 1990-talet genomförde socialdemokraterna en hård sanering av svensk ekonomi genom ett omfattande sparprogram med nedskärningar i den offentliga sektorn och privatiseringar samt en uppgörelse med de borgerliga partierna om ett nytt pensionssystem där ATP-systemet på sikt avvecklas. Under saneringsåren samarbetade man med Centerpartiet, för att från och med 1998 fram till 2006 samarbeta med Vänsterpartiet och Miljöpartiet för att behålla regeringsmakten.

På 2000-talet blev socialdemokraterna efter kongressbeslut (2001) ett feministiskt parti och 2007 fick partiet sin första kvinnliga partiledare, Mona Sahlin, efter nära 120 år av manliga föregångare. Efter förlusten i riksdagsvalet 2010 ifrågasattes Mona Sahlin som partiledare. Socialdemokraternas extrakongress 2011 valde Håkan Juholt till ny partiledare.

I riksdagsvalet 2010 fick Socialdemokraterna 30,66 procent av rösterna och 112 mandat. Partiet förblev därmed med knapp marginal det största partiet även om partiet samtidigt fick sitt lägsta valresultat sedan andrakammarvalet våren 1914. De rödgröna som helhet blev också mindre än den borgerliga Alliansen, som efter valet fortsatte att regera i minoritet. Mona Sahlin valde att avgå och på en extra partikongress den 25 mars 2011 valdes Håkan Juholt till ny partiordförande för Socialdemokraterna. Håkan Juholt valde att avgå den 21 januari 2012.

Den 27 januari 2012 utsågs Stefan Löfven till ny partiledare för Socialdemokraterna.

Organisation

Stefan Löfven, partiledare från 27 januari 2012.

Riksnivå

Partiet har huvudkontor på Sveavägen 68 i Stockholm.Här träffas Partistyrelsen och dess verkställande utskott som är högsta beslutande organ mellan kongresserna (Kongress vartannat år).LO:s Ordförande har alltid garanterad plats i både partistyrelse och VU.

Länsnivå

Partiet är uppdelat i 26 partidistrikt. Gotlands och Stockholms arbetarekommuner räknas organisatoriskt som både arbetarekommuner och partidistrikt

Partidistrikt

Blekinge partidistrikt	Skaraborgs partidistrikt
Bohusläns partidistrikt	Skånes partidistrikt
Dalarnas partidistrikt	Stockholms partidistrikt
Gotlands arbetarekommun	Stockholms läns partidistrikt
Gävleborgs partidistrikt	Södra Älvsborgs partidistrikt
Göteborgs partidistrikt	Sörmlands partidistrikt
Hallands partidistrikt	Uppsala läns partidistrikt
Jämtlands partidistrikt	Värmlands partidistrikt
Jönköpings läns partidistrikt	Västerbottens partidistrikt
Kalmar läns partidistrikt	Västernorrlands partidistrikt
Kronobergs partidistrikt	Västmanlands partidistrikt
Norra Älvsborgs partidistrikt	Örebro läns partidistrikt
Norrbottens partidistrikt	Östergötlands partidistrikt

Partidistrikten utgör partiets högsta organisatoriska enhet på regional nivå. Distrikten styrs av en distriktsstyrelse som väljs på distriktets kongress. Distriktets kongress utgör partidistriktets högsta beslutande organ. Partidistrikten organiserar partiets listor till landstingsfullmäktige och svenska kyrkan.

Kommunnivå

Partiets minsta organisatoriska enhet är den socialdemokratiska föreningen. I varje kommun finns det flera socialdemokratiska föreningar, eller s-föreningar, som tillsammans bildar en arbetarekommun. Det är i s-föreningen som den dagliga politiska verksamheten sker. S-föreningen nominerar medlemmar från den egna föreningen eller någon annan förening inom samma arbetarekommun till kommunala politiska uppdrag. Arbetarekommunen håller regelbundna möten där s-föreningarna lägga fram frågor som rör partiets politik på kommunal nivå. Arbetarekommunen styrs av en styrelse som utses varje på på ett årsmöte. Arbetarekommunen fastställer partiets lista(or) till kommunfullmäktige.

Medlemsantal

1990 var antalet medlemmar 1 034 000. Efter kollektivanslutningens avskaffande vid årsskiftet 1991/1992 var antalet medlemmar 259 000. År 1999 hade siffran sjunkit till 177 000, och 2003 var man nere i 143 407 medlemmar.^{[källa behövs]}

Ideologi

Socialdemokraternas ideologi är demokratisk socialism, vilken partiet anser vara synonym med begreppet socialdemokrati.

Partiet, som haft regeringsmakten huvuddelen av tiden efter 1930-talet, har som mål att skapa ett socialistiskt samhälle på demokratisk väg, men med tiden kom man emellertid att acceptera marknadsekonomi, med politiska regleringar. Det eftersträvansvärda samhället blev istället folkhemmet med allmän välfärd, försäkrad genom en stark offentlig sektor finansierad av skatter.

En central fråga för partiet var länge hur Sverige skulle socialiseras, till exempel genom debatterna om planhushållning, funktionssocialism och senare ekonomisk demokrati, vilket utmynnade i bland annat löntagarfonderna. I och med 1980- och 90-talets tredje vägens politik har partiet rört sig närmare den så kallade politiska mitten. Partiets officiella ideologi är demokratisk socialism och Socialdemokraterna betonar vikten av en omfattande fördelningspolitik samt principen av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.

Facklig-politisk samverkan

Redan från början ansågs samarbete mellan arbetarrörelsens fackliga och politiska gren vara nödvändig. Vid LO:s första kongress beslutades att fackförening som var ansluten till LO inom tre år skulle ansluta sig till det socialdemokratiska partiet. Detta beslut väckte dock opposition och vid LO:s kongress 1900 beslutades att LO istället skulle verka för att föreningarna skulle anluta sig till den lokala arbetarkommunen. År 1909 ströks även detta.

Enskilda fackförbund kunde dock ansluta sina medlemmar kollektivt till partiet. Enskilda medlemmar kunde dock reservera sig. Vid årsskiftet 1990/1991 avskaffades denna fackliga kollektivanslutning. En förening kan fortfarande bli medlem i arbetarkommunen i egenskap av organisation. Antalet medlemmar i Socialdemokraterna minskade därefter från över en miljon till, enligt partiet, cirka 100 000 år 2008.

Det ekonomiska stödet till Socialdemokraterna är enligt partiet 6 miljoner per år från LO centralt och 9 miljoner per år från de enskilda fackförbunden, alltså totalt cirka 15 miljoner kronor per år.

Redan från början satt representanter för LO i den socialdemokratiska partistyrelsen. Företrädare för LO har blivit socialdemokratiska riksdagsledamöter eller statsråd.

Partiets ungdomsförbund (SSU) är också LO:s och LO har en plats i SSU:s förbundsstyrelse.'Partistyrelsen sitt LO:s ordförande med.

Valresultat

EU-val

• 1999: 26,00 procent
• 2004: 24,56 procent
• 2009: 24,41 procent

Riksdagsval 1911–2010

• 1911: 28,5 %
• 1914 (vår): 30,1 %
• 1914 (höst): 36,4 %
• 1917: 39,2 %
• 1920: 36,1 %
• 1921: 39,4 %
• 1924: 41,1 %
• 1928: 37,0 %
• 1932: 41,1 %
• 1936: 45,9 %
• 1940: 53,8 %
• 1944: 46,6 %
• 1948: 46,1 %
• 1952: 46,1 %
• 1956: 44,6 %
• 1958: 46,2 %
• 1960: 47,8 %
• 1964: 47,3 %
• 1968: 50,1 %
• 1970: 45,3 %
• 1973: 43,6 %
• 1976: 42,7 %
• 1979: 43,2 %
• 1982: 45,6 %
• 1985: 44,7 %
• 1988: 43,2 %
• 1991: 37,7 %
• 1994: 45,3 %
• 1998: 36,4 %
• 2002: 39,9 %
• 2006: 34,9 %
• 2010: 30,7 %

I regeringsställning

Från 1932 var socialdemokraterna i regeringsställning så gott som oavbrutet fram till 1976. Det enda undantaget utgjordes av Bondeförbundets Regeringen Pehrsson-Bramstorp, som regerade mellan juni och september 1936.

Socialdemokratiska regeringar

Statsminister Per-Albin Hansson 1937.

Statsminister Olof Palme 1973.

1.	Regeringen Branting I	1920
2.	Regeringen Branting II	1921 – 1923
3.	Regeringen Branting III	1924 – 1925
4.	Regeringen Sandler	1925 – 1926
5.	Regeringen Hansson I	1932 – 1936
6.	Regeringen Hansson II	1936 – 1940	Info Koalitionsregering med Bondeförbundet
7.	Regeringen Hansson III	1939 – 1945	Info Den så kallade samlingsregeringen (13 december 1939 - 31 juli 1945) med Bondeförbundet, Folkpartiet och Högerpartiet
8.	Regeringen Hansson IV	1945 – 1946
9.	Regeringen Erlander I	1946 – 1951
10.	Regeringen Erlander II	1951 – 1957	Info Koalitionsregering med Bondeförbundet
11.	Regeringen Erlander III	1957 – 1969
12.	Regeringen Palme I	1969 – 1976
13.	Regeringen Palme II	1982 – 1986
14.	Regeringen Carlsson I	1986 – 1990
15.	Regeringen Carlsson II	1990 – 1991
16.	Regeringen Carlsson III	1994 – 1996	Info Med stöd av Centerpartiet
17.	Regeringen Persson	1996 – 2006	Info Med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet

Socialdemokratiska reformer

Flertalet av de socialdemokratiska reformerna har haft stöd i det breda politiska lagret i Sveriges riksdag, främst av Centerpartiet, Folkpartiet och Vänsterpartiet.

Socialiseringar (förstatliganden)

• 1918 Telefonmonopolet införs genom statliga Telegrafverkets förvärv av Stockholms Allmänna Telefon AB
• 1923 Alkoholförsäljningsmonopol införs, statliga Vin- & Spritcentralen får monopol på handel med alkohol
• 1924 Radiomonopolet införs, AB Radiotjänst, nuvarande Sveriges Radio grundas och licensavgift för radioinnehav införs.
• 1934 Spelmonopolet införs, AB Tipstjänst, nuvarande Svenska spel bildas, andra tipssällskap förbjuds
• 1940 Delar av stålindustrin socialiseras genom bildandet av Norrbottens Järnverk
• 1940-talet Sista järnvägarna förstatligas genom att SJ förvärvar dessa.
• 1944 Vägarna på landsbygden förstatligas, statliga Vägverket får nu ansvar för dessa.
• 1956 TV-monopolet införs, statliga Radiotjänst får monopol på TV-sändningar
• 1957 Gruvföretaget LKAB blir helägt av staten
• 1960 Stockholms universitet förstatligas som ett led i förstatligandet av universitet och högskolor
• 1961 Tobaksmonopolet införs
• 1962 Skolväsendet förstatligas - Folkskolan avvecklas till förmån för statens Grundskola
• 1970 Statsföretag AB bildas som förvaltningsbolag för statliga bolag
• 1971 Läkemedelsmonopolet införs, Apoteken förstatligas genom bildandet av Apoteksbolaget
• 1971 Delar av den civila varvsindustrin förstatligas genom att Uddevallavarvet blir helägt av staten
• 1976 Delar av textilindustrin förstatligas då Eiser blir helägt av staten
• 1977 Varvskrisen leder till ytterligare förstatligande av varvsindustrin: Götaverken förstatligas
• 1978 Stålkrisen leder till att stålindustrin förstatligas och bildandet av SSAB
• 1982 Löntagarfonder införs med syfte att ytterligare öka statens ägande i svenskt näringsliv
• 2001 Sveaskog bildas för att återförstatliga skogsmark som avyttrats på 1990-talet

Socialpolitiska reformer (bland annat trygghetssystem)

• 1934 Statligt finansierad Arbetslöshetsförsäkring införs (reform tillsammas med de frisinnade).
• 1946 Obligatorisk sjukförsäkring beslutas, införs dock inte förrän 1 januari 1955
• 1948 Allmäna barnbidrag till mammor införs (skatteavdrag för barnfamiljer slopas)
• Studiebidrag och studiemedel
• Föräldraförsäkring
• 1960 införs ATP-systemet. Reformen genomförs av socialdemokraterna, Sveriges kommunistiska parti och en folkpartist.
• Barnomsorg i kommunal regi
• 2002 införs en Maxtaxa inom barnsomsorgen och förskolan.

Skattereformer

• 1924 Bensinskatt införs
• 1940 Omsättningsskatt införs
• 1946 Omsättningsskatten på 5 procent slopas 1 januari 1947 förutom på motorfordon
• 1947 Förmögenhetsskatten och Kvarlåtenskapsskatt på odelade dödsbon införs
• 1960 Omsättningsskatt återinförs och som en tillfällig skatt, den permanentas dock snart som Mervärdesskatt
• Slopandet av sambeskattningen

Biologistiska reformer

• 1922 Rasbiologiska institutet införs efter motion från socialdemokrater och bondeförbundare
• 1934 Tvångssterilisering införs som en samhällelig prevention mot exempelvis "brott och degeneration av "folkstammen" (slopas år 1975)

Arbetsmarknadspolitiska och arbetslivspolitiska reformer

• 1948 Nattarbetsförbud införs mellan 23 och 05.
• 1976 Medbestämmandelagen (MBL) 1081
• Åmanlagarna Lagen om anställningsskydd LAS, Arbetsmiljölagen mm.
• 8 timmars arbetsdag lagstadgad.

Andra politiska reformer

• 1938 Första maj görs till helgdag från och med 1939
• Kommunalt finansierad skola
• Nioårig grundskola

Centrala personer nu och i historien

Partiordförande

•  Kollektivt ledarskap	1889–1896
•  Claes Tholin	1896–1907
•  Hjalmar Branting	1907–1925
•  Per Albin Hansson	1925–1946
•  Tage Erlander	1946–1969
•  Olof Palme	1969–1986
•  Ingvar Carlsson	1986–1996
•  Göran Persson	1996–2007
•  Mona Sahlin	2007–2011
•  Håkan Juholt	2011–2012
•  Stefan Löfven	sedan 2012

Partisekreterare

•  Karl Magnus Ziesnitz	1896–1901
•  Carl Gustaf Wickman	1901–1911
•  Fredrik Ström	1911–1916
•  Gustav Möller	1916–1940
•  Rickard Lindström	1924–1926		(tillförordnad)
•  Rickard Lindström	1930–1933		(tillförordnad)
•  Anders Nilsson	1933–1940		(tillförordnad)
•  Torsten Nilsson	1940–1945
•  Sven Andersson	1945–1948
•  Sven Aspling	1948–1962
•  Sten Andersson	1962–1982
•  Bo Toresson	1982–1992
•  Mona Sahlin	1992–1994
•  Leif Linde	1994–1996
•  Ingela Thalén	1996–1999
•  Lars Stjernkvist	1999–2004
•  Marita Ulvskog	2004–2009
•  Ibrahim Baylan	2009–2011
•  Carin Jämtin	sedan 2011

Gruppledare i Första kammaren, 1933–1970

•  Harald Åkerberg	1933–1950
•  Axel Strand	1951–1970

Gruppledare i Andra kammaren, 1933–1970

•  Anders Anderson	1933–1940		Lagtima riksdagen
•  Allan Vougt	1940–1945		Urtima riksdagen
•  Erik Fast	1945–1953
•  Gösta Skoglund	1954–1957
•  Gösta Netzén	1957
•  Ossian Sehlstedt	1957–1959
•  Hans Gustafsson	1959–1965
•  Ingemund Bengtsson	1965–1968
•  Bo Martinsson	1969–1970

Gruppledare i Riksdagen (Enkammarriksdagen)

•  Rune Johansson	1971
•  Ingvar Svanberg	1971–1979
•  Hans Gustafsson	1979–1982
•  Lilly Hansson	1982–1985
•  Ivar Nordberg	1985–1988
•  Jan Bergqvist	1988–1994
•  Sven Hulterström	1994–2001
•  Britt Bohlin Olsson	2001–2008
•  Sven-Erik Österberg	2008–2011
•  Carina Moberg	sedan 2011

Talespersoner (nuvarande)

• Carina Moberg, gruppledare i riksdagen
• Berit Andnor, gruppledare i konstitutionsutskottet
• Thomas Bodström, rättspolitisk talesperson
• Urban Ahlin, utrikespolitisk talesperson
• Susanne Eberstein, gruppledare i EU-nämnden
• Peter Hultqvist, försvarspolitisk talesperson
• Ylva Johansson, socialpolitisk talesperson
• Tomas Eneroth, socialförsäkringspolitisk talesperson
• Tommy Waidelich, ekonomiskpolitisk talesperson
• Claes Borgström, jämställdhetspolitisk talesperson
• Lars Johansson, skattepolitisk talesperson
• Mikael Damberg, utbildningspolitisk talesperson
• Berit Högman, arbetsmarknadspolitisk talesperson
• Anders Ygeman, trafikpolitisk talesperson
• Margareta Israelsson, kulturpolitisk talesperson
• Veronica Palm, talesperson i civilfrågor

Se även: :Kategori:Svenska socialdemokrater

Valresultat

Resultat i riksdagsval per kommun

Resultat i riksdagsvalet 2010 på kommunnivå

• 

  1973

• 

  1976

• 

  1979

• 

  1982

• 

  1985

• 

  1988

• 

  1991

• 

  1994

• 

  1998

• 

  2002

• 

  2006

• 

  2010

Se även

Associerade organisationer

Partiets ungdomsförbund heter Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU). Studentförbundet heter Socialdemokratiska Studentförbundet (S-studenter). Ett kvinnoförbund finns i S-kvinnor och kristna socialdemokrater är sammanslutna i Broderskapsrörelsen.

• HBT-socialdemokraterna
• Sveriges Kristna Socialdemokraters Förbund ("Broderskapsrörelsen")
• S-kvinnor
• S-muslimska kvinnoklubben
• Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund
• Socialdemokratiska studentförbundet
• Handikapprörelsens s-förening

Socialdemokratiska ledarsidor

Se även: Lista över socialdemokratiska tidningar

Ursprungligen drev socialdemokraterna själva sina egna dagstidningar och tillsammans med LO förvärvade man bl.a. klassiskt liberala Aftonbladet på 1970-talet genom sitt tidningsbolag A-pressen. Efter A-pressens konkurs spriddes flera av tidningarna på olika ägare

Endast ett fåtal tidningar ägs numera av partiet självt, helt eller delvis och direkt eller via andra bolag. De är:

Dagstidningar, lokaltidningar:

• Norrländska Socialdemokraten, Luleå (ägs av Norrbotten Media AB, som till 25,3 procent ägs av Piteå-Tdningen, som är helägd av SAP)
• Piteå-Tidningen, Piteå (helägd av SAP)
• Sydöstran, Karlskrona (SAP äger 9,9 procent)
• Östra Småland och Nyheterna (Gota Media (91 procent) och Östra Småland Intressenter AB (ägs av SAP) (9 procent))

Övriga tidningar:

• Aktuellt i Politiken (helägd via AiP Media Produktion AB)
• Tiden (helägd via AiP Media Produktion AB)
• Morgonbris (helägd via AiP Media Produktion AB)
• Scen & Salong (helägd via AiP Media Produktion AB)
• Stockholms -Tidningen (helägd via AiP Media Produktion AB)

Det finns också ett antal tidningar som inte ägs av partiet och betecknar sig som oberoende socialdemokratiska, obundna socialdemokratiska eller socialdemokratiska, se Listan över svenska tidningar ordnade efter ideologi.

Skolor

• Bommersvik (SSU:s förbundsskola utanför Södertälje)
• Brunnsvik (utanför Ludvika)
• Rönneberga kurs- och konferensanläggning (Facklig kursgård på Lidingö)

Organisationer och företag som ägs av partiet

• A-lotterierna – lotteri- och spelbolag
• AiP Media
• Spero – lotteri- och spelbolag

Organisationer och företag

• ABF (Arbetarnas Bildningsförbund)
• Arbetarrörelsens Tankesmedja (Arbetarrörelsens Tankesmedja)
• Folkets Hus – driver lokaler i anslutning till arbetarrörelsens organisationer
• Landsorganisationen i Sverige (LO) – nationell facklig organisation
• Verdandi
• Palmecentret
• Unga Örnar
• Feministas
• Folksam Försäkringsbolag som står LO och KF nära.
• Fonus - Begravningsbyrå som till stor del ägs av LO, TCO och socialdemokratiska föreningar.
• Hyresgästföreningen – medlem i Palmecentret och ABF
• Spero – spelföretag som partiet driver tillsammans med bland annat nykterhetsorganisationen IOGT-NTO
• Kooperativa Förbundet (KF) – var bland annat med och bildade ABF, Folksam och Palmecentret.
• Koopi – medlem i Palmecentret
• PRO – pensionärsorganisation, medlem i ABF
• Riksbyggen - Bostadsrättsföretag som vid årsskiftet 2004/2005 ägdes till 41,1 procent av LO-fack, 2,8 procent av KF och 0,7 procent av Folksam.
• A-lotterierna

Internationella medlemskap och samarbeten

• Socialistinternationalen
• Europeiska socialdemokratiska partiet- PES/EPS Europasocialisterna

Referenser

Källor

• Det första seklet av Hans Haste (1988)
• Det intelligenta samhället : en omtolkning av socialdemokratins idéhistoria av Sten O Karlsson (2001) ISBN: 9789172033764

Externa länkar

• Socialdemokraterna – officiell webbplats
• Partiprogram och riktlinjer
• DNs temasida om socialdemokraterna
• Hjalmar Branting Hvarför arbetarerörelsen måste bli socialistisk (pdf)