Västernorrlands och Jämtlands försvarsområde

	Västernorrlands och Jämtlands försvarsområde; (Fo 23)
	Vapen för Västernorrlands regemente tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namn	Västernorrlands och Jämtlands försvarsområde
Datum	1942–2000
Land	Sverige
Försvarsgren	Armén
Typ	Försvarsområde
Roll	Försvarsområdesregemente
Del av	Västernorrlands regemente
Storlek	Regemente
Högkvarter	Sollefteå garnison
Förläggningsort	Sollefteå
Befälhavare
Försvarsområdesbefälhavare	Hans Georg Aminoff
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga
Truppslagstecken m/1960
Förbandstecken m/1960

Västernorrlands och Jämtlands försvarsområde (Fo 23) var ett försvarsområde inom svenska armén som verkade i olika former åren 1942–2000. Försvarsområdesstaben var förlagd i Sollefteå garnison i Sollefteå.^[1]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Västernorrlands och Jämtlands försvarsområde bildades den 1 oktober 1942 som Härnösands försvarsområde och var direkt underställd militärbefälhavaren för II. militärområdet. Den 9 december 1955 tillkom de delarna av Sundsvalls försvarsområde, vilket då avvecklades och tillfördes till Härnösands försvarsområde och Gävle försvarsområde. Den 1 februari 1957 tillkom även Hemsö försvarsområde, vilket då avvecklades efter att tidigare utgjort ett marint försvarsområde och tillhört Norrlandskustens marindistrikt.^[1]

I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973–1975, bildades A-förband samt B-förband. A-förbanden var regementen som tillfördes ansvaret för ett försvarsområde, och med det blev ett försvarsområdesregemente. Försvarsområdesregementet tillfördes samtidigt mobiliserings- och materialansvaret inom försvarsområdet. Detta medförde att Norrlands trängregemente (T 3) som ingick i Härnösands försvarsområde kom att bli ett B-förband (utbildningsregemente), medan Västernorrlands regemente (I 21) sammanslogs den 1 juli 1974 med Härnösands försvarsområde (Fo 23), vilket namnändrades samtidigt till Västernorrlands försvarsområde och bildade försvarsområdesregementet I 21/Fo 23, ett så kallat A-förband.^[2]

Den 1 juli 1983 uppgick försvarsområdesstaben i Sollefteå armégarnison (SAG), vilken var en försöksorganisation bestående av Västernorrlands regemente (I 21), Försvarsområdesstaben (Fo 23), Ådalsbrigaden (IB 21), Ångermanlandsbrigaden (NB 51) och Norrlands trängregemente (T 3). Den 30 juni 1990 upplöstes försöksorganisation och Västernorrlands försvarsområde blev från den 1 juli 1990 ett självständigt förband och myndighet. Den 1 juli 1994 uppgick dock staben återigen som en del i Västernorrlands regemente.^[1]

Inför försvarsbeslutet 1996 föreslogs en ny försvarsområdesindelningen, vilket innebar att tre försvarsområdesstaber inom Norra militärområdet (Milo N) skulle avvecklas senast den 31 december 1997. De tre staber som föreslogs för avveckling återfanns i Kalix, Kiruna och Östersund. Gällande Jämtlands försvarsområde med stab i Östersund föreslogs den tillsammans med staben i Sollefteå att bilda ett gemensamt försvarsområde.^[3] För försvarsområdesstaben vid Jämtlands fältjägarregemente (I 5/Fo 22) innebar förslaget att den skulle avvecklas senast den 31 december 1997. Jämtlands försvarsområde (Fo 22) integreras den 1 januari 1998 i Västernorrlands försvarsområde (Fo 23), under det nya namnet Västernorrlands och Jämtlands försvarsområde (Fo 23), vilken lydde under Västernorrlands regemente i Sollefteå. Som stöd till bland annat hemvärnet inom det som tidigare utgjorde Jämtlands försvarsområde bildades den 1 januari 1998 försvarsområdesgruppen Jämtlandsgruppen.

Inför försvarsbeslutet 2000 föreslog regeringen i sin propositionen för riksdagen, att den taktiska nivån bör reduceras genom att fördelnings- och försvarsområdesstaber samt marinkommandon och flygkommandon skulle avvecklas. Detta för att utforma ett armétaktiskt, marintaktiskt respektive flygtaktiskt kommando vilka skulle samlokaliseras med operationsledningen. Förslaget innebar att samtliga försvarsområdesstaber skulle avvecklas, vilket inkluderade Västernorrlands och Jämtlands försvarsområde.^[4] Västernorrlands och Jämtlands försvarsområde kom därmed att upplösas och avvecklas den 30 juni 2000. Som stöd till hemvärn och frivilligverksamheten inom före detta Västernorrlands försvarsområde bildades den 1 juli 2000 militärdistriktsgruppen Västernorrlandsgruppen. Inom före detta Jämtlands försvarsområde fanns sedan 1998 Jämtlandsgruppen, vilken omorganiserades den 1 juli 2000 till en militärdistriktsgrupp.

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

När försvarsområdet bildades förlades staben till Nybrogatan 1 i Härnösand. År 1943 förlades staben till Tullportsgatan 2, där den åren 1947–1955 var samlokaliserad med staben för Sundsvalls försvarsområde. Den 1 juli 1960 förlades staben till Pumpbacksgatan 16C där den verkade fram till 1974, då den samlokaliserades med regementsstaben för Västernorrlands regemente i Sollefteå. Från den 1 juli 1982 kom försvarsområdet även att ha verksamhet i Sundsvall, där man övertog ett skolhus och en kasern från det avvecklade Sundsvalls luftvärnsregemente på Regementsvägen 8. Från 1998 kom försvarsområdet även ha verksamhet detacherad till olika platser i Jämtlands län, bland annat vid Fältjägargränd i Östersund.^[1]

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Förbandschefen titulerades försvarsområdesbefälhavare och fick i samband med OLLI-reformen tjänstegraden överste 1. graden. Åren 1974–1983 samt åren 1991–2000 var chefen tillika regementschef för Västernorrlands regemente. Åren 1983–1990 var chefen tillika chef för Sollefteå armégarnison.^[5]

1942–1945: Överstelöjtnant Oskar Gösta Ströman
1945–1954: Överstelöjtnant John Sundstedt (överste 1951)
1954–1957: Överste Thor Cavallin
1957–1968: Överste Bo Wijkmark
1968–1973: Överste Hjalmar Mårtenson
1973–1978: Överste Ingemar Grunditz, (överste 1.gr. 1974)
1978–1982: Överste 1. graden Bengt Sjöberg
1982–1984: Överste 1. graden Åke Sagrén
1984–1989: Överste 1. graden Göte Bergerbrant
1989–1993: Överste 1. graden Karl Forssberg
1993–1997: Överste 1. graden Bo Svensson
1997–2000: Överste 1. graden Georg Aminoff

Namn, beteckning och förläggningsort[redigera | redigera wikitext]

**Namn**
Härnösands försvarsområde	1942-10-01	–	1974-06-30
Västernorrlands försvarsområde	1974-07-01	–	1997-12-31
Västernorrlands och Jämtlands försvarsområde	1998-01-01	–	2000-06-30

**Beteckningar**
Fo 23	1942-10-01	–	2000-06-30

**Förläggningsorter**
Härnösands garnison (F)	1942-10-01	–	1974-06-30
Sollefteå garnison (F)	1974-07-01	–	2000-06-30

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Kanslihuset sett från regementesparken.
Kanslihuset sett från kaserngården.
Vy över kasernerna sett från kaserngården.
Vy över framsidan av kasernerna.
Minnessten vid Västernorrlands regemente.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

^ Åren 1942–1966 var staben fristående och underställd chefen för II. militärområdet, åren 1966–1974 chefen för Nedre Norrlands militärområde, åren 1974–1983 chefen för Västernorrlands regemente, åren 1983–1990 chefen för Sollefteå armégarnison, åren 1990–1993 chefen för Nedre Norrlands militärområde, åren 1993–1994 chefen för Norra militärområdet, åren 1994–1997 chefen för Västernorrlands regemente.
^ Hans Georg Aminoff blev sista försvarsområdesbefälhavare för försvarsområdet.

Noter[redigera | redigera wikitext]

^ [a b c d] Holmberg (1993), s. 71
^ ”Kungl, Maj:ts proposition 1973:75”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FW0375. Läst 14 juli 2019.
^ ”Regeringens proposition 1996/97:4”. Riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvar-i-fornyelse---etapp-2_GK034. Läst 9 januari 2017.
^ ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 13 juni 2020.
^ ”Chefer 1982-2000”. i21kf.se. http://i21kf.se/files/3._Chefer_1982-2000.pdf. Läst 1 maj 2020.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6

[1] Åren 1942–1966 var staben fristående och underställd chefen för II. militärområdet, åren 1966–1974 chefen för Nedre Norrlands militärområde, åren 1974–1983 chefen för Västernorrlands regemente, åren 1983–1990 chefen för Sollefteå armégarnison, åren 1990–1993 chefen för Nedre Norrlands militärområde, åren 1993–1994 chefen för Norra militärområdet, åren 1994–1997 chefen för Västernorrlands regemente.

[2] Hans Georg Aminoff blev sista försvarsområdesbefälhavare för försvarsområdet.

[Holmberg_(1993),_s._71-3] [a b c d] Holmberg (1993), s. 71

[4] ”Kungl, Maj:ts proposition 1973:75”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FW0375. Läst 14 juli 2019.

[5] ”Regeringens proposition 1996/97:4”. Riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvar-i-fornyelse---etapp-2_GK034. Läst 9 januari 2017.

[6] ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 13 juni 2020.

[7] ”Chefer 1982-2000”. i21kf.se. http://i21kf.se/files/3._Chefer_1982-2000.pdf. Läst 1 maj 2020.

[a]

[b]

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]