Mellersta arméfördelningen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Mellersta arméfördelningen
(14. förd)
Mellersta arméfördelningen vapen.svg
Vapensköld för Mellersta arméfördelningen tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namnMellersta arméfördelningen
Datum1941–1997
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypInfanteriet
RollKrigsförband
StorlekArméfördelning
Del avMellersta militärområdet [a]
HögkvarterLinköpings garnison
FörläggningsortLinköping
Marsch"Svensk lösen" (Modéer) [b]
DekorationerMellfördSM [c]
Befälhavare
FördelningschefÖv.1 Hans Berndtson
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
Standar m/1995AM.019687.jpg

Mellersta arméfördelningen (14. förd), var en arméfördelning inom svenska armén som verkade i olika former åren 1941–1997. Förbandsledningen var förlagd i Linköpings garnison i Linköping.[2]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Mellersta arméfördelningen bildades den 1 augusti 1941 som XIV. fördelningen, en fördubblingsfördelning till IV. fördelningen. Arméfördelningen var direkt underställd militärbefälhavaren för IV. militärområdet, medan Svea livgarde ansvarade för uppsättandet och mobilisering av arméfördelningsstaben. År 1966 överfördes mobiliseringsansvaret för arméfördelningen till Livgrenadjärregementet i Linköping. Den 1 oktober 1966 kom beteckningen att ändrades från att anges i romerska siffror till arabiska siffror, det vill säga fördelningen kom att benämnas som 4. fördelningen. Den 1 juli 1984 överfördes mobiliseringsansvaret för arméfördelning till Södermanlands regemente (P 10/Fo 43) i Strängnäs.[2]

Den 1 juli 1991 sammanslogs Bergslagens militärområde och Östra militärområdet och bildade Mellersta militärområdet. Arméfördelningen kom därmed tillsammans med Östra arméfördelningen att underställs militärbefälhavaren för Mellersta militärområdet. Genom försvarsbeslutet 1992 beslutade riksdagen att försvarets krigsorganisationen skulle spegla fredsorganisationen. Därmed kom arméfördelningsstaben från den 1 juli 1994 tillsammans med Östra arméfördelningen att organiseras som kaderorganiserade krigsförband inom Mellersta militärområdet.[3][2] Med denna omorganisation omlokaliserades fördelningen till Linköpings garnison.

Inför försvarsbeslutet 1996 föreslog regeringen för riksdagen att krigsorganisationen skulle reduceras. Där bland annat de tre militärområdena skulle omfattas av varsin fördelningsstab. Av de sex fördelningsstaberna skulle tre fördelningsstaber med fördelningsförband samt 13 armébrigader bibehållas. Inom Mellersta militärområdet föreslog regeringen att Mellersta arméfördelningen skulle upplösas och avvecklas. Den 13 december 1996 antog riksdagen regeringens proposition, vilket medförde att Mellersta arméfördelningen upplöstes och avvecklades den 31 december 1997.[4]

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Mellersta arméfördelningen främsta uppgift var att utveckla, leda och samordna markstridskrafter för försvar inom Mellersta militärområdet. Arméfördelningschefen lede den taktiska verksamheten och var direkt underställd militärbefälhavaren. Efter att Mellersta arméfördelning upplöstes och utgick ur krigsorganisationen, övertogs dess uppgifter av Östra arméfördelningen.

1994–1997[redigera | redigera wikitext]

Åren 1994–1997 bestod fördelningen av nedan brigader.

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Även om fördelningen mobiliserades av andra förband, var den fredsgrupperad tillsammans med militärområdesstaben. Och när fördelningsstaben bildades kom den att samlokaliseras med Östra militärområdesstaben på Stureplan i Stockholm. År 1949 flyttades de båda staberna till Livgardets Kavallerikasern på Lidingövägen 28 i Stockholm. Den 14 juni 1963 förlades båda staberna till ett nytt fastighetskomplex i Strängnäs garnison.[5][6] När sedan staben blev självständig den 1 juli 1994, kom den fredsgrupperade staben att förläggas till dubbelkasernområdet i Linköpings garnison.

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

I samband med att arméfördelningen den 1 juli 1994 blev ett självständigt förband, antogs namnet Mellersta arméfördelningen. Fram till 30 juni 1994 hade fördelningen endast benämnts som 14. arméfördelningen. I samband med att Mellersta arméfördelningen upplöstes och avvecklades instiftades Mellersta arméfördelningens minnesmedalj i silver (MellfördSM).[7] Traditionsansvaret för Mellersta arméfördelningen överfördes på Östra arméfördelningen (4. förd) i Strängnäs. Från den 1 juli 2000 övertogs detta ansvar av 1. Mekaniserade divisionen, vilken även övertog traditionsansvaret för samtliga arméfördelningar. Från Mellersta arméfördelningen övertog 1. Mekaniserade divisionen bland annat förbandsmarschen.

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Namn, beteckning och förläggningsort[redigera | redigera wikitext]

Namn
XIV. arméfördelningen 1941-08-01 1966-09-30
14. arméfördelningen 1966-10-01 1994-06-30
Mellersta arméfördelningen 1994-07-01 1997-12-31
Beteckningar
XIV. förd 1941-08-01 1966-09-30
14. förd 1966-10-01 1997-12-31
Förläggningsorter
Stockholms garnison (F) 1941-08-01 1966-09-30
Linköpings garnison (F) 1966-10-01 1984-06-30
Strängnäs garnison (F) 1984-07-01 1994-06-30
Linköpings garnison (F) 1994-07-01 1997-12-31

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Åren 1946–1966 var arméfördelningsstaben en del av Svea livgarde, åren 1966–1984 Livgrenadjärregementet, åren 1984-1994 Södermanlands regemente.
  2. ^ Förbands marschen fastställdes den 13 juni 1996 i TFG 960005. Marschen övertogs 2000 av 1. Mekaniserade divisionen.[1]
  3. ^ Mellersta arméfördelningens förtjänstmedalj instiftades 1995.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 55
  2. ^ [a b c] Braunstein (2003), s. 313
  3. ^ ”Regeringens proposition 1991/92:102”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvarets-utveckling-till-och-med-budgearet_GF03102/html. Läst 14 januari 2018. 
  4. ^ ”Regeringens proposition 1996/97:4”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvar-i-fornyelse---etapp-2_GK034. Läst 2 januari 2017. 
  5. ^ ”Högre regional ledning”. fht.nu. http://www.fht.nu/Dokument/Armen/arme_publ_dok_hogre_reg_ledn.pdf. Läst 14 januari 2018. 
  6. ^ Holmberg (1993), s. 87
  7. ^ ”MellfördSM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={9325FAFA-2A8A-46AA-94E0-01EE8350FED6}&listmode=0&medal={4347300C-344E-4516-BECB-96CA66EEF1E4}. Läst 31 december 2017. 
  8. ^ Kjellander (2003), s. 34

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. sid. 313. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]