Pablo Picasso

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Picasso)
Hoppa till: navigering, sök
Pablo Picasso
Pablo picasso 1.jpg
Pablo Picasso 1962
Födelsenamn Pablo Diego José Francisco de Paula Juan Nepomuceno María de los Remedios Cipriano de la Santísima Trinidad Mártir Patricio Ruiz y Picasso.
Född 25 oktober 1881
Málaga, Spanien
Död 8 april 1973 (91 år)
Mougins, Provence, Frankrike
Nationalitet  Spanien
År aktiv 1889-1973
Rörelse Kubismen
Signatur
Picasso Signatur-DuMont 1977.svg

Pablo Ruiz Picasso, fullständigt namn Pablo Diego José Francisco de Paula Juan Nepomuceno María de los Remedios Cipriano de la Santísima Trinidad Mártir Patricio Ruiz y Picasso, född 25 oktober 1881 i Málaga, Andalusien, död 8 april 1973 i Mougins, Provence, var en spansk konstnär och poet.

Pablo Picasso är sannolikt den mest berömda och dominerande gestalten i 1900-talets måleri tillsammans med Matisse och Warhol. Han utvecklade tillsammans med Georges Braque en egen stil, kubismen.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Den unge konstnären[redigera | redigera wikitext]

Pablo Picasso föddes i Málaga, Andalusien, i ett hus vid Plaza de la Merced. Han var son till José Ruiz y Blasco, målare och konstprofessor, och María Picasso y López. Födseln var mycket dramatisk. Barnmorskan trodde att Pablo var dödfödd och ägnade sig istället åt modern. Det var farbrodern och läkaren Don Salvador som sannolikt kom att rädda hans liv, genom att andas cigarrök i den nyföddes näsborrar så att han kvicknade till och började skrika.[1] Den unge Pablo kom därefter inte bara att leva nästan 91 ½ år till utan även bli begåvad med det fullständiga namnet Pablo Diego José Francisco de Paula Juan Nepomuceno María de los Remedios Cipriano de la Santísima Trinidad Mártir Patricio Ruiz y Picasso.

Av sin far, som var bildlärare, lärde sig Picasso grunderna, som figurteckning och målning med olja. Han visade från tidig ungdom prov på en brådmogen konstnärlig skicklighet. Hans första kända oljemålning Picador målades 1889[2]. Vid tio års ålder började Pablo signera sina målningar med sin mors flicknamn; Picasso.

Han bedrev större delen av sina studier i Barcelona, där han bodde 1895-1904. Han studerade vid ett flertal konstskolor, ofta de där hans far arbetade. Den sista skolan Picasso gick på var San Fernandos Kungliga Akademi i Madrid. Men där var han mindre än ett år och tog ingen examen.

Picassos tidigaste verk, som Porträtt av Coquiot (1901), återspeglar en påverkan från jugendstilen och det postimpressionistiska måleriet, som han lärt känna genom tidskrifter i Barcelona och från sina besök i Paris. Målningarna från 1901-1904, "den blå perioden", har i huvudsak fattiga och lidande människor som motiv, till exempel Den gamle gitarristen (1903). Den återhållsamma färgen och de förenklade formerna bidrar till att skapa en känsla av intensiv melankoli och patos.

1904 bosatte sig Picasso i Paris och började träffa konstnärer och författare, däribland Apollinaire och Kees van Dongen samt sina första mecenater. Pessimismen i hans tidigare verk gav plats för den så kallade "rosa perioden", till exempel Pojke med häst (1905), i en ljusare sinnesstämning och färgskala. Alla Picassos tidiga verk ger prov på en extraordinär förmåga att assimilera mycket olika uttryck och hans ohämmade lust att experimentera i sökandet efter mer tillfredsställande uttrycksformer. Fastän han förblev oberörd av fauvismen intensifierades den experimentella sidan av hans arbete omkring 1906-1907.

En upptäckt som kom att förändra[redigera | redigera wikitext]

Inspirerad av både primitiv form (till att börja med den forntida iberiska kulturen och senare afrikanska masker och träskulpturer) och Cézannes stränga bilduppbyggnad åstadkom Picasso en genomgripande revolution inom måleriet. Den epokgörande Les Demoiselles d'Avignon (1907) var ett medvetet försök att avsluta experimenten och trots att dessa uppenbarligen fortfarande pågick under själva utförandet av målningen, var den det avgörande steget i konstnärens befrielse från sina traditionella skyldigheter mot verkligheten. Den afrikanska konsten, som Picasso bekantade sig med omkring 1906, hämmades inte av en föreställande tradition, och dess underliga former (både förvrängda och uppfunna) skapade ett slags "prejudikat" av yttersta vikt. Genom att blanda denna frihet med Cézannes känsla för disciplin i bilduppbyggnaden utvecklade Picasso och Braque kubismen, som nämns tidigare.

Kubismen etableras[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Kubism

Stilens huvudperiod räknas från 1907 till 1914, och dess upphovsmän var Picasso och Georges Braque. Som konstriktning kom den närmare att definieras av Guillaume Apollinaire.

I tidiga "analytiska" kubistiska målningar som Porträtt av Vollard (1910) är motivet fortfarande tydligt igenkännligt även om det helt fritt har skurits i småbitar och ordnats på nytt i enlighet med ett komplicerat system av halvt genomskinliga plan där gestalten och det grunda rum den befinner sig i har ingått total förening. Senare blev själva "omstruktureringen" mera uppenbart ett självändamål. I den "syntetiska" kubismen, till exempel Stilleben med fiol (1913), innebar användningen av verkliga föremål på bildytan dels en uttalad betoning av ytan, dels fastställdes på ett omstörtande sätt att målningen snarare skapar sin egen verklighet än imiterar verkligheten. Kubismens inverkan på den europeiska konstens utveckling, både vad gäller skulptur och måleri, har varit omfattande och varierande.

Picassos arbeten från 1914, då hans samarbete med Braque upphörde på grund av första världskriget, hade alla sitt ursprung i kubismen. Fram till 1921 fortsatte han att arbeta i den "syntetiska" kubismens formspråk; ett arbete som kulminerade i den monumentala Tre musikanter (1921). Mellan 1917 och 1921 arbetade han med dekoren till flera av Sergej Djagilevs baletter (till exempel mellanaktsridån till Parade, 1917) och besökte tillsammans med balettsällskapet Rom, Neapel, Florens och Barcelona. Det är möjligt att besöken i Italien uppmuntrade det starkt klassiska draget i hans figurkompositioner mellan 1919 och 1925.

De orörliga och monumentala gestalterna blir alltmer groteska och våldsamma och leder fram till de omstörtande verken från perioden 1925-1940. Där ingår den ursinniga Tre dansare (1925), de fritt skapade kropparna på 1930-talet med sina dubbeltydiga organiska former och Guernica (1937). Dessa verk avslöjar den underliggande expressiva kraften i Picassos konst, vilken dittills undertrycks i kubismen.

Surrealism, litterära verk och pacifism[redigera | redigera wikitext]

Picasso deltog i den första surrealistutställningen i Paris 1925. Även skrifter av honom brukar räknas till den officiella surrealistlitteraturen. André Breton tog till exempel med ett par av hans dikter i sin omfattande litterära antologi om svart humor, Anthologie de l'humour noir (1940). Till skrifterna hör förutom en mängd dikter också ett par pjäser. I januari 1941, den första vintern under Tysklands ockupation av Frankrike, skrev han på fyra dygn i sin parisatelje på rue des Grands Augustines den surrealistiska pjäsen Åtrån fångad i svansen. Några år senare, 1947-1948, skrev han ytterligare en pjäs i samma anda, De fyra små flickorna.

Picasso skrev inte under något av surrealisternas manifest men i likhet med dem hade han i allt högre grad intresserat sig för den rådande politiska oron i Europa från 1930-talet och framåt. Med verk som Sueño y mentira de Franco (en svit etsningar 1937, men även en dikt tolkad av Erik Lindegren 1947, Francos drömmar och lögner[3]) och den monumentala målningen Guernica tog Picasso öppet ställning för den spanska och demokratiska republikens sak. Guernica, som är en protest mot bombningen av en helt oförberedd civilbefolkning i den baskiska staden Guernica av tyska, nationalsocialistiska bombplan på Francos sida i spanska inbördeskriget, utgör en passionerad förening av såväl kubistiska som surrealistiska stildrag och en behärskad, subtil färgskala i en komponerad, symbolisk allegori. Den visades på världsutställningen 1937 i Paris.

Skulptören Picasso[redigera | redigera wikitext]

Picassos mest originella skulpturer utgörs av kubistiska bronsskulpturer (cirka 1909), collagekonstruktioner (1912-16), konstruktioner i smidesjärn tillsammans med Julio González (1931-34) och åtskilliga spirituella ready-mades, till exempel Tjurhuvud (1943).

Efterkrigsåren[redigera | redigera wikitext]

Picasso lämnade Paris 1945 och bodde därefter i Antibes, Vallauris (1948-1958) och Vauvenargues. I hans efterkrigsverk ingår familjeporträtt och en häpnadsväckande mängd grafik och keramik. Ända till slutet av sitt liv var han mycket produktiv och en av 1900-talets mest mångsidiga och inflytelserika konstnärer. Förutom kubismen utgör hans stora bidrag till den moderna konsten den frihet som karakteriserar varje sida av hans verk, något som de märkliga målningarna från slutet av hans liv bekräftar.

Familjeliv[redigera | redigera wikitext]

Picasso hade otaliga kärleksaffärer och fem långa relationer med balettdansösen Olga Khoklova 1918, Marie-Thérèse Walter 1927, fotografen Dora Maar 1936, konstnären Françoise Gilot 1944 och keramikern Jacqueline Roque. Han fick fyra barn; Paulo, Maya, Claude och Paloma Picasso. I det första giftermålet med Olga Khoklova fick de en son, Paulo. De var formellt gifta fram till Olgas död 1955 fastän separerade sedan länge. Mellan giftermålen fick han dottern Maya med Marie-Thérèse Walter och barnen Claude och Paloma Picasso med Françoise Gilot. Françoise Gilot i motsats till hans andra kvinnor lämnade honom 1953 och hävdade att hon blev illa behandlad, misshandlad och inte kunde stå ut med alla Picassos kärleksaffärer vid sidan om.[4] Senare beskrev hon sitt liv med Picasso i boken Leva med Picasso. Andra giftermålet var med Jacqueline Roque 1961 och de förblev gifta fram till Picassos död.

Utställd konst[redigera | redigera wikitext]

Museer[redigera | redigera wikitext]

I Antibes finns ett Picassomuseum, Musée Picasso Antibes, där den svenska fotografen Marianne Greenwood arbetade ett antal år som museets husfotograf, och bidrog till att bygga upp ett fotoarkiv med Picasso och hans familj. Fotoarkivet har flera gånger ställts ut.

Det finns även ett Picassomuseum i Paris, Musée Picasso, ett i Vallaurisfranska rivieran, Musée National Picasso, och ytterligare ett i Barcelona, Musée Picasso. År 2003 öppnade Picassos släktingar ett museum i hans födelsestad Malaga i Andalusien - Museo Picasso Málaga.

Picasso i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Pablo Picasso godkände 1964 att en av hans skulpturer skulle uppföras i Kristinehamn på Strandudden i Vänern. Picassoskulpturen i Kristinehamn invigdes 1965, är 15 meter hög och är den största Picassoskulpturen i världen.

Ytterligare skulpturer av Picasso återfinns i studentbostadsområdet Kungshamra i Bergshamra i Stockholm samt i Halmstad, samt utanför Arkitektur- och designcentrum i Stockholm.

Kataloger från utställningar i Sverige[redigera | redigera wikitext]

(utställningsort Stockholm, om ej annat anges)

  • 1947 - Etsningar och litografier, 1904-1947 (Blanch's konstgalleri, nov-dec 1947)
  • 1948 - Keramik av Picasso (Galleri d'art latin)
  • 1948 - Pablo Picasso: utställning nov.- dec. 1948 (Svensk-franska konstgalleriet)
  • 1950 - Birger Halling, Pablo Picasso: 24 januari-6 februari 1950 (Göteborg, Lorensbergs konstsalong)
  • 1955 - Picasso: september 1955 (Svensk-franska konstgalleriet)
  • 1955 - Picasso: teckningar (Svensk-franska konstgalleriet)
  • 1956 - Guernica: utställning i Moderna museet, Stockholm, okt.-nov. 1956
  • 1958 - Gilioli, Laurens, Picasso: utställning 8-31 mars 1958 (Svensk-franska konstgalleriet)
  • 1959 - Picasso: 26 sept.-18 okt. 1959 (Svensk-franska konstgalleriet)
  • 1961 - Pablo Picasso: oktober-november 1961 (Galerie Pierre)
  • 1962 - Laurens, skulptur 1919-1949: Picasso, grafik 1957-1962: 11 maj-15 juni 1962 (Svensk-franska konstgalleriet)
  • 1963 - Pablo Picasso: mars 1963 (Galerie Pierre)
  • 1967 - Henri Matisse "Apollon", Pablo Picasso "Femme nue au rocking-chair": utställda och utbjudna till salu mot slutna anbud till den 31 januari 1968 i Svensk-franska konstgalleriet
  • 1970 - Picasso: grafik: 7 februari-4 mars 1970 (Galleri Östermalm)
  • 1988 - Pablo Picasso: Moderna museet, Stockholm 15/10 1988-8/1 1989
  • 1997 - Picasso och Medelhavets myter: Moderna museet, Spårvagnshallarna 15/2-19/5 1997
  • 2006 - Pablo Picasso: akrobater och harlekiner, familj och kvinnor (Göteborgs konstmuseum)
  • 2012 - "He was wrong": Picasso/Duchamp (Moderna museet)

Kulturella referenser[redigera | redigera wikitext]

HasseåTage gjorde en film om Picassos liv. Filmen som har titeln Picassos äventyr (1978) är en surrealistisk komedi med Gösta Ekman i huvudrollen som Picasso.

Tavlan Le pigeon aux petits pois lär ha blivit slängd i en sopcontainer i samband med en konstkupp mot ett museum i Paris.[5]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Litterära verk på svenska[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Mailer, Norman (1995): Portrait of Picasso as a Young Man, sid 3. citerat på Southerncrossreview.com, 2004. Läst 30 juni 2013. (engelska)
  2. ^ http://www.pablo-ruiz-picasso.net/work-261.php
  3. ^ En reviderad översättning 1961 fick titeln Francos dröm och lögn. Se detta översättarlexikon oversattarlexikon.se
  4. ^ Gilot, Francoise, Leva med Picasso
  5. ^ Artikel i DN

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Pablo Picasso: Moderna museet, Stockholm 15/10 1988-8/1 1989. Moderna museets utställningskatalog. Stockholm: Moderna museet. 1988. Libris 7602372. ISBN 91-7100-349-5 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]