Funktionalism (arkitektur)

Bauhaus-skolan i Dessau (1919–1925). Walter Gropius.

Ett av Le Corbusiers hus i Weißenhofsiedlung (1927).

Gatuvy i Weißenhofsiedlung, med radhus av Mart Stam till vänster (1927).

Parhus i Weißenhofsiedlung (1927). Josef Frank.

Villa Tugendhat i Brno (1930). Ludwig Mies van der Rohe.

Marcel Breuers "Lattenstuhl" från 1922, ett tidigt exempel för funktionalismens formgivning.

Helsingborgs konserthus (1932). Sven Markelius.

Kolgahuset, Malmö (1934). Carl-Axel Stoltz.

Villa i Södra Ängby, Stockholm (1938). Troligen Edvin Engström.

Funktionalistiskt flerbostadshus i Malmö (1938). Tage Møller.

Funktionalism (av latin: fungor, "utföra", "fullborda"), vardagligt även funkis, stil inom arkitektur, stadsbyggnadskonst och formgivning främst under 1920- och 30-talet. Benämningen används ibland för hela den moderna epoken fram till postmodernismens genombrott under 1970-talet.

Funktionalismen är en av modernismens olika yttringar. Arkitekter runt om i världen började under 1920-talet använda helt nya formspråk och förkastade därmed helt traditionellt arkitekturtänkande och de historiska stilarna. Hus skulle enligt de funktionalistiska doktrinerna utformas helt och hållet utifrån sin funktion; att som tidigare komponera och smycka ut fasader med klassiska förebilder ansågs förlegat. De nya husen fick släta, ljusa, oftast putsade och odekorerade fasader, platta tak och lådaktiga volymer uppbyggda av grundläggande geometriska former (kub, rätblock, cylinder etc).

Historik

Flera historieskrivare har betraktat den moderna funktionalistiska arkitekturen som den fulländade slutpunkten i en lång arkitekturhistorisk utvecklingskedja, och modernismens rötter har sökts på olika håll i försöken att kartlägga dess uppkomst. Beroende på vilken arkitekturhistoria man läser framträder olika utvecklingslinjer. De som skrev den nya tidens arkitekturhistoria var ofta själva övertygade modernister. Man sökte sig bakåt i tiden efter både skriftliga och formmässiga uttryck som överensstämde med funktionalisternas ideal. Enligt Adrian Forty uppkom diskussionen om funktionalismen som som en enhetlig teori först i postmodern kritik under 60-talet. Louis Sullivans devis Form Follows function, form följer funktion, brukar framhållas som en viktig inspirationskälla för funktionalisterna. Till pionjärerna från tiden omkring sekelskiftet 1900 brukar man också räkna exempelvis Charles Rennie Mackintosh i Skottland, Otto Wagner i Österrike, Peter Behrens i Tyskland, Auguste Perret i Frankrike, Frank Lloyd Wright i USA.

Förgrundsgestalter

De två tyska arkitekterna Walter Gropius och Ludwig Mies van der Rohe var tillsammans med schweizaren Le Corbusier den tidiga modernismens främsta företrädare och förespråkare. Gropius var under 1920-talet ansedd som en av Tysklands ledande arkitekter. Han hade gjort sig bekant då han i funktionalistisk stil 1911 ritat en skolästfabrik i Alfeld an der Leine söder om Hannover. På 1920-talet ledde han en ”anti-akademisk” experimentell skola, först i Weimar och senare i Dessau som kallades Bauhaus.

Mies van der Rohe var 1927 organisatör av bostadsutställningen Die Wohnung i Stuttgart, den funktionalistiska moderna arkitekturens första stora manifestationer. Den kom att bli känd som Weissenhofutställningen efter platsen där den ägde rum. Utställningshusen var permanenta och hade ritats av de främsta funktionalistiska arkitekterna från flera olika länder.

En av deltagarna på Weissenhofutställningen var Le Corbusier. Han hade 1925 vid den stora arkitektur- och konsthantverksutställningen i Paris fått stor uppmärksamhet med en paviljong som kallades Esprit Nouveau. Några år senare uppfördes ett av hans mest berömda hus utanför Paris, Villa Savoye, en ultramodern skapelse som väl speglade arkitektens ideal som exempelvis handlade om att hus skulle vara upplyfta på pelare, ha takterrass, fri planlösning och fönsterband. Le Corbusiers skrifter och byggnader kom att bli mycket betydelsefulla som inspirationskällor för arkitekter runt om i världen.

När nazismen före och under andra världskriget hindrade utvecklingen i Tyskland och de ockuperade nordiska länderna, kunde rörelsen arbeta vidare i bland annat Sverige. Walter Gropius och Ludwig Mies van der Rohe flyttade under denna tid till USA, efter påtryckningar av nazisterna i Tyskland.

Idéer

Form och ideologi

De funktionalistiska idéerna omfattade strängt taget ett program för att förändra världen, från samhällssystemet till stadsplanering, arkitektur, möbler och vardagsföremål i hemmet. Det fanns en stark tilltro till utveckling och framåtskridande. Bilden av framtiden var ljus och positiv. Tankarna byggde på övertygelsen att man genom rationellt tänkande och logisk problemlösning skulle kunna skapa bättre levnadsvillkor för människorna. Många funktionalistiska arkitekter stod politiskt på vänsterkanten och menade att yrkeskåren borde ta ett större socialt ansvar. Arkitektens uppgift skulle främst vara att arbeta för att alla människor fick en god bostad och en bra livsmiljö. I boken "Le Masion Des Hommes", av Le Corbusier, står att bostäderna och staden "var för religionen, borgerskapet, kungahuset. Det var inte för människan."

I enlighet med strävandet efter saklighet och strikt ändamålsenlighet behövde man inte smycka ut byggnadernas fasader. Att ornamentera ansågs inte bara vara onödigt utan också falskt och sentimentalt. En funktionalistisk etik växte fram där anspelningar på historisk arkitektur och utsmyckningar var förbjudna. Maskiner och båtar kunde fungera som förebilder eftersom de utformades ändamålsenligt utan utsmyckning. Le Corbusier nämner "maskiner att bo i".

För att få in mycket ljus i lägenheterna var idealet att bygga så kallade smalhus, det vill säga hus som bara var åtta meter djupa. Samtidigt strävade man efter att göra fönsterytorna större och de traditionella spröjsarna som inte fyllde någon funktion försvann. Lägenheterna skulle helst ha balkonger. För att skapa ytterligare möjligheter att vistas utomhus byggde man ibland takterrasser, vilket man menade var ett bättre sätt att utnyttja taken, jämfört med traditionella lutande sadeltak.

Med de helt släta och odekorerade putsytorna ville man också frammana ett industriellt byggande. Hus skulle helst inte längre byggas på traditionellt sätt utan kunde betraktas som strukturer som tillverkades och monterades maskinellt. De helt släta fasaderna bidrog till att husen fick en mer immateriell och okroppslig karaktär; väggar blev till ytor istället för murar, något som förstärktes av att fönstren ofta placerades i hörnen. Olika funktioner lokaliserades gärna i mer eller mindre fristående byggnadsdelar vilket kunde resultera i asymmetriska och uppbrutna byggnadskroppar som återspeglade planlösningen.

Stadsplanering

De moderna arkitekterna var kritiska till miljön i de stora industristäderna där tung förorenande industri blandades med bostäder och att staden borde delas upp i zoner för olika ändamål (zonering). Industri och arbetsplatser för sig, bostäder för sig och rekreationsområden för sig.

Många bostadskvarter i de stora städerna var mycket tätt bebyggda och lägenheterna mörka, trånga och opraktiska. Istället för att bygga i kvarter med hus längs gatorna på alla sidor förespråkades ett öppet byggnadssätt med så kallade lamellhus, det vill säga friliggande rektangulära byggnadskroppar som skulle placeras parallellt på ett visst avstånd så att solen skulle nå till alla lägenheter. Genom att studera solvinklar kunde man räkna ut det minsta avstånd som erfordrades beroende på hur höga husen var. Husen skulle placeras i ett parklandskap så att det fanns god tillgång till grönområden i bostädernas närhet. Målet var att skapa likvärdiga bostadsmiljöer för alla med god tillgång till ljus och luft.

Estetik

Funktionalisterna själva betraktade inte funktionalismen som en ny stil utan som en arbetsmetod: husen skulle formas genom teknisk och funktionell analys utan estetiska överväganden. Det ändamålsenliga var också "det sköna". Om funktionalismens skönhetsvärden skrev Åhrén 1926: Den är tillbakadragen, opersonlig och har [...] mycket litet av yttre kännetecken gemensamma med den fria konsten. Den är bäst när man inte alls tar notis om den.

Funktionalismen i Sverige

I Sverige började de nya strömningarna uppmärksammas i mitten av 1920-talet. Den som först introducerade idéerna var Uno Åhrén som hade imponerats av Le Corbusiers paviljong Esprit Nouveau från världsutställningen i Paris år 1925. Åhrén skrev flera positiva artiklar om den nya arkitekturen och han kom att bli rörelsens främste ideolog i Sverige. Åhrén medverkade också vid Stockholmsutställningen 1930, ett arrangemang som brukar betraktas som funktionalismens genombrott i Sverige. Chefsarkitekt var Erik Gunnar Asplund och han utformade lätta transparenta utställningspaviljonger i funkisstil.

1928 ritade Sven Markelius tillsammans med Åhrén kårhuset vid Tekniska Högskolan i Stockholm, vilken var den första större offentliga funktionalistiska byggnaden i Sverige. Han var också arkitekten bakom Helsingborgs konserthus som stod färdigt 1932.

I Sverige fanns även en mera radikal grupp bestående av arkitekterna Sven Markelius, Uno Åhrén, Gunnar Asplund, Eskil Sundahl, Wolter Gahn och konsthistorikern Gregor Paulsson som betraktade funktionalism inte bara som ett arkitektoniskt uttrycksmedel utan även som en livsstil. Sina radikala idéer publicerade de 1931 i debattboken “acceptera“. Även Alva och Gunnar Myrdals “Kris i befolkningsfrågan” fångade upp tidens radikala idéer. Se vidare social ingenjörskonst.

Exempel på svenska funktionalister

• Sven Markelius
• Uno Åhrén
• Hakon Ahlberg
• Helge Zimdal
• Nils Ahrbom
• Wolter Gahn
• Mogens Mogensen
• Nils Einar Eriksson
• Paul Hedqvist
• Carl-Axel Stoltz
• Edvin Engström
• Albert Lilienberg

Exempel på funkishus i Sverige

• Övre Johanneberg, Göteborg
• Radhusen i Ålsten, Västra Stockholm
• Stadsdelen Ladugårdsgärdet i Stockholm
• Villaområdet Södra Ängby i Bromma i Stockholm
• Bostadsområdet Ekhagen på Norra Djurgården i Stockholm
• Lamellhus (Porjusvägen, Motalavägen) i Hjorthagen i Stockholm
• Sveaplans Gymnasium i Stockholm
• Radhus på Kvarnholmen i Nacka
• Nymble Tekniska Högskolans Kårhus i Stockholm
• Centrumhuset i Göteborg
• Sannaskolan i Göteborg
• Brf HSB Johanneberg 1936-37 i Göteborg ex. Lindströmsgatan
• Helsingborgs konserthus
• Malmgården i Malmö
• Ribershus i Malmö
• Västmanlands-Dala nation i Uppsala
• Kvarteret Marmorn i Stockholm

Efterföljare

Stilriktningar aktuella på senare tid som starkt påverkats av funktionalismen kallas postmodernism, nyfunktionalism, nymodernism eller supermodernism.

Vidare läsning

• Sax, Ulrika (1989). Den vita staden: Hammarbyhöjden under femtio år. Monografier utgivna av Stockholms stad, 0282-5899 ; 86. Stockholm: Komm. för Stockholmsforskning. Libris 7593224. ISBN 91-7031-009-2 (inb.) 
• Andersson Thorbjörn, red (2000). Södra Ängby: den vita staden. Bromma: Footlights Publ.. Libris 7455217. ISBN 91-631-0275-7 (inb.) 
• Bodén, Christer (1991). Modern arkitektur: funktionalismens uppgång och fall. Helsingborg: ArchiLibris. Libris 7793678. ISBN 91-971197-4-1 (inb.) 
• Arkitekturmuseet (1980). Funktionalismens genombrott och kris: svenskt bostadsbyggande 1930-80 : [utställning utförd av Arkitekturmuseet ]. Stockholm: Arkitekturmuseet. Libris 7406894. ISBN 91-518-1388-2 
• Eriksson, Eva (2001). Den moderna staden tar form: arkitektur och debatt 1910-1935. Stockholm: Ordfront. Libris 8373844. ISBN 91-7324-768-5 
• Anderson Olle, red (2007). Funkis i Skår: husen, livet och tiden. Göteborg: Makadam. Libris 10224432. ISBN 978-91-7061-032-5 (inb.) 
• Råberg, Per G. (1972). Funktionalistiskt genombrott: radikal miljö och miljödebatt i Sverige 1925-1931. Stockholm: Norstedt. Libris 7151662. ISBN 91-1-722132-3 
• Eva Rudberg (1999). Stockholmsutställningen 1930: modernismens genombrott i svensk arkitektur. Monografier utgivna av Stockholms stad. Stockholm: Stockholmia förlag. Libris 7593286. ISBN 91-7031-079-3 
• Rudberg, Eva (1981). Uno Åhrén: en föregångsman inom 1900-talets arkitektur och samhällsplanering. T / Statens råd för byggnadsforskning, 99-0136496-5 ; 1981:11. Stockholm: Statens råd för byggnadsforskning. Libris 7416824. ISBN 91-540-3451-5 
• Söderqvist, Lisbeth (2008). Att gestalta välfärd: från idé till byggd miljö. [T / Formas], 1650-9846 ; [2008:5]. Stockholm: Formas. Libris 10905735. ISBN 978-91-540-6014-6 (Formas) 
• Diaz, Merja; Tykesson Tyke L. (2005). Funkis i Malmö. Lund: Historiska media i samarbete med Skönhetsrådet i Malmö. Libris 9705234. ISBN 91-85057-89-4 (inb.)