Sigurd Blå var 2:a divisionen vid Södermanlands flygflottilj (F 11), eller 112. spaningsflygdivisionen inom Flygvapnet. Divisionen bildades 1941, och ingick i krigsorganisationen från den 29 december 1941.
Divisionen beväpnades med spaningsversionen av Caproni Ca.313. Från 1954 började divisionen beväpnas med S 29 Tunnan, och blev tillsammans med 113. spaningsflygdivisionen (Sigurd Gul) och 211. spaningsflygdivisionen (Urban Röd) vid F 21, de sista operativa stridsflygdivisionerna i Flygvapnet som flög med Saab 29 Tunnan.
Divisionen var tillsammans med 113. spaningsflygdivisionen de två divisioner vid F 11 som aldrig kom att beväpnas med S 32C Lansen. Istället kom Sigurd Blå under åren 1965–1966 ombeväpnas till S 35E Draken. Den Draken som finns utställd på F 11 museum, var operativ som Sigurd 16 vid Sigurd Blå.[2]
I samband med riksdagsbeslutet gällande avveckling av F 11, blev Sigurd Blå den sista operativa divisionen vid flottiljen. Under det sista halvåret divisionen var operativ, kom den att bistå omskolningen av 172. jaktflygdivisionen till 172. spaningsflygdivisionen (Quintus Blå) vid F 17. F 17 var en av de flottiljer som skulle överta spaningsuppgifter från F 11, men då med Viggensystemen SF 37 och SH 37.
Den 20 juni 1979 genomfördes den sista flygningen vid divisionen, tio S 35E Draken hade ställts upp för dagen, åtta för flygning och två som reserver, vilka sedan gjorde en formationsflygning över Södermanland. Formationsflygningen genomfördes i två fyrgrupper, vilka leddes av flygchefen Sven Sjöling, och markerade slutet på flygverksamheten vid flottiljen.[3] Efter att Sigurd Blå officiellt upplösts den 30 juni 1979 kom delar av den att överföras till Quintus Blå vid F 17.
Norrbohm, Gösta; Skogsberg, Bertil (1980). Över land och hav: Kungl. Södermanlands flygflottilj (F 11): En text- och bildkavalkad från 1941-1980. Linköping: Linghem. Libris7629001. ISBN 91-7260-312-7 (inb.)