Svenska kungligheters gravplatser

Lägg till länkar
Från Wikipedia
Version från den 7 januari 2018 kl. 15.41 av InternetArchiveBot (Diskussion | Bidrag) (Räddar 1 källor och märker 0 som döda. #IABot (v1.6.1))
Sveriges främsta panteon (i betydelsen minnestempel) är Riddarholmskyrkan i Stockholm.
Gravmonument tillägnat kung Inge den äldre i hans föregivna gravkor i Varnhem -- där hans grav dock inte finns.
Gravliknande monument i Hagaparken över prins Gustaf (död 1852).

Svenska kungligheters gravplatser finns framför allt i Sverige, särskilt i några av de största kyrkorna, men även i Danmark, Norge och ett flertal andra länder i Europa.

Här redovisas de framför allt enligt vedertagna och säkra källor, men även enligt nämnvärda akademiska teorier, från och med kung Erik Segersäll på 900-talet. Barn som sedan dess föddes och avled innan deras far blev kunglig i Sverige genom tillträde på den svenska tronen, såsom några av Kristian I:s, eller som föddes efter en kunglig faders frånträde från tronen, såsom två av Erik XIV:s, finns inte med. I listan finns några mer historiskt intressanta pretendenter, samt kung Fredriks morganatiska äktenskap och barn, utom den äldsta dottern mamsell Fredrika Vilhelmina Ehrlich (1733–1734) som gravsattes på Värmdö kyrkogård.

Utanför listan har det även funnits tre utländska kungliga som bodde i Sverige som medlemmar av dåvarande svenska kungafamiljer och har fått sina gravar i landet: den danska änkedrottningen Mechtild av Holstein (i Varnhem, död 1288), Gustav Vasas dotterson Gustav av Sachsen-Engern-Westfalen (i Uppsala domkyrka, levde 1574–1597) och Gustav II Adolfs moster Agnes av Holstein-Gottorp (i Riddarholmskyrkan, levde 1578–1627).

Kenotafer och flyttade stoft

Kenotafer finns kvar på platser där ursprungliga gravsättningar har ägt rum men varifrån stoften senare har flyttats, eller på platser där missuppfattningar har funnits om de egentliga gravplatserna. Över kung Inge den äldre har det funnits en sådan på Hångers ödeskyrkogård och det finns ytterligare en i Varnhem. I Vreta finns en sten med oriktig text för (hans?) drottning Helena samt två till för kungarna Ragnvald Knapphövde och Magnus Nilsson. Försök av vissa historieförfattare att på grund av hans död i Karleby sammankoppla kung Ragnvald med den cirka 4.000 år äldre Ragvalds grav där är snarare fantasifulla än trovärdiga. Liknande äldre teorier om att drottning Helena skulle vara samma person som Sankta Helena och då skulle ha fått sin grav i kyrkan som bär hennes namn i Skövde, har avfärdats av moderna historiker som osannolika.

En egendomlighet är att drottning Rikardis finns avbildad på makens samtida gravmonument i Tyskland fastän hon avled och gravsattes i Stockholm 34 år före hans död 1412. I den privata delen av Hagaparken står ett monument, förvillande likt en kenotaf, över sångarprinsen Gustaf. Den mest märkvärdiga kenotafen i Sverige är ett stort gravmonument till Birger Jarl invid tornet på Stockholms stadshus, dit det vid byggnadens tillkomst var meningen att riksjarlens stoft skulle flyttas.

Fler kungliga, såsom även Erik den helige, har först omsider kommit att få sina slutgiltiga gravplatser. Allt sådant kan inte redovisas här. Gustav Vasas bägge första drottningar kom till Uppsala först när han själv hade avlidit. Avsatte kung Gustav IV Adolf (död 1837) och hans son och sonson gravsattes först på olika plaster i Schweiz och Tyskland och inte förrän 1884 i Stockholm. Kronprinsessan Margaretas stoft förvarades länge i Storkyrkan tills den nya begravningsplatsen i Solna blev klar 1922. Drottning Margareta (död 1412) och kung Kristian II (död 1559) gravsattes också först på andra platser. Hans tidigt avlidna drottnings och en tonårig sons stoft nedsattes först i Belgien innan de slutligen år 1883 sammanfördes med hans i Danmark.

Forntid och kungshögar

Vendeltida gravhögar i Gamla Uppsala.

På flera platser i Sverige finns så kallade kungshögar, det vill säga ovanligt stora gravhögar som har daterats till 500-900-talen efter Kristus. Av benämningen framgår att det anses att hövdingar har gravsatts i dem under forntiden, men det finns inga tillförlitliga källor om vilka dessa "kungar" i så fall skulle ha varit. I hundratals år har det spekulerats om detta, och även vissa akademiker har frestats att utan verifierbart historiskt underlag spekulera om de gravsattas identitet.[1][2] Det ledde särskilt under det tidigare 1900-talet till långa och upprörda debatter mellan svenska historiker. De i detta avseende mest mytomspunna och legendariska kungshögarna är de som det finns ett flertal av både i Gamla Uppsala fornlämningsområde (där en länge har kallats Tingshögen) respektive i Hovgården (där en av högarna kallas Skopintull); samt enstaka högar, den så kallade Hågahögen i Flogsta; kung Agnes hög invid Sollentuna centrum; Anundshög respektive Östens hög nära Västerås; Ottarshögen i Tierp; Björn Järnsidas hög på Munsö; och Ingjaldshögen i Fogdön. I äldre litteratur nämns även flera kungshögar i vad som numera är centrala Uppsala, bland dem en som ska ha hetat Thorsugle och som skulle ha funnits vid Fyrisåns strand.

Sagorna/sägnerna om dessa gravplatser berör oftast sagokungarna Domar, Egil Tunnadolg, Aun den gamle och Adils den mäktige (alla fyra i Gamla Uppsala); Olof Björnsson (både i Gamla Uppsala och Hovgården); Björn på Håga eller Björn/Bern (både i Flogsta och Hovgården); Erik Björnsson eller Erik Ringsson (Hovgården); Agne Skjalfarbonde (Sollentuna); Bröt-Anund respektive Östen av Ynglingaätten (båda nära Västerås); Ottar Vendelkråka (Tierp); Björn Järnsida (Munsö); samt Ingjald Illråde (Fogdön). I den länge försvunna Thorsugle (om den existerat) skulle Dyggve eller Alf och Yngve ha gravlagts. Inget av detta kan på vetenskaplig grund betraktas som historiskt, förutom, enligt Lagerqvist med flera, att antagligen har Olof och den förre Erik, samt definitivt den senare Erik, existerat som kungar i de gamla Svearnas rike.

En förmodad gravplats attribuerad till kung Ring finns i Holmestad i Västergötland, avbildad i Suecia-verket 1705. Ragnvald Knaphövde var enligt Laurentius Böker (död 1696) begravd i hällkistan Konung Rings gravstens grav i Göteborg, vilken dock senare daterats till 2400-1800 före kristus.[3]

Nedan anges således de gravplatser som är kända, eller som omfattas av nämnvärda teorier (vilket i så fall anges i samtliga fall), för de 345 personer som historiskt sett kan betraktas som svenska kungligheter. De anges kronologiskt begravningsplats för begravningsplats, eller område för område, med början i det kungliga hemlandet. Där det anges att en gravsättning har ägt rum i ruin avses naturligtvis att den skedde där innan byggnaden/begravningsplatsen förföll.

Sverige

Kungshögarna i Gamla Uppsala

Husaby kyrkogård i Götene

Husaby kyrkogård.
  • Kung Olov (död 1021-1022) Skötkonung – ”gravhällar som sägs vara deras är tillkomna bortåt 75 år senare”
  • Drottning Estrid (död omkring 1035)
Vreta klosters kyrka.

Levene i Vara

Vreta klosters kyrka i Linköping

Sankta Ragnhilds kyrka i Södertälje

Alvastra klosterruin i Ödeshög

Alvastra klosterruin.

Uppsala domkyrka

Gustav Vasa och hans första drottning Katarina på gravmonumentet över kryptan i Uppsala.

Varnhems klosterkyrka i Skara

Varnhems klosterkyrka.

Riseberga klosterruin i Lekeberg

Skoklosters kyrka i Bålsta

Gudhems klosterruin i Falköping

Sankta Ingrids klosterruin i Skänninge

  • Margareta (död efter 1288) – gravplatsens läge är okänt

Riddarholmskyrkan i Stockholm

Stiftargravarna

Monument över stiftargravarna (framtill) i Riddarholmskyrkan.

Gravplatsernas lägen är efter en undersökning 2011 osäkra.[6]

Gustavianska gravkoret

Kung Gustav II Adolfs sarkofag på golvet över Gustavianska gravkorets krypta.

Karolinska gravkoret

Kung Karl XII:s sarkofag på golvet över Karolinska gravkorets krypta.

Bernadotteska gravkoret

Kung Karl XIV Johans sarkofag på golvet över Bernadotteska gravkorets krypta.

Storkyrkan i Stockholm

  • Valdemar (död 1318) – gravplatsens läge är okänt

Ås klosterruin i Varberg

Svartbrödraklostrets ruin i Stockholm

  • Drottning Beatrix (död 1359) – antagande av Kyhlberg; gravplatsens läge är okänt
  • Erik (född och död 1359) – antagande av Kyhlberg; gravplatsens läge är okänt
  • Drottning Rikardis (1348-1377) – gravplatsens läge är okänt

Sankta Maria domkyrka i Visby

Vadstena klosterkyrka

Hertig Magnus gravmonument i Vadstena.

Franciskanerklostrets ruin i Söderköping

  • Magdalena (död 1495) – gravplatsens läge är okänt

Linköpings domkyrka

Strängnäs domkyrka

Nedgången i kyrkogolvet till kryptan med de kungliga gravarna i Strängnäs.

Västerås domkyrka

Brahekyrkan på Visingsö

Kungliga begravningsplatsen i Solna

Vintervy över Brunnsviken på hela ön Karlsborg som utgör Kungliga begravningsplatsen.

Waldemarsudde i Stockholm

Norra begravningsplatsen i Solna

Södra kyrkogården i Flen

Utanför Sverige

Ukraina

Sankta Sofia domkyrka i Kiev

Danmark

Danske kung Erik Menveds och hans svenska drottning Ingeborgs gravsten i Ringsted.

Sankt Bengts kyrka i Ringsted

Sorø klosterkyrka i Ringsted

Roskilde domkyrka

Sankt Knuts domkyrka i Odense

Bernstorff slottspark i Gentofte

Tyskland

Kung Albrekts grav i Bad Doberan.

Doberans klosterkyrka i Bad Doberan

Gnadenbergs klosterruin i Berg bei Neumarkt in der Oberpfalz

Helige Andens kyrka i Heidelberg

Fredrikspalatsets kapell i Heidelbergs slottsruin

  • Ludvig (född och död 1583) – gravplatsens läge i den tidiga kyrkan är okänt

Propsteikirche Sankt Remigius i Haschbach am Remigiusberg

Katarina Gustavsdotter Vasas kista i Aurich.

Cirksenaättens mausoleum i Aurich

Sankt Mikaels slotts- och stiftskyrka i Pforzheim

Sankt Dionysius marknadsplatskyrka i Eschwege

Bordesholms klosterkyrka i Bordesholm

Sankt Johannes kyrka i Giekau

Schloss Pankers slottspark

Hertigarnas mausoleum i Oldenburg.

Hertigliga mausoleet i Sankta Gertruds kyrkogård i Oldenburg

Storhertigliga gravkapellet i Fasanengarten i Karlsruhe

Heligaste Trefaldighetens domkyrka i Dresden

Sankta Maria kyrka på Mainau

Norge

Akershus i Oslo.

Mariakyrkans ruin i Oslo

Akershus i Oslo

Tjeckien

Vituskatedralen i Prag

Polen

Klostret Marienkron nära Darłowo

Sankta Maria kyrka i Darłowo

Domkyrkan i Wawels slott i Kraków.
Skotske kung Jakob III:s och hans dansk-norsk-svenska drottning Margaretas grav i Cambuskenneth.

Krakóws domkyrka

Sankta Maria kyrka i Toruń

Förenade kungariket

Cambuskenneth klosterruin i Stirling i Skottland

Mexiko

Tarecuato klosterkyrka nära Zamora de Hidalgo

Italien

Sankt Frans kyrkoruin i Tortona

  • Kristina[24] (1521-1590) endast hennes inälvor (se även under Frankrike)

Frankrike

Cordelierkyrkan i Nancy

  • Kristina[25] (1521-1590) stoftet utom inälvorna flyttades hit från Italien (se ovan)

Sankt Nikolai kyrka i Rodemack

Ryssland

Gamla kyrkogården utanför staden i Kasjin

  • Gustav[27] (1568-1607) – gravplatsens läge är okänt
Drottning Katarinas gravplats i Åbo domkyrka.
Drottning Kristinas sarkofag i Vatikanen.

Finland

Åbo domkyrka

Vatikanstaten

Sankt Peters basilika i Vatikanstaten

Belgien

Vårfrukyrkan i Laeken

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ Birger Nerman i Sveriges konungar och drottningar genom tiderna, AB Svensk Litteratur, Stockholm, 1952
  2. ^ Åke Ohlmarks i Sveriges hundra konungar, Förlaget Biblioteksböcker, Stockholm, 1956
  3. ^ http://delsjoomradet.se/fornlamningar/kung-rings-grav/
  4. ^ Stenkil i Nordisk familjebok (första upplagan, 1891)
  5. ^ Kungavgravar och medeltidshistoria s. 46
  6. ^ Dagens Nyheter artikel 2011-12-09; sammanfattning: Kol-14-datering har visat att gravmonumentet över kung Magnus med flera på 1500-talet placerades över en krypta med stoft från under 1300-1400-talen. Andra platser i kyrkan kommer att undersökas avseende dessa gravsatta.
  7. ^ Kungliga Myntkabinettets foto från Gustavianska kryptan av Gabriel Hildebrand återgivet hos Find A Grave
  8. ^ Ås i Nordisk familjebok (första upplagan, 1894) (äldre former Aos och Aas; jfr Aros), s. 461.
  9. ^ Dick Harrison i Karl Knutsson; En biografi ISBN 91-89442-58-X s. 418
  10. ^ Imsen, Steinar Late Medieval Scandinavian Queenship, Duggan, A. (ed.) (1997) Queens and Queenship in Medieval Europe (The Boydell Press), p. 56
  11. ^ Manfred Hiebl
  12. ^ bild på Commons
  13. ^ Marlis Zeus: Christina Magdalena Markgräfin zu Baden, ihre Briefe an den Vater Johann Casimir nach Stegeborg und an ihren Bruder, den späteren König Karl X. von Schweden. Eine Biografie. Helmesverlag, Karlsruhe 2011. ISBN 978-3-940567-12-3
  14. ^ Marktkirche; Die Fürstengruft Arkiverad 6 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  15. ^ Paul Steffen
  16. ^ Gisela Niemöller: Die Engelinnen im Schloß. Eine Annäherung an Cäcilie, Amalie und Friederike von Oldenburg. Isensee, Oldenburg 1997, ISBN 3-89598-463-9
  17. ^ Heidelberger Geschichtsverein
  18. ^ Die Wettiner-Gruft. In: Siegfried Seifert, Clemens Ullmann (Hrsg.): 250 Jahre Katholische Hofkirche Dresden, Kathedrale des Bistums Dresden-Meißen. benno, Leipzig 2000, ISBN 3-7462-1392-4
  19. ^ Bodensee-Woche Arkiverad 13 februari 2011 hämtat från the Wayback Machine.
  20. ^ enligt teori om hennes, makens och sonens gravplatser av professor Oscar Albert Johnsen
  21. ^ Historic Scotland
  22. ^ El Sol de Zamora 2008-02-23
  23. ^ film från drottning Margrethe II:s besök 2008
  24. ^ Dansk kvindebiografisk leksikon
  25. ^ Émile Duvernoy, Chrétienne de Danemark, duchesse de Lorraine, Nancy, Humblot, 1940
  26. ^ Lars O. Lagerqvist i Litet lexikon över Sveriges regenter ISBN 91-87064-43-X s 29
  27. ^ Thora Dardel i Kung Eriks son Wahlström & Widstrand 1960 s. 236

Tryckta källor

  • Markus Lindberg: Vreta - kloster, kyrka och gravplats, ur Kulten, makten, människan, arkeologi i Östergötland, Meddelanden från Östergötlands länsmuseum 2004, ISBN 91-85908-52-5
  • Lars O. Lagerqvist och Nils Åberg: Litet lexikon över Sveriges regenter, ISBN 91-87064-43-X
  • Ola Kyhlberg: ”Gänget ur min hand” Riddarholmskyrkans stiftargravar, ISBN 91-7402-275-X
  • Ulf Sundberg: Kungliga släktband; Kungar, drottningar, frillor och deras barn ISBN 91-85057-48-7

Externa länkar

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Svenska_kungligheters_gravplatser&oldid=42310768”