Artilleri- och ingenjörhögskolan
Artilleri- och ingenjörhögskolan (AIHS) | |
Vapen för Artilleri- och ingenjörhögskolan tolkat efter dess blasonering. | |
Information | |
---|---|
Officiellt namn | Artilleri- och ingenjörhögskolan |
Datum | 1878–1992 |
Land | Sverige |
Försvarsgren | Armén |
Typ | Militärhögskola |
Roll | Utveckla och utbilda |
Del av | Chefen för Armén |
Storlek | Skola |
Högkvarter | Stockholms garnison |
Förläggningsort | Stockholm |
Tjänstetecken | |
Sveriges örlogsflagga |
Artilleri- och ingenjörhögskolan (AIHS) var en militärhögskola inom svenska armén som verkade i olika former åren 1878–1992. Skolan var förlagd i Stockholms garnison i Stockholm.[1]
Historik
Artilleri- och ingenjörhögskolan var en skola för utbildning av officerare inom artilleriet, Fortifikationen, ingenjörstrupperna och övriga tekniskt orienterade truppslag inom Sveriges armé som existerade 1878 till 1992.[2][3]
Artilleri- och ingenjörhögskolan räknar sina anor till det ursprungliga Högre artilleriläroverket från cirka 1818, som 1866 bildade Krigshögskolan.[4] I en reform 1878 delades denna upp i "nya" Krigshögskolan för högre officersutbildning, och Artilleri- och ingenjörhögskolan för tekniskt orienterad officersutbildning. Artilleri- och ingenjörhögskolan fanns inledningsvis på Marieberg i Stockholm, men flyttade 1885 till Artillerigården på Östermalm, där Armémuseum idag är beläget, och blev kvar där till 1926.[5] Från detta årtals fanns Artilleri- och ingenjörhögskolan samlokaliserat med Krigshögskolan (KHS) och Sjökrigshögskolan på Östermalmsgatan 87 i Stockholm i det så kallade "Grå huset".
Artilleri- och ingenjörhögskolan bedrevs under lång tid dels en lägre kurs, som var en förutsättning för utnämning till löjtnant i de tekniskt orienterade truppslagen, och dels en högre kurs.[3] Den 1 december 1951 överfördes de högre kurserna på Artilleri- och ingenjörhögskolan till Krigshögskolan.[6]
Artilleri- och ingenjörhögskolan upplöstes och avvecklades den 31 augusti 1992,[1] och verksamheten överfördes och fördelades på truppslagens officershögskolor samt Militärhögskolan, som senare blev Försvarshögskolan. Artilleri- och ingenjörhögskolans siste chef blev överste Lennart Uller.[7]
Skolchefer
- 1878–1891: ?
- 1891–1898: Herman Holmberg
- 1898–1911: ?
- 1911–1915: Sixten E Schmidt
- 1915–1922: Per Sylvan
- 1922–1930: Axel Lagerfelt
- 1930–1934: Sune Bergelin
- 1934–1938: Ragnar Sjöberg
- 1938–1941: Hugo Stendahl
- 1941–1942: Carl Årmann
- 1942–1946: Ivan Thorson[8]
- 1946–1950: Erik Kihlblom
- 1950–1950: Karl Ångström
- 1951-1956 Georg von Döbeln [9]
- 1956–1990: ?
- 1990–1992: Lennart Uller
Namn, beteckning och förläggning
|
|
Se även
Referenser
Noter
- ^ [a b] Holmberg (1993), s. 49-50
- ^ Artilleri- och ingenjörhögskolan i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1904)
- ^ [a b] Artilleri- och ingenjörhögskolan i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1922)
- ^ Högre artilleriläroverket i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1910)
- ^ Statens Fastighetsverk, Kulturvärden 2000 nr 3: Artillerigården och Armémuseum[död länk]
- ^ Bo Kjellander, red (1986). Militärhögskolan och dess förhistoria - utgiven till Militärhögskolans 25-årsjubileum. Stockholm: Probus Förlag. ISBN 91-87184-00-1
- ^ ”Lennart Uller”. Vi på SMB: Styrelsen. Svenskt militärhistoriskt bibliotek. Arkiverad från originalet den 1 juli 2012. https://web.archive.org/web/20120701190345/http://www.smb.nu/index.php/medarbetare/styrelsen/lennart-uller. Läst 5 april 2009.
- ^ [1]
- ^ ”Vem är vem? Svealand utom Stor-Stockholm 1964”. http://runeberg.org/vemarvem/svea64/0201.html. Läst 21 april 2016.
Tryckta källor
- Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok]: en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6
|