Artilleri- och ingenjörhögskolan

Från Wikipedia
Artilleri- och ingenjörhögskolan
(AIHS)
Vapen för Artilleri- och ingenjörhögskolan tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namnArtilleri- och ingenjörhögskolan
Datum1878–1992
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypMilitärhögskola
RollUtveckla och utbilda
Del avChefen för Armén
StorlekSkola
HögkvarterStockholms garnison
FörläggningsortStockholm
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga
Lokalerna på Artillerigården, som idag huserar Armémuseum, användes 1885-1926 av AIHS, efter att det tredje våningsplanet byggts på 1881-1884.

Artilleri- och ingenjörhögskolan (AIHS) var en militärhögskola inom svenska armén som verkade i olika former åren 1878–1992. Skolan var förlagd i Stockholms garnison i Stockholm.[1]

Historik

Artilleri- och ingenjörhögskolan var en skola för utbildning av officerare inom artilleriet, Fortifikationen, ingenjörstrupperna och övriga tekniskt orienterade truppslag inom Sveriges armé som existerade 1878 till 1992.[2][3]

Artilleri- och ingenjörhögskolan räknar sina anor till det ursprungliga Högre artilleriläroverket från cirka 1818, som 1866 bildade Krigshögskolan.[4] I en reform 1878 delades denna upp i "nya" Krigshögskolan för högre officersutbildning, och Artilleri- och ingenjörhögskolan för tekniskt orienterad officersutbildning. Artilleri- och ingenjörhögskolan fanns inledningsvis på Marieberg i Stockholm, men flyttade 1885 till ArtillerigårdenÖstermalm, där Armémuseum idag är beläget, och blev kvar där till 1926.[5] Från detta årtals fanns Artilleri- och ingenjörhögskolan samlokaliserat med Krigshögskolan (KHS) och SjökrigshögskolanÖstermalmsgatan 87 i Stockholm i det så kallade "Grå huset".

Artilleri- och ingenjörhögskolan bedrevs under lång tid dels en lägre kurs, som var en förutsättning för utnämning till löjtnant i de tekniskt orienterade truppslagen, och dels en högre kurs.[3] Den 1 december 1951 överfördes de högre kurserna på Artilleri- och ingenjörhögskolan till Krigshögskolan.[6]

Artilleri- och ingenjörhögskolan upplöstes och avvecklades den 31 augusti 1992,[1] och verksamheten överfördes och fördelades på truppslagens officershögskolor samt Militärhögskolan, som senare blev Försvarshögskolan. Artilleri- och ingenjörhögskolans siste chef blev överste Lennart Uller.[7]

Skolchefer

Namn, beteckning och förläggning

Namn
Artilleri- och ingenjörhögskolan 1878-11-01 1951-09-30
Artilleri- och ingenjörofficersskolan 1951-10-01 1972-06-30
Artilleri- och ingenjörregementesofficersskolan 1972-07-01 1983-05-31
Artilleri- och ingenjörhögskolan 1983-06-01 1992-08-31
Beteckningar
AIHS 1878-11-01 1951-09-30
AIOS 1951-10-01 1972-06-30
AIRS 1972-07-01 1983-05-31
AIHS 1983-06-01 1992-08-31
Förläggningsorter
Stockholms garnison (F) 1878-11-01 1992-08-31

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ [a b] Holmberg (1993), s. 49-50
  2. ^ Artilleri- och ingenjörhögskolan i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1904)
  3. ^ [a b] Artilleri- och ingenjörhögskolan i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1922)
  4. ^ Högre artilleriläroverket i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1910)
  5. ^ Statens Fastighetsverk, Kulturvärden 2000 nr 3: Artillerigården och Armémuseum[död länk]
  6. ^ Bo Kjellander, red (1986). Militärhögskolan och dess förhistoria - utgiven till Militärhögskolans 25-årsjubileum. Stockholm: Probus Förlag. ISBN 91-87184-00-1 
  7. ^ ”Lennart Uller”. Vi på SMB: Styrelsen. Svenskt militärhistoriskt bibliotek. Arkiverad från originalet den 1 juli 2012. https://web.archive.org/web/20120701190345/http://www.smb.nu/index.php/medarbetare/styrelsen/lennart-uller. Läst 5 april 2009. 
  8. ^ [1]
  9. ^ ”Vem är vem? Svealand utom Stor-Stockholm 1964”. http://runeberg.org/vemarvem/svea64/0201.html. Läst 21 april 2016. 

Tryckta källor

  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok]: en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6