Svenska frivilligflottiljen i Finland

Från Wikipedia
(Omdirigerad från F 19 Finland)
Hoppa till: navigering, sök
Svenska frivilligflottiljen i Finland
Gloster Gladiator, J 8.jpg
Flygvapenmuseums J 8 uppställd vid Östgöta flygflottilj i augusti 1976.
Officiellt namn Flygregemente 5
Datum 1939–1940
Land Finland
Lojalitet Flygvapnet
Försvarsgren Flygvapnet
Typ Frivilligförband
Roll Lätt bomb, Jakt
Storlek Flottilj
Högkvarter Kemi, Finland
Kända slag och krig Finska vinterkriget
Årsdagar 12 januari
Befälhavare
Flottiljchef Hugo Beckhammar
Tjänstetecken
Sköldemärken Finnish air force roundel 1934-1945 border.svg
Flygplan
Bombflygplan B 4
Jaktflygplan J 8
Transportflygplan Tp 8

F 19 Finland eller Svenska frivilligflottiljen i Finland, var ett svenskt frivilligförband som med statligt stöd bildade en flygflottilj och verkade en kort period under år 1940 i Finland. Förbandet hade sin huvudbas vid sjön Olkkajärvi i närheten av Rovaniemi i Finland.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Vid finska vinterkrigets utbrott var det finska flygvapnet illa rustat för krig. Som en liten förstärkning skänkte den svenska regeringen den 8 december 1939 tre stycken Jaktfalkar J 6, tre stycken Fokker CV-E S 6 samt två Bristol Bulldog J 7. Flygplanen tillfördes det ordinarie finska flygvapnet som kraftsamlade luftförsvaret i södra Finland.

För att hjälpa Finland skedde inom flygstaben förberedelser för att sätta upp ett frivilligförband med en jaktdivision och en bombdivision i norra Finland.

Regeringen gav 14 december 1939 sitt tillstånd till att ett frivilligt flygförband fick organiseras. Chef blev den dåvarande majoren Hugo Beckhammar, som redan några dagar före nyåret rekryterat cirka 240 frivilliga, som med tåg reste från Haparanda till Kemi i norra Finland för att förbereda baseringsplatsen i Veitsiluoto. Regeringen beslöt den 30 december att ställa fem B 4 Hawker Hart, och tolv J 8 Gloster Gladiator till flottiljens förfogande. Vid den tidpunkten motsvarade det en tredjedel av Flygvapnets jaktflyg.

Flygvapenmuseums B 4 uppställd på Östgöta flygflottilj i augusti 1976.

Förbandet organiserades med en flottiljstab, jaktdivision, lätt bombgrupp, transportgrupp samt ett stationskompani, totalt 250 man och två lottor. Den 8 januari kom man överens med de finska myndigheterna att anta namnet 19. flygflottiljen F 19 samt i Finland Flygregemente 5. Den 10 januari anlände flygplanen från Sverige och redan samma dag undsatte man en hårt ansatt finsk armégrupp som höll stånd vid Joutsijärvi trots upprepade ryska anfall. Efter några dagar visade det sig att Veitsiluoto låg för långt från fronten, flygplanens räckvidd medförde att de i bästa fall kunde ta sig till operationsområdet och åter, men knappast genomföra några uppdrag där. Under januari månad byggdes därför fem framskjutna baser. Flottiljens arbetsuppgift var att bedriva spaning och anfall mot ryska flygbaser samt anfall mot ryska marktrupper, och i mån av resurser förse städerna Uleåborg, Kemi och Torneå med jaktförsvar. Flottiljchefen major Beckhammar ledde själv ett sammansatt jakt- och bombförband i en överraskande insats 12 januari 1940fänriken Ian Iacobi stod för den första luftsegern genom att skjuta ned ett ryskt jaktflygplan av typen I-15. Förberedelser gjordes att överföra en grupp B 3 till F 19. På huvudbasen i Finland plogades en bana upp för att ta emot de tunga bombplanen, men innan flygplanen hann överföras var kriget över.

Då vapenstilleståndet inträdde 13 mars 1940, hade F 19 opererat i 62 dagar, resultatet var tolv förstörda ryska flygplan och sex egna flygplansförluster, samt tre stupade svenska piloter. Nio J 8 och två B 4 återvände till Sverige i slutet av mars 1940 och placerades på svenska flottiljer. Förbandets väsentligaste bidrag till Finlands kamp var att helt ansvara för luftförsvaret i norra Finland så att landets egna flygstridskrafter kunde koncentreras till fronterna längre söderut.[källa behövs]

Vid F 19 användes även tre civila flygplan som sambandsflygplan: En Junkers F 13 OH-SUO som Centrala Finlandshjälpen köpte av Albin Ahrenberg, en Waco ZQC-6 OH-SLA som Svensk-Finska Föreningen köpte av Björkvallsflyg, flygplanet överfördes 1 juli 1940 till Flygvapnet som Tp 8, samt Lennart Hemmingers Raab-Katzenstein RK-26 SE-ADK. Förberedelser genomfördes för att tillföra en grupp B 3 från Västmanlands flygflottilj (F 1), men freden kom emellan och inga tyngre bombflygplan överfördes.

Organisation[redigera | redigera wikitext]

  • Stab
    • Stabsdetachement
    • Radiodetachement
    • Trossdetachement
    • Transportdetachement
    • Sjukvårdsdetachement
  • Flygfälts kompani
  • Jaktdivision, beväpnad med Gloster Gladiator Mk. Is
  • Bomb/attackflyg, beväpnad med Hawker Harts
  • Transportflyg, olika typer, bland annat Tp 8

Flottiljen var beväpnad med 12 Gloster Gladiator Mk. Is, fyra Hawker Hart Mk. Is, en Raab-Katzenstein RK-26, en Waco ZQC-6 och en Junkers F 13kä.

Segrar i luftstrid[redigera | redigera wikitext]

Bekräftade segrar vid luftstrid med Gloster Gladiator
Namn Flygvapen Segrar
Per-Johan Salwén Finländska flygvapnet 3
Einar Theler Finländska flygvapnet 2
Ian Iacobi Finländska flygvapnet 1
Gideon Karlsson Finländska flygvapnet 1
Roland Martin Finländska flygvapnet 1

[1][2]

F 19 förstörde 12 fientliga flygplan, förlorade tre Hawker Harts och tre Gloster Gladiators genom olika incidenter. Dock så var det enbart en av dessa flygplan som förlorade genom luftstrid.

Traditioner och fana[redigera | redigera wikitext]

Minnessten för Svenska frivilligkåren i Finland.

Inga flottiljemblem användes vid F 19, samtliga flygplan var målade i det svenska grundschemat m/37 olivgrönt ovansida och ljust blågrå undersida, för att vinterkamouflera flygplanen sprutmålades oregelbundna band i silver. Samtliga svenska märkningar utom registreringsnummer och småtexter avlägsnades, istället bar flygplanen de finska nationalitetsbeteckningarna en "blå Svastika på vit botten" - känd som den finska svastikan - på flygplanskroppen och under vingarna. På sidrodret anbringades en stor bokstav för individmärkning, gula bokstäver för jakt och svarta bokstäver för bombflyget.

Flygvapenmuseum i Malmslätt finns både en J 8 och en B 4 utställda med den finska märkningen som flygplanen bar 1939-1940.

År 1993 utsåg dåvarande Chefen för Flygvapnet Lars-Erik Englund Norrbottens flygflottilj (F 21) som svenskt traditionsbevarande förband för F 19. Detta för att hedra F 19 och dess personal återkommande varje år den 12 januari, genom en ceremoni vid F 19:s forna bas vid sjön Olkkajärvi i Finland samt vid minnessten på F 21.[3]

Flottiljchefer[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Falk, Greger: F19:n - en krönika; Flyghistorisk Revy nummer 33, Svensk Flyghistorisk Förening, Stockholm, Sweden. c. 1989-1990
  2. ^ Geust, Carl-Fredrik: F19; Ikaros - Flygvapenmusei Årsbok 1997, Flygvapenmuseum, Linköping, Sweden 1997
  3. ^ ”70 år sedan Sverige deltog i Finska vinterkriget”. Försvarsmakten. 21 januari 2010. http://www.forsvarsmakten.se/sv/Aktuellt/Nyhetsarkiv/I-Sverige/Norrbottens-flygflottilj-F-21/16813/70-ar-sedan-Sverige-deltog-i-Finska-vinterkriget/. Läst 26 januari 2010. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Braunstein, Christian (2005). Svenska Flygvapnets förband och skolor under 1900-talet. Christina von Arbin. sid. 130-131. ISBN 91-971584-8-8 
  • Kjellander, Rune (2013). Svenska Flygvapnets högre chefer 1925-2005. Ödeshög: Rune Kjellander. sid. 33. ISBN 978-91-637-1183-1 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]