Göta ingenjörregemente

Göta ingenjörregemente
(Ing 2)
Vapen för Göta ingenjörregemente tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namnGöta ingenjörregemente
Datum1878–
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypIngenjörtrupperna
RollUtbildningsförband
Del avHögkvarteret [a]
StorlekRegemente
HögkvarterEksjö garnison
FörläggningsortEksjö
ValspråkViam inveniam aut faciam
(Jag skall finna en väg eller skapa en)
FärgerSvart     
Marsch"Göta ingenjörregementes marsch" (Lundvall) [1]
SegernamnVarberg (1565)
Narva (1581)
Breitenfeld (1631)
Lützen (1632)
Wittstock (1636)
Warszawa (1656)
Tåget över Bält (1658)
Landskrona (1677)
Kliszów (1702)
Warszawa (1705)
Fraustadt (1706)
Holovczyn (1708)
Malatitze (1708)
Helsingborg (1710)
Valkeala (1790)
Svensksund (1790)
Befälhavare
RegementschefÖverste Michael Ginér
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga
Förbandsfana
Tilläggstecken

Göta ingenjörregemente (Ing 2) är ett ingenjörförband inom svenska armén som verkat i olika former sedan 1878. Förbandet stab är förlagd inom Eksjö garnison i Eksjö.[2][3][4]

Historia

Regementet har sitt ursprung i Sappörbataljonen, som sattes upp mellan 1873 och 1878 i Stockholm och sedan överfördes till Karlsborgs fästning. Bataljonen var värvad fram till 1885 då den började tillföras beväringar. 1892 ändrade bataljonen sitt namn till Göta ingenjörbataljon och genom 1901 års härordning organiserades truppslaget till fyra stycken kårer. Svea ingenjörkår (Ing 1), Göta ingenjörkår (Ing 2) och Bodens ingenjörkår (Ing 4) samt Fälttelegrafkåren (Ing 3).

Enligt 1925 års försvarsbeslut organiserades Göta ingenjörkår i tre fältingenjörkompanier, ett krigsbrokompani samt ett tygkompani, därutöver ett fästningsingenjörkompani i Karlskrona. Från 1928 blev regementet förlagt till Eksjö i förutvarande Smålands husarregementes kaserner.[5]

År 1963 blev Göta ingenjörkår ett renodlat utbildningsförband och fick regementsstatus och tilldelades namnet Göta ingenjörregemente. Genom försvarsbeslutet 1992 reducerades dock förbandet till kår 1994, detta tillsammans med övriga förband som ej utbildade förband i regementes storlek inom krigsorganisationen.

I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret mellan åren 1973 och 1975, sammanslogs Smålands regemente (I 12) med Jönköpings försvarsområde (Fo 17) och bildade den 1 juli 1974 försvarsområdesregemente I 12/Fo 17. Detta medförde att Göta ingenjörregemente som ingick i Jönköpings försvarsområde kom att bli ett B-förband (utbildningsregemente), och dess mobiliserings- och materialansvar överfördes till Smålands regemente, som blev ett A-förband (försvarsområdesregemente).[6]

År 1988 bildades Amröjskolan vid Göta ingenjörregemente, under namnet Arméns ammunitionsröjningsskola. Inför försvarsutredning 1988 föreslog försvarskommittén att truppslagsinspektörerna med truppslagsavdelningar vid arméstaben skulle sammanslås med arméns strids- och skjutskolor samt övriga truppslagsskolor, vilka bildade så kallade truppslagscentrum. Denna omstrukturering resulterade i att arméns skolor avvecklades som självständiga enheter, och att och de nyuppsatta truppslagscentren från den 1 juli 1991 övertog ansvaret över utbildningen vid skolorna.[7] Arméns fältarbetscentrum (FarbC) bildades den 1 juli 1991 av Arméstabens ingenjöravdelning (Ast/Ing) samt Arméns fältarbetsskola. Den 1 juli 1992 kom även Arméns ammunitionsröjningsskola (AmröjS) och ingenjörsdelen ur Artilleri- och ingenjörofficershögskolan (AIHS) att tillföras till Arméns fältarbetscentrum (FarbC).

Genom försvarsbeslutet 1992 kom samtliga utbildningsregementen som ej uppsatte ett krigsförband i regementsstorlek ej heller att benämnas regemente. Detta då regeringen ansåg att grundorganisationen skulle spegla krigsorganisatio­nen.[8] I samband med detta reducerades regementet den 1 juli 1994 till kår och återfick sitt gamla namn Göta ingenjörkår (Ing 2).

Genom försvarsbeslutet 2000 kom Bodens ingenjörkår (Ing 3) att avvecklas som självständigt förband den 30 juni 2000, och uppgick som Norrlands ingenjörbataljon inom Norrbottens regemente (I 19). I samband med försvarsbeslutet återfick Göta ingenjörkår regementsstatus och namnet ändrades åter till Göta ingenjörregemente. Då Norrlands ingenjörbataljon avvecklades den 31 december 2005 i samband med försvarsbeslutet 2004 och inordnades som kompani inom Norrbottens regemente, blev Göta ingenjörregemente det enda kvarvarande aktiva förbandet inom truppslaget. År 2010 avvecklades Väg- och vattenbyggnadskåren (VVK) och dess civilmilitära kompetens överfördes då till Göta ingenjörregemente.

Verksamhet

Inom regementet ingår Fältarbetsskolan (FarbS) och utbildningsgruppen Norra Smålandsgruppen (NSG).

Krigsförband

21. ingenjörbataljonen
Bataljonen består till större delen av heltidsanställd personal, men även deltidsanställd personal, vilka tjänstgör under övningar och insatser. Bataljonen är utrustad med bland annat Ingenjörbandvagn 120, Bandvagn 410, pansarterrängbil 203 samt splitterskyddade arbetsmaskiner.[9]

  • 211. stab- och trosskompaniet
  • 212. ingenjörkompaniet
  • 213. maskin/brokompaniet
  • 214. ingenjörkompaniet

22. ingenjörbataljonen
Bataljonen består till större delen av deltidsanställd personal, vilka tjänstgör under övningar och insatser. Bataljonen är utrustad med bland annat Ingenjörbandvagn 120, Bandvagn 410, pansarterrängbil 203 samt splitterskyddade arbetsmaskiner.[10]

  • 221. stab- och trosskompaniet
  • 222. ingenjörkompaniet
  • 223. maskin/brokompaniet
  • 224. ingenjörkompaniet

33. hemvärnsbataljonen
Hemvärnsbataljonen, vilken även går under namnet Norra Smålandsbataljon, är en hemvärnsbataljon som omfattar Jönköpings län. Bataljonen administreras och utbildas av Norra Smålandsgruppen.[11] Bataljonen är även traditionsförband för Smålands regemente (I 12).[12]

Nordic Battlegroup

Göta Ingenjörregemete var ansvarigt för utbildningen av 21. ingenjörkompaniet (21. Engineer Coy) samt 23. Geospatial Support Group för Nordic Battlegroup 08. Förbandet stod i beredskap mellan 1 januari och 30 juni 2008. Major Johan Lindqvist var chef för ingenjörkompaniet.

Förläggningar och övningsplatser

Förläggningsplatser

Under förbandets första år var de samlokaliserade med Pontonjärbataljonen (senare Svea ingenjörkår). År 1875 överfördes förbandet till Karlsborgs fästning, där de förlades i slutvärnets västra del. Efter att Smålands husarregementes avvecklingsorganisation avvecklades den 31 mars 1928, övertogs dess kasernområde i Eksjö av Göta ingenjörkår den 1 april 1928.[4] Åren 1994–2000 delades kasernområdet med Smålands regemente (I 12/Fo 17) samt Smålandsbrigaden (IB 12). Sedan 1998 delas även kasernområdet med Totalförsvarets ammunitions- och minröjningscentrum.

Övningsplatser

Heraldik och traditioner

Parad med regementets fana.

Regementet fick den 10 augusti 2006 ta emot ett nytt fälttecken av överbefälhavare Håkan Syrén. Den nya fanan har tre kronor och Göta ingenjörregementes märke tecknat på svart botten, med segernamnen på olika slag med i överkant på fanan. Tidigare förde regementet två fanor, det med anledning att Ing 2 övertog fanan från Smålands regemente (I 12) vid dess avveckling den 30 juni 2000. Den kom då att föras parallellt med Göta ingenjörregementets gamla fana. Segernamnen på den nya fanan är övertagna från Smålands regemente.[13] Fanan ersatte den tidigare, vilken överlämnades av Gustav V till förbandet 1935 den 26 september, detta i samband med Fortifikationens 300-årsjubileum.[2]

Sedan den 1 juli 2000 förvaltar regementet traditionsarvet från Väg- och vattenbyggnadskåren (VVK) samt Arméns fältarbetsskola (FarbS), från den 21 juni 2011 för regementet traditionerna från Svea ingenjörkår (Ing 1), Norrlands ingenjörkår (Ing 3). Vidare bevarar regementet i andra hand minnet av Jönköpings regemente (I 12), Smålands husarregemente (K 4) och Smålands artilleriregemente (A 6).[14]

Traditionsarvet från Smålands regemente (I 12) förvaltas av Norra Smålandsbataljon.[12]

Förbandschefer

Förbands och regementschefer verksamma från 1878.[15]

Namn, beteckning och garnison

Namn
Kungl Sappörkompaniet 1873 1876
Kungl Sappörtruppen 1876 1878
Kungl Sappörbataljonen 1878 1892-12-31
Kungl Göta ingenjörbataljon 1893-01-01 1901-12-31
Kungl Göta ingenjörkår 1902-01-01 1963-06-30
Kungl Göta ingenjörregemente 1963-07-01 1974-12-31
Göta ingenjörregemente 1975-01-01 1994-06-30
Göta ingenjörkår 1994-07-01 2000-06-30
Göta ingenjörregemente 2000-07-01
Beteckningar
Ing 2 1902-01-01
Förläggningsorter och detachement
Stockholm garnison (F) 1873 1875
Karlsborgs garnison (F) 1875 1928-03-31
Eksjö garnison (F) 1928-04-01
Karlsborgs garnison (D) 1902-10-24 1908-10-15
Karlskrona garnison (D) 1908-10-16 1939-10-01
Karlstads garnison (D) 1940-09-18 1951-12-01

Referenser

Noter

  1. ^ Sandberg (2007), s. 202
  2. ^ [a b] Braunstein (2005), s. 251-253
  3. ^ Kjellander (2003), s. 267-268
  4. ^ [a b] Holmberg (1993), s. 37
  5. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1932[sidnummer behövs]
  6. ^ ”Kungl, Maj:ts proposition 1973:75”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FW0375. Läst 3 juli 2016. 
  7. ^ ”Regeringens proposition 1989/90:9”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-armens-utveckling-och-totalforsvarets_GD039. Läst 22 juli 2017. 
  8. ^ ”Regeringens proposition 1991/92:102”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvarets-utveckling-till-och-med-budgearet_GF03102. Läst 10 maj 2016. 
  9. ^ ”21. ingenjörbataljon”. forsvarsmakten.se. http://www.forsvarsmakten.se/sv/organisation/gota-ingenjorregemente/vara-insatsforband/21-ingenjorbataljon/. Läst 3 juli 2016. 
  10. ^ ”22. ingenjörbataljon”. forsvarsmakten.se. http://www.forsvarsmakten.se/sv/organisation/gota-ingenjorregemente/vara-insatsforband/22-ingenjorbataljon/. Läst 3 juli 2016. 
  11. ^ ”Norra Smålandsbataljonen”. forsvarsmakten.se. http://www.forsvarsmakten.se/sv/organisation/gota-ingenjorregemente/vara-insatsforband/33-hemvarnsbataljon/. Läst 3 juli 2016. 
  12. ^ [a b] ”Försvarets traditioner i framtiden-Bilaga 3”. sfhm.se. http://www.sfhm.se/globalassets/__media/pdfer-och-dokument/verksamhet/forsvarets-traditionsnamnd/skriften-med-bilagor/traditionsnamnden_bilaga_3_hemvarnsbataljoner_2012-07-01.pdf. Läst 3 juli 2016. 
  13. ^ ”Fanöverlämning 08-10”. web.archive.org. Arkiverad från originalet den 22 augusti 2006. https://web.archive.org/web/20060822013159/http://www.ing2.mil.se/index.php?lang=S&c=news&id=33394. Läst 25 september 2015. 
  14. ^ ”Försvarets traditioner i framtiden”. sfhm.se. http://www.sfhm.se/globalassets/__media/pdfer-och-dokument/verksamhet/forsvarets-traditionsnamnd/skriften-med-bilagor/traditionsnamnden_forsvarets_traditioner_i_framtiden_med_oversiktlig_historik_fran_1500_talet_reviderad_2016-03-30.pdf. Läst 3 juli 2016. 
  15. ^ Göta Ingenjörkår Band 2 - I spetsen för götaingenjörerna av Curt Johannson (Redaktör: Per-Anders Lundström), Göta Ingenjörkårs Historiekommitté, Eksjö 1999 ISBN 91-630-7189-4 (Referensen omfattar åren 1878-1999)
  16. ^ ”Försvarets forum nr 6/2013, s. 5”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/4-om-myndigheten/dokumentfiler/forsvaretsforum/2013/forsvarets-forum-6-2013.pdf. Läst 26 november 2017. 
  17. ^ ”Försvarets forum nr 5/2016, s. 9”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/6-aktuellt/forsvarets-forum/2016/forsvarets-forum-nr-5-2016.pdf. Läst 26 november 2017. 

Tryckta källor

Anmärkningar

  1. ^ Åren 1878–1893 var regementet underställt 2. militärdistriktet, åren 1893–1901 2. arméfördelningen, åren 1902–1927 II. arméfördelningen, 1928–1936 Östra arméfördelningen, åren 1937–1942 I. arméfördelningen, åren 1942–1966 I. militärområdet, åren 1966–2000 Södra militärområdet, åren 2000–2005 Operativa insatsledningen.
  2. ^ Ahlgren tillträdde 2013 med ett förordnande längst till den 31 december 2017.[16]
  3. ^ Ginér tillträdde den 1 december 2016 med ett förordnande längst till den 30 november 2020.[17]

Vidare läsning

Externa länkar