Roslagens luftvärnskår

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Lv 3)
Hoppa till: navigering, sök
Roslagens luftvärnskår
(Lv 3)
Roslagens luftvärnsregemente vapen.svg
Vapensköld för Roslagens luftvärnskår tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namn Roslagens luftvärnskår
Datum 1939–2000
Land Sverige
Försvarsgren Armén
Typ Luftvärn
Roll Utbildningsförband
Storlek Kår
Del av Milo Ö (1942–1991)
Milo M (1991–2000)
Högkvarter Stockholm (1939–1952)
Norrtälje (1952–2000)
Färger Rött och vitt         
Marsch "Under värnplikt" (Jacobsson) [1]
Dekorationer RoslvkMM (2000)
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga Naval Ensign of Sweden.svg
Standar m/1942 AM.019948.jpg
Minnesmedalj m/2000 AM.095916.jpg
Skylt för Stockholms luftvärnsregemente tillsammans med Göta livgarde vid dess gamla kaserner vid Linnégatan i Stockholm.

Roslagens luftvärnskår (Lv 3) var ett luftvärnsförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1939–2000. Förbandet var förlagt till Norrtälje.[2][3]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Förbandet uppsattes den 1 oktober 1939 i Stockholm som Östgöta luftvärnsartilleriregementes detachement i Stockholm (A 10 S). Den 1 oktober 1941 avskildes detachementet från Östgöta luftvärnsartilleriregemente och blev ett självständigt förband under namnet Stockholms luftvärnsregemente (A 11). Och som ett led i försvarsbeslutet 1942 överfördes regementet 1942 till det nyuppsatta truppslaget luftvärnet som Stockholms luftvärnsregemente (Lv 3).

Ett batteri ur regementet detacherades till Gotland 1944 under beteckningen Lv 3 G. Den 1 juli 1952 påbörjades en omlokalisering av regementet till Norrtälje, varvid Gotlandsbatteriet överfördes till Östgöta luftvärnsregemente (Lv 2) under beteckningen Lv 2 G. När omlokaliseringen till Norrtälje var fullt genomförd namnändrades regementet till att heta Roslagens luftvärnsregemente (Lv 3).

I samband med OLLI-reformen vilken genomfördes inom försvaret mellan åren 1973 och 1975, sammanslogs Livgardets dragoner (K 1) med Stockholms försvarsområde (Fo 44) och bildade 1975 försvarsområdesregemente K 1/Fo 44. Detta medförde att Roslagens luftvärnsregemente som ingick i Stockholms försvarsområde kom att bli ett B-förband (utbildningsregemente), och dess mobiliserings- och materialansvar överfördes till Livgardets dragoner, som blev ett A-förband (försvarsområdesregemente).

Genom försvarsbeslutet 1992 beslutades att samtliga utbildningsregementen som ej uppsatte ett krigsförband i regementsstorlek, ej heller skulle benämnas regemente. Detta då regeringen ansåg att grundorganisationen skulle spegla krigsorganisatio­nen.[4] I samband med detta reducerades regementet den 1 juli 1994 till kår och återfick sitt gamla namn Roslagens luftvärnskår (Lv 3).

Genom försvarsbeslutet 2000 ansåg regeringen att endast fyra luftvärnsbataljoner behövdes i den framtida insatsorganisationen. Vad som stod helt klart inför försvarsbeslutet var att avveckla Gotlands luftvärnskår (Lv 2) samt reducera Norrlands luftvärnskår (Lv 7) till en bataljon och inordna den under Norrbottens regemente. Detta då verksamheten vid Gotlands luftvärnskår ansågs alltför begränsad för att kunna utvecklas till en samlad enhet för landets luftvärn. Gällande Norrlands luftvärnskår bedömde regeringen att det skulle ge allvarliga kompetensförluster i det korta perspektivet att lokalisera hela luftvärnsfunktionen till Boden.[5]

Valet stod mellan att behålla Roslagens luftvärnskår (Lv 3) i Norrtälje eller Göta luftvärnskår (Lv 6) i Halmstad, som huvudalternativ för den framtida luftvärnsutbildningen. Vad som talade för att behålla Roslagens luftvärnskår, var bland annat goda övningsområdena samt att Luftvärnets stridsskola (LvSS) var lokaliserade i Norrtälje, vilka även hade en försöksplats på Väddö skjutfält. Vad som talade för en avveckling av Roslagens luftvärnskår var att bygga upp kompetens för robotsystem 77/97, samt att kåren var en isolerad organisationsenhet med begränsade möjligheter till garnisonssamordning. Detta var något som ansågs vara en fördel, då Göta luftvärnskår redan ingick i en garnison som inrymde både Militärhögskola samt Försvarsmaktens Halmstadsskolor. Regeringen ansåg samtidigt att man var tvungen att väga in att kåren påverkats i de två tidigare försvarsbesluten, dels genom omlokaliseringen från Göteborg, samt genom att man övertagit delar av luftvärnsutbildning från Skånska luftvärnskåren (Lv 4) som avvecklades genom försvarsbeslutet 1996. Till vad som talade för en avveckling av Göta luftvärnskår var begränsade skjutfältsmöjligheter vid skjutfältet Ringenäs, samt stora investeringskostnader i Halmstad för att omlokalisera Luftvärnets stridsskola till Halmstad.[5]

Dock så bedömde regeringen att synergieffekter med förband och skolor var goda i Halmstad, jämfört med Norrtälje. Dock ansåg regeringen att Roslagens luftvärnskår hade bäst förutsättningar för luftvärnsutbildning, ur ett rent luftvärnsperspektiv. Och Göta luftvärnskår bedömdes av regeringen ha tillräckligt goda förutsättningar för fortsatt luftvärnsutbildning. Regeringen kom i sin proposition gällande försvarsbeslutet 2000 att avveckla Roslagens luftvärnskår, samt behålla Göta luftvärnskår. Detta då Göta luftvärnskår hade en större och bättre möjlighet till garnisonssamordning med en utbyggd infrastruktur för att klara en ökad mekanisering av luftvärnet.[5]

Med försvarsbeslutet koncentrerades utbildningen av luftvärnet till fyra luftvärnsbataljoner, tre i Halmstad samt till Norrlands luftvärnsbataljon i Boden. Genom att Göta luftvärnskår blev en samlad enhet för landets luftvärn, innehållandes tre luftvärnsbataljoner samt Luftvärnets stridsskola, upphöjdes kåren till regemente, och antog den 1 juli 2000 det nya namnet Luftvärnsregementet (Lv 6).

Roslagens luftvärnskår avvecklades den 30 juni 2000, kvar på området finns Norrtälje luftvärnsmuseum, vilket är en ideell förening, och vars syfte är att bevara minnet av luftvärnet i Norrtälje.

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Vid Lv 3 utbildades värnpliktiga både för brigader och fördelningar[6]. Bland brigadluftvärnssystemen kan nämnas Infanteriluftvärnskompanier med Robot 69 (Redeye, senare modifierade till Stinger) och Brigadluftvärnskompani med Robot 70. Vid Lv 3 utbildades också så kallade MekLv- och PLv-kompanier för de mekaniserade brigaderna och pansarbrigaderna. MekLv- och PLv-kompanierna var utrustade med Robot 70 monterade i Luftvärnsrobotbandvagn 701.

Fördelningsluftvärnsförband som utbildats vid Lv 3 består bland annat av Luftvärnskompani 48. Dessa kompanier var utrustade med 40 mm Luftvärnsautomatkanon m/48 (LvAkan m/48) fjärrstyrd med till exempel Sikte 48 samt Centralinstrumentering 760 och Centralinstrumentering 790. Vid Lv 3 utbildades också Luftvärnsautomatkanonkompanier med 40 mm LvAkan m/48, men utan sikte/centralinstrument.

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Förläggning[redigera | redigera wikitext]

När förbandet bildades som Stockholms luftvärnsregemente var Göta livgardes tidigare kaserner på Linnégatan. Den 7 april 1952 flyttade regementet in i ett nyuppfört kasernområde i Norrtälje. Den 25 mars 1952 hade regementet en avskedsceremoni i Stockholm, men den svenska örlogsflaggan halades inte förrän den 5 mars 1953, då även staben omlokaliserades till Norrtälje. I Norrtälje hade regementet en inflyttningsceremoni den 8 mars 1952.[7]

Detachement[redigera | redigera wikitext]

Den 1 april 1944 överfördes luftvärnet på Gotland från Kustartilleriet till Stockholms luftvärnsregemente, vilket bildade detachementet Stockholms luftvärnsregementes batteri på Gotland (Lv 3 G). Detachementet var förlagt i ett barackläger vid Söderväg i sydvästra Visby. År 1945 flyttade detachementet i kasern 2 och 3, vilka uppfördes samma år vid Gotlands artillerikårs (A 7) kasernområde vid Östra Hansegatan. Från den 1 november 1952 överfördes detachementet till Östgöta luftvärnsregemente (Lv 2).[7]

Övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Nordrona. Roslagens luftvärnskår disponerade området öster om kasernområdet. Genom att Nordrona-området i öster och norr avgränsas av sjön Lommaren, i söder avgränsas av väg E18 och i väster av kasernområdet var det svårt för allmänheten att komma till området när det inte var övning. På Nordrona fanns bland annat körgård för motorutbildning och en korthållsskjutbana.

Mellingeholm. Söder om Norrtälje, mellan Länsväg 276 mot Åkersberga och sjön Limmaren, disponerade Roslagens luftvärnskår ett område kallat Mellingeholm. På Mellingeholm fanns skjutbana, handgranatsbana och flera platser för olika typer av eld- och underrättelseenheter samt stab- och trossenheter att gruppera på.

Väddö skjutfält. Väddö skjutfält är beläget vid Ytterskär på Väddö, och var det mest frekvent nyttjade skjutfältet vid skarpskjutningar med de luftvärnsförband som utbildades.

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

År 1942 överlämnade kung Gustav V ett förbandsstandar till regementet, vilket fördes av regementet fram till att det avvecklades den 30 juni 2000. Vid avvecklingen av förbandet instiftades "Roslagens luftvärnskårs minnesmedalj (m/2000) i silver" (RoslvkMM) 8:e storleken. Från den juli 2000 förs kårens traditionsarv och standar vidare av Luftvärnsregementet (Lv 6).[2]

Regementschefer[redigera | redigera wikitext]

Regementschefer och kårchefer verksamma mellan åren 1941 och 2000.

  • 1941–1949: Öv Hugo Stendahl
  • 1949–1956: Öv Edward Malm
  • 1956–1964: Öv Sven Hådell
  • 1964–1971: Öv Birger Olin
  • 1971–1978: Öv Per Sundh
  • 1978–1980: Öv Roland Grahn
  • 1980–1988: Öv Stig Prinzell
  • 1988–1993: Öv Torsten Törnqvist
  • 1993–1995: Öv Stig Schyldt
  • 1995–2000: Öv Gerhard Lilliestierna

Namn, beteckning och förläggning[redigera | redigera wikitext]

Namn
Kungl Östgöta luftvärnsartilleriregementes detachement i Stockholm 1939 1941
Kungl Stockholms luftvärnsartilleriregemente 1941 1942
Kungl Stockholms luftvärnsregemente 1942 1957
Kungl Roslagens luftvärnsregemente 1957 1974
Roslagens luftvärnsregemente 1975 1994
Roslagens luftvärnskår 1994 2000
Beteckning(ar)
A 10 S 1939 1941
A 11 1941 1942
Lv 3 1942 2000
Förläggningsort(er) och övningsplats(er)
Stockholms garnison (F) 1939 1952
Norrtälje (F) 1952 2000
Väddö skjutfält (Ö) 1940 2000

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 207
  2. ^ [a b] Braunstein (2005), s. 231-233
  3. ^ Kjellander (2003), s. 298
  4. ^ ”Regeringens proposition 1991/92:102”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvarets-utveckling-till-och-med-budgearet_GF03102. Läst 8 maj 2016. 
  5. ^ [a b c] ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 21 maj 2016. 
  6. ^ ”Lv 3 Historia”. http://www.lv3.se/hist/index.html. Läst 10 april 2016. 
  7. ^ [a b] Holmberg (1993), s. 33

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. sid. 231-232. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 (inb.) 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. sid. 298. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 (inb.) 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]