Livgardets dragoner

Från Wikipedia

Livgardets dragoner
(K 1)
Vapen för Livgardets dragoner tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namnLivgardets dragoner
Datum1949–2000
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypKavalleriet
RollUtbildningsförband
Del avMilo Ö (1949–1984)
Svea livgarde (1984–1994)
Milo M (1994–2000)
FöregångareLivregementet till häst
EfterföljareLivgardet
StorlekRegemente
HögkvarterStockholms garnison
FörläggningsortStockholm
FärgerVitt och blått          
Marsch"Dragonerna komma" (Eriksson).[1]
Årsdagar4 december
DekorationerLGDGM (1993)
LGDSM (1993)
SegernamnLützen (1632),
Oldendorf (1633),
Wittstock (1636),
Leipzig (1642),
Warszawa (1656),
Fredriksodde (1657),
Tåget över Bält (1658),
Lund (1676),
Landskrona (1677),
Düna (1701),
Klissow (1702),
Pultusk (1703),
Holowczyn (1708),
Helsingborg (1710),
Svensksund (1790)
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga
Truppslagstecken m/1960
Förbandstecken m/1950-60
Förbandsstandar

Livgardets dragoner (K 1), var ett kavalleriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1949–2000. Förbandet var förlagda till Stockholms garnison i Stockholm, och var fram till 1975 en del av Kungl. Maj:ts Liv- och Hustrupper.[2][3][4]

Historia

Förbandet bildades som Livgardesskvadronen (K 1) den 1 oktober 1949, detta i samband med att Livregementet till häst (K 1) avvecklades genom försvarsbeslutet 1948. I avvecklingsbeslutet bestämdes att en skvadron tills vidare skulle bibehållas, där Stockholms stabskompani tillsvidare skulle ingå. År 1955 beslutades att behålla Livgardesskvadronen som ett delvis beridet garnisonsförband, detta för att täcka behovet av högvaktstrupp i Stockholm. Antalet hästar minskades från 177 till 60.

I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973–1975, sammanslogs Livgardesskvadronen med Stockholms försvarsområde (Fo 44), som med sammanslagningen antog namnet Livgardets dragoner. Från den 1 juli 1975 bildades försvarsområdesregementet K 1/Fo 44. Detta medförde att inom Stockholms försvarsområde blev Livgardets dragoner ett A-förband (försvarsområdesregemente), Svea livgarde (I 1), Svea ingenjörregemente (Ing 1), Roslagens luftvärnsregemente (Lv 3), blev ett B-förband (utbildningsförband). Livgardets dragoner fick det samlade mobiliserings- och materialansvaret inom försvarsområdet, och B-förbanden svarade endast som utbildningsförband.[5]

Med omorganisationen till ett regemente, följde en rad övertagande av enheter från andra förband. Bland annat överfördes ett stabskompani från Marinen till Livgardets dragoner. Vidare kom militärpolisutbildningen 1974 att överföras från Livregementets husarer (K 3) i Skövde till Livgardets dragoner. Den 1 januari 1977 tillfördes regementet ansvaret för Medicinalfackskolan (MedfackS). Den 1 juli 1979 tillfördes regementet ansvaret för Frösundadetachementet, från att tidigare hade tillhört Arméns tekniska skola.

Inför försvarsbeslutet 1982 föreslog överbefälhavaren att ansvaret för Stock­holms försvarsområde (Fo 44) skulle överföras till Svea livgarde (I 1) senast 1985, samt att Livgardets dragoner skulle uppgå som en utbildningsbataljon i Svea livgarde. I förslaget så ansåg han att en mindre del skulle kvarstå i Stockholm, bland annat garnisonsavdelningen, hemvärns- och frivilligavdelningen samt ett serviceförråd. Försvarsutskottet delade överbefälhavarens förslag, då det fanns ett överskott på utbildnings­platser inom kavalleriet, och att man föreslog att sträva efter att utnyttja överka­paciteten vid förband som låg nära varandra och att därigenom kunna avveckla eller omdisponera för andra ändamål anläggningar som i dag disponeras av kavalleriet. Vidare såg försvarsutskottet det som naturligt att Svea livgarde ansvarade över Stockholms försvarsom­råde (Fo 44). Då ansvaret för produktion av brigader, mobilisering och krigsplanläggning hålls samman under en chef.[6]

Den 27 september 1984 hölls en ceremoni över avvecklingen av regementet, som officiellt upphörde den 30 september 1984. Från den 1 oktober 1984 verkade försvarsområdesstaben vid Svea livgarde.[4] Medicinalfackskolan (MedfackS) övergick till den 1 oktober 1984 till Krigsskolan (KS).

Från den 1 oktober 1984 ingick Livgardets dragoner som en kavalleribataljon i Svea livgarde. Förläggningen på Lidingövägen kvarstod, men beteckningen K 1 byttes till LGD, en beteckning som emellertid skulle komma att ersättas av den gamla beteckningen (K 1) redan hösten 1987 efter beslut av dåvarande arméchefen Erik Bengtsson. Bataljonen bestod av garnisonstjänsten med den beridna högvakten,[6] Stockholms stabskompani som bildade 3. stabsskvadronen, samt att en beredskapsskvadron bildades, 4. skvadronen.[2]

Genom försvarsbeslutet 1992 avskildes kavalleribataljonen från Svea livgarde den 30 juni 1994. För att den 1 juli 1994 bilda ett kaderorganiserat förband inom Mellersta militärområdet (Milo M). Livgardets dragoner (K 1) kom bland annat att ansvara för utbildning av bland annat militärpolis- och militärpolisjägarförband.

Inför försvarsbeslutet 2000 var regeringens utgångspunkten att det endast behövdes två enheter för att tillgodose Försvarsmaktens framtida behov av skilda slag av jägarförband. En enhet för avseende utbildning av Norrlandsjägare, och den andra avseende utbildning av underrättelse- och säkerhetsförband. När det gällde vilket förband som skulle kvarstå för utbildning av Norrlandsjägare föll valet på Norrlands dragonregemente, där valet stått mellan Norrlands dragonregemente (K 4) och Lapplands jägarregemente (I 22). I valet av vilket förband som skulle kvarstå för utbildning av underrättelse- och säkerhetsförband, var regeringens kravbild att förbandet skulle ha goda utbildningsförutsättningar och infrastruktur, för bland annat träning i fallskärmshoppning och närhet till transportflyg. I det valet stod mellan Livgardets dragoner (K 1) och Livregementets husarer (K 3). Gällande Livgardets dragoner ansåg dock regeringen att förbandet saknade förutsättningar för den samordning och koncentrering som ansågs nödvändig för en huvudenhet för jägarutbildning. Därmed föreslog regeringen i sin proposition att Livregementets husarer (K 3) och Norrlands dragonregemente (K 4) skulle kvarstå i grundorganisationen, medan Livgardets dragoner (K 1) och Lapplands jägarregemente (I 22) skulle avvecklas.[7] Livgardets dragoner (K 1) nedlagda den 30 juni 2000.

Huvuddelen av personalen och uppgifterna överfördes till Dragonbataljonen i det nya förbandet Livgardet (LG), vilket även är traditionstagare till Livgardets dragoner.

Förläggningar och övningsplatser

Förläggning

Livgardesskvadronen förlades till de kaserner som tidigare disponerades av Livregementet till häst. Kasernerna uppfördes 1897, och byggdes efter 1892 års härordnings byggnadsprogram, samt ritade av Erik Josephson.[8] Åren 1975–1981 var försvarsområdesstaben vid regementet lokaliserade till Stabshuset på Lidingövägen, sedan 1994 stabsplats för Högkvarteret.

När regementet avvecklades 1984 och uppgick i Svea livgarde, lokaliserades bataljonsledningen till Kungsängen åren 1984–1985, samtidigt som kasern 1 och kasern 2 disponerades av kavalleribataljonen. De friställda kasernerna och marken, varvid kanslikaser­nen, som är byggnadsminnesmärke, kom då att utnyttjas för samlokalisering av centrala staber och myndigheter i Stockholmsregionen.[6]

Övningsplatser

Regementet övade på Norra Djurgården, Järvafältet och senare vid Kungsängen.

Heraldik och traditioner

I samband med att Livgardesskvadronen bildades den 1 oktober 1949, så övertog man standaret (m/1928) som tidigare hade förts av Livregementet till häst (K 1). Det standaret hade överlämnats den 16 juni 1928 av kung Gustaf V på kaserngården. När regementet åter blev självständigt den 1 juli 1994, överlämnade kung Carl XVI Gustaf den 4 december 1995 ett nytt standar (m/1994) till regementet. På 1995 års standar tillkom Slaget vid Svensksund som segernamn. Efter att regementet avvecklades den 30 juni 2000, kom dess standar att föras av Livgardet jämsides med Svea livgardes fana.[2] Standaret fördes även av Livgardets dragonbataljon. Standaret togs ur bruk den 19 mars 2014 då ett nytt överlämnades av konungen.

År 1993 instiftades Livgardets dragoners (K 1) förtjänstmedalj i guld/silver (LGDGM/SM).[9][10]

Regementets högtidsdag var 4 december, som minne till Slaget vid Lund den 4 december 1676.[2]

Regementets traditioner förs sedan den 1 juli 2000 vidare av Livgardet (LG).[11]

Förbandschefer

Sekund- och regementschefer verksamma vid regementet sedan 1949. Sekundchef var en titel som användes fram till den 31 december 1974 vid de regementen och förband som ingick i Kungl. Maj:ts Liv- och Hustrupper. Åren 1949–1974 var H M Konungen regementschef. Från 1975 var monarken endast hederschef för regementet.[3] Åren 1949–1974 var sekundchefen för Livgardesskvadronen motsvarande bataljonschef. Åren 1984–1994 titulerades chefen för bataljonschef.

Regementschefer

Sekundchefer

  • 1949–1952: Major Gustaf Nyblaeus
  • 1952–1955: Överstelöjtnant Anders Grafström
  • 1955–1959: Major Bengt Ljungqvist
  • 1959–1961: Major Nils-Fredrik Haegerström
  • 1961–1972: Överstelöjtnant Hans Skiöldebrand
  • 1972–1974: Överstelöjtnant Hodder Stjernswärd
  • 1974–1975: Överstelöjtnant Hans von Schreeb

Namn, beteckning och förläggning

Namn
Kungl Livgardesskvadronen 1949-10-01 – 1974-12-31
Livgardesskvadronen 1975-01-01 – 1975-06-30
Livgardets dragoner med Stockholms försvarsområde 1975-07-01 – 1984-09-30
Livgardets dragoner 1984-10-01 – 2000-06-30
Beteckningar
K 1 1949-10-01 – 1975-06-30
K 1/Fo 44 1975-07-01 – 1984-09-30
LGD 1984-10-01 – 1987-09-30
K 1 1987-10-01 – 2000-06-30
Förläggningsort, detachement och övningsfält
Stockholms garnison (F) 1949-10-01 – 2000-06-30

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ Sandberg (2007), s. 204
  2. ^ [a b c d] Braunstein (2005), s. 119-122
  3. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 281-282
  4. ^ [a b] Holmberg (1993), s. 18
  5. ^ ”Kungl, Maj:ts proposition 1974:135”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FX03135. Läst 1 oktober 2016. 
  6. ^ [a b c] ”Regeringens proposition 1981/82:102”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-sakerhets--och-forsvarspolitiken-samt_G503102. Läst 1 oktober 2016. 
  7. ^ ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330/html. Läst 30 september 2016. 
  8. ^ Berg (2004), s. 324
  9. ^ ”LGDGM”. medalj.nu. http://medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={4DBB6724-1119-4C08-9DE2-111BF3E3EDAB}&listmode=0&medal={8229286E-AFD5-4124-BD8A-29A4978E0220}. Läst 30 september 2016. 
  10. ^ ”LGDSM”. medalj.nu. http://medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={4DBB6724-1119-4C08-9DE2-111BF3E3EDAB}&listmode=0&medal={E41BDF9E-85C4-4C31-BF6C-33DACFC386B4}. Läst 30 september 2016. 
  11. ^ ”Försvarets traditioner i framtiden”. sfhm.se. http://www.sfhm.se/globalassets/__media/pdfer-och-dokument/verksamhet/forsvarets-traditionsnamnd/skriften-med-bilagor/traditionsnamnden_forsvarets_traditioner_i_framtiden_med_oversiktlig_historik_fran_1500_talet_reviderad_2016-03-30.pdf. Läst 1 oktober 2016. 

Tryckta källor

  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 
  • Berg, Ejnar (2004). Vyer från kastaler, kastell och kaserner: guide över Sveriges militära byggnader : illustrerad med vykort. Stockholm: Probus. Libris 9818451. ISBN 91-87184-75-3 
  • Byström, Åke (1967). Livregementets historia. Kumla: Kumla tryckeri. Libris 868709 
  • Wallerfelt, Bengt, red (2001). K 1 1928-2000: historieverk i två band. 1. Stockholm: Kungl. Livgardets dragoners historiekommitté. sid. 285-297. Libris 8241078. ISBN 91-631-0434-2 
  • Wallerfelt, Bengt, red (2001). K 1 1928-2000: historieverk i två band. 2. Stockholm: Kungl. Livgardets dragoners historiekommitté. sid. 15-105, 113-138. Libris 8241078. ISBN 91-631-2649-4 

Vidare läsning

  • Wallerfelt, Bengt, red (2001). K 1 1928-2000: historieverk i två band. 1. Stockholm: Kungl. Livgardets dragoners historiekommitté. Libris 8241078. ISBN 91-631-0434-2 
  • Wallerfelt, Bengt, red (2001). K 1 1928-2000: historieverk i två band. 2. Stockholm: Kungl. Livgardets dragoners historiekommitté. Libris 8241078. ISBN 91-631-2649-4 

Externa länkar

v • r
Svenska dragon-, husar- och kavalleriförband
Nuvarande
kavalleriförband		Livgardets dragoner vapen
Tidigare dragon-, husar-
och kavalleriförband
Tidigare rytterier
Tidigare ryttarfanor
Relaterad historik
Se även
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Livgardets_dragoner&oldid=42330538”