Hälsinge flygflottilj

Från Wikipedia
(Omdirigerad från F 15 Söderhamn)
Hoppa till: navigering, sök
Hälsinge flygflottilj
(F 15)
Hälsinge flygflottilj vapen.svg
Vapensköld för Hälsinge flygflottilj tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namn Kungliga Hälsinge flygflottilj
Datum 1945–1998
Land Sverige
Försvarsgren Flygvapnet
Typ Flygflottilj
Roll Jakt 1945–1960
Attack 1960–1997
Attack/Spaning 1993–1997
Storlek Flottilj
Flygdivisioner 1:a divisionen
(Olle Röd)
2:a divisionen
(Olle Blå)
3:e divisionen
(Olle Gul)
Del av Försvarsmakten
Högkvarter Söderhamn
Marsch When the Saints (Lidberg) [1]
Tjänstetecken
Sköldemärken Roundel of Sweden - Low Visibility.svg Roundel of Sweden.svg
Flygplan
Attackflygplan A 32A, AJ 37,
Bombflygplan B 5, B 17
Jaktflygplan J 21A, J 28B, J 29
Enhetsflygplan AJS 37, AJSF 37, AJSH 37
Skolflygplan Sk 12, Sk 14, Sk 15, Sk 16, Sk 50,Sk 60 Sk 61, Sk 37
Transportflygplan Tp 83
Målflygplan J 32B
Helikoptar
Räddningshelikoptrar Hkp 3, Hkp 4, Hkp 10
Flygflottiljens vapen 1945-1994.

Hälsinge flygflottilj, även F 15 Söderhamn och F 15, var en svensk flygflottilj inom Flygvapnet och som verkade åren 1945–1998. Flygflottiljen var förlagd till Söderhamns flygplats i Söderhamn.[2]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Genom försvarsbeslutet 1936 hade Flygvapnet fått en ny och utökad organisation, vilken omfattade sju flottiljer och en flygskola. Den nya organisationen bestod dock endast av en jaktflottilj, Svea flygflottilj (F 8). Vilket föranledde att dåvarande ÖB Olof Thörnell i en promemoria den 8 augusti 1940 föreslog att fem nya flottiljer skulle sättas upp, däribland en jaktflottilj i Norrland. I 1941 års försvarsutredning föreslogs Söderhamn eller Umeå som förläggningsort. I Söderhamn såg man möjligheter för näringslivet och framförallt arbetsmarknadsskäl till att förlägga en flottilj där. Borgmästaren Axel Bäckman, stadsfullmäktiges ordförande Ernst Lindley, drätselkammarens ordförande Carl Gustav Johansson och kommunalfullmäktiges ordförande Karl Rahm (känd som "Söderalakungen") i Söderala kommun uppvaktade i härdigt politikerna i Stockholm, däribland annat Karl Rahm lovade att upplåta mark till flottiljen.[3] Andra betydelsefulla personer som medverkade vid flottiljens tillkomst var överste Karl Silfverberg och major Carl Otto Hugosson.[4]

Den 18 juli 1942 antog riksdagen regeringens proposition gällande försvarsbeslutet 1942. Med försvarsbeslutet beslutades att utöka Flygvapnet med tre jaktflottiljer (F 13, F 15, F 16), en tung bombflottilj (F 14) och en torpedflygflottilj (F 17). I försvarsbeslutet angavs att Flygvapnet skulle sätta upp F 15 i Söderhamn den 1 juli 1945.[2][5]

Ett avgörande till att "Norrlandsflottiljen" förlades till Söderhamn, var främst den prekära arbetsmarknadssituationen i staden. Efter att sågverksdöden börjat härja 1930 hade arbetslösheten stigit kraftigt och medfört en betydande avflyttning av personer som inte kunde få någon utkomst på orten. Söderhamn hade till följd av detta 1942, bortsett från Haparanda, den högsta kommunalskatten i Sverige. Man hänvisade även till vad bygden förlorat genom att Hälsinge regemente (I 14) 1908 flyttats från Mohed till Gävle.

Flottiljen kom att förläggas till den småorten Sandarne drygt 10 km söder om Söderhamn. Flottiljområdet uppfördes mellan 1942 och 1945 efter 1940 års militära byggnadsutrednings typritningar. Något som medförde att flottiljen i stort sett fick likadana byggnader som tillkom vid andra flottiljer under samma tid.[6]

Flottiljen sattes upp den 1 juli 1945, och tilldelades namnet Kungliga Hälsinge flygflottilj (F 15). Den 2 juli 1945 tog flottiljens första chef, överstelöjtnant Gösta Seth, befälet över flottiljens första och fåtaliga befäl. Flottiljens stab inrättades provisoriskt i en trerumslägenhet på Trädgårdsgatan 4 i Söderhamn. Även förläggningar, utspisnings- och utbildningslokaler inrättades i inhyrda lägenheter runt omkring i staden. Flygtjänsten bedrevs vid det intilliggande flygfältet Mohed flygfält, tidigare Mötesplats till Hälsinge regemente.[3]

Enligt planerna skulle all byggnation på flottiljområdet ha varit klar den 1 juli 1945. Bakgrunden till att verksamheten inte kunde bedrivas på flottiljområdet berodde på att det bara delvis var färdigställt. Vilket hade fördröjts på grund av metallstrejken 1945. Men även på grund av på brist av byggnadsmaterial, men även att män som arbetade som byggnadsarbetare kallats in till militärtjänstgöring. Allt eftersom byggnader färdigställde på flottiljen, flyttade avdelningarna in.

Flygtjänsten som bedrevs vid Moheds flygfält bestod av två skolflygplan, Sk 12, vilket kompletterade under 1945 med två Sk 15, och 1946 med två Sk 14. Flottiljen som egentligen sattes upp som en jaktflottilj, men fick inte först förrän i slutet av 1946 sina första jaktflygplan, då man beväpnades med svensktillverkade J 21. Dock så kunde inte flygtjänsten med de nya flygplanen bedrivas i Söderhamn, då flygfältet inte klarade vikten på de nya och tyngre flygplanen. Flygtjänsten fick därför förläggas på nytt utanför Söderhamn, dock endast tidvis, men denna gång 700 km söder ut, till Blekinge flygflottilj. År 1948 var start- och landningsbanorna vid flottiljen färdigställda. Flottiljen kom därmed att placera i Andra flygeskadern (E 2), som var känd som Jakteskadern.

I februari 1952 inträdde flottiljen i den så kallade jetåldern, då man beväpnades med J 28B Vampire. Vid F 15 Flygmuseum finns en J 28B från tiden vid flottiljen bevarad. När den återkom till Söderhamn var den i ett ytterst dåligt skick, då den varit skjutmål. Flygplanet genomgick ett omfattande arbete, och finns nu museets samling.

Tiden för J 28B Vampire vid flottiljen blev ytterst kort, då den redan 1956 byttes ut mot J 29F Tunnan.

I december 1958 antog riksdagen propositionen, vilken låg till grund för försvarsbeslutet 1958. Där framgick det bland annat att två flygflottiljer skulle avvecklas på grund av minskade anslag till Flygvapnet, eller rättare sagt en nedskärning. Målet var att skapa ett ekonomiskt utrymme för modernisering av de kvarvarande delarna av Flygvapnet, bland annat genom införandet av flygplanen Saab 32 Lansen och Saab 35 Draken. Det innebar en satsning på kvalitet framför kvantitet, något som hela försvaret genomgick vid denna tidpunkt.

Valet av flottiljer kom att falla på Svea flygflottilj (F 8) och Hallands flygflottilj (F 14). De båda flottiljerna skulle istället ombildas till flygkårer, och utbilda markförband till Flygvapnet.

Då Hallands flygflottilj var en attackflottilj, och ingick i Första flygeskadern (E 1), beslutades det samtidigt att Hälsinge flygflottilj skulle överta den platsen och samtidigt omorganiseras till en attackflottilj. Hälsinge flygflottilj skulle samtidigt överta de flygplan som varit baserade vid Hallands flygflottilj. Hösten 1959 påbörjade Hallands flottilj att överföra sina flygplan till Söderhamn. Den 29 april 1961 lämnade det sista flygplanet Halmstad,[7][8] och samtidigt hade de tre flygdivisionerna i Söderhamn omskolats till attackroll. Genom att F 15 nu beväpnades med A 32 Lansen, blev även tiden för J 29F Tunnan lika kortvarig som för J 21.

Från slutet av 1960-talet präglades Flygvapnet av ekonomiska besparingar, bakgrunden var det pågående Viggenprojektet. Vilket fick CFV Lage Thunberg att år 1967 vakantsätta åtta flygdivisioner inom Flygvapnet, i syfte att frigöra ekonomiska medel till anskaffningen av Viggen.[9] Vid Hälsinge flygflottilj vakantsattes 3:e divisionen (Olle Gul). Samma år beställde regeringen 83 individer av AJ 37, och 17 individer Sk 37. Hösten 1974 inleddes omskolning av flottiljens markpersonal. Den 2 december 1974 inledde 1:a division (Olle Röd) flygningarna med AJ 37, de våren 1975 var de första 37-piloterna omskolade. I samband med omskolningen till Viggen, tillfördes flottiljen även Sk 37. Vilka vid leverans från Saab baserats vid Skaraborgs flygflottilj (F 7). Men i samband med att F 7 var omskolade till AJ 37, överfördes typinflygningsskolan till F 15.[10][11]

I Regeringen Palmes proposition 1975:75 föreslogs en avveckling av två flottiljadministrationer, Södermanlands flygflottilj (F 11) och Kalmar flygflottilj (F 12). I Fredsorganisationsutredning (FFU) förslag inför propositionen hade man utrett en avveckling av en alternativ flottilj till F 12. Tre flottiljer valdes bort rätt omgående, Jämtlands flygflottilj (F 4), Hälsinge flygflottilj (F 15) och Norrbottens flygflottilj (F 21). Detta på grund av att de låg inom stödområdet. Och de operativa och regionalpolitiska skälen för att behålla dessa tre flottiljer var enligt utredningen så starka att de inte borde avvecklas.[12]

År 1976 tillfördes flottiljen typinflygningen för Viggen, TIS 37. Vilket i praktiken betydde att alla piloter grundutbildades vid flottiljen på samtliga Viggenversioner. JA 37 fick egen typinflygning 1990 vid Upplands flygflottilj.

I september 1992 beslutade riksdagen om att Västgöta flygflottilj (F 6) skulle avvecklas, detta som ett vidare led i försvarsbeslutet 1992. Avvecklingen av F 6, som även den var en attackflottilj, började 1 juli 1993. Genom den avvecklingen frigjordes flygplan för två divisioner. I försvarsbeslutet hade riksdagen beslutat att F 15 från den 1 juli 1993 skulle organisera två divisioner AJ 37, istället för en division och en attackflyggrupp AJ 37. Genom försvarsbeslutet tillfördes flottiljen även spaningsuppgifter, vilket innebar att man fick ett antal AJS 37 Viggen. De var alla i grunden uppgraderade AJ 37 Viggen, i syfte till att ge dem en begränsad JAS-kapacitet, det vill säga kapacitet för Jakt, Attack, Spaning.[13]

Den 10 juni 1995 hade Flygvapnet sin huvudflygdag i Söderhamn, detta i samband med att flottiljen firade sin 50-årsdag. Vid flyguppvisningen kunde bland annat samtliga svenskkonstruerade militära jetflygplan beskådas samt ett antal flygplan från USA:s flygvapen, bland annat en F-15 Strike Eagle.

I Regeringens proposition 1996/97:4 föreslog regeringen till riksdagen att avveckla F 15. Som alternativ till en avveckling av F 15, hade man även undersökt en avveckling av Skånska flygflottiljen (F 10). Till Skånska flygflottiljens fördel till en fortlevnad stod att flygutbildning kunde överföras snabbt från Ljungbyhed till Ängelholm. Detta på grund av att Krigsflygskolan även den föreslogs för avveckling. Som ytterligare motiv angav regeringen det diffusa argumentet för att behålla Skånska flygflottiljen, var att de hade dubbla rullbanor, något som även Hälsinge flygflottilj hade. Men att behålla F 10 framför F 15 skulle i det stora förhållandet betyda att mindre verksamheter skulle behöva omlokaliseras jämfört att avveckla Skånska flygflottiljen. Vilka även hade miljötillstånd för flygning med tre divisioner JAS 39 Gripen, något som saknades för Söderhamn. Besparingarna vid en avveckling av F 15 skulle bli avsevärt större än om F 10 skulle lagts ned.[14]

Som ett följd av försvarsbeslutet 1996 kom flottiljen successivt avvecklas, flygverksamheten skulle enligt riksdagen upphöra senast den 31 augusti 1997. Dock kom den att upphöra redan den 30 juni 1997. Vid samma tidpunkt överfördes TIS 37 till Jämtlands flygflottilj, vilka blev ansvariga för typinflygning på Viggen. Flottiljen skulle sedan vara helt avvecklad den 30 juni 1998.

I samband med avvecklingen den 30 juni 1998, överfördes flottiljens fana och traditioner till Jämtlands flygflottilj (F 4).

Viktigare årtal[redigera | redigera wikitext]

Nedan redovisas årtal som påverkat flottiljens verksamhet

  • 1945: Flygflottilj bildas den 1 juli.
  • 1946: Flottiljen beväpnas med J 21A.
  • 1948: Rullbanorna vid flygplatsen blir färdiga.
  • 1948: Flottiljen organiseras inom Andra flygeskadern (E 2).
  • 1952: Flottiljen beväpnas med J 28B och träder in i jetåldern.
  • 1956: Flottiljen beväpnas med J 29F.
  • 1958: Flottiljen överförs till Första flygeskadern (E 1).
  • 1960: Flottiljen påbörjar omorganiseras till en attackflottilj.
  • 1960: Flottiljen beväpnas med A 32A.
  • 1961: Flottiljens samtliga tre divisioner är omskolade till attack.
  • 1966: Flottiljen tillförs flygräddningstjänst.
  • 1967: Olle Gul vakantsätts.
  • 1967: Målflyggruppen bildas.
  • 1969: Flottiljen övertar Gunnarn flygbas från Jämtlands flygflottilj.
  • 1972: Målflyget överförs till Östgöta flygflottilj.
  • 1975: Flottiljen börjar ombeväpning till AJ 37.
  • 1976: Flottiljen tillförs TIS 37.
  • 1983: Flygplatsen öppnas för civiltrafik.
  • 1989: Flottiljen tillförs ett detachement i Bollnäs.
  • 1991: Flottiljen tillförs Helikopter 10.
  • 1993: Olle Blå organiseras som en full division.
  • 1994: Flottiljen tillförs TU AJS.
  • 1994: Flottiljen tilldelas en ny vapensköld.
  • 1995: Flottiljen firar sitt 50-årsjubileum 10 juni.
  • 1996: Riksdagen beslutar i december att flottiljen ska avvecklas.
  • 1997: TIS-37 överförs under sommaren till F 4.
  • 1997: 30 juni genomförs den sista flygning med Viggen.
  • 1998: Flottiljen avvecklades den 30 juni.

Ingående förband[redigera | redigera wikitext]

Beteckning Namn Aktiv Anmärkning
151. attackflygdivisionen Olle Röd 1945–1997 Omorganiserad 1960 till attack
Upplöst 1997
152. attackflygdivisionen Olle Blå 1945–1997 Omorganiserad 1960 till attack
Upplöst 1997
153. attackflygdivisionen Olle Gul 1945–1967 Omorganiserad 1960 till attack
Upplöst 1967
FRÄD Flygräddningsgruppen 1966–1977
1983–1997
Överförd 1977 till Helikopterförsöksförbandet
Återförd 1983 till F 15. Upplöst 1997
FVRF Flygvapenfrivilliga 1989–1997 Detachement överfört 1997 till F 16
MFG Målflyggruppen 1967–1972 Överförd 1972 till Malmslätt.
TIS 37 Typinflygningsskola 1976–1998 Överförd 1998 till F 4
TU AJS Taktisk Utprovning AJS 1993–1998

Flygräddningsgrupp[redigera | redigera wikitext]

Flygvapnets flygräddningsgrupp organiserades under andra världskriget, och var då utgångsbaserade vid Roslagens flygflottilj (F 2). År 1966 skedde en omfördelning av helikoptrarna inom Flygvapnet. Då de tunga helikoptrar inom Flygvapnet fördelades till flottiljerna F 8, F 15, F 17 och F 21.[15]

Genom att flottiljen tillfördes ett tungt helikoptersystem, bildades samma år, 1966, en flygräddningsgrupp utrustad med Helikopter 4. Den 1 oktober 1975 organiserades ett försöksförband, Helikopterförsöksförbandet (HKP F), vid Berga helikopterflygplats. Försöksförbandet bildades genom att Marinens och Flygvapnets tunga och Marinens lätta helikoptrar sammanfördes till ett förband. Där bland annat flygräddningsgruppen från F 15 kom att ingå.

År 1982 avslutades försöket med ett gemensamt helikopterförband, och F 15 återfick sin helikoptergrupp. År 1991 byttes Helikopter 4 ut mot två individer av Helikopter 10. Utöver att stötta den militära verksamheten, kom Flygräddningsgruppen även att bistå den civila sjukvården, genom sjuktransporter till och från Söderhamns sjukhus. Detta när den ordinarie sjukvårdshelikoptern inte fanns tillgänglig, eller vid brådskande transporter samt vid dåligt väder.

Flygräddningsgruppen blev kvar vid flottiljen fram till 1997, då Flygräddningsgruppen med ytbärgare på grund av avvecklingsbeslutet organisatoriskt överfördes till Jämtlands flygflottilj. Beredskapen hade dock Flygräddningsgruppen i Sundsvall, där Försvarsmakten fick bygga upp ny infrastruktur, fastän bland annat en hangar avsedd för Helikopter 10 och nya drivmedelstankar fanns i Söderhamn. Men då flottiljen hade avvecklats, så skulle heller ingen militär verksamhet finnas kvar där. Den 1 januari 1998 samlades all helikopterverksamhet inom Försvaret i den nyuppsatta Helikopterflottiljen (Hkpflj). Flygräddningsgruppen som efter avvecklingen var operativ som en sjöräddningsgrupp avvecklades 2005 genom försvarsbeslutet 2004.[16][17]

Målflyggruppen[redigera | redigera wikitext]

Målflyggruppen bildades efter att 153. attackflygdivisionen (Olle Gul) vakantsattes 1967. Målflyggruppen bestod av sex J 32B Lansen. Utöver målflygningarna utförde man även radiakflygningar åt FOA. Radiakflygningar är en sorts dammsugning av luften på cirka 14 000 meters höjd. Efter 1972 upphörde denna verksamhet på F 15, och målflyggruppen överfördes till Malmslätt där den uppgick i Målflygdivisionen.

I samband med proposition 1971:110, vilken behandlade en avveckling av Östgöta flygflottilj (F 3), låg det även ett delbetänkande (Fö 1969:5) i propositionen. Där Chefen för flygvapnet hade lämnat underlag till Försvarets fredsorganisationsutrednings utredning, där han föreslog att målflygorganisationen skulle kvarstå på Malmslätt. FFU ansåg dock att den lösningen inte var optimal, utan hade undersökt en omlokalisering av målflygorganisationen till Västgöta flygflottilj (F 6) eller Hälsinge flygflottilj. Dock så ansågs det att mål­flygorganisationen borde ligga så centralt som möjligt inom sitt verksamhetsområde, vilket fick FFU att föreslå att förlägga målflyget till Karlsborg. Dock så kom målflyget bli kvar vid Malmslätt till den 30 juni 1997.[18]

FVRF[redigera | redigera wikitext]

Flygvapenfrivilliga hade i Bollnäs kursgården Stagården, vilken F 15 mellan 1987 och 1997 ansvarade för vinterutbildning. År 1997 var sista året som F 15 utbildade flygbasjägare vid Stagården. Under hösten 1998 uppförde Bollnäs kommun fyra nya byggnader vid kursgården. Verksamheten vid Stagården var från den 1 juli 1998 ett detachement till Flygvapenfrivilliga. Vid Stagården placerades en Saab S 35E Draken (S/N 35902), som ett minne av Flygvapnet. Under 2015 togs den dock ned, och flyttades till Österlens flygmuseum. Detta då kursgården såldes i början av 2000-talet.[19]

TIS 37[redigera | redigera wikitext]

Typinflygningsskede 37 eller TIS 37 var en enhet som hade till uppgift att grundutbilda Flygvapnets Viggenpiloter. I samband med att Sk 37 Viggen levererades till Flygvapnet, kom enheten till en början vara förlagd till Skaraborgs flygflottilj (F 7), då flygplanen levererades dit. Efter att F 7 omskolat samtliga sin tre divisioner till AJ 37, och F 15 stod på tur för omskolning och ombeväpning, kom TIS 37 tillsammans med Sk 37 flyttas över till F 15, vilket påbörjades den 2 december 1974. På grund av den vädergräns som passerar Söderhamn samt tillgången till övningsutrymme i luften, så blev verksamheten kvar i Söderhamn. Vid F 15 ingick TIS 37 i Olle Blå. Denna konstellation stod sig fram till den 1 juli 1993, då flottiljen tillfördes flygplan från Västgöta flygflottilj (F 6). Vilket möjliggjorde det för Olle Blå att bilda en full AJ 37 och AJS 37 division, samt att TIS 37 kunde bilda en egen TIS-grupp.[20][21]

Typinflygningen på Viggen var dock inte den första som hade gjorts vid flottiljen. Detta då det genomfördes en typinflygning vid F 15 och F 4, i samband med att Österrike köpte en första omgång om 15 J 29F Tunnan. Där utbildning av de österrikiska piloter och teknikerna genomfördes vid F 4 och F 15.[22]

I samband med att Försvarsmakten införskaffade Eurocopter AS332 Super Puma, som i Försvarsmakten fick namnet Helikopter 10. Kom i juni 1993 TiS-verksamheten att förläggas vid F 15. Utbildningen av piloterna genomfördes i tre steg, där de två sista stegen genomfördes i Stavanger i Norge och i Arboga.[21] I samband med att flottiljen skulle avvecklas, och att flygverksamheten vid F 15 skulle upphört senast den 30 juni 1997, kom TIS 37 under sommaren 1997 att omlokaliseras till Jämtlands flygflottilj.[23]

TU AJS[redigera | redigera wikitext]

Taktiska Uprovning AJS eller TU AJS var ett modifieringsprogram som inleddes 1992 av flygplanssystemen AJ 37, SF 37 samt SH 37, som skulle ge de en begränsad JAS-kapacitet. Den taktiska utprovning av AJS (TU AJS) förlades till en början till Västgöta flygflottilj, men omlokaliserades till F 15 den 1 januari 1994, detta i samband med att F 6 skulle avvecklas samma år. TU AJS var en organisation för system- och taktikutveckling av AJS-konceptet, och som stödde de övriga flottiljerna som flög AJS 37-systemet. Då AJS var ett system med begränsad JAS-kapacitet, hade det en direkt koppling till Gripensystem och TU JAS vid Skaraborgs flygflottilj.[21]

Flygdivisioner[redigera | redigera wikitext]

Olle Röd[redigera | redigera wikitext]

Minnessten över Olle Röd.

Olle Röd var 1:a divisionen vid flottiljen, eller 151:a attackflygdivisionen inom Flygvapnet. Divisionen bildades som en jaktflygdivision 1946, och ombeväpnades och omorganiserades till jakt 1961. Olle Röd var den division vid F 15 som omskolades och ombeväpnades först. Detta påbörjades med stationskompaniet hösten 1974, och divisionen den 2 december 1974. År 1978 invigdes divisionens och kompaniets nya hangar H33. Olle Röd var fram till 1993 enda divisionen vid flottiljen som var en renodlad AJ 37 division. I samband med att Västgöta flygflottilj (F 6) avvecklades, överfördes ett antal AJ 37 och AJS 37 individer därifrån till divisionen. Den 30 juni 1997 upplöstes divisionen, efter tidigare riksdagsbeslut.[20] Flertalet av divisionens flygplan överfördes till Skånska flygflottiljen och Norrbottens flygflottilj.[24]

Olle Blå[redigera | redigera wikitext]

Olle Blå var 2:a divisionen vid flottiljen, eller 152:a attackflygdivisionen inom Flygvapnet. Divisionen bildades som en jaktflygdivision 1946, och ombeväpnades och omorganiserades till jakt 1961. Olle Blå blev sist med omskolning och ombeväpningen till AJ 37. Dock kom den inte förrän 1993 att organisera en full attackdivision. Detta på grund av att de Sk 37 som baserades vid flottiljen, placerades på Olle Blå. De AJ 37 som vid Olle Blå utgjorde endast en attackflyggrupp i divisionen.

Då flottiljen var färdig med sin omskolning, kom Sk 37 från sommaren 1976 utgöra Flygvapnets centrala TIS 37. Divisionen blev därmed en blandning av AJ 37 och Sk 37. Där AJ 37 utgjorde en en attackflyggrupp i divisionen. I december 1982 stod divisionens och stationskompaniets nya hangar H34 färdig, vilken hade uppförts på den plats där den rivna hangar H83 tidigare stått.

Konstellationen som både TIS och attackflyggrupp stod sig fram till sommaren 1993, då flottiljen tillfördes flygplan från Västgöta flygflottilj (F 6). Vilket möjliggjorde att bilda en full AJ 37 och AJS 37 division.[13] TIS 37 bildade samtidigt en egen TIS-grupp. Den 30 juni 1997 upplöstes divisionen, efter tidigare riksdagsbeslut.[20] Flertalet av divisionens flygplan överfördes till Skånska flygflottiljen och Norrbottens flygflottilj.[24]

Olle Gul[redigera | redigera wikitext]

Olle Gul var 3:e divisionen vid flottiljen, eller 153:e attackflygdivisionen inom Flygvapnet. Divisionen bildades som en jaktdivision 1946, och ombeväpnades och omorganiserades till attackflygdivision 1961. Divisionen vakanssattes den 30 juni 1967, vilket i praktiken betydde att den upplöstes. Divisionen kom därmed aldrig ombeväpnas från A 32A Lansen till AJ 37 Viggen.

Flygplatsen[redigera | redigera wikitext]

Flygledartornet
Hangar vid flygfältet
Huvudartikel: Söderhamns flygplats

Flygplatsen kom att anlades under andra världskriget, 1942–1946. Den anlades några kilometer väster om Sandarne och kom att beröra Marma–Sandarne Järnväg (MaSJ). Järnvägen kom därför att behöva dras om söderut, för att undvika korsning med en av de blivande landningsbanan. Vilket innebar att den 8,9 kilometer långa järnvägslinjen kom att bli 1,1 kilometer längre. Det nya huvudspåret blev precis 10 kilometer långt.

I slutet av 1950-talet insåg Flygvapnet att landningsbanorna var i behov att förlängas, eftersom de nya jetplanen behövde längre landningsbanor. Vilket än en gång påverkade Marma–Sandarne Järnväg, och i behov att dra om stärkningen, dock fanns det inget ledigt utrymme till att dra om järnvägen. Lösningen blev istället att järnvägen fick ligga kvar på sin nuvarande sträcka, och korsa landningsbanan i plan.

För att gå med på detta krävde bolaget att järnvägen skulle ha förkörsrätt, och det var bara i ett nödläge som man fick stoppa tågen. Flygvapnet accepterade detta och så kom det sig då att flygledarna i flygledartornet hade en kontrollpanel där de kunde reglera ljussignalerna både för tågen och flygplanen. När ett tåg närmade sig ringde en klocka i tornet, och flygledarna tände då stoppljusen på landningsbanan och beordrade eventuella flygplan och gå i "väntläge". Sedan ställdes det till "kör" för tåget. Normalt var det cirka 10 tåg per dag som passerade och några missöden inträffade inte under de år som detta var i bruk, 1963 till 1980.[6]

I samband med att flottiljen tillfördes AJ 37 Viggen, påbörjades en stor ombyggnation av flottiljen. Bland annat byggdes Tekniska enheten ut 1974. Flygverkstaden och tillsynsverkstaden fick nya lokaler. År 1975 anlades Klargöringsområde, Framom, vid bana 12. Även en ny gemensam klargöringsplatta för fpl 37 tillkom samma år.

År 1983 öppnades flygplatsen för reguljär civiltrafik, och en civil passagerarterminal byggdes. Inför att flottiljen skulle tillföras Helikopter 10, anlades 1990 en ny platta och drivmedelsanläggning för helikopter. Vidare kom även flygförrådet byggas om till en verkstad.

Flygbaser[redigera | redigera wikitext]

Flottiljen hade förutom flygbasen i Söderhamn tre flygbaser, Färila flygbas, cirka 13 km norr om Färila, Åmsele flygbas, cirka 10 km norr om Åmsele, och Gunnarn flygbas, cirka 5 km söder om Gunnarn. Baserna uppförde under 1940- och 1950-talet, och tillfördes F 15 i början av 1970-talet.[21]

Olyckor och tillbud[redigera | redigera wikitext]

  • Måndag den 5 augusti 1996 kl 9.07 startade en AJS 37 (nr 37806 (O 44)) ur F 15, för att delta enskilt i en övning, och genomföra ett attackanfall mot Ulvön cirka 3 km söder om Örnsköldsvik. Vid 09.30-tiden förlorade flygledaren vid flygplatsen radarkontakten, därvid larmades flygräddningscentralen/ARCC kl 9.40. Då det ingick andra flygplan från F 15 i samma övning, rapporterade ett AJS 37 kl 10.09 om vrakdelar, en oljefläck och en livbåt i havet 5 km ostnordost om Ulvöhamn. Vid 11-tiden upptäcktes den livlöse piloten av en taxibåt som tidigare larmats. Piloten, en 28-årig man av fänriks grad, dödförklarades senare på Örnsköldsviks flygplats. Statens haverikommission ansåg att inga tekniska fel kan inträffat på flygplanet, utan att det sannolikt orsakades av att piloten förlorade sina visuella höjdreferenser.[25]
  • Onsdagen den 16 oktober deltog en rote AJSH/AJSF 37 ur F 15 i en spaningsövning i östra delarna av Östersjön, i syfte att spana mot en rysk fartygskonvoj, som bland annat bestod av kryssaren Pjotr Velikij (1996). Vid identifieringen av kryssaren inträffade ett tillbud, vilket resulterade i att ena flygplanet kolliderade med vattenytan. En stor räddningsinsats påbörjades av både svenska, ryska och lettiska myndigheter, efter den 31-åriga föraren med kaptenens grad, som senare återfanns omkommen. Statens haverikommission ansåg att inga tekniska fel kan inträffat på flygplanet, utan att det sannolikt orsakades av att piloten förlorade sina visuella höjdreferenser på grund av vädret. Två veckor efter haveriet påbörjade en bärgning av flygplanet, AJS 37 nr 37.908 (O 81), 120 km SO om Gotland, ett arbete som pågick i drygt 4 veckor.[26]

Traditioner och fana[redigera | redigera wikitext]

Flottiljen har av en tillfällighet två fanor, den första fanan skänktes av olika organisationer och hantverksföreningar i Söderhamn. Bakgrunden till gåvan, var att flottiljen saknade egen fana inför firandet av svenska flaggans dag. Något som de övriga deltagande organisationerna deltog med. Det fick staden att besluta att man skulle överraska flottiljchefen med svensk fana inför firandet. Dock så kände inte staden till att Flygvapenchefen samma år avsåg att tilldela flottiljen en egen fana. I mars 1949 överlämnade Flygvapenchefen Bengt Nordenskiöld flottiljens fana till flottiljchefen i Söderhamn. Följden blev att flottiljen har två fanor, varav den ena är försedd med flygvapenemblemet och Hälsingebocken..[3][2]

Som förbandsmarsch hade F 15 "When the Saints Go Marching In" eller på svenska "Hälsinge flygflottiljs marsch".[1]

I samband med flottiljens 50-årsdag år 1995, skänktes flygplansindivid 37031 (Olle 54), ett Viggen-flygplan, till staden som samma år firade sitt 375-årsjubileum. Flygplanet placerades på en pelare längs E4:an vid infarten till Söderhamn. Efter att suttit på sin pelare i 19 år målades flygplanet om sommaren 2014, och återfick sin ursprungliga kamouflagefärg.[27]

När flottiljen avvecklades, övertog Jämtlands flygflottilj dess fana och traditioner. När sedan Jämtlands flygflottilj avvecklades 2005, övertog Norrbottens flygflottilj fana och traditioner från de båda avvecklade flottiljerna. Vilket återspeglas på dess nya fana, som F 21 mottog den 2 september 2014 överlämnad av H.M. Konung Carl XVI Gustaf. På den nya fanan återfinns vapenbilderna från Jämtlands flygflottilj (F 4) och Hälsinge flygflottilj (F 15) fanor tillsammans med Norrbottens flygflottiljs förbandsvapen.[28]

Den 10 november 2016 besökte flygvapenchefen Mats Helgesson Söderhamn, för att uppmärksamma den före detta flygflottiljen med bland annat en kransnedläggning vid minnesstenen. Besöket i Söderhamn var ett i raden av de besök som flygvapenchefen genomförde vid både aktiva och avvecklade flottiljer under 2016, i syfte att uppmärksamma 90-årsfirandet av det flygvapnet.[29]

Tjänstgöringstid för flygplantyper och helikoptrar[redigera | redigera wikitext]

AJS 37 Viggen (37009) vid F 15 Flygmuseum.
AJ 37 Viggen (37031) på pelare vid E4:an.

Huvudtyper[redigera | redigera wikitext]

Stridsflygplan vid flottiljen mellan åren 1945 och 1997.

Jakt
Attack
Attack/Jakt
Attack/Jakt/Spaning

Övriga flygsystem[redigera | redigera wikitext]

Övriga flygsystem vid flottiljen mellan åren 1945 och 1998.

Målflygplan
Skolflygplan
Transportflygplan
Helikoptrar

Flottiljchefer[redigera | redigera wikitext]

Namn, beteckning och förläggning[redigera | redigera wikitext]

Namn
Kungliga Hälsinge flygflottilj 1945 1974
Hälsinge flygflottilj 1974 1998
Beteckningar
F 15 1945 1998
Förläggningsorter, detachement och baser
Mohed flygfält (B) 1945 1948
Kallinge flygbas (D) 1946 1948
Söderhamns flygbas (F) 1948 1998
Gunnarn flygbas (B) 1969 1998
Åmsele flygbas (B) 1969 1998
Färila flygbas (B) 1969 1998
Bollnäs (D) 1989 1997

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Sandberg (2003), s. 202
  2. ^ [a b c] Braunstein (2005), s. 99-101
  3. ^ [a b c] Flygvapennytt 1971-2-3
  4. ^ Bäckman, Axel: När flottiljen kom till sta'n, i Kungliga Hälsinge flygflottilj 1945-1970, utgiven med anledning av 25-årsjubileet 1970 (1970), sid. 29
  5. ^ Bengtsson (2014), s. 209
  6. ^ [a b] Berg (2004), s. 114
  7. ^ Kungl. Hallands flygkår
  8. ^ Braunstein (2005), s. 95-96
  9. ^ Odqvist (1979), s. 41
  10. ^ Stridsberg (2003), s. 70
  11. ^ Braunstein (2005), s. 72
  12. ^ Regeringens proposition 1975:75
  13. ^ [a b] Regeringens proposition 1991/92:102
  14. ^ Regeringens proposition 1996/97:4
  15. ^ Flygvapennytt 1994-2
  16. ^ Flygvapennytt 1998-3
  17. ^ Flygräddningens historia 1973-1998
  18. ^ Regeringens proposition 1972:45
  19. ^ Flygvapennytt 1997-2
  20. ^ [a b c] Stridsberg (2003), s. 74-75
  21. ^ [a b c d] FlygvapenNytt 1994-4
  22. ^ Utbildning av österrikiska flygofficerare Arkiverad 19 januari 2012 hämtat från the Wayback Machine. Läst 26 maj 2012
  23. ^ Stridsberg (2003), s. 92
  24. ^ [a b] Stridsberg (2003), s. 171
  25. ^ Havkom.se (2000-03-14) Rapport ML 2000:1-Ärende ML-03/96 Arkiverad 17 juni 2012 hämtat från the Wayback Machine. Läst 2 juni 2012 Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  26. ^ Havkom.se (1998-10-26) Rapport ML 1998:2-Ärende ML-05/96 Arkiverad 16 juni 2012 hämtat från the Wayback Machine. Läst 2 juni 2012 Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  27. ^ ”Det känns nästan som man flyger”. helahalsingland.se. http://www.helahalsingland.se/halsingland/soderhamn/det-kanns-nastan-som-man-flyger. Läst 21 juni 2014. 
  28. ^ ”Flottiljen tilldelades ny fana”. forsvarsmakten.se. http://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2014/09/flottiljen-tilldelades-ny-fana/. Läst 2 augusti 2015. 
  29. ^ ”Flygvapenchefen tillbaka på nedlagda F15: "Söderhamn har mitt hjärta"”. helahalsingland.se. http://www.helahalsingland.se/gavleborg/soderhamn/flygvapenchefen-tillbaka-pa-nedlagda-f15-soderhamn-har-mitt-hjarta. Läst 18 april 2017. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Från orre till vigg. Hälsinge flygflottilj 50 år 1945-1995. Hälsinge flygflottilj. 1995. ISBN 91-630-3205-8 
  • Braunstein, Christian (2005). Svenska Flygvapnets förband och skolor under 1900-talet. Christina von Arbin. sid. 99-101. ISBN 91-971584-8-8 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. sid. 202. ISBN 978-91-631-8699-8 
  • Bengtsson, Sven-Åke (2014). En svensk tiger : hårda fakta och siffror över svensk beredskap och upprustning 1939-1945. Stockholm: Svenskt militärhistoriskt bibliotek. Libris 16757734. ISBN 978-91-86837-71-6 
  • Berg, Ejnar (2004). Vyer från kastaler, kastell och kaserner: guide över Sveriges militära byggnader. Stockholm: Probus. Libris 9818451. ISBN 91-87184-75-3 
  • Odqvist, Gösta (1979). Kungl. Västmanlands flygflottiljs historia-Del 1, 1929-1979. Västmanlands flygflottiljs historiekommitté. Libris 604901 
  • Stridsberg, Sven (2003). Viggen. Malmö: Frank Stenvalls förlag. Libris 9450285. ISBN 91-7266-161-5 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]