Umeå är Sveriges 13:e största tätort med 84 761 invånare (2016)[5] och är sedan 1995 Norrlands största tätort, då den gick om Gävle. Den 31 december 2023 hade Umeå kommun 133 091 invånare[2].
Umeå, som ofta kallas Björkarnas stad, är beläget invid Umeälven, cirka femton kilometer från Bottniska vikens kust, vid Västra Kvarken. Orten växte fram på 1300-talet kring Backens kyrka ungefär fem kilometer uppströms Umeås nuvarande centrum. Umeälven var då segelbar till Backen, där det fanns både hamn och marknadsplats. Eftersom uppseglingen blev allt svårare till följd av landhöjningen förflyttades ortens centrum nedströms i samband med att Umeå fick stadsrättigheter i början av 1620-talet. Umeälvens uppgrundning fortsatte dock, och Umeå hamn, som dittills legat helt centralt, finns sedan 1920-talet knappt 20 kilometer söderut, nära älvens mynning i Holmsund.
Under några år i slutet av 1980-talet marknadsfördes Umeå som Norrlands huvudstad, en beteckning som även Sundsvall använt som slogan åren 2007–2016.[6][7][8]
Sedan 1980-talet har Umeå också alltmer profilerat sig som kulturcentrum, och var europeisk kulturhuvudstad 2014.[9] Förutom ett flertal festivaler var en av Umeås största satsningar den årligt återkommande Umeå Kulturnatta[10] som lockade stora delar av Umeås befolkning till en mångfald av arrangemang.
I de äldsta källorna nämns Umeå i flera olika namnvarianter. 1316 skrivs namnet Huum, men 1320 skrivs det Vma i Hälsingelagen. Det har förmodats att Huum är en felskrivning, och att det ursprungliga namnet ska ha varit Uma. Den sedvanliga uppfattningen är att namnet kommer från ett på fornnordiska beskrivande namn på älven, Úma, den dånande eller den tjutande.[11][12] En annan teori är att namnet kommer från finskans uoma som betyder flodbädd.[11]
Namnets ursprung har också satt fantasin i rörelse. Enligt den götiska uppfattningen är namnet härlett ur Ymer, och Ymer är därmed ett namn som ibland förekommer i Umeå, till exempel i Fria Moderata Studentföreningen Ymer vid universitetet. Umeå skulle därmed enligt samma götiska skola vara det Ymisland som omnämns i Hervarar saga.[13]
Historia
Backenkyrkan väst om stan har en historia som leder till medeltiden. Umeå växte fram i området direkt öst om kyrkan.Röbäcksslätten söder om staden har bevarat sin agrara karaktär.
Människor har funnits i Umeå älvdal mycket länge. De äldsta hällristningarna i närheten av Umeå, i Norrfors någon mil väster om staden, är från cirka 3000 f. Kr., och på flera håll finns också lämningar av boplatser och odlingar från 1000-talet.[14]
1300–1500-talen
Första gången Umeå omnämns i skrift är 1314 när Umeå kyrksocken nämns i Sexårsgärden, en kyrklig skattelängd, och därmed börjar betraktas som en del av kyrkans område. Vid den tiden var centralorten belägen ungefär vid nuvarande Backens kyrka, där det fanns handelsplats, hamn och en träkyrka. Umeå (Vma) nämns också i Hälsingelagen från cirka år 1320, där det stadgas om bågaskatt.[15]
Under samma århundrade gavs hela Umeå som förläning åt Upplands lagman, riddarenNils Gustafsson, som liksom senare hans son Erik Puke styrde socknen från Korsholms slott. År 1324 skänktes byn Kåddis till ärkebiskopen, men 1426 övertogs byn av König Skarlakan. År 1482 fick ärkebiskopen Jakob Ulvsson hela Norrland, inbegripet Umeå socken, i förläning.[16]
Landsköpmän var bönder som också bedrev handel, varvid de försåg invånarna med nödtorft som salt, vadmal, hampa, spannmål och lärft. Umeå socken hade år 1539 två landsköpmän, en i Degernäs och en i Röbäck – ett antal som 1549 ökat till femton.[17]
I början av 1580-talet uppvaktade västerbottningarna kung Johan III för att få en köpstad till landskapet. Kungen ställde sig positiv till detta och utfärdade 1588 stadsprivilegier för en stad i Umeå socken. Det var interimsprivilegier som skulle gälla i sex år. Den plats som föreslogs för Umeå stad låg på prästbordet i Backen, fem kilometer väster om nuvarande centrum. Där låg sockenkyrkan och kungsgården, där hölls årliga lappmarknader med regionens samer, och dit ledde alla någorlunda framkomliga vägar i socknen. Där fanns en hamn i Umeälven och kyrkstugor för allmogen. Landsköpmännen bodde också i stor utsträckning i byarna närmast sockenkyrkan, exempelvis Ytterhiske, Västerhiske, Grisbacka, Grubbe, Baggböle, Klabböle, Kåddis och Brännland. Den föreslagna stadsplatsen godkändes av kungen.[18]
Den yta som anslagits var dock mycket liten och det visade sig snart också bli svårt att få borgare att bosätta sig i den nya staden vid sockenkyrkan. De få borgare som slagit sig ned anhöll om att även få disponera den närbelägna kungsgårdens mark, men då detta aldrig förverkligades flyttade de bort igen och återgick till att verka som landsköpmän. Staden vid sockenkyrkan avsomnade innan de sex frihetsåren var till ända. Av 1594 års räkenskaper framgår att det då inte fanns några borgare mantalsskrivna i staden och att antalet landsköpmän sjunkit till 30 från att ha varit 51 det år då staden anlades.[18]
Av den första staden återstår nu inget annat än ett mörkfärgat så kallat stadslager i jorden kring Häradsvägen där den går från kyrkan mot söder, ned mot älven. Vid arkeologiska undersökningar har tegel, järnföremål, fragment av kritpipor, fönsterglas med mera påträffats inom en yta på omkring 100x50 meter. Platsen är klassad som fast fornlämning (Umeå stad 127).[19]
Från 1594 fortlevde kyrkstaden med sin vardagliga verksamhet intill området Hamnen som åter blev sockenhamn där flera bönder idkade handel och byggde upp mindre handelsflottor[20]. Här bodde olika sociala grupper som hantverkare och lägre statstjänstemän, "fogdetjänare". Det fanns här totalt tio stugor inklusive tre kyrkstugor år 1596. Från 1610-talet ökade antalet kyrkstugor till sju, varav tre i området Hamnen och fyra i områdena Backen och Västerbacken. [21]
Hamnen i kyrkstaden upphörde med tiden eftersom älven hade uppgrundats genom landhöjningen och större båtar inte längre kunde angöra platsen.[22]
1600-talet
Wmeå Stadh 1643
År 1621 sände Gustav II Adolf en delegation under Olof Bure att planera staden igen. På grund av landhöjningen valdes ett område en halvmil öster om dåvarande centrum, som i folkmun länge fortsatte att kallas Umeå Moder. För den nya staden köptes år 1622 Sandahemmanet på Ytterhiske om ett halvt mantal av Anders Nilsson, som blev borgare i staden. Stadsmarken kostade 600 daler kopparmynt.[23]
Troligen var det Olof Bure som utförde stadsplanen.[22] Den 22 juni 1622 utfärdade riksrådetinterim-stadsprivilegier för Umeå stad. Stadsbilden var typisk för epoken, med inte helt raka rutnätsgator och huvudgator som löper parallellt med älven. Torget var förhållandevis oansenligt och låg i stadens västra del. Möjligen verkställdes inte alla Bures planer, så till exempel på en tredje huvudgata. Spår av Bures stadsplan är Storgatan, Västra Rådhusgatan och Rådhustorget.[22]
Stadens handelsområde begränsade sig till den egna socknen samt Bygdeå och Lövånger medan de angränsande socknarna Skellefteå och Burträsk tillföll Piteå som erhållit stadsprivilegier året innan. Under de år Livland var svenskt (Svenska Livland 1629–1721) handlade Umeå också med Riga och Reval (Tallinn)[23]. 1634 fick Umeå delad rätt med Härnösand att handla i Nordmalings socken, vilket kan ha räddat staden från att hela tyna bort under 1630-talets år av missväxt.[24]
År 1637 blev Umeå, med fyrtio invånare, residensstad i det nya Västerbottens län som bröts ut ur Stor-Hälsingland och motsvarade hela Övre Norrland. De definitiva stadsprivilegierna fick staden 1646 av drottning Kristina, samma år som uppförandet av Umeå stads kyrka påbörjades. Nicodemus Tessin d.ä. tog över stadsplaneringen efter Bure. Han gjorde stadens form mera rektangulär, och Kungsgatan kan möjligen härledas till hans stadsplaner.[22]Daniel Jonsson Trast var stadens förste borgmästare. Han tillträdde omkring 1640, men fick kunglig fullmakt först 1648. För att locka bönderna att bli stadsbor fick de bland annat sex frihetsår.[25]
År 1785 inrättades Övre Norrlands första lasarett i Umeå, strax utanför stadens tullar, på tomten Sandåkern 3, nuvarande Storgatan 28.
Sverige låg vid ingången till 1700-talet i krig med Ryssland (Stora nordiska kriget) och ryska trupper brände den 20 september 1714 ned hela staden så när som på stadskyrkan,[26] sedan de svenska trupperna, under landshövding och generalmajor Anders Erik Ramsay, övergivit staden. Ryssarna beslagtog också handelsskeppen i hamnen med deras laster. I januari 1719 tog sig ryssarna över den frysta Kvarken och plundrade Umeå.[27] Ryssarna brände den återuppbyggda staden den 22 maj 1720 och den 8 juni 1721 de tillfälliga bostäderna som uppsatts. Det året bodde det 218 personer i staden.[28] Staden repade sig åter och Carl von Linné beskrev staden 1734 med orden "Umeå, en liten stad som ännu eij wähl reparerat sig efter det skadestånd den led af fiendens eld, då den totaliter blef afbränd.".
Landshövdingarna Jacob Grundel och Gabriel Gabrielsson Gyllengrip verkade kraftfullt för att snabbt bygga upp staden, och 1751 hade Umeå 705 invånare. Staden återuppbyggdes efter de gamla stadsplanerna, men fick några fler gator.[29] År 1780 beslutades att husen i staden, som var byggda av trä, skulle målas röda och att de skulle numreras.[30]
År 1771 hade bara två bodar i staden öppet året runt. Den mesta försäljningen skedde på marknader i staden, Nordmaling, Bygdeå, Lövånger, Burträsk och i lappmarkerna. På dessa marknader köpte borgarna upp varor som brädor, fisk, skinn av ekorre, bäver, björn, utter, järv, räv och hermelin, och tran från säl. Dessa varor, och järn från Robertsfors och Olofsfors, sålde köpmännen vidare.[23]
Av stadens 836 invånare år 1771 hade 88 burskap. Av de senare var 38 handlare, 24 hantverkare och 26 fiskare. 110 tomter var bebodda, och staden införskaffade fortlöpande mark österut för att kunna utvidga sig.[23]
1800-talet
Hovrätten för Övre Norrland, byggd 1886–1887.Moritzska gården, ritad 1891.Gamla elverket byggdes av överblivet tegel efter kyrkan. Där fanns också en brandstation.Handelsbanken i Umeå, ritad 1894 av Ernst Stenhammar.
Umeå var en central skådeplats för finska kriget år 1809. I mars 1809 intogs Umeå av ryska trupper, men de ryska trupperna tvingades lämna staden efter endast ett par dagars belägring på grund av en kommande fredsförhandling. I slutet av maj anföll ryssarna igen, och den svenske generalenGeorg Carl von Döbeln utrymde staden, som återigen intogs av de ryska trupperna den 1 juni. Ryssarna besatte staden tills den ryske generalen Nikolai Kamenskij tvingades till reträtt i Ratan den 20 augusti. I samband med ryssarnas intåg bröt svåra farsoter ut, bland annat rödsot och fläckfeber, och många avled till följd av detta.
Skeppsvarven präglade staden från 1800-talet. På Teg fanns tre rederier, och det var en betydande näring fram tills ångbåtarna utkonkurrerade segelfartygen. 1860-63 byggdes Gamla bron över älven, och ungefär samtidigt skapades Döbelns park. Flera sågverk anlades i Umeås utkanter och goda tider gjorde ägarna förmögna. Ett spår av välmågan är Moritzska gården.
Johan Nordqvist uppförde Hovrätten 1884 – en av få byggnader som klarade branden – ursprungligen för att inhysa folkskollärarinneseminariet som bildades 1876. Ett hus av amatörarkitekten Axel Cederberg, Smörasken, är likaså bevarad, samt en del av von Ahnska magasinet.
Skråväsendet upphörde i Sverige genom 1846 års införande av Fabriks- och hantverksförordningen. Därmed omskapades stadens organisation, exempelvis genom införande av drätselkammare. Det fanns då i Umeå stad 35 hantverkare som hade burskap, tre utan burskap, och tre fabrikanter, vilka 1847 bildade Umeå Fabriks- & Hantverksförening.[32]
Umeå efter stadsbranden. Fotograferat från fängelsets tak mot nordväst.
Den 25 juni 1888, samma dag som Sundsvallsbranden, var det åter dags för staden att brinna ned till grunden. Allt började strax efter klockan tretton, med en brand i Umeå bryggeriaktiebolags huvudbyggnad[33], som låg väster om Renmarksbäcken ungefär vid Storgatan 38, och brinnande takspån från bryggeriets tak följde med de kraftiga vindarna österut över staden. Tidigare den morgonen hade en brand brutit ut vid ett sågverk i Holmsund varför stadens enda ångspruta hade transporterats dit. Den kraftiga vinden och avsaknaden av brandsprutan gjorde att branden spred sig snabbt mellan husen i de trånga gatorna i staden. Först när branden nådde Östra Esplanaden vid nittontiden hejdades den när vinden slog om till nordost och husen öster om esplanaden, däribland fängelset, skonades från branden.[34] Totalt blev cirka 2 300 av stadens 3 000 invånare hemlösa i branden[35], men ingen omkom i branden.[34]
Återuppbyggnad
Köpmannahus i trä i västra Centrum, mitt emot MVG-gallerian i Domushuset.
När staden åter skulle byggas upp beslutades att gatorna inte fick vara för trånga och att björkar skulle planteras längs alla gator i staden och därmed var "björkarnas stad" född. Fredrik Olaus Lindström ledde återuppbyggnaden. Husen som uppfördes byggdes företrädesvis i trä, och gav stadsbilden sin markanta prägel av arkitekter som Carl Fridolf Engelbert Sandgren (Blå huset, med mera), Erik Olof Mångberg (Verkmästare Anderssons hus, Ordenshuset, med mer), Viktor Åström (Stora hotellet, med mera) och Ragnar Östberg (Aschanska villan, Scharinska villan). Några praktbyggnader i tegel uppfördes av Ernst Stenhammar (Handelsbanken), Fredrik Olaus Lindström (Riksbanken, Umeå rådhus, Umeå stads kyrka), Torben Grut (Sparbanken). Det stora Tullmagasinet vid Tegsbron uppfördes av Mångberg. Med det överblivna teglet från kyrkan, uppfördes den slottslika Borgmästarevillan av Per Eriksson. På kvarteret Höder i västra centrum uppfördes köpmannahusen i trä som ännu är bevarade.
Elektricitet och rinnande vatten
Staden fick år 1892, som fjärde stad i Sverige, elektrisk gatubelysning i samband med att Umeå fick ett elektricitetsverk. Gamla elverket av Wilhelm Stolpe är en rest från detta, och är byggd som en medeltida borg. I mitten av 1890-talet var järnvägen på väg till Umeå och Folke Zettervall anlitades till att rita Järnvägsstationen. Gamla bron fick sin nuvarande form efter branden, och var länge den enda bron över älven.
Under 1890-talet försämrades vattenkvaliteten i stadens brunnar, och älven hade blivit alltför förorenad, så staden beslutade 1897 att göra Taflesjön (nuvarande Nydalasjön) till vattentäkt, eftersom den låg 25 meter högre än själva staden. Ett sandfilterverk placerades vid sjöstranden, och en självtrycksledning drogs till en 750 kubikmeter stor reservoar i Hamrinsberget, varifrån dricksvattenledningar drogs till stadens då cirka 300 fastigheter. I den växande staden – och med vattentoalettens intåg – blev vattentillgången dock snart otillräcklig, och redan 1913 byggdes ett nytt vattenverk vid Kulla, med Piparbölesjön som vattentäkt.[36][37]
Umeå stad 1937.Stornorrfors kraftverk.Kulturhuset Väven och Skeppsbron, 2014.
År 1902 nådde järnvägens stambana fram till Umeå. Eftersom Umeå tätort, på grund av den kraftiga landhöjningen numera ligger drygt en mil från havet, tvingades Umeå stad 1920 bygga en uthamn i Holmsund. I Nordmaling fanns en flygplats, som 1961 flyttade till Alvik utanför Teg, Umeå Airport. År 1949 invigdes Tegsbron över vilken E4 och E12 gick fram till 2012, då vägarna fick en ny sträckning över Kolbäcksbron. Det sista året av millenniet påbörjades Botniabanan.
På 1920-talet undgick Umeå den så kallade regementsdöden, och efter inkorporering av områdena Öbacka, Ålidhem, Sofiehem och Gimo uppnåddes 10 000 invånare. I konkurrens med andra norrlandsstäder lyckades Umeå sedan "erövra" en dubblering av folkskollärarinneutbildningen och 1936 placeringen av Hovrätten för Övre Norrland. Under motbokstidens första år uppmärksammades det så kallade Umeåsystemet. På förslag av VK-redaktören Gustav Rosén förbjöds 1923 all vin- och spritservering i Umeå, och motboksåldern skulle höjas varje år så att all försäljning till slut skulle upphöra. Staden övergav dock experimentet redan 1926, då Rosén lämnade Umeå för att bli statsråd.[38]
I början av 1900-talet anlades flera industrier vid Umeälvens strand nedströms innerstaden. Framför allt rörde det sig om träindustrier. Massatillverkaren Umeå träsliperi anlades 1910 vid nuvarande konstnärligt campus. En bit längre nedströms, på ömse sidor om Sandbäckens utlopp nedanför Ålidbacken, tillkom omkring 1900 Öbacka sågverk och Umeå ångsåg (även kallad Löwlingssågen). Vid Kolbäckens utlopp vid nuvarande Strömpilen fanns en gammal kvarnplats där en tjärfabrik etablerats. Efter dess nedläggning anlades där 1910 Sofiehems sågverk, som 1927 fick ge plats för Sofiehems träsliperi, sedermera Bowaters och Sofiehem Pulp. Nedanför nuvarande Returmarknaden uppfördes Gimonäs sågverk 1917. I samma område fanns även ett tegelbruk (grundat 1890) och en lådfabrik. Bostadsområdena Sofiehem och Gimonäs växte fram som arbetarstadsdelar i anslutning till dessa industrier.[40]
Tillverkningsindustrin växte med bland annat Hilding Carlssons Mekaniska Verkstad, som konstruerade Sveriges första rälsbuss 1933 och var ledande i sin bransch. Volvo lastvagnar på Teg har sitt ursprung i ett möbelsnickeri som drevs av uppfinnaren Gösta Nyström, som också grundade Nyström Nordpatent. Komatsu Forests föregångare Umeå Mekaniska grundades i Umeå 1961. Den växande stadens elkraftsbehov löstes 1958 genom bygget av Stornorrfors kraftverk ett par mil uppströms Umeälven.[41]
I slutet av 1950-talet tilldelades Umeå först ett tandläkarinstitut och senare en medicinsk högskola, vilket lade grunden för att Umeå lasarett 1957 kunde uppgraderas till regionsjukhus för Övre Norrland, och för Norrlands första universitet, som invigdes 1965. Umeås befolkning ökade från 1950-talet med 1 000 invånare per år med "svackor" under 1980-talet och slutet av 1990-talet. Den 1 januari 1965 uppgick Umeå landskommun (Backen och Teg) i Umeå stad, som därmed hade 47 000 invånare. Även de tidigare landskommunerna Holmsund, Hörnefors, Sävar och Holmön blev 1974 en del av Umeå kommun. Till följd av den kraftiga befolkningsökningen dessa år uppbyggdes en mängd bostadsområden i rask takt, där Ålidhem, Mariehem, Ersboda, Umedalen och Tomtebo är de största.
Själva innerstaden genomgick flera förändringar på 1900-talet, dels genom uppförandet av stora varuhus (Tempo, nuvarande Åhléns, och Domus, nuvarande MVG-gallerian), dels genom anläggandet av Vasaplan på 1980-talet där Stadsbiblioteket, Folkets hus och flera gallerior byggdes kring lokalbussterminalen, varmed själva stadskärnan utvidgades.
Västerbottens fänrikor sattes upp på 1500-talet under Gustav I. När indelningsverket bildades uppgick organisationen i Västerbottens regemente (1624).[43] Umeå socken motsvarade Överstelöjtnantens kompani. År 1695 hade Umeå socken 150 roten, vilket motsvarade antalet soldater.[44]
Umeå blev en garnisonsstad 1901 när Norrlands dragonregemente(K 4) förlades till Skolgatan. Garnisonen utökades 1909 i samband med att Västerbottens regemente flyttade in till Hissjövägen från sin tidigare mötesplats i Vännäs. Sedan den 1 juli 2000 finns endast två stycken militära förband kvar i staden.
Norrlands dragonregemente förlades till nybyggda kaserner på Skolgatan, dit även Kavalleriets kadettskola var förlagda under en tid. År 1966 samlokaliserades Norrlands dragonregemente tillsammans med Västerbottens regemente. Kasernerna övergavs helt och övertogs av kommunen som flyttade in sin kommunförvaltning i kasernerna mellan åren 1969 och 1970, som då fick namnet Umeå stadshus.[45] Regementet kom 1980 att omlokaliseras till Arvidsjaur.
Gamla regementet, numera Umestan företagsparkVästerbottens regemente övergav år 1909 sin tidigare mötesplats och lägerplatsVännäs läger för att förläggas i nybyggda kaserner på Hissjövägen. Regementet kom under slutet av 1900-talet att avvecklas efter hand genom olika försvarsbeslut. År 1997 avvecklades Lapplandsbrigaden, vilket medförde att grundutbildningen av värnpliktiga upphörde vid regementet. År 2000 avvecklades regementet med dess försvarsområdesstab. I samband med att grundutbildningen upphörde 1997 såldes större delen av området till kommunen 1998, som gjorde om det till en företagspark och går sedan dess under namnet Umestan.[46]
Totalförsvarets skyddcentrum lokaliserades 1992 till staden och dess garnison och samlokaliserades med Västerbottens regemente. Centrumet utbildar personal för arbete med CBRN skydd (kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära) och har haft årligen omkring 100 värnpliktiga fram till 2010, då värnpliktgutbildningen blev vilande i Sverige. SkyddC samarbetar nära med Totalförsvarets forskningsanstalt(FOI), vars avdelning för CBRN-skydd också ligger i Umeå. Regeringen beslutade under slutet av 2010 att bygga en CBRN-inomhusanläggning vid SkyddC i Umeå, detta för att öka säkerheten inom CBRN-skydd både på nationellt och internationellt plan. Sammanlagt åttio miljoner investeras i anläggningen och blir den enda av sitt slag i hela Europa.[47]
Västerbottensgruppen bildades den 1 juli 2000 för att fylla den roll som försvarsområdesstaben tidigare haft genom sitt stöd till hemvärn och frivilligverksamheten.
Administrativa tillhörigheter
Umeå stad ombildades vid kommunreformen 1862 till en stadskommun. År 1965 införlivades Umeå socken/landskommun dit en del av Umeå bebyggelsen utvidgats till. 1971 uppgick Umeå stad i Umeå kommun med Umeå som centralort.[48]
Anm.: Sammanvuxen med Tomtebo 2010, åter tätort 2015.
Stadsbild
Tätorten är avlång med ett avstånd på över en mil mellan de yttersta stadsdelarna Umedalen i nordväst och Tomtebo i sydost, samt de stora stadsdelarna Teg (söder om älven) och Ersboda i norr. Umeås centrum, som består av 48 kvarter, avgränsas av Ume älv, Västra Esplanaden, järnvägen och Östra Kyrkogatan. I takt med att folkmängden ökat har även delar av de angränsande stadsdelarna Haga, Väst på stan och Öst på stan fått mer av centrumkaraktär. Inne i själva staden finns ett helt skogsområde sparat, Stadsliden, som bland annat har elljusspår som nyttjats för att arrangera skid-SM. På sikt kommer även sjön Nydalasjön att omges av den växande staden eftersom stadsdelarna Mariehem (nordväst om sjön) och Tomtebo vid sjöns södra ände utvidgas längs sjöns västra sida, som hittills varit ett skogsområde.
Stadsdelar
Flygbild över Umeås centrala stadsdelarCentrala Umeå sett från HamrinsbergetBroparken i Umeå
Umeå har ett tempererat klimat, som dock gränsar till att vara subarktiskt eftersom dygnsmedeltemperaturen är över 10°C endast tre månader om året. På grund av närheten till havet har Umeå även ett kustlandklimat, vilket gör vintrar och somrar något mildare. Friska vindar blåser in från Kvarken vilket gör att kyleffekten bidrar till att kalla temperaturer känns kallare än vad de egentligen är.
Jan
Feb
Mar
Apr
Maj
Jun
Jul
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Normaldygnets maximitemperaturs medelvärde
−5
−4
0
6
12
17
20
18
13
7
0
−4
Normaldygnets minimitemperaturs medelvärde
−11
−11
−8
−3
2
8
11
10
5
1
−4
−9
Nederbörd
49,0
38,0
41,0
36,0
41,0
44,0
53,0
78,0
73,0
65,0
76,0
56,0
Diagram
temperaturer i °C • månadsnederbörd i mm • Källa: [52][53]
49
-5
-11
38
-4
-11
41
0
-8
36
6
-3
41
12
2
44
17
8
53
20
11
78
18
10
73
13
5
65
7
1
76
0
-4
56
-4
-9
Kommunikation
Den här artikeln eller det här avsnittet innehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras. (2015-09)
Hjälp gärna Wikipedia att åtgärda problemet genom att redigera artikeln eller diskutera saken på diskussionssidan.
Vägar
En typisk Umeåväg - Kungsgatan, med björkallé
Det går två Europavägar genom Umeå; E4 och E12 (turistvägen Blå vägen). Riksväg 92 samt länsvägarna 363 och 364 har sin början i Umeå. E4 och E12 gick i många år genom centrala Umeå, mycket nära själva stadskärnan, men 2012 invigdes E4:s nya sträckning via den Östra länken över Kolbäcksbron samt Norra länken, som leder E12 från Vännäsvägen via Ersboda till E4 och en östligare sträckning mot Holmsund. Ut ur staden har samtliga vägar förhållandevis en god standard.
E12 mellan Umeå och Vännäs ska byggas om till mötesfri landsväg. Hösten 2004 invigdes den första etappen av totalt tre. Den åtta kilometer långa sträckan håller en hög standard och uppfyller i princip kraven för motortrafikled.
En ringled under namnet Umeåprojektet håller på att byggas, och beräknas färdigt 2021. Kostnaden har beräknats till 1,7 miljarder kronor och har delvis medfinansierats av Umeå kommun och AB Volvo. Bygget inleddes först under 1990-talet, men regeringen stoppade bygget av den andra halvan av projektet på grund av miljöskäl, eftersom ringleden skulle dras över Röbäcksslätten. Detta efter att Röbäcksbönder klagat och inte velat ha vägarna så nära där de bor. Kommunpolitikerna sa även nej till ett nytt förslag som Röbäcksbönderna kommit med om att flytta vägen cirka 100 meter. Vägprojektet fick grönt ljus igen under hösten 2008 och inleddes på nytt i juni 2009.[54]
Sedan Norra och Östra länken färdigställts 2012 återstår fortfarande oklarheter kring Västra länken, då det finns olika förslag om var bron över Umeälven – och passagen genom Umeås östra stadsdelar – ska placeras. Det beslut Trafikverket tog hösten 2015 har överklagats.[55]
ULTRA, eller Umeå Lokaltrafik, sköter Umeås lokaltrafik som består av 18 busslinjer i Umeå. Den 12 juni 2006 tog Connex, sedermera Veolia Transport, över Umeås lokaltrafik. Under juli 2007 meddelades att avtalet avbrutits i förtid av huvudmannen Länstrafiken i Västerbotten och trafikutövaren Veolia Transport i samråd. Veolia Transport ansåg att Länstrafiken i efterhand utökat trafiken mer än vad man betalade för och tyckte att man inte hade råd att bedriva trafik mera. Februari 2008 meddelades det att Nobina (tidigare Swebus) får börja köra lokaltrafiken i Umeå från och med den 16 juni samma år.
Umeå binds samman med Stambanan genom övre Norrland norrifrån genom Umeåbanan, en sidobana från Vännäs till Holmsund som öppnades för trafik 1896. Söderifrån ansluter den nybyggda Botniabanan med en bro över älvdeltat som invigdes augusti 2010. Umeå har två stationer, den gamla Umeå centralstation med tre spår, två plattformar och en ny gångtunnel under spåren,[56] samt Umeå Östra som ligger sydost om centrum, nära sjukhuset och universitetet och är den nya stationen där Norrtåg stannar.
Botniabanan, den nya kustnära järnvägen som knyter ihop Umeå med kuststäderna söderut, har medfört förändringar. En ny station, Umeå Östra, har byggts i anslutning till Norrlands universitetssjukhus, universitet och högskolor. En ny godsbangård, Umeå godsbangård, på cirka 56 000 m² har byggts på industriområdet på Västerslätt för att kunna utveckla både gods- och persontrafiken. Innan omlokaliseringen låg bangården i anslutning till Centralstationen. Både hamnen och godsbangården är kopplade till Botniabanan genom Järnvägslinjen Vännäs–Umeå–Holmsund.
Trafik
Före Botniabanan var persontrafiken ringa med ca två nattåg till Norrland som stannade i Umeå, men med en betydande godstrafik med bl.a. timmertåg som sköts av Green Cargo. SJ sköter trafiken för nattågen sedan de vann Rikstrafikens upphandling av Norrlandståget i juni 2008 samt en förnyad upphandling 2013.
Botniabanan invigdes i augusti 2010, och Norrtåg AB smygstartade då med regionaltåg mellan Umeå och Örnsköldsvik. Först i augusti 2012 förlängdes trafiken till Sundsvall i samband med att Ådalsbanan blev klar för trafik. Sedan dess är Umeå ett nav för regionaltåg till Sundsvall, Lycksele och Luleå.[57] Pendeltågstrafik med ombyggda X11 (motorvagn) till Vännäs startade i december 2011 och sedan perrongen i Vännäsby blev färdigbyggd oktober 2012 stannar även tågen där.[58]
Från december 2012 har SJ AB kört snabbtåg Stockholm–Umeå.
Umeå Airport bygges 1961 och ligger endast fyra kilometer från Umeå centrum. Flygplatsen är Swedavias sjätte största i Sverige med 1 042 891 passagerare (2014). Merparten av trafiken har Arlanda eller Bromma som destination, cirka sju procent av trafiken är utrikestrafik.[59]
I Umeåregionen finns ett antal gästhamnar för besökare med båt, bland annat vid Strömpilen, Patholmsviken i Holmsund, Bredvik i Obbola och på Norrbyskär.[60] Vid Strömpilen finns ett shoppingcentrum, i övrigt har ingen av gästhamnarna bra förbindelser med centrum för shopping och kulturliv. Det finns dock en brygga i centrala Umeå, som är kommunalt finansierad, men den saknar vatten och elström. Fri seglingshöjd under den centralt belägna Kyrkbron är endast 3,8 meter vilket gör den tillgänglig endast för mindre båtar. Under 2014 begränsas tillgängligheten dessutom av de byggnadsarbeten som pågår vid kajen.
Näringsliv
Offentlig sektor
Större offentliga arbetsgivare i Umeå kommun (2008)[61][62]
Med kommunen, landstinget och universitetet som största arbetsgivare har Umeå – som också är residensstad och säte för bl.a. Hovrätten för Övre Norrland samt har haft två regementen – länge ansetts vara dominerat av offentlig sektor.
Etableringen av Umeå universitet i mitten av 1960-talet och "Skogshögskolan" på 1970-talet, som båda expanderat kraftigt under främst 1980- och 90-talen, har dock haft en stimulerande inverkan även på många företagsetableringar.
Norrlands universitetssjukhus (NUS) i Umeå är det största sjukhuset norr om Uppsala, med drygt 700 vårdplatser. Här behandlas patienter från hela norra Sverige som behöver högspecialiserad vård. Telemedicin i olika former är ett viktigt komplement i det stora upptagningsområdet. Utbildningar till läkare, tandläkare, sjuksköterskor, fysioterapeuter och annan vårdpersonal bedrivs i nära samarbete mellan sjukhuset och universitetet.
Även om många myndigheter finns representerade i Umeå har ortens starka tillväxt medfört att få myndigheters huvudkontor utlokaliserats hit. Ett undantag är Brottsoffermyndigheten som etablerades här 1994.
Privat sektor
Umeå centrum, med Thulehuset i förgrunden och Scandic Plaza i bakgrunden.
Umeås starka tillväxt från 1990-talet och framåt har till största delen skett inom den privata sektorn. Enligt Företagarnas och UC:s årliga undersökning Årets företagarkommun från 2014 placerade sig Umeå på tredje plats i landet mätt i företagens uthålliga tillväxt.
Näringslivet i Umeå är differentierat med IT-företag, forskningsbaserade bioteknikindustrier och skogs- och verkstadsindustrier. Sex av Umeås exportföretag omsätter vardera mer än en miljard kronor per år.
Bredband
Bredbandsutbyggnaden började tidigt och har få motstycken i världen[64] – Umeå flera gånger bedömts ha västvärldens snabbaste bredbandsnät, topp 20 i världen.[65]Stadsnätet omfattar mer än 65 mil optofiberkabel och 3 600 mil annan fiber och ger i princip all tätortsbefolkning tillgång till bredband.[66]
Internets utveckling i Sverige har påverkats av företag och personal med Umeåanknytning. BoNet, sedermera Bostream, startades och drevs ur ett teknikperspektiv av teknikpersonal från Umeå från starten 1998 tills de 2004 köptes upp av Bredbandsbolaget. Umeå IT-Center startade 1994 sitt bredbandsnät "Umeå Tjänstenät" där de hyrde svartfiber från Umeå Energi och hyrde kopparförbindelser från Telia. IT-Center skapade en projektplattform för utbyggnationen av Volvo Lastvagnar, samt tjänster riktade mot grafiska branschen. Ett flertal tjänster som idag benämns molntjänster distribuerades redan på 1990-talet över "Umeå Tjänstenät". Bredbandsbolaget köpte Umeå IT-Center år 2000 och har sedan hämtat betydande delar av sin personal för nätutveckling från IT-Center, och sedan 2004 även från före detta Bostream. ISP:n RiksNet är även de i princip helt från Umeå. SkyCom, T3 har stark Umeåanknytning, men med historiska inslag från Obbola och Vindeln. Även den Stockholmsbaserade operatören OwnIT har rötter i Bostream, varför man kan härleda Umeåanknytning också i detta fall.
Näringslivet har dragit stor nytta av den väl utvecklade digitala IT-infrastrukturen och det finns många både väletablerade och nya företag i och runt IT-branschen, som till exempel Cyberphoto, som växt från lokal fotobutik till att bli en av Skandinaviens största leverantörer av fotoutrustning med över 200 miljoner i årsomsättning[67][68].
Verkstadsindustri
Verkstadsföretagen i Umeåregionen har traditioner sedan mitten av 1900-talet och har utmärkt sig för stark produktutveckling. En avgörande faktor på senare år har varit tillgång till universitetsutbildad arbetskraft och kompetens.
En pionjär var Gösta Nyström, som 1929 startade ett möbelsnickeri på Böle i Umeå. Företaget började göra bilkarosser i trä (karosser var gjorda av trä denna tid), och kunde 1944 introducera den första självbärande stålkarossen i världen. Ingen hade sett något liknande. Snart inleddes ett samarbete med Volvo, som 1964 köpte hela fabriken som kallades Volvo Umeverken. Vidareutvecklingen av karosseriet har lett fram till Volvos lastbilshytter i FH-serien, som räknas till de främsta i världen.
2015 hade Volvo Lastvagnar i Umeå cirka 1 700 anställda och var Volvos enda hyttillverkare i Europa. Fabriken räknas som en av världens modernaste och har de senaste åren investerat cirka 650 miljoner kronor i måleriet, bland annat för att minska miljöbelastningen. Det har även investerats en dryg miljard i en ny plåtsammansättning. I samma anda pågår projekt med Umeå universitet för att göra produktionen helt koldioxidfri och baserad på grön el.
Fler exempel på framgångsrik verkstadsindustri, som också är stora arbetsgivare:
1947 konstruerade Karl-Ragnar Åström i Brännland för eget bruk den första svenska frontlastaren för jordbrukstraktorer och bildade några år senare företaget Ålö-maskiner, som under namnet Ålö AB vuxit till att bli världens största tillverkare inom segmentet, med cirka tjugo procent av världsmarknaden.
1961 grundades Umeå Mekaniska, pionjärer för tidiga skogsmaskiner, som utvecklats till världsledande tillverkare av högteknologiska skogsmaskiner under varumärket Valmet inom det sedan 2004 japanskägda företaget Komatsu Forest.
Till de stora företagen hör även GE Healthcare, som tillverkar laboratorieinstrument, SCA med SCA Shipping och SCA Obbola, som har världens största maskin för tillverkning av kraftliner, samt Norra Skogsägarna som producerar och exporterar trävaror till mer än tjugo internationella marknader.
Vid Nydalasjön ligger First Camp Umeå, tidigare Nydala Camping och Umeå Camping, är belägen i området. Hundratals campingplatser och knappt 100 stugor finns här samt äventyrsgolf, restaurang, äventyrsbad och andra attraktioner.
Utbildning
Trots stadens litenhet kom Umeå tidigt att bli en skolstad. Ett högre läroverk etablerades 1858 (med rötter som trivialskola ända sedan 1720-talet), och hade år 1940 – tack vare inresande elever – närmare 900 elever (fler än i de dubbelt så stora städerna Karlskrona och Linköping). Från 1942 räknades det som provårsläroverk, med rätt att utbilda gymnasielärare.[71]
Vid sidan av läroverket – som länge var en enkönad bastion – bildades 1871 Umeå elementarläroverk för flickor, som var verksamt fram till 1967. Ett seminarium för utbildning av lärare och småskollärare inrättades 1879 med adjunkt Nils Thielers som förste rektor och Olivia Charlotta Arvidsson som seminarielärarinna. Seminariet anställde musik-, gymnastik- och teckningslärare. De första åren hyrde seminariet i provisoriska lokaler i "Konditor Eriksson hus" vid Kungsgatan och sedan i "Ohlssonska fastigheten" på Storgatan, mitt emot Broparken.[72]
Folkskolan fick egna lokaler 1892, då Centralskolan uppfördes för att hysa en sexårig folkskola. Redan 1917 byggdes en ny och större skola, Vasaskolan, på tomten intill.[73]
En lantbruksskola startades 1859 i Yttertavle strax öster om Umeå. Efter flera flyttar och namnbyten fortlever skolan under namnet Forslundagymnasiet[74] . För andra praktiska färdigheter inrättades 1864 Umeå stads söndagsskola, en yrkesskola som stöttades av Umeå Fabriks- och hantverksförening[75], och som under olika namn kom att fortleva under ett århundrade: Umeå tekniska aftonskola 1881–1920, Umeå stads lärlingsskolor och tekniska aftonskola 1920–1939, Umeå stads skolor för yrkesundervisning 1939–1956, och åren 1956–1971 som Umeå stads yrkesskola.[76] År 1875 startades även en slöjdskola för att uppmuntra hantverkstraditionerna i länet.
År 1948 etablerades Seminariet för huslig utbildning (som varit en föregångare till dagens institution för kostvetenskap vid Umeå universitet)[77]. Samma år flyttades Landstingets yrkesskola för kvinnor, som startats 1943, på grund av bristande elevunderlag från Åsele till Umeå, där man framgent kunde utbilda sig till sömmerska, väverska, modist, barnvårdare och internatföreståndarinna.[78]
Modern tid: Gymnasier, institut och högskolor
När Tegs centralskola invigdes 1955 var den landets första skola byggd för klass ett till nio (en försöksverksamhet i linje med den nioåriga enhetsskola som blev obligatorisk från 1962, och från 1972 benämndes grundskola.)[71]
Redan innan invigningen av Umeå universitet 1965 hade Umeå etablerat sig som högskolestad. Tandläkarinstitutet invigdes 1958, och samma år beslöts om inrättandet av en Medicinsk högskola i staden. År 1962 inrättades ett Socialinstitut, och 1964 en statlig Lärarhögskola.[71] Dessa högskolor och institut har sedermera upptagits i Umeå universitet, till skillnad från de skogliga utbildningar som etablerats från 1970-talets början och numera ingår i Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).[79]
Universitet & högskolor
Umeå Universitets campus med dammen i mittenKonstnärligt campus intill Umeälven
Umeå universitet är väl samlat cirka 2 km från Umeå centrum vid campus Umeå, där större delen av Umeå universitets lokaler finns, med Norrlands universitetssjukhus (NUS) och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) som närmaste grannar. Universitetet har också filialer i Lycksele, Skellefteå och Örnsköldsvik. Vid Umeälven nära centrala Umeå finns Konstnärligt campus som inrymmer Arkitekthögskolan, Designhögskolan, Konsthögskolan, Bildmuseet och den konstnärliga inkubatorn Sliperiet.
Strömbäcks folkhögskola strax söder om Umeå med ca 130 studerande har, förutom Allmän kurs, utbildningar i journalistik, teckenspråk, samt en Musikalakademi. Vindelns folkhögskola har en filial på Hamngatan i centrala Umeå, där ungefär sjuttio studerande läser på Allmän kurs.
Läsåret 2010–2011 var de största gymnasieskolorna Dragonskolan, med drygt 1 800 elever, samt Midgårdsskolan och Östra gymnasiet (nuvarande Fridhemsgymnasiet) med vardera drygt 800 elever[81].
Grundskolor
Från det tidiga 1900-talets enstaka folkskolor har antalet skolor i kommunen ökat betydligt. 1976, några år efter kommunsammanslagningen och grundskolereformen, fanns bara i Umeå kommun 59 olika skolanläggningar[71]. Ett av de senare exemplen på nya skolor i en växande stad är Sjöfruskolan på Tomtebo.
Guitars - The Museum, gitarrmuseet i UmeåKulturnatta 2013 i Umeå
Kulturlivet i Umeå utvecklades tidigt och har fokuserat både på eget kulturutövande och att locka gästspel till staden. Föreningar som Musiksällskapet, Minerva, Shakespearesällskapet, Teaterföreningen, KF Kretsen, Filmstudion, Studentteatern och kulturföreningen Humlan har under årens lopp bidragit till att utveckla och stimulera intresset, och har på senare år fått sällskap såväl av allt bättre kommunala kulturskolor som av yngre fantaster inom de flesta kulturområden.
Umeå är också en aktiv dansstad. För bugg- och foxtrotsugna arrangerar Ersboda Folkets hus och restaurang Äpplet danskvällar under höst, vinter och vår. På sommaren arrangeras logdans i Baggböle och Täfteå loge. De största föreningarna för "social dans" är Umeå Dansimperium, Björkstalaget, Swingum, Umeå Salsa Club och Tango Norteno.
Media
Några av de mest kända program som producerats av Umeå-baserade redaktioner är det feministiskaRadio Ellen (i SR P1 åren 1981–1995) och konsumentmagasiner Plus (i SvT från 1987–).
Umeås idrottsliv dominerades länge främst av vintersport. De första stora framgångarna nåddes i längdskidåkning, med Vasaloppssegrar på 1930-talet och senare otaliga svenska mästerskapstitlar. Assar Rönnlunds och Toini Gustafsson många OS-medaljer på 1960-talet har i modern tid följts av Per Elofssons segrar i Världscup och Världsmästerskap.
Den andra stora vintersporten är ishockey, där stadens stolthet Björklöven under sin storhetstid på 1980-talet blev svenska mästare säsongen 1986/1987. En tredje framgångsrik vintersport är curling, där Lag Gustafson under 1990-talet tog åtskilliga medaljer i Europamästerskap, världsmästerskap och olympiska spel.
Umeå är numera också ett starkt fäste för innebandy; säsongerna 2008/2009–2011/2012 hade såväl herrar som damer två Umeå-lag vardera i den högsta divisionen. Mest framgångsrika har Iksus damer varit, med både fem SM-guld och titlar i Europacupen för klubblag.
Fotbollen låg länge i skymundan för till exempel ishockeyn. På herrsidan har Umeå FC lyckats bäst på senare år, men mer än en ettårig vistelse i Allsvenskan (1996) har det inte blivit. Det lag som varit ojämförligt mest framgångsrikt under 2000-talets första decennium är Umeå IK:s damlag i fotboll. Med sina sju segrar i Damallsvenskan, två segrar i Uefa Women's Cup och fyra Svenska cupen-titlar har laget lyft både kvaliteten inom och intresset för svensk damfotboll till en ny nivå.
Basket har på senare år vuxit sig större i staden, med elitsatsningar både på dam- och herrsidan. Udominate som på senare år har etablerat sig som ett av de främsta lagen i basketligan för damer, kom till semifinal både 2012/2013 och 2013/2014 samt final 2014/2015. Även Umeå BSKT är framgångsrika, som sedan säsongen 2014/15 kvalificerat sig för spel i basketligan för herrar efter andra platsen i Superettan säsongen 2013/2014.
Flygfoto över Umeå från cirka 1960. På bilden syns bland annat tecken på flottningsverksamhet vid Ön. Dessutom kan man se att varken Universitetet eller bostadsområdena öster om detta, såsom Mariehem och Ålidhem hade börjat byggas.
^* Olsson Lars Gunnar, Haugen Susanne, Edlund Lars-Erik, Tedebrand Lars-Göran, red (2013). Umeå 1314–2014: 100 berättelser om 700 år. Skrifter / utgivna av Johan Nordlander-sällskapet, 0348-6664 ; 30. Skellefteå: Artos & Norma. Libris14803107. ISBN 9789175806686
^Rosenbahr, Christer. ”Nytt ljus över Backens kyrkstad i Västerbotten”. Släkthistoriskt Forum 2014/2, s. 44- 47..
^ [abcd] Nils Ahlberg, Stadsgrundningar och planförändringar : Svensk stadsplanering 1521–1721, avhandling vid Institutionen för landskapsplanering Ultuna och Konstvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet 2005
^ [abcd] Israel Lindahls beskrivning över Umeå socken och Umeå stad 1771.
^Välkommen till Umeå: en bok till den nyblivne umebon. P. A. Norstedt & Söner. 1974. sid. 62
^P.A. Lindholm, Västerbottens län. Hembygdsbok, Uppsala 1946, s. 203 f
Olsson Lars Gunnar, Haugen Susanne, Edlund Lars-Erik, Tedebrand Lars-Göran, red (2013). Umeå 1314–2014: 100 berättelser om 700 år. Skrifter / utgivna av Johan Nordlander-sällskapet, 0348-6664 ; 30. Skellefteå: Artos & Norma. Libris14803107. ISBN 9789175806686
Sverige
.JPG)
Wikimedia Commons har media som rör Umeå.
Svenskspråkiga Wikivoyage om Umeå
