Azerbajdzjan

Den här artikeln handlar om landet. För andra betydelser, se Azerbajdzjan (olika betydelser).

Republiken Azerbajdzjan Azərbaycan Respublikası
Flagga Statsvapen
Valspråk: inget
Nationalsång: Azərbaycan Respublikasının Dövlət Himni
Huvudstad		Baku
Största stad		Baku (cirka 2 000 000 inv.)
Officiellt språk		azerbajdzjanska
Statsskick		republik
-	president	Ilham Alijev
-	premiärminister	Artur Rasizade
Självständighet		från Sovjetunionen
-	Deklarerad	30 augusti 1991
-	Erkänd	18 oktober 1991
Area
-	Totalt	86 600 km2 (111:e)
-	Vatten (%)	försumbart
Befolkning
-	års uppskattning	9 165 000 (augusti 2011) (91:a)
-	Befolkningstäthet	106/km2 (81:a)
BNP (PPP)		2007 års beräkning
-	Totalt	94 miljarder USD (77:a)
-	Per capita	10 340 USD
HDI (2012)		0,734 (82:e)
Valuta		azerbajdzjansk manat (AZN)
Tidszon		UTC+4 (DST+5)
Nationalitetsmärke		AZ
Landskod		AZ, AZE
Landsnummer		994

Azerbajdzjan, formellt Republiken Azerbajdzjan, (azeriska: Azərbaycan, officiellt Azərbaycan Respublikası), är en republik i sydöstra Kaukasien som geografiskt ligger till största del i Asien men med en liten landremsa i Europa. FN räknar Azerbajdzjan som ett västasiatiskt land, men politiskt brukar landet ibland ses som europeiskt. Landet gränsar till Armenien, Georgien, Iran, Ryssland och Turkiet (den senare via exklaven Nachitjevan) samt har kust mot Kaspiska havet. Större städer är Baku, Gəncə och Sumqayıt.

Historia

Klassamhället formades i Azerbajdzjan i början av första årtusendet f.Kr. De första staterna i området var Mannai, Medien, Atropatene och Kaukasiska Albanien. Befolkningen talade olika kaukasiska språk. Under 700-talet erövrades landet av Kalifatet.

Under 900-talet började turkiska stammar flytta till området, och så småningom blandades de med den dåvarande befolkningen. Turkiska kungadömen som Ak Koyunlu och Kara Koyunlu uppstod på 1300-talet.

Azerbajdzjan blev persiskt under början av 1500-talet och förblev så till början av 1800-talet då Ryssland avancerade söder om Kaukasus. Efter det rysk-persiska kriget 1804-1813 slöts i Gulistan ett fördrag som satte gränsen mellan Ryssland och Persien till floden Aras. År 1928 slöts en fred i Turkmentjaj som åter stadfäste gränsen efter att Persien brutit det förra fredsfördraget och inlett det andra rysk-persiska kriget (1826-1828). Den södra delen av det kulturella Azerbajdzjan är ett iranskt landskap (se vidare Iranska Azarbaijan).

Den norra delen av det historiska landet blev efter ryska revolutionen först styrd av armeniska bolsjeviker och dasjnaker. Den 28 maj 1918 blev landet självständigt (från Transkaukasiska demokratiska federativa republiken) och världens första republik med muslimsk majoritetsbefolkning grundades (Azerbajdzjanska Folkrepubliken). Även kvinnlig rösträtt infördes. Regeringen, ledd av M. EE. Rasulzade, arbetade hårt för att lösa ekonomiska och andra problem och bygga upp en fungerande försvarsmakt. Trots alla dessa ansträngningar existerade republiken endast två år. Röda armén invaderade den 28 april 1920 huvudstaden Baku och landet införlivades med Sovjetunionen.

Landet var mellan 1922 och 1936 en del av den transkaukasiska sovjetrepubliken och blev efter detta Azerbajdzjanska SSR. Sovjetstyret gick hårt åt den azeriska kulturen (bland annat revs många moskéer och kollektiviseringen av jordbruket var mycket hårdför). Befolkningspolitiken var också brutal mot befolkningen, då hundratusentals azerbajdzjaner tvingades att lämna sina hem i Armenien och Nagorno-Karabach på 1930- och 1940-talet till följd av Josef Stalins politik.

I och med den politiska osäkerheten i Sovjet i slutet av 1980-talet började nationalistiska strömningar återuppliva den etniska konflikten mellan azerer och armenier. Detta ledde till att det armenier-dominerade området Nagorno-Karabach sattes direkt under den sovjetiska centralregeringens styre, något som dock inte erkändes av varken den armeniska lokalbefolkningen eller Armeniens regering. I samband med Sovjetunionens upplösning blev det före detta sovjetiska Azerbajdzjan återigen självständigt den 30 augusti 1991. Nagorno-Karabach inkluderades då som ett autonomt område inom Azerbajdzjan, vilket inte erkändes av den armeniska regeringen som förklarade området armeniskt. Kriget var ett faktum och azerbajdzjansk militär började bombardera staden Stepanakert, på vilket Armenien svarade med att invadera och ockupera området och även den landremsa som ligger mellan detta och Armenien; från dessa områden och från egentliga Armenien deporterades alla azerbajdzjansktalande invånare. Stora delar av den azeriska befolkningen i området antas ha dödats, och Azerbajdzjan har ett mycket stort antal interna flyktingar (omkring 1 200 000 människor tvingas leva under hemska villkor och fattigdom i flyktingläger nära frontlinjen). En vapenvila mellan de båda länderna slöts i maj 1994, men situationen är fortfarande mycket spänd. Azerbajdzjan kräver att alla ockuperade områden åter skall komma under azerisk kontroll, medan den självutropade regeringen i Nagorno-Karabach kräver att bli erkänd och att Azerbajdzjan skall förhandla med dem och inte med Armenien.

Efter självständighetsförklaringen blev ordföranden i det azerbajdzjanska kommunistpartiet, Hejdar Alijev, vald president 1993. Alijev hade en klart dominerande civilpolitisk ställning, som vid hans död 2003 övertogs av sonen Ilham Alijev; de val som hållits om presidentposten har hårt kritiserats av internationella valobservatörer. Azerbajdzjan har även plågats svårt av inrikes stridigheter mellan olika politiska grupper (framför allt mellan nationalister och kommunister) och landets politiska situation är mycket instabil.

Geografi

Engelskspråkig karta över Azerbajdzjan

Azerbajdzjans geografi domineras av de höga kaukasiska bergen och mellan dessa Kuralåglandet runt floderna Kuras och Aras' delta ut i Kaspiska havet. Den högsta punkten är berget Bazardjuziu på 4 466 meter över havet och den lägsta är Kaspiska havet på 28 meter under havsnivån. Den största sjön är Mingetjaur, som egentligen är en reservoar uppdämd av landets längsta flod, Kura (1 515 kilometer lång, räknat från dess källor i Turkiet). Klimatet är torrt stäppklimat i de centrala och östra delarna, subtropiskt i sydöst och tempererat vid kusten. Torrperioder förekommer.

Landet är mycket rikt på naturtillgångar såsom petroleum, naturgas, järnmalm, aluminium, koppar, molybden, alunit, svavelkis och stensalt.

Ekonomi

Under 1990-talet var Azerbajdzjans ekonomi helt förstörd efter Sovjetunionens fall. Kriget mot Armenien försvårade situationen ännu mer, men det dröjde inte länge innan landets oljeindustri kom igång. Ökande intressen från internationella oljebolag ledde till att landet började utvecklas, tack vare sina naturtillgångar.

Azerbajdzjans ekonomiska tillväxt har ökat kraftigt på senaste tiden. Azerbajdzjan exporterar 430.000 fat olja varje dag och räknas som en av Europas största oljeexportörer. Oljeinkomsterna fördelas emellertid ojämnt till befolkningen och detta har lett till att landet har en hög arbetslöshet och utbredd fattigdom. Korruptionen i landet orsakar stora problem för ekonomin, speciellt i skattesystemet och detta har lett till fattigdom. Men efter regeringens stora reformer under 2008 har korruptionen minskat med 23% jämfört med 2005. Den höga inflationen i landet tvingade regeringen att införa nya manat som designades av Euro-designern Robert Kalina. Under 2010 motsvarade en AZN ca 10 svenska kronor

Azerbajdzjan har samma problem med att övergå från planekonomi till marknadsekonomi som flera andra tidigare sovjetrepubliker, men den inrikespolitiska osäkerheten och konflikten med Armenien är ytterligare hinder i utvecklingen. Under 2007/2008 toppade Azerbajdzjan Världsbankens ranking gällande ekonomisk utveckling med en ökning på 11%.

Landets största exportvara är petroleum, följt av andra naturtillgångar. Man har förhandlat fram avtal med utländska företag att utvinna oljan. Detta ger en möjlighet att få in utländskt kapital i landet för att kunna utveckla även andra industriella branscher, för att inte vara fullständigt beroende av oljepriserna.

Azerbajdzjan är genomfartsland för narkotika (opiater) från sydvästra Asien till Ryssland.

76 % av elektriciteten produceras av fossila bränslen, såsom olja; resten framställs med vattenkraft och vindkraft.

Demografi

Azerbajdzjan har 9 165 000 invånare. Orsaker till denna osäkra siffra står att finna i de många internflyktingarna och Nagorno-Karabachs oklara status och invånarantal. Den genomsnittliga befolkningstätheten är 98 invånare per km². Det tätast befolkade området är Apsjeronhalvön, medan vissa svårtillgängliga bergsområdet har betydligt lägre folktäthet, då omkring 51 procent av befolkningen bor i städer, av vilka en fjärdedel i huvudstaden Baku. Andra större städer är Gəncə (303 300 invånare) och Sumqayıt (265 200 invånare). Hälften av befolkningen lever under gränsen för fattigdom. Ungefär en miljon människor lever idag som flyktingar inom landet. Befolkningens medelålder är 27,1 år (2002). Medellivslängden är 69 år för män och 75 år för kvinnor. Spädbarnsdödligheten är 8,2 procent (2003).

Etnisk tillhörighet fördelar sig enligt följande: azerer 92 procent, dagestaner (en samlingsterm för folk från Dagestan, inkluderande lezginer och avarer) 3 procent, ryssar 1,3 procent, armenier 1,3 procent (Den sistnämnda finns enbart i Nagorno-Karabach), övriga (georgier, kurder, talysjer, tatarer, tater, ukrainare) 2 procent (uppskattning från 1998); det lär även finnas uppemot 9000 tjetjenska flyktingar (enligt inofficiella uppgifter från 2009).

Språk som talas är azerbajdzjanska, av cirka 92 procent av befolkningen, ryska, 1,3 procent, armeniska det sistnämnda finns enbart i Nagorno-Karabach), 1,3 procent, med flera övriga (lezginska, udi, tsachur, avariska, talysj, tat, kurdiska och tatariska), 5 procent (siffrorna är en uppskattning från 2009).

Religion

Bibi Heybat-moskén i Baku

Cirka 95 procent av befolkningen är muslimer (av dessa är 85 procent shia- och 15 procent sunnimuslimer).

De största kristna trossamfunden är de rysk-ortodoxa (3,8% 1998) och armenisk-apostoliska kyrkorna. Den sistnämnda (med 2,3%) finns enbart i Nagorno-Karabach. Dessutom finns det udiner (albansk-udinska kyrkan; 6 000 personer), molokaner (11 församlingar), katoliker (1 kyrka i Baku med 250 medlemmar 2003), lutheraner, baptister och anhängare till Nehemjakyrkan, Öststjärnans kyrka, Cathedral of Praise Church och Jehovas vittnen.

I Azerbajdzjan finns även en del anhängare av zoroastrism, judendom, Bahá'í och Hare Krishna.

Statsskick och politik

Azerbajdzjan är officiellt en demokratisk republik, men presidentämbetet innebär mycket stor makt. Valen är hårt kritiserade av internationella valobservatörer. Presidentposten har sedan landets självständighet innehafts i tio år av Gejdar Alijev för att vid dennes död 2003 i praktiken ärvas av hans son Ilham Alijev. Den politiska situationen är mycket instabil; dels på grund av konflikten med Armenien angående området Nagorno-Karabach, dels på grund av inrikes stridigheter mellan olika politiska grupper (framför allt mellan nationalister och kommunister).

Administrativ indelning

Azerbajdzjan är indelat i 59 distrikt (rayonlar) och 11 städer (şəhərlər) samt den autonoma republiken (muxtar respublika) Nachitjevan, som är uppdelad i sju distrikt och en stad.

Kultur

Azeriska musiker.

Azerbajdzjansk musik innefattar olika stilar med ursprung i musik från Kaukasien, Centralasien och Iran. Azerbajdzjansk musik har också mycket gemensamt med den armeniska och persiska musiken. Den klassiska azerbajdzjanska musiken är muğam, som vanligen är en uppsättning av poesi med instrumentala mellanspel. Azerisk muğam inbegriper musikalisk improvisation. Alim Qasimov är den främste muğamsångaren i Azerbajdzjan. Han har släppt nio album och har haft konserter i bl.a. USA, Frankrike, Storbritannien, Tyskland, Belgien, Spanien, Brasilien och Iran.

En annan azerisk musikstil är meyxana. Bland traditionella musikinstrument märks strängisntrumenten tar, kamantja, oud och saz, blåsinstrumentet balaban, trummorna ghaval och naghara, samt zurna, garmon, tutek, daf och dhol. Asjig är resande poeter som sjunger, spelar saz och berättar historier. De mest kända azeriska musikerna är jazzsångerskan Aziza Mustafa Zadeh och hennes far Vagif Mustafa Zadeh, vilka är ganska populära internationellt i jazzkretsar.

År 2008 deltog Azerbajdzjan i Eurovision Song Contest för första gången. Elnur Hüseynov & Samir Javadzadeh blev utvalda med låten "Day After Day", som i finalen slutade på en åttonde plats. Året efter var de tillbaka igen, den här gången med svensk-iranska Arash & azerbajdzjanska AySel som slutade på tredje plats i finalen med låten "Always". År 2010 återkom de till Oslo, den här gången med den svenskaskrivna låten "Drip Drop" framför av azerbajdzjanska Safura. Låten skrevs av bland annat Anders Bagge. I finalen 2010 slutade landet på femte plats. Azerbajdzjan vann 2011 års upplaga av Eurovison Song Contest med låten "Running scared" som framfördes av Eldar Qasımov och Nigar Dzjamal. Den 57:e upplagan av Eurovision Song Contest 2012 är planerad att äga rum den 22, 24 och 26 maj 2012 i Baku, Azerbajdzjan.

Hösten 2008 debuterade landet i Eurovision Dance Contest. Det blev en femte plats av totalt 14. Det beslutades att Azerbajdzjan skulle arrangera denna tävling 2009, men på grund av lågt deltagarintresse blev den uppskjuten ett år framåt, för att sedan bli uppskjuten igen, den här gången på obestämd framtid.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Azerbajdzjan
  Bilder & media
• Azerbajdzjan Links News
• Azerbajdzjan Photo Gallery
• Azerbajdzjan Economy