Berlin

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Berlin, Tyskland)
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Berlin (olika betydelser).
Koordinater: 52°30′1″N 13°23′56″Ö / 52.50028°N 13.39889°Ö / 52.50028; 13.39889
Berlin
Huvudstad och förbundsland
Berlin Mitte by night.JPG
Flag of Berlin.svg
Flagga
Coat of arms of Berlin.svg
Land  Tyskland
Förbundsland Berlin
Flod Spree, Havel, Dahme
Höjdläge 34 - 115 m ö.h.
Koordinater 52°30′1″N 13°23′56″Ö / 52.50028°N 13.39889°Ö / 52.50028; 13.39889
Area 891,75 km² (2011)[1]
 - storstadsområde 4 967,66 km² (31 december 2010)[2][3]
Folkmängd 3 375 222 (31 dec 2012)[4]
 - storstadsområde 4 442 939 (31 december 2010)[2][3]
Befolkningstäthet 3 785 invånare/km²
 - storstadsområde 894 invånare/km²
Grundad 1237
Regerande
borgmästare
Klaus Wowereit (SPD)
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Postnummer 10001-14199
Riktnummer 030
ISO 3166-kod DE-BE
Bilregistrering B
Berlin markerat på kartan över Tyskland.
Red pog.svg
Berlin markerat på kartan över Tyskland.
Webbplats: www.berlin.de

Berlin är huvudstad i Tyskland och dess folkrikaste stad med 3,4 miljoner invånare (2012).[4] Inräknat förorter belägna utanför stadsgränsen har staden omkring 4,4 miljoner invånare. Berlin utgör även en delstat i Tyskland, förbundslandet Berlin. Staden är med sina 892 kvadratkilometer[1] Tysklands största stad till ytan.

Berlin är genom sitt kulturella och historiska arv en av Europas mest kända och besökta metropoler.[5] Berlin är en betydande trafikknutpunkt och ett viktigt ekonomiskt och kulturellt centrum i Tyskland och Europa.[6] Institutioner som universitet, forskningscentrum, teatrar, museer men också festivaler, nattlivet och arkitekturen i Berlin har ett världsrykte. Historiskt har Berlin varit huvudstad i flera tidiga historiska tyska stater, som Mark Brandenburg, Preussen, Tyska kejsardömet, Weimarrepubliken, Nazityskland och Östtyskland. Berlin är sedan återföreningen den 3 oktober 1990 det återförenade Tysklands huvudstad.[7] Från Förbundsrepubliken Tysklands grundande 1949 hade Bonn fungerat som de facto huvudstad (korrekt: regeringssäte, ty: vorläufige Hauptstadt) i Västtyskland och Östberlin som huvudstad i Östtyskland. Från krigsslutet 1945 till 1949 var Berlin en av de fyra segermakterna besatt stad.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Reliefkarta över Berlinområdet

Berlin ligger i Tysklands östra del, ungefär 90 kilometer väster om gränsen till Polen. Staden omsluts helt av förbundslandet/delstaten Brandenburg. Landskapet kring Berlin skapades under den senaste istiden och själva staden ligger i en sänka mellan platåerna Barnim och Teltow. De flesta stadsdelarna ligger idag på de nämnda platåerna.

Farbara vattendrag och kanaler i Berlin med omgivningar.

Genom sänkan mellan Barnim och Teltow rinner floden Spree och Berlins centrum ligger vid sänkans smalaste ställe. I Berlins västra delar mynnar Spree ut i floden Havel, som i sin tur rinner genom ett flertal sjöar, bland andra Tegeler See och Grosser Wannsee. Öster och uppströms om stadskärnan bildar Spree sjön Müggelsee. Flera mindre vattendrag ansluter till Spree, bland andra floden Dahme i sydöstra Berlin och bäckarna Wuhle och Panke i norra delen av staden. Bäcken Bäke i sydvästra Berlin är idag till större delen kanaliserad som Teltowkanalen. Vattendragen Havel, Spree och Dahme är farbara för flodsjöfarten i hela sin längd genom Berlin, med slussar vid Spandau och Spreeinsel.

Berlins högsta punkter är Teufelsberg (120,1 meter över havet), som är en ansamling av rasmassor från andra världskriget i västra utkanten av Berlin, och Grosser Müggelberg (115 meter över havet) i stadsdelen Köpenick i östra utkanten av staden.

Klimat[redigera | redigera wikitext]

Berlin har inlandsklimat. Vintern i Berlin kan vara bistert kall och fuktig vilket beror på att det är så platt mellan Berlin och de ryska stäpperna. Sommaren kan vara varm och torr av samma orsak. [8]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Berlins historia

Stadens namn[redigera | redigera wikitext]

Den vanligaste förklaringen till namnet Berlin är att det kommer av berl-, som betyder 'träsk' eller 'våtmark' på den västslaviska dialekt som talades i området före den tyska kolonisationen under 1200-talet. Detta kan möjligen syfta på de våtmarker som då fanns i området omkring nuvarande Alexanderplatz.[9]

Enligt en annan teori uppstod namnet Berlin ur det slaviska ordet ber som betydde 'björnens ande', samt berloga, vilket betyder 'björnens ide'[10].[källa behövs]

Berlins stadsvapen, björnen, Der Berliner Bär, är dock yngre än stadens namn; det äldsta kända sigillet med Berlinbjörnar är från 1280.[11][12] Hur björnen ursprungligen kopplades till Berlin vet man inte säkert idag, men troligtvis handlar det om ett talande vapen, en under medeltiden populär metod där man valde vapen efter ljudlikheten med stadens namn; det tyska ordet för björn är Bär.[11][12]

Stadens tillkomst[redigera | redigera wikitext]

Berlin växte under lång tid fram som en dubbelstad med namnet Berlin-Cölln. Äldsta kända omnämnandet av en ort här rör Cölln (Alt-Cölln) från 1237,[13] varför detta årtal fått representera Berlins grundande vid jubileum. Detta Cölln låg på ön Spreeinsel i floden Spree. Orten Berlin (Alt-Berlin) anlades på Sprees norra strand, mittemot Cölln, och omnämns i kända skrifter första gången år 1244.[13] Nyare arkeologiska utgrävningar har dock visat att bebyggelse funnits på platsen för både Berlin och Cölln redan på 1100-talet.[14] Berlin omnämns som stad från år 1251, Cölln från år 1261.[13]

År 1307 bildade de två städerna Cölln och Berlin en union, dubbelstaden Berlin-Cölln. Den inre administrationen var fortfarande åtskild, men man hade ett gemensamt rådhus och utåt företräddes dubbelstaden som en enhet.[15][16]

Huvudstad i kurfurstendömet Mark Brandenburg[redigera | redigera wikitext]

År 1415 blev Fredrik I den förste ur släkten Hohenzollern att bli markgreve och kurfurste i Mark Brandenburg. Berlins stadsslott stod klart 1451 och blev snart säte för Mark Brandenburgs regenter. Medlemmar av släkten Hohenzollern kom att regera i Berlin fram till 1918: först som markgrevar av Brandenburg, senare som kungar av Preussen och slutligen som tyska kejsare. Den lutherska reformationen genomfördes 1539 i Berlin.[17]

Under det trettioåriga kriget mellan 1618 och 1648 förstördes en tredjedel av Berlins bebyggelse och befolkningen minskade med hälften. Kurfursten Fredrik Vilhelm lockade därefter många utlänningar till Berlin och staden växte snabbt.[17] Som reaktion på erfarenheterna under trettioåriga kriget och inte minst svenska styrkors härjningar i området, påbörjades en militär upprustning med en stående armé, vilket lade grunden till den framtida militära stormakten.[11]

Kungadömet Preussen och Tyska kejsarriket[redigera | redigera wikitext]

Karta över Berlin från 1737.
Unter den Linden kring år 1900

Sedan 1618 var Mark Brandenburg i personalunion med hertigdömet Preussen (Ostpreussen). År 1701 förenades dessa riken i kungariket Preussen och Berlin blev Preussens huvudstad.[18] År 1709 slogs de fem städerna Berlin, Cölln, Friedrichswerder, Friedrichstadt och Dorotheenstadt ihop under namnet Berlin, ”Haupt- und Residenzstadt Berlin".[15][18]

Med tiden konkurrerade Preussen ut Österrike som ledande tysk stat, och år 1871 blev Berlin även huvudstad för det nya Tyska riket, en förbundsstat där den preussiska kungen nu också blev tysk kejsare.[11][15] Under 1800-talet fick staden ett omfattande järnvägsnät, som sammanknöts genom Berlins ringbana. Under denna tid växte Berlin snabbt och stora områden av så kallade Mietskaserne uppfördes i stadens utkanter mellan den gamla 1700-talstullmuren och järnvägsringbanan, den så kallade Wilhelminischer Ring. Under denna tid uppstod bland annat de nuvarande stadsdelarna Prenzlauer Berg, Kreuzberg, Schöneberg, Wedding, Friedrichshain, Charlottenburg och Neukölln. I västra Berlin drogs nya paradgator och avenyer genom stadsdelarna Charlottenburg och Wilmersdorf, och här blev Kurfürstendamm en av stadens mest fashionabla adresser. Från 1870-talet och framåt växte även villaförorter som Lichterfelde, Zehlendorf och Grünau fram kring järnvägarna ut från innerstaden.

Vid slutet av första världskriget var kejsardömet i upplösning. Den 9 november 1918 abdikerade kejsaren och krav på republik utropades.

Weimarrepubliken[redigera | redigera wikitext]

Läget efter första världskriget var kaotiskt, med stora sociala motsättningar och revolter, men den 11 augusti 1919 utropades Weimarrepubliken, den första tyska författningen med parlamentarisk demokrati.

Den 1 oktober 1920 utvidgades Berlin till ungefär det område det omfattar idag, ("Stor-Berlin"), genom en sammanslagning av närliggande städer och samhällen. Berlin delades samtidigt in i 20 administrativa stadsdelsområden, Verwaltungsbezirke. Nu hade Berlin hela 3,8 miljoner invånare.

Den ekonomiska situationen var emellertid fortsatt mycket svår. Inte minst hade Tyskland genom Versaillesfreden stora krigsskadestånd att betala. Ruhr-ockupationen förvärrade situationen och bidrog till 1923 års hyperinflation. Från 1924 förbättrades dock situationen genom Dawesplanens överenskommelse med segrarmakterna.

Berlins storhetstid, de så kallade Goldenen Zwanziger, tog nu sin början. Berlin blev kontinentens största industristad och europeisk metropol. Berlin utmärkte sig för sitt nöjesliv med kabaréer och nattlivet kring Alexanderplatz och Kurfürstendamm. Det var också en plats för progressiva strömningar inom konsten och det övriga samhällslivet. Berlin blev Europas kulturella centrum.

Så kom den stora depressionen, som i början av 1930-talet nog drabbade Tyskland hårdare än något annat land i Europa. Landet drabbades inte bara av ekonomiskt utan även politiskt sammanbrott. Motsättningarna blev allt extremare och våldsammare, vilket också fick många att tappa tilltron till den fortfarande unga demokratin.

Tredje riket och andra världskriget[redigera | redigera wikitext]

Flygning över det förstörda Berlin, juli 1945. Berlin var en av flera städer i Tyskland som skadades svårt under andra världskrigets bombningar.

1933 valdes Adolf Hitler till tysk rikskansler och senare Führer, med högkvarter i Berlin. Tre år senare stod Berlin värd för de olympiska spelen 1936. Nazisterna utnyttjade såväl olympiaden som Berlins 700-årsjubileum för sin politiska propaganda. Det fanns även planer att bygga om Berlin till Welthauptstadt Germania (världshuvudstaden Germania), men projektet fullföljdes inte på grund av andra världskriget.

Under andra världskriget förstördes stora delar av Berlin genom flygbombningar och även under slutstriden. Röda armén intog slutligen Berlin 1945 och Tyskland kapitulerade.

Delad stad[redigera | redigera wikitext]

Efter kriget delades Berlin in i fyra ockupationssektorer förvaltade av de allierade segrarmakterna USA, Storbritannien och Frankrike samt Sovjetunionen.

Ockupationszoner efter andra världskriget

På grund av det spända politiska läget mellan Sovjetunionen och västmakterna, i det nu begynnande s.k. kalla kriget, genomförde Sovjetunionen åren 1948-1949 en blockad, den så kallade Berlinblockaden, av alla transporter genom den sovjetiska ockupationszonen i östra Tyskland till de allierades sektorer i västra Berlin. De allierade svarade med att försörja västra Berlin med kontinuerliga flygtransporter, den så kallade luftbron.

Berlinmuren 1986

1949 delades staden i två delar. De amerikanska, brittiska och franska sektorerna bildade Västberlin som politiskt knöts till Förbundsrepubliken Tyskland eller Västtyskland, trots att den delen var avskärmad från övriga delar av Förbundsrepubliken Tyskland och låg isolerad inne i den Tyska demokratiska republiken eller Östtyskland. 1953 ägde Folkupproret i Östtyskland rum, vilket kulminerade i Berlin den 17 juni. Enligt befintliga källor dog minst 34 personer i demonstrationerna, som nedkämpades med militär och stridsvagnar, och ungefär 20 personer dog i andra sammanhang i anslutning till upproret.[19] Flera personer dömdes till döden och avrättades i efterdyningarna av denna folkresning, som ännu inte är helt utredd. Den 13 augusti 1961 började Berlinmuren att byggas av östtyska trupper och polis. Från denna dag och fram till november 1989 bevakades gränsen av östtyska gränssoldater ur den nationella folkarmén NVA. USA:s president Kennedy besökte 1963 Berlin och höll det berömda talet "Ich bin ein Berliner". Även den senare presidenten Ronald Reagan besökte Berlin, och höll talet Tear down this wall - "riv denna mur".

Berlin återförenas[redigera | redigera wikitext]

Centrala Berlin sett från Tiergarten.

Den kommunistiska regimen i Östtyskland föll 1989 efter kraftigt ökande opposition från folket och kort därefter började muren att rivas. Slutligen kom Öst att ansluta sig till väst. Den 3 oktober 1990 blev Tyskland och därmed också Berlin återförenat. Samtidigt blev Berlin officiellt Tysklands huvudstad.[7] Den 2 december följde de första valen till det återförenade Berlins parlament (Abgeordnetenhaus von Berlin). Först 1991 kom beslutet om den fysiska flytten av Tysklands parlament, förbundsdagen, och regering till Berlin.[20] Beslutet var fullt genomfört 1999 och Tysklands Förbundsregering samt förbundsdag inrättades i Berlin från 1 september 1999.

År 2001 reformerades Berlins administrativa indelning och dagens 12 stadsdelsområden, Bezirke, bildades genom sammanslagning av de tidigare 23, varav 12 från tidigare Västberlin och 11 från tidigare Östberlin.

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Berlin består av ett flertal äldre städer, förorter och byar, som efter hand vuxit samman och slagits ihop till nya administrativa enheter inom Berlin, med den senaste reformen 2001. Av detta skäl sammanfaller Berlins historiska stadsdelar och de i dagligt tal använda kvartersnamnen inte alltid med den nuvarande administrativa indelningen i stadsdelsområden.

Stadsdelsområden (Bezirke)[redigera | redigera wikitext]

Efter en reform som beslutades 1998 och som genomfördes den 1 januari 2001 består Berlin av 12 stadsdelsområden (Bezirke).

Varje stadsdelsområde (med en befolkning på i genomsnitt omkring 300 000 personer) har ett eget stadsdelsfullmäktige (tyska: Bezirksverordnetenversammlung) och en egen borgmästare (Bürgermeister), som sköter lokala frågor för stadsdelen. Dessa ska inte förväxlas med staden Berlins representanthus (Abgeordnetenhaus) och Berlins regerande borgmästare (Regierender Bürgermeister), som är hela förbundslandet Berlins parlament respektive regeringschef.

Berlins 12 stadsdelsområden och deras 96 stadsdelar (2013).
Stadsdelsområde Invånare[1]
31 dec 2011
(Obs! Data före Zensus 2011)
Yta
i km²
Charlottenburg-Wilmersdorf 323 359 64,72
Friedrichshain-Kreuzberg 274 535 20,16
Lichtenberg 264 447 52,29
Marzahn-Hellersdorf 253 079 61,74
Mitte 340 000 39,47
Neukölln 318 106 44,93
Pankow 375 938 103,01
Reinickendorf 244 146 89,46
Spandau 228 919 91,91
Steglitz-Zehlendorf 297 849 102,50
Tempelhof-Schöneberg 336 793 53,09
Treptow-Köpenick 244 701 168,42

Stadsdelar (Ortsteile)[redigera | redigera wikitext]

Stadsdelsområdena är i sin tur indelade i stadsdelar (Ortsteile) som utgör den lägsta administrativa indelningen. Dessa kan variera i storlek och har inga direktvalda politiska organ. Ytterligare underindelningar görs för valkretsar till lokalvalen.

Befolkning[redigera | redigera wikitext]

Berlins befolkningsutveckling 1880-2012.

Berlin har idag omkring 3,4 miljoner invånare.[4]

Fram till 1600-talet var befolkningen i området kring Berlin inte så talrik och under trettioåriga kriget halverades stadens invånarantal. Kurfursten Fredrik Vilhelm av Brandenburg övertalade därför många hantverkskunniga hugenotter från Frankrike att invandra och sysselsätta sig i regionen. Från 1648 ökade Berlins befolkning från cirka 6 000 invånare till 57 000 invånare året 1709. År 1740 utnämndes Berlin till storstad och 1875 hade staden över en miljon invånare. På grund av Berlins ställning som administrativt och kulturellt centrum så lockades många tyskar och även utlänningar att bosätta sig i staden. Under mitten av 1800-talet och i samband med den industriella revolutionen invandrade många människor från Östeuropa, bland annat från Polen och Ryssland.

1920 blev många intilliggande städer och byar som tidigare varit självständiga en del av Berlin och invånarantalet ökade därmed till över fyra miljoner. På grund av andra världskriget minskade Berlins befolkning och låg därefter konstant mellan 3,1 och 3,5 miljoner invånare. Många valde dessutom att lämna Västberlin då stadens framtid var oviss och kom att ligga som en utsatt enklav i Östtyskland. Unga män från Västtyskland flyttade däremot till Västberlin på grund av att staden inte krävde värnplikt.

Med början från 1960-talet påbörjades en stor arbetskraftsinvandring av turkar till Västberlin, samtidigt som Östberlin tog emot ett stort antal vietnameser. Idag dominerar den turkiska delen av Berlins befolkning främst stadsdelen Kreuzberg. Från 1980-talet och framåt har invandrare även kommit till Berlin från Afrika och Mellanöstern. Precis som under 1800-talet har också en rysk minoritet åter vuxit fram i staden, tillsammans med flera andra befolkningsgrupper. Efter murens fall (räknat från 1991) lämnade 1,7 miljoner personer staden och samtidigt flyttade 1,8 miljoner från andra regioner till Berlin.[21]

Folkräkningen Zensus 2011 visade att Berlin hade 3 292 365 invånare den 9 maj 2011.[22] Det innebar att man måste skriva ned antalet med nästan 180 000 personer jämfört med de tidigare uppskattningarna, som gjordes genom framräkningar från drygt tjugo år gamla folkräkningsdata. Berlins befolkning den 31 december 2012 har, med inkludering av data från Zensus 2011, beräknats till 3 375 222 personer.[4]

Storstadsområdet[redigera | redigera wikitext]

Berlin är ett viktigt centrum för sysselsättning, handel, kultur och utbildning, vilket gör att många människor i den omgivande regionen dagligen pendlar in till staden och dess närmaste omgivningar. Stadens huvudsakliga pendlingsområde omfattar Berlin, Potsdam samt ytterligare 59 städer och kommuner,[3] med totalt över 4,4 miljoner invånare. Större förorter är bland annat Potsdam samt Bernau bei Berlin, Falkensee, Königs Wusterhausen och Oranienburg.

Områdestyp[3] Areal (km²)[3] Invånarantal 31 december 2010[3]
(Obs! Data före Zensus 2011)
Densitet (inv/km²)
Kärnstäder (Berlin och Potsdam) 1 075,23 3 617 631 3 364,52
Kärnstädernas närområden 433,51 285 883 659,46
Närliggande pendlingsområden 3 458,92 539 425 155,95
Totalt 4 967,66 4 442 939 894,37

Politik[redigera | redigera wikitext]

Nya Bundeskanzleramt

Berlins parlament, representanthuset, kallas Abgeordnetenhaus von Berlin och i dagsläget har partierna SPD, CDU, Linkspartei, Bündnis 90/Die Grünen och Piratenpartei representanter i parlamentet. Sedan november 2011 styrs regeringen av en koalition mellan partierna SPD och CDU. Regeringen, Berlins senat, består av den regerande borgmästaren (tyska Regierender Bürgermeister) och upp till åtta senatorer. Nuvarande borgmästare är Klaus Wowereit.

1996 genomfördes en folkomröstning om ett förslag till sammangående med förbundslandet/delstaten Brandenburg. På grund av att förslaget röstades ner i Brandenburg är Berlin fortfarande ett självständigt förbundsland/delstat. Diskussionen kring förslaget pågår dock fortfarande, inte minst på grund av Berlins prekära ekonomiska situation.

Regerande borgmästare[redigera | redigera wikitext]

(Till 1991 endast för Västberlin. För Östberlins överborgmästare samt för överborgmästare före 1948, se länken till huvudartikeln närmast ovan.)

Sevärdheter[redigera | redigera wikitext]

Brandenburger Tor, juni 2004
Varuhuset KaDeWe

Klassiska sevärdheter[redigera | redigera wikitext]

Brandenburger Tor byggdes mellan 1788 och 1791 efter ritningar av Carl Gotthard Langhans och står idag som en världskänd symbol för Berlin. Triumfbågen hämtar inspiration från propyléerna i Aten och kröns av en staty av Johann Gottfried Schadow, föreställande en quadriga vilken framförs av segergudinnan Victoria. Fram till återföreningen låg Brandenburger Tor vid gränsmuren mellan de bägge stadshälfterna. Väster om porten finns Berlins stora stadspark Tiergarten och monumentet Siegessäule som man även kan gå upp i. Strax norr om Brandenburger Tor ligger riksdagshuset samt alla nybyggda kvarter som inhyser de tyska regeringsdepartementen. Den 27 februari 1933 brann riksdagshuset med förödande politiska konsekvenser som följd, och låg även i ruiner 1945. Tysklands förbundspresident har sitt säte i Schloss Bellevue invid floden Spree. I öster ansluter paradgatan Unter den Linden, som sträcker sig fram till torget Schloßplatz och kyrkan Berliner Dom.

Längs Unter den Linden ligger även Madame Tussauds vaxkabinett, som också har en omdiskuterad figur av den kontroversielle Hitler. Andra platser av intresse är Bebelplatz, operan Deutsche Staatsoper som byggdes 1743 i rokokostil, Tysklands största bibliotek, den stora vapenkammaren (Zeughaus) som idag inrymmer Deutsches Historisches Museum samt kyrkan Hedwigs-Kathedrale som är säte för Berlins katolska stift. Här finns även Berlins första universitet, Humboldt-Universität, där många världskända tyska vetenskapsmän har studerat eller forskat. En bit längre söderut ligger torget Gendarmenmarkt med bl.a. ett konserthus och två kyrkor som under 1600-talet var centrum för stadens hugenotter.

Den välkända avenyn Kurfürstendamm (Ku'damm) erbjuder talrika hotell, affärer och restauranger. I den östra änden står Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche kvar med de stora skador som kyrkan fick under andra världskriget. I närheten hittar man KaDeWe (Kaufhaus des Westens), som är Europas näst största varuhus efter Harrod's i London. Området mellan KaDeWeWittenbergplatz förbi Breitscheidplatz och ner på Kurfürstendamm är det kommersiella centrat i västra Berlin. Många turister besöker även djurparken Zoologischer Garten som ligger bredvid järnvägsstationen med samma namn.

Runt Oranienburger Straße i stadsdelen Mitte levde före andra världskriget många judar och deras andliga centrum var synagogan från 1866. Byggnaden fick stora skador under andra världskriget men återuppbyggdes. Norr om synagogan ligger Berlins äldsta judiska begravningsplats. Jüdisches Museum Berlin hittar man däremot i stadsdelen Kreuzberg. I närheten av Oranienburger Straße ligger torget Hackescher Markt med många restauranger, uteserveringar och evenemang.

Öster om floden Spree ligger det stora torget Alexanderplatz (i folkmun "Alex") med många affärer och restauranger. En välkänd mötesplats är världstidsklockan (Weltzeituhr) och alldeles bredvid reser sig TV-tornet (Fernsehturm), som med sina 368 meter är Tysklands högsta byggnad. Alexanderplatz var centrum i Östberlin under DDR-tiden. Även Berlins parlamentsbyggnad (Rotes Rathaus) finns i området och kvarteret Nikolaiviertel tillhör stadens äldsta delar. Den som vill uppleva vardagen i den östtyska kommuniststaten DDR hittar till DDR-Museum. I hotellet SAS Radisson kan man åka hiss igenom ett jättestort akvarium. I dagsläget är trendiga Prenzlauer Berg med affärsgatan Schönhauser Allee samt även Friedrichshain i östra Berlin några av de mest populära stadsdelarna.

Potsdamer Platz anlades under Fredrik Vilhelm I av Preussen och var länge en knutpunkt för de större vägarna mellan Berlins olika delar. Andra världskrigets bombningar lade området i ruiner och under fyrtio år låg det helt öde i det så kallade ”ingenmansland” invid Berlinmuren. Idag ser man murens sträckning genom en linje med gatstenar som har placerats i asfalten. Under 1990-talet började Potsdamer Platz åter att resa sig med nya postmodernistiska skyskrapor och shoppingcenter i betong och glas. Området har blivit Berlins eget ”Manhattan”, med bl.a. det spektakulära Sony Center, och ännu fler byggnader är under uppförande. I närheten hittar man Topographie des Terrors som är en utställning om nazismens brott.

I området mellan Potsdamer Platz och Pariser Platz, där Brandenburger Tor är beläget, ligger det enorma Denkmal für die ermordeten Juden Europas. Det är ett spektakulärt minnesmärke över Europas mördade judar, bestående av ett stort antal rektangulära betongblock. Längs gatan In den Ministergärten ligger flera tyska förbundsländers/delstaters representationskontor. I det östra hörnet av samma gata visar en skylt var under de intilliggande bostadshusen Hitlers bunker fortfarande döljer sig. Närmaste tunnelbanestation heter Mohrenstraße och det påstås att perrongen är utsmyckad med röd marmor från Hitlers ökända nya rikskansli, som revs efter andra världskriget.

Av Berlinmuren finns idag bara några korta avsnitt kvar. Mest känd är sträckan mellan Warschauer Straße och Ostbahnhof, som bär namnet East Side Gallery och är utsmyckad med målningar av olika konstnärer. Den berömda gränsstationen Checkpoint Charlie har monterats ned från sitt ursprungliga läge och står nu utanför Mauermuseum, som visar alla flyktförsök under och över muren, på Friedrichsstraße.

I stadsdelen Charlottenburg finns Charlottenburgs slott med en stor park i anslutning samt Berlins Olympiastadion från 1936. Bredvid slottet Charlottenburg finns även flera mindre slott i stadsdelen Zehlendorf. Dessa blev 1990 tillsammans med olika slott kring staden Potsdam upptagna på Unescos världsarvslista. Andra världsarv i staden är Berlins modernistiska bostadsområden som består av 6 olika kvarter samt Museumsinsel (se under museer).

Shopping[redigera | redigera wikitext]

I väst finns Berlins största och längsta shoppingboulevard Kurfürstendamm. Centrumet på denna gata ligger vid Minneskyrkan. Även närliggande gator såsom Uhlandstrasse och Fasanenstrasse har mycket shopping. På Tauentzienstrasse finns även Europas näst största varuhus KaDeWe. Friedrichstrasse är den största affärsgatan i stadsdelen Mitte. I östra Berlin, i närheten av Alexanderplatz finns Berlins största inomhusgalleria Alexa i fem plan samt även varuhuset Galeria Kaufhof.

Östra Berlins präktigaste shoppingboulevard är Schönhauser Allee som även den har en stor inomhusgalleria. Mycket shopping finns även vid Potsdamer Platz och gallerian Arcaden. I södra Berlin är Schlosstrasse den längsta shoppinggatan. Ett av de större affärscentrumen i södra Berlin är Mehringdamm. På torg och närliggande gator finns mycket att välja på. Gropiuspassagen vid Johannisthaler Chaussee är en av Berlins största gallerior. I väst finns även Wilmersdorfer Strasse med flera butiker samlade. Second hand och lite mer udda affärer finns bland annat i Kreuzberg och Prenzlauer Berg. I norra Berlin finns en shoppinggalleria vid stationen Gesundbrunnen.

Parker och sjöar[redigera | redigera wikitext]

I Berlins östra och västra stadsdelar finns stora skogsområden och i stadens centrum förekommer stora parkanläggningar. Vid de flesta gator finns träd längs vägkanten och på så sätt är Berlin en förvånansvärt grön stad.

Tiergarten är med 210 hektar Berlins näst största park och ligger väster om Brandenburger Tor. Parken var tidigare en skog där preussiska adelsmän red eller jagade. Under Fredrik II av Preussen blev området omgestaltad och liknar idag mer en trädgård. Parken genomskärs från öst till väst av en stor väg, Straße des 17. Juni, som korsar vid rondellen Großer Stern några mindre vägar. I rondellens mitt står minnesmärket Siegessäule som restes efter Tysklands enande och de tre krig som fördes 1864-1871. Straße des 17. Juni var under många år platsen där technofestivalen Love Parade ägde rum.

En av Kreuzbergs mest kända och omtyckta parker är Viktoriapark, som har vattenfall samt utsiktsplattform med vy över södra Berlin. Andra vackra parker i Berlin är Rudolph-Wilde-Park i Schöneberg samt Volkspark Friedrichshain i Friedrichshain.

På den nedlagda flygplatsen Berlin-Tempelhofs område, Tempelhofer Feld, ligger idag Tempelhofer Freiheit, eller Tempelhofer Park, som med sina 300 hektar är Berlins största park- och rekreationsområde.

En annan betydande parkanläggning är Treptower Park i Berlins sydöstra delar. I denna park ligger ett stort sovjetiskt monument över stupade soldater i röda armén under andra världskriget.

Ett viktigt rekreationsområde är Berlins botaniska trädgård i stadsdelen Lichterfelde. Med en yta av över 43 hektar och ungefär 22 000 olika växter är denna park Europas största botaniska trädgård. Här finns även världens största växthus.[23] Byggnaden är 60 meter lång, 30 meter bred och 25 meter hög.

När berlinarna vill bada utomhus och roa sig med vattensporter beger de sig gärna till Wannsee och Nikolassee i stadens sydvästra del eller Grünau och Köpenick i östra delen av staden.

Turistattraktioner[redigera | redigera wikitext]

Det finns flera turistattraktioner bl.a. Sea Life Center, Legoland Discovery Center, Madame Tussauds samt Berlin Dungeon som öppnar vår 2013. Lite utanför Berlin i Potsdam finns Filmpark Babelsberg.

Populära mål i Berlins närhet[redigera | redigera wikitext]

Se även: Brandenburg

Sydväst om Berlin ligger den gamla preussiska kungliga residensstaden Potsdam, vars palats och parker av Unesco utnämnts till världsarv.

Sydost om Berlin ligger det stora och oerhört populära grönområdet Spreewald, som bl.a. erbjuder rogivande båtfärder genom lummig växtlighet på smala kanaler samt god mat och dryck på otaliga idylliska små platser. I orten Brand söder om Berlin finns Europas största äventyrsbad och nöjeskomplex, Tropical Islands, samt äventyrsbadet Spreewelten i Lübbenau, där man kan bada med pingviner.

Norr om Berlin ligger äventyrsbadet TURM i staden Oranienburg samt även Sachsenhausen, ett av de koncentrationsläger som nazisterna upprättade. Lägret är idag museum och minnesplats.

Större städer i närområdet[redigera | redigera wikitext]

Förutom Potsdam, som ligger omedelbart utanför Berlins stadsgräns, kan man inom ett par timmar med tåg eller på väg nå de närbelägna storstäderna Leipzig och Dresden i Sachsen, Halle an der Saale och Magdeburg i Sachsen-Anhalt och Cottbus i Brandenburg, samt Szczecin, Zielona Góra och Gorzów Wielkopolski i Polen. Med storstad avses i Tyskland städer med mer än 100 000 invånare.

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Berlin har ett av världens mest utbyggda kollektivtrafiksystem med pendeltåg, tunnelbana, spårvagnar och bussar. Hela systemet liknar ett spindelnät med många knutpunkter mellan de olika linjerna. Pendeltågstrafiken har växt i betydelse för förortspendlingen sedan trafiken på ringbanan och genomgående linjer återupptogs under 1990-talet.

I västra delen av staden utgör tunnelbanan stommen i kollektivtrafiken, då man här avvecklade spårvagnsnätet under efterkrigstiden till förmån för utbyggnad av tunnelbanenätet och stombusslinjer. I de östra delarna av staden finns förutom tunnelbana även ett utbyggt spårvägsnät, som under senare år knutits ihop med västsidans kollektivtrafiknät genom att vissa linjer har byggts ut västerut.

Busslinjerna 100 och 200 sammanbinder Alexanderplatz i öst med Bahnhof Zoo i väst och är populära bland turister, då de trafikeras med dubbeldäckare och passerar många sevärdheter runt Brandenburger Tor respektive Potsdamer Platz och Kurfürstendamm.

Mellan åren 1984 och 1991 testades i Västberlin den så kallade M-Bahn (Magnetbahn). Denna är idag ersatt av konventionell tunnelbana, på den efter återföreningen återuppbyggda linjen U2.

Berlin lämpar sig bra för cykling eftersom det är en platt stad och har satsat på cykling genom ett välutbyggt nät av cykelbanor och hyrcykelsystem. Särskilt populär bland cykelturister och motionärer är den så kallade Berliner Mauerweg, den gamla patrullvägen genom Berlinmurens ingenmansland, som byggts om till cykelled utefter Västberlins tidigare stadsgräns. Staden är även ansluten till regionala och nationella cykelleder genom Brandenburgregionen och Tyskland.

Pendeltåg (S-bahn) S-Bahn[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Berlins pendeltåg

Berlins pendeltåg kallas för S-Bahn. Namnet uppkom 1930 som förkortning av Stadtschnellbahn, vid sammanslagningen av Berlins stadsbana (Stadtbahn), Berlins ringbana (Ringbahn) och förortsbanorna.[24][25] Stora stationer är bland annat Zoologischer Garten, Berlin Hauptbahnhof (Europas största centralstation, tillika världens modernaste), Alexanderplatz, Potsdamer Platz samt Ostbahnhof. I nord-syd riktning går flera pendeltågslinjer i en lång tunnel genom centrala staden, Nord-Süd-Tunnel. Runt innerstaden går pendeltåglinjer i en ringbana som kallas Ringbahn. Berlins pendeltågsnät är ett av världens största med sina 15 linjer.

Tunnelbana (U-bahn) U-Bahn[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Berlins tunnelbana

Berlins tunnelbana kallas för U-Bahn (Untergrundbahn) och är också den en av världens största med sina 10 tunnelbanelinjer. Stora knutpunkter är Zoologischer Garten, Alexanderplatz, Nollendorfplatz och Wittenbergplatz. Den nyaste linjen, U55, går mellan Berlin Hauptbahnhof och Brandenburger Tor, och är under utbyggnad för att sammanbindas med linje U5 vid Alexanderplatz, via Unter den Linden.

Spårvagn (Tram) Tram[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Berlins spårvagnar

Berlins spårvagnar (Tram eller Straßenbahn) går främst i östra Berlin men det finns några få linjer som går in i västra delen av Berlin. Stora knutpunker är Hackescher Markt och Alexanderplatz. Berlin har 22 spårvagnslinjer.

Tåg[redigera | redigera wikitext]

Berlins nya centralstation Berlin Hauptbahnhof är stadens knutpunkt för tåg till olika destinationer runt om i Europa. Centralstationen stod klar våren 2006 och är en av de största i Europa. Vad som kännetecknar den nya stationen är att den till stor del är täckt av glas och att den delvis drivs med en solenergianläggning som är inbyggd i fasaden. Andra större järnvägsstationer i Berlin är Berlin Ostbahnhof, Berlin Alexanderplatz, Berlin Zoologischer Garten, Berlin Potsdamer Platz, Berlin Lichtenberg, Berlin Südkreuz, Berlin Gesundbrunnen och Berlin Spandau.

Motorvägar[redigera | redigera wikitext]

Treptowers och Molekylmännen

I Berlins västra delar finns en halvcirkelformad motorväg som ligger fullständig i tätt bebyggda områden. Utanför staden ligger Berliner Ring som går i en ring runt Berlin. Mellan dessa motorvägar finns olika förbindelser. En anmärkningsvärd motorväg i Berlin är motorvägen A115 som också har nummer E51. Denna motorväg är känd under namnet AVUS och räknas ofta som världens första motorväg. Den planerades redan 1907 och bygget av denna påbörjades 1913. Bygget blev något försenat och den öppnade 1921. AVUS används fram till 1998 tidvis som racerbana.

Flygplatser[redigera | redigera wikitext]

Flygfoto av bygget av Berlin Brandenburg International. I bildens övre del syns den nuvarande flygplatsen Berlin-Schönefeld.

Nuvarande flygplatser[redigera | redigera wikitext]

Sedan 1970-talet är Berlin-Tegels flygplats, Västberlins tidigare huvudflygplats, Berlins största flygplats, och är huvudnav för det regionalt största flygbolaget Air Berlin. Även Lufthansa har många linjer härifrån. Flygplatsen planeras att stängas efter att den nya flygplatsen BER tagits i drift; ett definitivt stängningsdatum har dock inte fastställts på grund av byggförseningar vid BER.

Berlin-Schönefelds flygplats, sydöst om Berlin, var tidigare Östberlins huvudflygplats och används idag framförallt av lågpris- och charterflyg, med Ryanair, Easyjet och Germanwings som viktigaste aktörer.

Historiska flygplatser[redigera | redigera wikitext]

Den centralt belägna Berlin-Tempelhofs flygplats var mellan 1920-talet och 1970-talet Berlins civila huvudflygplats. På grund av det ofördelaktiga läget mitt i staden och det för moderna flygplan otillräckliga utrymmet kom det mesta av Tempelhofs trafik att övertas av Tegel, och Tempelhofflygplatsen stängdes slutligen 30 oktober 2008 efter beslut i Berlins senat. Idag är Tempelhoffältet omvandlat till ett stort frilufts- och rekreationsområde, medan den kulturminnesmärkta terminalbyggnaden används som mässhallar och kontor.

I stadsdelen Johannisthal fanns en numera nedlagd flygplats som var Tysklands första, Johannisthals flygfält. Söder om Berlin i Rangsdorf ligger Rangsdorfs tidigare sportflygplats, som 1939-1940 under andra världskriget tillfälligt användes för Berlins civila flygtrafik.

Under tiden 1945-1989 fick Berlins flygplatser enligt ockupationsavtalet endast användas av segermakterna: Tegel under fransk ockupation, Schönefeld (sovjetisk), Tempelhof (amerikansk) och Gatow (engelsk). Gatows flygplats lades ner 1994 och hyser idag bl. a. ett flygmuseum.

Berlin Brandenburg International Airport[redigera | redigera wikitext]

2006 inleddes utbyggnaden av Berlin-Schönefeld till Berlins nya internationella storflygplats Berlin Brandenburg International (BER). Bygget har flera gånger kraftigt försenats, vilket tvingade Berlins regerande borgmästare Klaus Wowereit att avgå som styrelseordförande för flygplatsbolaget. Fortfarande kvarstår stora frågetecken kring tidsplanen och i dagsläget planeras flygplatsen öppnas under slutet av 2015 eller 2016. BER kommer att bli en av Tysklands och Europas största flygplatser och är tänkt att ersätta de nuvarande flygplatserna Schönefeld och Tegel. En ny pendeltågslinje i tunnel har byggts vid flygplatsen, och på längre sikt planeras även en utbyggnad av tunnelbanans linje U7 från Rudow.

Kultur[redigera | redigera wikitext]

Konserthuset på Gendarmenmarkt

Berlin är idag en av Europas mest vitala storstäder, som trots stora ekonomiska problem, hela tiden förnyar sig och skapar utrymme för innovativ kultur och kreativa samspel mellan konst- och kulturformer. Berlins stora fördel gentemot många andra städer är att kulturen i Berlin växer underifrån - de folkliga och de kommersiella kulturformerna är vitalare än någonsin samtidigt som de offentliga kulturinstitutionerna är traditionellare än någonsin och brottas med många problem, flera av ekonomisk art.

Konsthögskolan, Universität der Künste Berlin är Tysklands största, med runt 4 000 studenter.

Konst[redigera | redigera wikitext]

Berlin har ett aktivt konstliv, och möjligheten att leva med en liten ekonomi har gjort Berlin ytterligare attraktivt för unga konstnärer. Uppskattningsvis bor och arbetar runt 5 000 aktiva bildkonstnärer i Berlin.[26]

Staden har en mångfald av museer och konsthallar, dessutom 400-600 konstgallerier.[27]

Berlinbiennalen är Tysklands näst största återkommande utställning av internationell samtida konst, efter documenta. Biennalen äger rum vartannat år vid jämna årtal. Den kommande åttonde Berlinbiennalen går av stapeln den 29 maj till 3 augusti 2014, och då utspridd på olika lokaliteter i staden, som brukligt.[28]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Literaturhaus Berlin på Fasanenstraße 23

År 1986 öppnade Literaturhaus Berlin, som brukar anges som förebild för de allt fler litteraturhus som sedan dess startat runt om i Tyskland, och utomlands.[29] Dessa litteraturhus drivs i regel av icke-kommersiella föreningar och bedriver en mångfald av aktiviteter kring litteratur, som Lesungen (författare läser ur och samtalar om böcker inför publik), föredrag, utställningar, fortbildningsseminarier o.dyl.[29] Några litteraturhus har även bokhandel, bibliotek och café. Berlin har idag fem litteraturhus med kommunal delfinansiering.[29]

Sedan 2001 hålls i september varje år en internationell litteraturfestival för samtida prosa och lyrik: internationales literaturfestival berlin (ilb). Den trettonde festivalen, 13. ilb, går av stapeln den 14-15 september 2013.[30]

Teater, film, musik[redigera | redigera wikitext]

Neues Museum, Nefertiti

Berlin är känt för sina talrika teaterhus och mindre scener. Bland de mest kända finns Berliner Ensemble, Berliner Volksbühne, Schaubühne am Lehniner Platz och Deutsches Theater Berlin. Det finns dessutom tre operahus, Staatsoper, Deutsche Oper och Komische Oper. Varje år äger i Berlin de internationella filmfestspelen, Berlinale rum, där guldbjörnen delas ut. Utöver Berlinfilharmonikerna och Berlins symfoniorkester finns flera andra orkestrar och körer i staden. Dessa orkestrar och körer uppträder ofta tillsammans i konserhuset, i filharmonin eller i andra byggnader i Tyskland eller på turnéer runt om i världen. I Berlins sångarförbund finns 236 amatörkörer med tillsammans 10 000 medlemmar.

Museer[redigera | redigera wikitext]

Det finns ett stort antal museer i Berlin. Redan 1841 bestämdes att den så kallade museiön (Museumsinsel) som omges av Spree och Kupfergraben skulle vigas åt konst och filologi. Ett flertal museer uppstod där med åren av vilka Pergamonmuseet hör till de mest kända. Dessa museer ställer framför allt ut exponat från antiken. Andra museer på museiön är Altes Museum, Neues Museum, Alte Nationalgalerie och Bodemuseum. Området blev 1999 upptagen på Unescos världsarvslista. I närheten vid Unter den Linden ligger även det mycket omfattande Deutsches Historisches Museum, som behandlar Tysklands historia från forntid till modern tid.

Även utanför museiön finns talrika övriga museer. Vid Kulturforum i södra Tiergarten finns konstmuseer som Neue Nationalgalerie och Gemäldegalerie och arkitekturmuseet Bauhaus-Archiv. Judiska museet i Kreuzberg visar en stående utställning om 2000 år av judisk-tysk historia och i stadsdelen Dahlem finns flera etnologiska museer.

Nazistepokens historia[redigera | redigera wikitext]

Topographie des Terrors

Flera museer och minnesplatser behandlar på olika sätt 1930-talets nazistdiktatur och andra världskriget i Tyskland. Vid Wilhelmstrasse i norra Kreuzberg ligger utställningen Topographie des Terrors, som dokumenterar nazistregimens människorättsbrott och förföljelse av minoriteter och oppositionella, på platsen för Gestapos tidigare högkvarter i Berlin. Av de nazistiska regeringsbyggnaderna finns mycket få bevarade, och endast en informationstavla i närheten av Förintelsemonumentet utmärker platsen för Rikskansliet i Berlin och Führerbunkern där Hitler hade sitt högkvarter fram till självmordet 1945. Koncentrationslägret Sachsenhausen i Oranienburg norr om Berlin är idag museum och minnesplats, och kan nås med en knapp timmes resa med pendeltåg eller regionaltåg. I förorten Wannsee finns en permanent utställning i villan där Wannseekonferensen, om planeringen av förintelsen, hölls.

I närheten av Kulturforum ligger Gedenkstätte Deutscher Widerstand, som dokumenterar tyska motståndsaktiviteter mot nazistregimen och 20 juli-attentatet mot Hitler. Vid fängelset Plötzensee finns en utställning och en minnesplats över avrättade oppositionella under Nazityskland.

Östtysklands och det delade Berlins historia[redigera | redigera wikitext]

DDR-Museum vid Alexanderplatz behandlar Östtysklands historia 1949-1990, utifrån ett vardagslivsperspektiv. I stadsdelen Lichtenberg har ett Stasi-museum upprättats. Det privata Mauermuseum vid Checkpoint CharlieFriedrichstrasse dokumenterar den tyska delningens historia. Staden Berlins officiella utställning om Berlinmuren Dokumentationszentrum Berliner Mauer, och minnesplats för murens offer, Gedenkstätte Berliner Mauer, finns vid Bernauer Strasse norr om centrum, där man även har en fullständigt bevarad sektion av muren och en utomhusutställning.

I Karlshorst öster om centrum finns Deutsch-Russisches Museum i det hus där den tyska kapitulationen undertecknades i maj 1945. Museet behandlar kapitulationen och de tysk-ryska relationerna under 1900-talet. AlliiertenMuseum i västra Berlin dokumenterar Berlins historia under de allierade ockupationsmakterna 1945-1990.

Teknik och naturvetenskap[redigera | redigera wikitext]

Dinosauriesalen på Naturkundemuseum

Deutsches Technikmuseum Berlin är ett mycket påkostat teknikmuseum, i stadsdelen Kreuzberg. Lokalerna ligger delvis i gamla lokstallar vid Gleisdreieck och har stora permanenta utställningar om Tysklands järnvägs-, flyg- och sjöfartshistoria. Naturkundemuseum har bland annat världens största rekonstruerade dinosaurieskelett, av en Giraffatitan brancai, och omfattande naturhistoriska samlingar.

Sport[redigera | redigera wikitext]

Olympiastadion.
Buddy Bär: Berlins symbol för tolerans och fred

I Berlin finns ett stort antal idrottsföreningar. De flesta är avsedda för den allmänna befolkningen men det finns även professionella föreningar. Här kan fotbollsföreningarna Hertha BSC och 1. FC Union Berlin, ishockeyföreningen Eisbären Berlin, handbollsföreningen Füchse Berlin, basketföreningen Alba Berlin och föreningen Berlin Thunder för amerikansk fotboll nämnas. I Tysklands högsta volleybollserie finns till och med tre föreningar från Berlin. Staden har även ett lag i högsta serien (1.Bundesliga) i innebandy, SG Eisbären/SGBA Tempelhof.

Stora årliga evenemang är Berlin-Marathon, finalen av tyska fotbollscupen (DFB-Pokal) och idrottsgalan ISTAF Berlin. Berlin var arrangörsort vid de olympiska sommarspelen 1936 och 1974 var Berlin en av värdorterna under VM i fotboll. Finalen och några gruppspel av Fotbolls-VM 2006 spelades på Berlins Olympiastadion, vilket är den största idrottsarenan i hela Tyskland. Arenan genomgick omfattande restaureringar lagom till VM 2006. 2009 hölls Friidrotts-VM i Berlin.

Nattlivet[redigera | redigera wikitext]

Berlin är vida känt för sitt intensiva och översvallande nattliv med klubbar och barer som i många fall är öppna intill sena morgontimmar, även så på vardagar. Det finns mängder av klubbar med högst varierande utbud, stil och musik. Berlin anses i många kretsar[vilka?] vara technomusikens huvudstad. I staden finns bland andra de kända klubbarna Tresor, Matrix och Berghain. De östra stadsdelarna Prenzlauer Berg, Friedrichshain och Mitte, som efter murens fall genomgått en omfattande stadsförnyelse och restaurering, utgör några av stadens främsta nöjes- och nattlivscentra. Under senare tid har stadens nattliv i högre grad koncentrerats kring de tidigare industrikvarteren omkring Spree i stadsdelarna Friedrichshain och Kreuzberg, då bullerlagstiftning och klagomål från boende fått många klubbar i det numera påtagligt gentrifierade Prenzlauer Berg att stänga eller flytta.[31]

Fram till 2007 deltog årligen över en miljon människor, främst ungdomar, från hela Europa i världens största techno/rave/house festival - Love Parade. Denna flyttades 2007 från Berlin och är numera nedlagd efter en olycka i Duisburg 2010. Fuckparade, som startade som ett antikommersiellt alternativ till Loveparade, anordnas varje år i Berlin sedan 1997.

Fetischer[redigera | redigera wikitext]

Berlin är även ett Mekka för alla som gillar olika typer av sexuella fetischer. Få städer i världen har lika många fetischklubbar med så många olika inriktningar. Redan på 1920-taler blev Berlin känt för sitt dekadenta nattliv. Berlin har flera fetischaffärer såsom RoB, MrB samt gummibutiken Blackstyle. Varje år hålls fetischfestivalen Berlin Fetish Weekend, Folsom Europe Berlin samt BLF:s Easter in Berlin. Icke att förglömma den relativt nytillkomna German Fetish Ball (GFB) som hålls i tre dagar under pingsthelgen. Då bjuds på både fester och mässor. En stor utställning som kallas Fetisch Area, ingår varje år i världens största erotikmässa, Venus Berlin.

Homosexualitet i Berlin[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Homosexualitet i Berlin

Berlin anses vara något av en huvudstad för homo/bi/transkretsen. Enligt Spartacusguiden har Berlin flest antal gayställen av alla världens städer. Berlins största gaykvarter ligger i Schöneberg vid tunnelbanestationen Nollendorfplatz i västra Berlin. I östra Berlin finns det flest gayställen vid tunnelbana/pendeltåg Schönhauser Allee. Denkmal für die im Nationalsozialismus verfolgten Homosexuellen är ett minnesmärke i Tiergarten för alla homosexuella som förföljdes under Nazityskland. I södra Berlin ligger många gayställen i Kreuzberg vid Mehringdamm och Kottbusser Tor. På Rollbergstrasse ligger Schwuz - en av Berlins mest kända klubbar och vid Hermannplatz finns flera gaybarer. I Berlin finns även Schwules Museum (gaymuseum).

Utbildning och forskning[redigera | redigera wikitext]

Universitet[redigera | redigera wikitext]

Humboldt-Universität zu Berlin grundades 1810 av Wilhelm von Humboldt som Berlins första universitet och världens första moderna forskningsuniversitet. Universitetet tillhörde de världsledande inom naturvetenskaplig forskning fram till 1930-talet. Under åren 1945-1990 låg Humboldtuniversitetet i den sovjetiska sektorn i Östberlin, och konflikter och studentprotester kring den politiska styrningen av utbildningen samt Berlinblockaden 1948-1949 ledde till att Freie Universität Berlin grundades 1948, som en oberoende institution, i stadsdelen Dahlem i den amerikanska sektorn i Västberlin. Freie Universität är idag Berlins största universitet, och både FU och HU räknas till Tysklands ledande forskningsuniversitet inom Exzellenzinitiative.

Technische Universität Berlin är Berlins tekniska universitet och Universität der Künste stadens konstuniversitet, båda med campus i Charlottenburg i stadens västra centrum. Charité är Europas största universitetssjukhus och utgör formellt en gemensam utbildningsinstitution under Humboldt-Universität zu Berlin och Freie Universität Berlin.

Övriga högskolor[redigera | redigera wikitext]

Fachhochschule für Technik und Wirtschaft Berlin och Technische Fachhochschule Berlin, med flera.

Näringsliv[redigera | redigera wikitext]

Ett stort problem för Berlin under senare år har varit bristen på stora industrier och staden har en hög arbetslöshet. Många av de industrier som tidigare fanns i Östberlin har försvunnit. Det som tidigare var Västberlin hade efter Andra världskriget svårt att attrahera stora företag att etablera sig på grund av det geografiska läget. Ett undantag är den stora läkemedelskoncernen Schering som varit kvar i Berlin genom alla år. Andra företag lämnade delvis Berlin, bland annat Siemens som grundades här flyttade huvudkontoret till München. Siemens har dock kvar stora delar i Siemensstadt. En tidigare storindustri var Borsig som idag förlorat sin roll. Sedan 1969 tillverkar BMW sina motorcyklar i Berlin.

Sedan Berlin återförenats och blivit huvudstad har flera storkoncerner flyttat sina huvudkontor hit. Statliga departement har flyttat från Bonn. Arbetsmarknaden i Berlin finns i huvudsak inom tjänstesektorn.

Högtalartillverkaren ADAM Audio och förlaget Axel Springer AG är baserad i Berlin.

Kända personer från Berlin[redigera | redigera wikitext]

Bland de personer som har levt och verkat i Berlin finns politiker som förbundspresidenten Theodor Heuss, Willi Stoph som var en av Östtysklands statsöverhuvuden, rikskanslern och mottagaren av Nobels fredspris Gustav Stresemann. Konstnärer som Martin Gropius, Käthe Kollwitz, Bauhausskaparen Walter Gropius, impressionisten Max Liebermann och Berlinkarikatyristen Heinrich Zille, Adolph Menzel som skapade många historiska målningar verkade i staden. Författare som Anna Seghers, Nelly Sachs och Alfred Döblin, skådespelerskan Marlene Dietrich, dirigenten Herbert von Karajan, sångaren Dietrich Fischer-Dieskau och vetenskapsmän som Alexander von Humboldt och Rudolf Virchow, filmregissören Carl Heinz Wolff. Även mindre kända som Christiane Vera Felscherinow som är känd för sin biografi om sitt liv som prostituerad vid Bahnhof Zoo.

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Vänorter[redigera | redigera wikitext]

Land Berlin[redigera | redigera wikitext]

Berlins vänorter[32]

USA Los Angeles, USA (sedan 1967) Ungern Budapest, Ungern (1991) Japan Tokyo, Japan (1994)
Frankrike Paris, Frankrike (1987) Belgien Bryssel, Belgien (1992) Argentina Buenos Aires, Argentina (1994)
Spanien Madrid, Spanien (1988) Indonesien Jakarta, Indonesien (1993) Tjeckien Prag, Tjeckien (1995)
Turkiet Istanbul, Turkiet (1989) Uzbekistan Tasjkent, Uzbekistan (1993) Namibia Windhoek, Namibia (2000)
Ryssland Moskva, Ryssland (1991) Mexiko Mexico City, Mexiko (1993) Storbritannien London, Storbritannien (2000)
Polen Warszawa, Polen (1991) Kina Peking, Kina (1994)

Berlins stadsdelsområden[redigera | redigera wikitext]

Alla stadsdelsområden har också sina vänorter. Här listas de nordiska vänorterna:[32]

Charlottenburg-Wilmersdorf:
Danmark Gladsaxe, Danmark (sedan 1968, först Wilmersdorf)[33]

Steglitz-Zehlendorf:
Danmark Brøndby, Danmark (1968)[34]
Sverige Ronneby, Sverige (1968 eller 1976)[34][35]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Statistisches Jahrbuch 2012 Berlin. Amt für Statistik Berlin-Brandenburg. 2013. ISBN 978-3-88961-522-0 
  2. ^ [a b] Statistisches Bundesamt Deutschland; Gemeindeverzeichnis, Gebietsstand: 31.12.2010 (Jahr) (excelfil) Läst 30 juli 2012.
  3. ^ [a b c d e f] Bundesinstitut für Bau-, Stadt- und Raumforschung, Deutschland; Laufende Stadtbeobachtung – Raumabgrenzungen, Großstadtregionen (på tyska) Definition av storstadsområden, 31 december 2009. Läst 30 juli 2012.
  4. ^ [a b c d] ”Bevölkerung in Berlin am 31. Dezember 2012 - Bevölkerungsfortschreibung nach dem Zensus am 9. Mai 2011 (pdf-fil)”. Amt für Statistik Berlin-Brandenburg (hemsida). Juli 2013. https://www.statistik-berlin-brandenburg.de/Publikationen/OTab/2013/OT_A01-08-00_124_201212_BE.pdf?__blob=publicationFile. Läst 23 juli 2013. 
  5. ^ Berlin, the big canvas (engelska), International Herald Tribune, besökt 22 juni 2008.
  6. ^ Leading cities in cultural globalisations/Media(engelska), GaWC, besökt 27 juni 2007.
  7. ^ [a b] ”Vertrag zwischen der Bundesrepublik Deutschland und der Deutschen Demokratischen Republik aber die Herstellung der Einheit Deutschlands - Auszug” (pdf). Berlin.de. http://www.berlin.de/imperia/md/content/rbm-skzl/hauptstadtvertraege/4.pdf?download.htm. Läst 31 maj 2013. 
  8. ^ http://billigtflygberlin.se/klimat/
  9. ^ Berger, D., Geographische Namen in Deutschland, Bibliographisches Institut. ISBN 3-411-06252-5
  10. ^ http://video.mail.ru/mail/hi_san/332/1612.html
  11. ^ [a b c d] Schimanski, F., Berlin. En stads historia, Historiska Media, 2010. ISBN 978-91-87031-04-5
  12. ^ [a b] 775 Jahre Berlin – im Wappen der Stadt ist ein Bär, Berliner Bärenfreunde e.V. 27 oktober 2012. Läst 22 maj 2013.
  13. ^ [a b c] Stadtgründung Und Frühe Stadtentwicklung, Luisenstädtischer Bildungsverein e.V. Läst 23 maj 2013.
  14. ^ Die deutsche Hauptstadt altert um Jahrzehnte, Die Welt, 18 oktober 2012. Läst 22 maj 2013.
  15. ^ [a b c] Stöver B. Geschichte Berlins. Verlag CH Beck, 2010. ISBN 978-3-406-60067-8
  16. ^ Die mittelalterliche Handelsstadt, Berlin.de. Läst 22 maj 2013.
  17. ^ [a b] Die kurfürstliche Residenzstadt, Berlin.de. Läst 29 maj 2013
  18. ^ [a b] Die königliche Hauptstadt, Berlin.de. Läst 29 maj 2013
  19. ^ Dödade personer vid 17 juni 1953, Bundeszentrale für politische Bildung, besökt 20 november 2008.
  20. ^ Deutscher Bundestag, 12. Wahlperiode. ”Vollendung der Einheit Deutschlands” (pdf). Berlin.de. http://www.berlin.de/imperia/md/content/rbm-skzl/hauptstadtvertraege/umzugsbeschluss_bt_910620.pdf?download.html. Läst 31 maj 2013. 
  21. ^ Berlin – Comeback einer Weltstadt Titelstory (s. 23), Der Spiegel: 12/2007 (19 mars 2007)
  22. ^ ”Veröffentlichung erster Ergebnisse des Zensus 2011 für das Land Berlin” (pdf). Amt für Statistik Berlin-Brandenburg, 2013. http://www.statistik-berlin-brandenburg.de/pms/2013/13-05-31.pdf. Läst 3 juni 2013. 
  23. ^ Berliner Zeitung: Botanischer Garten schließt das Tropenhaus - Deckenlampen drohen herunterzustürzen, 12 mars 2004
  24. ^ ”Die Anfänge (1838-1945)”. S-Bahn Berlin GmbH. http://www.s-bahn-berlin.de/unternehmen/firmenprofil/historie_teil1.htm. Läst 10 augusti 2013. 
  25. ^ Straschewski, Mike. ”Das Wort "S-Bahn" und das S-Bahnsignet”. http://www.stadtschnellbahn-berlin.de/geschichte/logo/. Läst 10 augusti 2013. 
  26. ^ ”Berliner Kunst- und Künstlerförderung”. Senatskanzlei - Kulturelle Angelegenheiten, Berlin. http://www.berlin.de/sen/kultur/foerderung/index.de.html. Läst 7 augusti 2013. 
  27. ^ ”Galerientour gibt Einblick in die Berliner Kunstszene”. Berlin.de. http://www.berlin.de/tourismus/stadtfuehrungen/1347218-1650032-galerientour-gibt-einblick-in-die-berlin.html. Läst 7 augusti 2013. 
  28. ^ ”The 8th Berlin Biennale for Contemporary Art announces its dates and core collaborators”. KW Institute for Contemporary Art Kunst-Werke Berlin e. V. http://www.berlinbiennale.de/blog/en/8th-berlin-biennale. Läst 7 augusti 2013. 
  29. ^ [a b c] Bienert, Michael. ”Viele Dächer für die Poesie: Literaturhäuser in Deutschland”. Goethe-Institut e. V. http://www.goethe.de/kue/lit/ein/de6766407.htm. Läst 19 augusti 2013. 
  30. ^ ”internationales literaturfestival berlin”. Peter-Weiss-Stiftung für Kunst und Politik e.V. http://www.literaturfestival.com/. Läst 19 augusti 2013. 
  31. ^ Nana Heymann (1 dec 2011). ”Clubsterben im Prenzlauer Berg - Auch im "Icon" gehen die Lichter aus”. Der Tagesspiegel. http://www.tagesspiegel.de/berlin/stadtleben/clubsterben-im-prenzlauer-berg-auch-im-icon-gehen-die-lichter-aus/5910766.html. Läst 16 maj 2013. 
  32. ^ [a b] ”Städtepartnerschaften”. Berlin.de. http://www.berlin.de/rbmskzl/staedteverbindungen/staedtepartnerschaft_ueberblick.de.html. Läst 29 maj 2013. 
  33. ^ ”Partnerschaften”. Bezirksamt Charlottenburg-Wilmersdorf von Berlin. http://www.berlin.de/ba-charlottenburg-wilmersdorf/org/europa/partnerstaedte.html. Läst 29 maj 2013. 
  34. ^ [a b] ”Partnerschaften und befreundete Gemeinden / Landkreise”. Bezirksamt Steglitz-Zehlendorf von Berlin. http://www.berlin.de/ba-steglitz-zehlendorf/derbezirk/partner.html. Läst 29 maj 2013. 
  35. ^ ”Vänorter”. Ronneby kommun. http://ronneby.se/sv/kommun-politik/kommunfakta/vanorter/. Läst 29 maj 2013. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Flag of Germany.svg Tysklandsportalen – samlingssidan för artiklar om Tyskland på svenskspråkiga Wikipedia.